Grodfotografering del I

Anledningen till att jag åkte till Skåne i början av maj var att jag bokat en kurs i grodfotografering med Mikael Gustafsson/N. Jag brukar åka till Skåne under senvår/försommar men jag hade kanske valt att åka lite tidigare (för bättre chans på blåhaken) om det inte vore för att kursen låg den 8-10 maj. Vi träffades i Simrishamn för ett inledande föredrag av Mikael och middag, innan vi åkte ut för första kvällens fotografering. Ljudvolymen var hög när vi närmade oss den här pölen, men tystnar tvärt när vi kom nära. 

Grodorna blir lite skrämda när vi klampar in vid deras pöl och försvinner ner i vattnet. Då är det bara att slå sej ner och vänta. De kom snart tillbaka och återupptog sina serenader. Här en det en klockgroda och det coola är att man kan "se ljudet" som bildar mönstret på vattenytan. Den här effekten var oerhört läcker och jag la stor möda på att fånga den så väl jag kunde.

Ljuset försvann tyvärr ganska snart i dammen, men från en vinkel kunde man få effekten av den sjunkande solen i form av orangefärgat vatten. Ibland tog klockgrodorna i med hela kroppen då de spelade och då blev det även riktiga ringar på vattnet. 

Restaurangen som serverade middagen var extremt långsam och det ledde till att vi kom väl sent till denna fina pöl. En miss i planeringen av kursen helt klart, dock inte Mikaels fel. 

Solen gick visserligen ner ganska sent, men grodpölen låg i en svacka och omgivande kullar gjorde att ljuset försvann tidigare än beräknat. Grodorna påverkades dock inte det minsta och det var full aktivitet i dammen. 

Det blev ändå en mycket fin kväll med i stort sett vindstilla och inte så kallt som det varit tidigare under mina dagar i Skåne. Klockgrodorna spelade på i full extas och vi fick njuta av dem när ljuset långsamt försvann.

När vi började packa ihop för att åka till en nytt ställe hittade någon en liten fin lövgroda i gräset. Den blev givetvis fotograferad från alla olika vinklar.

Vi åkte från Svartskylle till Högaborgs naturreservat. När vi kom fram var det helt mörkt och vi följde Mikael i skenet av pannlampor och ficklampor ut i terrängen (jag har inte en aning om hur det såg ut runt omkring). Här fanns det flera anlagda dammar och ljudet var precis vad vi ville höra, mängder av spelande lövgrodor.

Initialt tystnar de när man kommer för nära eller lyser på dem med en lampa, men om man bara ger sej till tåls en stund kommer de snart igång igen. Jag blev glatt överraskad när jag insåg hur många lövgrodor det fanns i pölen. Här kunde man lätt hitta "sina egna grodor" och gruppen spreds snabbt ut i området.

De vackra gröna grodorna fanns överallt och jag njöt av varje möte. Jag behövde inte Mikaels fototips i så stor utsträckning som hans kunskap om hur man hittar de spelande grodorna. Det var huvudorsaken till att jag bokade kursen. Jag behövde lära mej mer om hur man kan hitta grodorna och hur man ska bete sej för att få bra möjligheter att fota dem. 

Att fotografera grodor i mörker var en ny erfarenhet för de flesta på kursen och nu följde en stunds testande med lampor, blixtar, ISO och hur täta skor/kängor man egentligen hade. 

Det blir givetvis en mängd reflexer av ljuset på de blöta grodorna och en del kan man fixa med lite i efterhand. 

Så här imponerande kan en spelande lövgroda se ut men tyvärr gav min lampa vid tillfället en onaturlig färg på ögonen. 

Det bästa var att jobba i par och lysa åt varandra med en ficklampa eller pannlampa. Då kunde man anpassa vinkeln så att ögonen blev så naturliga som möjligt. Det krävs inte värsta ljuskällan eller blixten för att fota dessa djur utan det är mer fråga om vinkel på ljuset och tålamod. 

Hej så länge,

Lena