En snabb titt i fågelrestaurangen

I helgen var det fint väder och vi jobbade i trädgården, men jag hann med att spana på fågelrestaurangen en stund. Det går enorma mängder frö just nu och jag ville ju se vilka det var som åt så mycket. Förvånansvärt få blåmesar faktiskt. 

Den här bilden ger en snabb översikt av arterna, talgoxe, nötväcka och pilfink. Större hackspett kommer också regelbundet och äter mycket åt gången. Den gillar förstås den förlängda pinnen till höger. Den kommer också koltrastarna att använda när de börjar äta här senare på säsongen.

Nötväckorna bjöd på mycket underhållning och det var flera individer som kom in för att proviantera.

Här landar den och råkar ställa till med oreda för talgoxarna.

Här bestämmer den sej för att helt enkelt köra bort en talgoxe från den lämpliga landningspinnen.

Vi har också en del grönfinkar och de fick inte heller äta ostört när nötväckan ville ha en matplats.

Nötväckan lämnade alltid med en portion frö i munnen, för att spara någonstans.

Talgoxar är ju ganska stora bland småfåglarna och kan vara tuffa mot de mindre arterna.

Men den har inte en chans mot pilfinken när den försöker ta dess plats. 

Här gör den ett nytt försök och den landar på samma plats med det struntar pilfinken fullständigt i. Den bara fortsätter äta och låter inte talgoxen stoppa in näbben för att smaka.

Jag blev förvånad över att det var så pass många pilfinkar, för de brukar inte höra till de vanliga klientelet. 

Här inleder pilfinken en attack mot en grönfink som slutar med att den lämnar över sin matplats. Jag såg också enstaka entitor och blåmesar, men de fick smita in när det var ledigt på någon matplats. Skatorna försöker förstås också äta här men de kommer inte när någon står och tittar. 

Avslutar med en bild tagen mot skogen bakom mataren. Där blev bakgrunden väldigt mörk i skuggan och det kan bli bra i den vinkel jag stod, men jag hade inte tid att stå där och titta på småfåglarna längre. Det får bli mer när höstbestyren i trädgården är avklarade.

Hälsningar Lena

Restaurangen är öppen

Idag öppnade fågelrestaurangen, gissa vem som stod först i kön?

Så här såg det ut då jag hade dukat inför första sittningen. Skatorna var mycket intresserade. I synnerhet som den enda pop-up restaurangen på tomten bara har sittplatser för småfåglar. 

Inledningsvis kom de in ganska diskret från vänster, kollade om det var ledigt...

En annan taktik var hastig flygande entré från höger.

Då lyckades den i alla fall få en sittplats i närheten av buffen. 

Det mest effektiva var nog ändå direkt anfall från ovan. Det var vad alla de andra gästerna föredrog i alla fall.

Här är jag ganska säker på att den läser menyn...

...innan den kommer in för en hastig provsmakning.

Den hugger för sej i farten, på bästa skatmaner. Den får med sej en klick bordsmargarin. Växtbaserat, för den är ju laktosintolerant. 

Det blir springnota förstås, typiskt skator.

Man får ju ändå säga att den klätt upp sej för tillfället. Undrar om det går att få ett plagg uppsytt som uppvisar den här färgpaletten i gråmulet dagsljus.

Den kom tillbaka för att få ett smakprov till och landade prydligt på avsedd plats. 

Sen flyttade den på sej och jag såg direkt vad som var på väg att hända. Den fina grenen med mossa som utgjorde huvuddelen av restaurangen var egentligen för stor för plankan som den låg på. En vuxen skata väger ungefär 200 g och det blev lite för mycket...

Här välter hela dukningen och de eventuella småfåglar som stod på kö i häcken flög åt alla håll. 

Huvudrätten, skalade solrosfrön, studsade upp från serveringen. Hela restaurangen föll ihop på träplankorna och upprörda gäster twittrade ut sina klagomål på internet. 

Det var bara att duka upp nytt och använda buntband för att säkra möblemanget. Jag hade fullt med små gäster som köade för en plats trots att vädret inte var det bästa för en uteservering. En tumultartad start för årets fågelrestaurang.

Hälsningar Lena

Talgoxar kan också

Peppad av bilderna jag fick på steglitserna gjorde jag en till sittning vid min lilla matning under lördagen. Nu visade två talgoxar att de minsann också kan vara kaxiga mot varandra. Jag har läst att just talgoxar kan vara riktigt hårda och t o m döda mindre fåglar vid matningar. Nu nöjde de sej med att skrämma bort en artfrände. 

Den högra fågeln säger ifrån när det landar en talgoxe till vid den plats där det finns mest frön.

Den nyanlända hämtar andan en bråkdel av en sekund (5 bilder som jag ej visar) och samlar sej...

....för ett utfall i bästa kickboxingstil!

Den inledande attacken följs upp av ett flygande anfall och nu känner den första fågeln att det kanske är bäst att ge sej. 

Tufft att stå emot detta och anfallaren ser mycket självsäker ut tycker jag.

Första fågel på plats lämnar över matplatsen till den nya gästen. Alla bilderna ovan är ur en serie på 23 bilder, varav 20 är under samma sekund. Det gick alltså väldigt fort och jag såg ju inte händelseförloppet mer än som ett flax. Brännvidden är 320 mm (bl 5,6), ISO 10 000 och tid 1/2000 s. 

Direkt efter detta flax sätter sej en svartmes mycket nära i häcken på min vänstra sida. Jag riktar om kameran med samma brännvidd och får två riktiga närbilder. Här har jag bara beskurit för att ändra formatet något och för att fågeln inte skulle sitta mitt i bilden. Jag har en matare med frön på min vänstra sidan, under det utskjutande taket på cykelförrådet som jag sitter i. Den hänger där året runt och de vanliga gästerna kommer dit fast jag sitter på en pall bara ett par meter bort. 

Det vanligaste är ändå att man ser talgoxarna så här. De kommer, tar ett frö och lämnar. Har man tur fastnar de på minneskortet.

Hälsningar Lena