Grodfotografering del II

Efter frukost på lördagen åkte vi till Stenshuvud. Mikael kör en gammal Volvo 245 och det var ren nostalgi att åka med honom. Ramslöken hade inte riktigt börjat blomma ännu men den var på gång. Vi vandrade runt i ett område en stund och sökte efter lökgroda, men det gav inte något utan vi gick mot torrare, sandigare marker med en del ljung.

Här kunde man hitta sandödla och den här tiden på året är sandödlehannen vackert grön längs sidorna. Längs en gammal stenmur var ett bra ställe att leta och här har två deltagare hittat något. 

Det var inte en vackert grön hanne men däremot en juvenil sandödla. Den var bara några centimeter lång, men ganska "blyg" och gömde sej snabbt vid minsta störning. Om man hade tålamod och väntade kom den dock snart ut från sitt gömställe. Solen och värmen lockade. 

Sandödlorna fanns där men det var luriga och snabba individer. Efter mycket letande hittade vi ett par exemplar men det var svårt att få en på bild, då de snabbt kilade in bland täta snår och buskar. Jag såg en hona, som är enbart brun, en kort stund men ingen lyckades fånga den på bild. De vackert gröna hannarna var trots allt lite lättare att upptäcka.

Jag samåkte ju med vår guide och blev kvar en stund när alla andra åkt för att äta lunch någonstans. Då hittade vi en vacker hanne som satt inne i en enbuske. Den satt still förvånansvärt länge och genom att vika undan grenar i busken kunde vi fotografera den från olika håll. Det var förstås många smågrenar och annat som ställde till det, men några bilder blev det på en synnerligen vacker ödla.  

Efter lunch och en stunds bildredigering gav vi oss iväg till samma damm som dagen innan för att få en stund till med klockgrodor och förhoppningsvis även ätlig groda. Jag passade på att fånga några fler bilder på de spelande klockgrodorna. Ljudet från dammen var överväldigande, men samtidigt väldigt mysigt att bara sitta där i solen och lyssna. 

Plötsligt fick jag syn på två klockgrodor som utkämpade en tuff fajt i vattnet. 

Det händer tydligen ibland. Trots en serie bilder på dessa två var det svårt att förstå vad som är vad när man tittar på dem. Till slut verkade det som att en av dem fick ge sej och simmade iväg en bit.  

Vi satt utspridda runt dammen och spanade. Här sitter vår expert Mikael Gustafsson tillsammans med två deltagare. Beroende på hur man ville ha ljuset fick man flytta runt pölen. Det fanns gott om villiga modeller i vattnet och ibland halvvägs upp på land om man satt riktigt stilla.  

Förutom klockgrodorna fanns det också ätlig groda. Vackert gröna, lite större än klockgrodorna och med mycket fina ögon. 

Om man rörde sej för mycket vid kanten skvätte det till och de grodor som kommit upp hoppade snabbt ut i vattnet och försvann. Då fick man slå sej ner och vänta. 

De kom snart tillbaka, ibland simmande rakt mot fotografen. Vädret var perfekt för att bara sitta still och njuta av grodornas lek, ta en och annan bild samt spana ut över dammen.

Två som var så pass nära att de blev hyfsat skarpa var det inte lätt att få till. Dessa två var de enda som ställde upp på det.

Det dök också upp ett annat djur som passade på att glida runt i vattnet, en vacker snok. Efter en lång fotosession med grodorna åkte vi tillbaka till hotellet för att äta middag.

När vi åkte ut efter middagen var det ordentligt mörkt. Ingen ide att komma för tidigt enligt Mikael. Första stopp var vid Vårhallen där vi letade efter strandpaddor i mörkret. 

Det var verkligen mörkt och jag har låtit bilderna förbli mörka för att återge hur det såg ut. Vi gick runt och letade i varenda liten pöl och hittade salamandrar samt en massa paddyngel, men inga strandpaddor.

Vi åkte därefter vidare till Brantevik och letade efter grönfläckig padda. Vi hittade flera exemplar men de var i vattnet och ville inte vara med på bild. Om man hittar dem på land sitter de helt stilla och man kan lätt fotografera dem. Denna kväll var det för kallt trodde Mikael. Det var bara ca tre grader och då fanns det nog inte så mycket för paddorna att jaga, så de stannade i sina pölar. 

Här är i alla fall en bild på en grönfläckig padda som får fungera som dokumentation på att de faktiskt fanns på platsen. Vi såg även en del vanliga paddor, men de uppehöll sej också i de vattenfyllda groparna. Det blev sent även denna kväll och vi kom inte tillbaka till hotellet förrän efter midnatt. 

Under söndag förmiddag var det bildredigering och en del bildspel som Mikael visade. Som naturfotograf har han många strängar på sin lyra. Alla deltagare valde ut tre bilder som vi tittade på tillsammans och fick feed back på. Efter lunch lämnade jag Skåne för denna gång, men under hemresan började jag så smått tänka på nästa års resa och hur jag då skulle kunna inkludera grodor, paddor och ödlor i programmet.

Hälsningar Lena

Varning för slingriga bilder!

Våren stormar fram med varma dagar och det händer mycket i naturen. Själv hinner jag inte med alls. Häromdagen fick jag ett e-mail från en kollega som berättade att det låg snokar vid en stapel av stockar på campus, alltså bara några minuters promenad. Dagen efter hade jag kameran med mej och gick dit. Det var 17 grader varmt och en försynt snok kikade fram mellan två stora stockar.

Sedan fick jag se hur det slingrade sej under en del av barken som satt kvar på en stock. Tacksamt befann sej dessa snokar på lämplig fotohöjd, bara att närma sej sakta och sikta med 100 mm makro. 

Insåg snart att det var minst två snokar som slingrade sina svansar tillsammans. Den ena var piggare än den andra och verkade vilja ha uppmärksamhet (enligt mänskligt sätt att tolka scenen).

Här tycker jag att det tydligt ser ut som att den vill ha lite fart på den andra snoken, i alla fall att den ska titta upp.

Det kröp något i springan på stocken som den tillfälligt blev upptagen med. 

Sedan verkade det som att även den andra snoken började piggna till och lukta/smaka av tillvaron.

De ville inte komma ut från den mysiga, skyddade platsen under barken men kollade i alla fall av vad som hände utanför.

" - SMILE! YOU'RE ON CAMERA!" 

Hittade ytterligare en snok som jag kom riktigt nära. Notera att fotografen är med på bild.

Solen och värmen hade också lockat fram denna lilla ödla. Den levde nog farligt i stockstapeln full med snokar för den kilade snabbt iväg. 

Nu hägrar några lediga dagar.

Hälsningar Lena

Ungarna utflugna

Nu har den tredje kullen lämnat boet, efter 27 dagar, enligt Uppsalas hängivna kungsfiskarskådare. Jag var där i lördags och spanade, vilket resulterade i bilderna i förra bloggen. Erkänner att den här bilden också är från i lördags. Söndag hade jag inte tid, fast vädret var bra.

Måndag lunch åkte jag dit igen, det är ju bara ett par minuter med bil från jobbet. Då hade ungarna inte lämnat ännu och det var långt mellan matningarna. Honan hade också lockat på dem vid några tillfällen. Jag fick bara se en snok under den tid jag var på plats.

Nu är det inte så ofta jag ser simmande snok, så den beredde mej visst nöje. Den simmade förbi betydligt närmare än den jag fotade i lördags, med tungan ute dessutom.

De som suttit på platsen mellan sju på morgonen och fem på eftermiddagen, i flera dagar, hade fått uppleva många snokar, dessutom en huggorm, flera bävrar och en mink. Under måndag lunch passerade också mängder med skolungdomar som undrade vad vi alla tittade på, en kungsfisk eller vad? 

Inga ungar kom ut på måndagen men när jag kom dit på tisdag lunch var de alla ute och jag fick hålla till godo med en simmande padda. De hade kommit ut vid sju på morgonen och de tappra själar som satt där i regnet räknade till fem ungar. Vid det här laget hade alla lämnat området kring boet.

Jag stod en stund och spanade med de som fortfarande var kvar, men nu var de blå juvelerna borta och det blir nog inga mer kungsfiskare på bild denna säsong. Paddan simmade förbi med snygga bentag.

På parkeringen stod de här två och undrade över all den publik som de små blå fåglarna lockade till sej, trots att de mest bara visslade förbi i raketfart och möjligen visade upp en pytteliten fisk i förbifarten.

Hälsningar Lena