Gysinge bjuder på en del andra motiv

Det finns en hel del annat att se i Gysinge och Färnebofjärdens nationalpark än bara utter och bäver. Bruket lockar en del fotografer som inte släpar på stora teleobjektiv. 

Mycket is i det strömmande vattnet. Vid sista besöket hade ännu mer frusit igen jämfört med mitt första besök för ca 2 veckor sedan.

Jag spanade efter strömstaren som Ing-Marie brukar fota här, men jag såg ingen. Ett ögonblick senare då jag passerade över en liten bro kom den flygande rakt mot mej. Jag ryckte upp kameran och fick två någorlunda skarpa bilder innan den passerade mej och försvann bort.

Jag stod kvar på bron lite överrumplad med kameran i handen och då kom en mink skuttande precis nedanför, i kanten där det var fruset. Den försvann också rätt snabbt 

Vid broarna där jag spanade efter uttern finns det vissa träd som jag ofta stannar till och tar en bild på. Nu var det lite krispig rimfrost på grenarna. 

Jag har också en favoritek. Det är egentligen två ekar men det är en specifikt som jag alltid förevigar, oavsett årstid.

De här grenarna kan jag inte motstå.

Hälsningar Lena

Den pigga vinterbadaren

Det är ju vinter och jag har lyckats ta mej ut någon enstaka dag då hyfsat väder sammanfallit med ledighet. Här var det sol och ganska kallt, då är Ulva Kvarn ett trevligt resmål.

Det var förvånansvärt mycket is trots att vattnet brukar strömma bra här. 

Mitt i strömmen satt den förstås, den pigga strömstaren som ju inte drar sej för att bada trots bitande kyla. 

Ibland doppar den visserligen bara huvudet. Jag tycker det är häpnadsväckande att den kan hålla sej kvar på en sten trots att det strömmar så pass hårt. 

Den höll till mitt i forsen och ibland lyckades den sätta sej i en solglimt. Solen når bara ner i forsen mellan ca 11 - 13 den här tiden på året och det var dessutom en del moln, alltså bitvis ganska mörkt.

Stora delar av forsen var frusen men det strömmade en hel del vatten under isen.

Men det blir svårt för strömstaren när det ser ut så här. 

Den var mycket aktiv och flyttade ständigt på sej mellan olika dykplatser.

Vilket var ganska bra för det blev snabbt väldigt kallt att stå stilla och spana efter den.

Den gjorde en flygtur i mitten av fåran, där solen letat sej ner.

Jag ville också ta några bilder med lång slutartid, men det var svårt då fågeln knappt satt stilla. När den sitter på isen håller den också på och niger titt som tätt, typiskt strömstare.  

En väldigt pigg vinterbadare.

Förutom strömstaren var det några gräsänder på plats och träden var vackert kanderade med rimfrost.

Avslutar med ett panorama av fem bilder i stående format, handhållet dessutom. Kul att det är så lätt att göra på det här sättet när man bara har en kamera med ett objektiv med sej (och det är en 100-500 telezoom).

Hälsningar Lena

Strömstaren i klent dagsljus

Solen trängde genom molnen under några få minuter och strömstaren satt perfekt mitt i strömmen. Precis som man vill ha det, men det varade inte länge. Kort därefter var det mörkt igen och då måste man välja. Högt ISO eller lång slutartid. 

Jag valde lång slutartid. Vilket inte är det jag är mest van vid, men man måste ju testa nya vägar ibland och med dagens kameror kan man verkligen improvisera.  Långa slutartider kräver inte nödvändigtvis stativ.

Jag tog stöd mot ett järnräcke och fotade rakt ner i det strömmande vattnet med 1/8 s.  

Med samma ambition försökte jag fånga strömstaren och med 1/20 s kunde jag fånga den när den spanade ut över det strömmande vattnet. 

Den förflyttade sej från sten till sten och var ibland nere i strömmen, där den mest borde tumla runt kan man tro. Men den har mer koll än så.

Här sitter den och är beredd att ge sej ut i det strömmande vattnet. Strömstaren kan springa på bottnen i jakt på nattsländelarver och andra småkryp. Den är Norges nationalfågel och just vid detta tillfälle kom en norrman ner till ån vid Ulva Kvarn för att spana efter strömstare.  

Han blev helt överväldigad då han upptäckte att den satt mitt i det strömmande vattnet. Den här bilden är tagen med ISO 10 000, annars skulle inte vattendropparna framträda så fint. Jag borde förstås ha tagit en bild av den norska fotografen, som var mycket trevlig. Men det kom jag på efteråt. Vi spanade strömstare ihop en stund och sedan gick han för det var kallt och han var inte klädd för det, vilket han erkände direkt (inte typiskt norsk tänkte jag).   

Jag fortsatte dock att experimentera med lång slutartid på de möjliga motiv som fanns på plats. 

Kraftigt strömmande vatten och minusgrader ger en del fina effekter.

Strömstaren fortsatte också sin jakt på mat i strömmen och jag tog stöd emot ett träd för att kunna fånga den på bild med långa tider. Den här bilden är tagen 1/10 s, f 7,1 och 500 mm. 

Det som är mest fascinerande är när den sitter mitt i strömmen, till synes helt oberörd av vattnets krafter, som att den satt på vilken liten pinne som helst.

Vilken imponerande tuffing den är, strömstaren, eller Fossekall som den heter på norska. 

Hälsningar Lena

Den pigga strömstaren

Vardag och jag är ledig. Jag ska uträtta ärenden och sambon ska lägga nytt golv i gästrummet. Mina ärenden gjorde bl a att jag måste åka till ett stort köpcentrum i norra Uppsala, så jag tog med kameran med 100-500 mm för att spana på strömstaren vid Ulva Kvarn. Hemma var det mulet och sex grader när jag åkte, i centrala Uppsala sken solen, men i Gamla Uppsala var det tät dimma och en plusgrad. Snacka om lokal variation!

Jag visste först inte riktigt vad jag skulle göra. Dimman var så tät att jag inte såg något fågelliv alls när jag gick längs vattnet. Det var dessutom väldigt mycket vatten. Jag hade inte något annat objektiv mer än 100-500 mm så jag plockade upp min lågbudgetmobil och tog ett par bilden. Det var trots allt rätt stämningsfullt i dimman. 

Efter redigering i LR är det här vad mobilen presterar, den kostade en tredjedel av min sambos modell. Jag valde den för jag fotar ju ändå aldrig med mobilen....

Det var otroligt mycket vatten och jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon strömstare, men plötsligt satt den där, mitt i värsta skummet. 

Den var dessutom väldigt aktiv. 

Men det var ISO 5000 eller mer och begränsad sikt, så det var svårt att sätta fokus på den lilla fågeln. 

Jag trodde aldrig att den skulle dyka i vatten som strömmade så här hårt men det gjorde den, om och om igen.

Plötsligt satt den på min sida av strömmen, vilket aldrig har hänt tidigare. Så här nära har jag aldrig kommit förut men man kan ändå se att sikten inte är helt klar.

Dimman lättade något under ca en halvtimme och strömstaren fortsatte ivrigt med sina "kamikazedyk".

Ljusförhållandena var på gränsen för följande autofokus på min Canon R5 och den bommade en hel del bilder.

Men den satte några som jag faktiskt häpnade över när jag kom hem. Här dyker strömstaren i värsta strömmen, ISO 5000, f/7.1 och 1/1000 s. Bilden är beskuren till ungefär halva formatet. 

Det är en snabb rackare och här försökte jag fånga den då den kom emot mej, inte perfekt men jag tror mest att det handlade om för lång slutartid (1/1000 s). 

Jag lämnade den aktiva strömstaren och gav mej av för att uträtta tråkiga ärenden och handla inför helgen. En fin stund hade det blivit i alla fall och jag skulle gärna åka hit igen om det bara blev lite sol en dag.

Vi avrundade fredagskvällen med att grilla, det var ju sex grader varmt och vindstilla. Som vilken dåligt sommarkväll som helst. Vildsvinskarré med traditionell grillmarinad, aromsmör med vitlök och rökt paprika, sallad och potatiskroketter (färdiga för det är inte värt att göra egna :-)

Hälsningar Lena 

Strömstaren har inget emot kylan

Till skillnad från leguanerna i förra inlägget är strömstaren ett varmblodigt djur och den klarar kylan på ett helt annat sätt. Men det är ändå fascinerande att denna lilla varelse kan bada isbad hela vintern. Vatten leder värme ca 20 gånger bättre än luft och alla vet att ramlar man i vattnet på vintern är det bråttom att komma upp innan kroppstemperaturen blir farligt låg.

Strömstaren har ju förstås förstklassig isolering. Fjädrar är en förutsättning för att fåglar ska kunna flyga men den täta fjäderdräkten är också vattenavstötande och man kan se små pärlor av vatten på fågeln. Under fjädrarna finns ett tjockt lager isolerande dun. Strömstaren blir inte blöt. Ungefär som att dyka i en torrdräkt med ett underställ fyllt med dun. 

Men jag klarar bara en dryg timmes vinterdykning i torrdräkten. Jag har visserligen inte dun i understället (opraktiskt om det blir blött) men det är förstärkt med merinoullkläder närmast kroppen. Strömstaren dyker ju också i strömmande vatten som leder bort värme ännu bättre än stillastående, som vi dyker i. Den fixar det ändå.

Här kommer den simmande med något i näbben...

...och så "exploderar" den upp ur vattnet. 

Den börjar snart om på en lämplig plats i det strömmande isvattnet...

...och dyker med huvudet före, sploff. Den försvinner under ytan och är borta ca 15-20 sekunder...

...innan den kommer uppfarande i en kaskad av vattendroppar. Det här är hårt arbete och när man använder musklerna produceras värme. När vi dyker vill vi inte arbeta så hårt för då förbrukas luftförrådet fortare. Simmar man mycket hinner man heller inte se alla fina smådjur som finns. Alltså blir jag kall men strömstaren håller sej varm. Alla som har fotat strömstare vet dock att den inte dyker hela tiden utan är aktiv i perioder och mellan dessa sitter den still. en balans mellan muskelarbete och vila. Det går också åt väldigt mycket energi för det arbete strömstaren utför och ju mindre ett djur är desto mer energi förbrukar det per kilo kroppsvikt. 

Strömstaren måste alltså äta väldigt mycket och det får inte vara hur energifattigt som helst. Jag kan sålunda inte låta bli att fascineras av hur strömstaren får ihop sitt energilivspussel. Den kan ju inte hugga en chokladboll och en energidryck i förbifarten...

Hälsningar Lena