En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Svalbard - Longyearbyen till fots

Dag två på Svalbard var det mulet men uppehåll och vi promenerade ut efter frukost med lite matsäck i våra ryggsäckar och en hel del kamerautrustning. Idag skulle vi göra Longyearbyen till fots.  Vi började med att vandra upp till den gamla linbanecentralen.

Longyearbyen har varit en gruvsamhälle och det finns en hel del kvar från den tiden, men bara en gruva är numera i drift, gruva 7. Där bryter man stenkol som bl a används i Norges enda kolkraftverk som finns här på Svalbard. Byggnaden på bilden ovan är linbanecentralen och man kan se resterna av de olika linbanor som fraktade kolvagnar hit runt hela Longyearbyen.

Så här ser den mest intakta linbanan ut med vagnar och allt. Oftast är det bara trätornen som finns kvar och det står flera höga sådana i central Longyearbyen.

Dessa grabbar skulle på en längre promenad än oss. Vi såg till att hålla oss inom det som åtminstone vi tyckte kändes som "stadskärna" och borde vara tämligen isbjörnssäkert.

En mamma som skulle på cykeltur med sina barn. Lite udda ser det ju ut med ett gevär som sticker upp ur ryggsäcken, men det hör uppenbarligen till deras vardagsrutiner.

Jag mindes från Margaretas inlägg att kyrkan var väl värd ett besök så det blev vår nästa anhalt. Kyrkan är hopbyggd med en församlingsgård och det är genom den man går in. 

Precis som i alla byggnader i Longyearbyen (även hotellen) tar man av sej skorna när man kommer in. Här kan man ställa sina kängor och låna ett par Foppa tofflor. I kassaskåpet kan man förstås låsa in sitt vapen.

Först kom man in ett trevligt gemensamhetsutrymme som var utrustat med sittgrupper, en stor öppen spis, en del litteratur etc. Om man tittade lite extra noga fanns också en projektor i taket och en duk som kunde hissas ner. Det fanns utförlig information om hur uppstoppade isbjörnen skjutits 1987. Efter att man försökt skrämma den med både knallskott och varningsskott, dödades björnen på ca 50 m avstånd från expeditionen. Den skänktes till kyrkan av dåvarande Sysselman.  

Från kortsidan på samlingsrummet kom man in i kyrkorummet. Det var det ganska enkelt men ljust och vackert med träväggar och fina målningar.

En dopfunt fanns det förstås.

Nästa anhalt var museet som inte är så stort, men mycket informativt och med väldigt fina utställningar och en spännande ljussättning. Här är det samma sak med kängorna i entreen och foppatofflorna, vapenskåp, samt hängare för ytterkläder förstås.

På museet kan man på ett lätt sätt ta del av Svalbards historia från upptäckten, den 25 juni 1596 av den holländske upptäcktsresanden Willem Barents, till nutidens Svalbard där forskning och turism är de viktigaste inkomstkällorna istället för jakt, valfångts och gruvdrift som dominerat tidigare.  Till skillnad från den unga (2 år) isbjörnen vi såg i kyrkan var denna minst dubbelt så stor och mycket imponerande.

På museet lärde vi oss att gässen som gick utanför är "kortnebbgås" som på svenska är spetsbergsgås. Vi köpte också en liten trevlig fågelbok "Svalbardfugler" för att få bättre koll. Spetsbergsgås är den vanligaste gåsen på Svalbard.

Vi promenerade ner till stranden igen och nu satt en del praktejdrar, tillsammans med vanliga ejdrar, på land. Vi närmade oss försiktigt men innan vi kommit på vettigt fotoavstånd var alla praktejdrar långt ute på vattnet. Nåja, det skulle väl bli fler chanser...

Den här charmiga vadaren var dock inte det minsta skygg för oss. Enligt boken en "fjaereplytt", vilket ni fågelkunniga antagligen känner igen som en skärsnäppa. Det skulle bli fler av dessa senare på resan.

Det började falla lite lätt snö på eftermiddagen och vi vände tillbaka mot vårt hotell. 

När vi spanande upp på berget fick vi syn på detta gäng. Tre personer och två hundar, också ett sätt att rasta sina husdjur.

Hälsningar Lena

Inlagt 2016-06-10 16:52 | Läst 2113 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Hej,
Bra bildberättelse av liten by. Allt är mycket välordnat, tyvärr får inte pensionärer flytta dit.
Ha det bra
Bob och Ninni
Svar från Lena Holm 2016-06-11 14:00
Tack Bob & Ninni,
de har ju ett helt annat system för skatt och samhällsservice har jag förstått och det kanske innebär att man inte kan flytta dit som pensionär. Tänkte inte på det förrän du nämnde det. Annars håller jag med om att det är välordnat och det mesta finns i Longyearbyen som man kan behöva.
Hälsningar Lena
Det var inte så många år sedan en ung dam, sjuksköterska tror jag, gick på åsen ovanför stan med sin kompis. En ung isbjörnshanne tog henne. Hon hade ingen 357:a med sig.
Svar från Lena Holm 2016-06-11 14:02
Tack för informationen Stefan, kanske vi skulle ha läst innan vi åkte dit. Nåväl, vi utmanade inte direkt ödet någon gång, även om vi var ute och spanade på fåglar en del efter båtresan så hade vi bilen mycket nära.
Hälsningar Lena
Bra skildrat om byn, hoppas ni hittade längre upp också. Han som bor i det röda huset i första bilden känner jag, Jason Roberts. Han var med på vår Nordpolenexpedition. Trevlig kille men fick lite problem med bygget av huset, hade inte alla tillstånd. Om du sett en film där isbjörnsungarna kommer ut ur idet så är en sådan hans.
Verkligen trevligt att få återuppleva Longyearbyen igen. Om allt klaffar så kommer jag dit igen om tre år.
Svar från Lena Holm 2016-06-11 14:04
Tack Margareta,
vi kom nog inte högre upp än det huset på den sidan av Longyearbyen. Vi åkte dock upp till gruvan efter båtresan och så långt man kunde komma på den vägen. Om jag visste att du kände mannen i huset hade jag kunnat hälsa för han kom medans vi gick där och tittade.
Hälsningar Lena
Margareta Cortés 2016-06-11 14:27
Hade varit kul att få en hälsning framförd. Träffade honom på flygplatsen förra gången vi var där. Han hade guidat norska kronprinsfamiljen, och dessutom kom han dit då vi åkte hem igen. Bor en till från Nordpolentrippen där nu, hon är från Hongkong men har flyttat till Longyearbyen.
Sådär ja! Så ska en blogg vara - en berättelse och ett innehåll. Me like :-)
Svar från Lena Holm 2016-06-11 14:04
Tack Tommy,
det kommer fler berättelser :-)
Hälsningar Lena
Trevlig promenad! Skärsnäppan/fjaereplytt.. är en trevlig vadare tycker jag! En tuffing! Den har jag sett rätt många gånger på senhösten och vintern, ute på Tärnskär i Stockholms skärgård! Och den är mycket orädd precis som du säger! En gång i mitten på 90-talet såg jag och en kamrat en Skärsnäppa på Tärnskär när vi åkte skridskor ut till Tärnskär, det var i februari. Har en hel del analoga bilder på den..
Hälsn!
Svar från Lena Holm 2016-06-11 14:05
Tack Jan,
efter båtresan fick vi många trevliga möten med skärsnäppan och en del lyckade bilder med mer action än denna. Absolut en kaxig liten fågel.
Hälsningar Lena
Känner ju igen en hel del från Maggans bilder, men kul att återse.
Undrar hur ofta det händer att dom får använda sina bössor ? Främst då till skrämselskott hoppas jag.
ing-marie
Svar från Lena Holm 2016-06-11 14:07
Tack Ing-Marie,
vi hade en guide med oss på resan som studerat isbjörn i 15 år och han hade skjutit skrämselskott vid ett tiotal tillfällen, men aldrig behövt skjuta någon björn. Många guider har även en pistol som avfyrar knallskott, enbart för att skrämmas med.
Hälsningar Lena
Ett helt annorlunda ställe än våra vanliga städer här hemma. Kultur, klimat, miljö, sysselsättningar, faror och fåglar - det mesta verkar annorlunda. Fin bilder från stadsrundturen/ Björn T
Svar från Lena Holm 2016-06-11 14:09
Tack Björn,
det är absolut ett helt annorlunda ställe även om det finns ett samhälle med alla bekvämligheter i Longyearbyen, så är det mycket som skiljer. Tänk bara på att det är helt mörkt under ett antal månader om året.
Hälsningar Lena
Sköna vyer både från insidan och utsidan i detta reportage. Ser fantastiskt ut!
Ha det bra!
Svar från Lena Holm 2016-06-11 14:09
Tack Mikael.
det var ett fantastiskt ställe att få uppleva.
Hälsningar Lena
Jag har flera gånger funderat på att åka hit så jag ser fram emot dina informativa och trevliga blogginlägg :-) Mvh Mikael
Svar från Lena Holm 2016-06-13 20:28
Tack Mikael,
det kommer mera.
Hälsningar Lena