Den lilla ringvägen

Egentligen kallas den "Gyllene Cirkeln" men man kan lika gärna säga "Rundresa från Reykjavik" eller varför inte "Lilla ringvägen". Den börjar oftast vid en historiskt mycket intressant och imponerande plats, Tingvellir eller Þingvellir, en nationalpark av UNESCO utsett till världsarv. Vi hade en stuga i Selfoss och kunde därför vara på plats långt före bussarna från Reykjavik och det var bara ett fåtal bilar på parkeringen när vi kom. Första bilden visar vattenfallet Öxarárfoss i den stora ravinen vid Tingvellir. 

Från vattenfallet kan man vandra i ravinen till en plats som bl a använts för avrättning genom hängning, många domar har utdelats här enligt en informationstavla. Tingvellir är belägen mellan den Nordamerikanska och Eurasiska kontinentalplattan, vilket gör den stora ravinen geologiskt intressant. En förklaring till hur den bildats är att den är en del av den kontinentalspricka som sträcker sej genom Atlanten från syd till norr och utvidgar sej med ca 2,5 cm per år. En alternativ, och kanske mer trolig, förklaring är att Tingvellirs spricka bildats genom magma- och sprickrörelser i ett system kopplat till vulkanen Hengill.

Det är hur läckert som helst att vandra här och fritt fram att klättra upp i ravinens ena ände. Jag skrev i mitt första inlägg från Island att det tog sex dagar innan vi såg solen, men vi hade korta solglimtar på förmiddagen under vår första hela resdag på ön.  

Om man går tillbaka genom sprickan och sedan fortsätter i motsatt riktning kommer man till Lögberg. Det var här som islänningarna höll sitt första riksmöte år 930, det sk Alltinget, en lagstiftande och dömande församling. 

Här har jag klippan Lögberg bakom mej. Den hade utmärkta akustiska egenskaper och här föredrogs tingsordningen av lagsagomannen. Platsen användes också som domstol. Man kan lätt föreställa sej folket samlat på den vida ytan framför mej där man nu byggt promenadstråk. Det här är ett stort ställe och man behöver ganska gott om tid för att se hela. Vi stannade nog ett par timmar och gick ändå inte hela vägen till besökscentret. 

Nästa etapp på denna "rundresa" som vi kände att vi också ville se var Geysir. Nu uppvisar inte själva Geysir längre någon sprudlande aktivitet men Strokkur sprutar vatten i högan sky med ca 5-10 minuters mellanrum. Det finns också en del andra bubblande pölar och jag fastnade för den här blå kokande kitteln och fick ett sprut från Strokkur i bakgrunden.

Jag mindes från Margaretas inlägg att man skulle invänta Strokkurs utbrott och ta en bild precis när den är på gång. Då bildas en stor blå bubbla. Det här var inte alls så lätt som jag först trodde. Det går väldigt fort när det väl sker och efter några misslyckanden valde jag att ställa in "pre-capture" på kameran, ett läge som jag normalt bara använder vid fotografering av flygande fåglar. Det fungerade utmärkt.  

Det här är två bilder senare och efter denna blir det bara en explosion av vatten som inte fungerar så bra på bild när det är mulet. Det blåste också lite nyckfullt och om vinden plötsligt vänder mitt i detta event blir man blöt. Som ni kan se var det inte så mycket folk här och det märktes på några av de riktigt populära sevärdheterna att turistsäsongen inte riktigt kommit igång ännu. Det var därför vi valde att åka så tidigt på sommaren. Även om det inte ser ut att vara så mycket folk var det nästan fullt på parkeringen (den närmaste).

Från Geysir tar det nio minuter att köra till Gullfoss. Det är ett vattenfall som hör till den Gyllene rutten, men här kände vi oss rätt trötta på att följa strömmen och även om vi såg fallet stannade vi inte särskilt länge. Jag ville ju vidare till ett ställe som Margareta hade med i sin blogg och som jag hade högt upp på min önskelista över platser jag ville se på Island. Dit kunde inte heller busslaster med andra turister åka och det ingår sålunda inte i den "Gyllene cirkeln". 

Den lilla dalgången Gjain kan bara nås med fyrhjulsdrift och det finns nog inte plats för mer än kanske 8-10 bilar när man kommer fram. Det är en liten dalgång som är häpnadsväckande vacker, även om färgerna i naturen inte alls var lika mättade så här tidigt på säsongen, som när Margareta var där i september. Notera hur öde naturen är i ovankant. Så såg det ut när man körde in till detta ställe, gråsvart lava och lavagrus, sedan öppnade sej dalen. 

Vi klättrade ner och förundrades över grottorna som man inte ser när man står på kanten. Det spelades visst in scener till Game of Thrones här och det kan man förstå. Det känns nästan som en fantasivärld och vi är i stort sett ensamma. Som ni kan se väljer en del att inte klättra ner.

Det strömmade vatten i små forsar längs dalens botten. Mossan var tjock och otroligt grön. Man kunde också se hur växtligheten var på gång att ta fart.  

De låga björkarna hade musöron och skiftade i gröna nyanser. Jag använde en slutartid som gav viss mjukhet åt det strömmande vattnet, men jag kunde fortfarande handhålla kameran. Jag bar varken stativ eller fotoryggsäck ner hit utan hade 16-35 mm på kameran och 24-105 mm i jackfickan på min rymliga vinterjacka (som behövdes).  

Dalgångens väggar hade de mest underliga formationer som bildats när lavan stelnade. Basaltpelare som vi skulle stöta på betydligt mer av på andra ställen.

Det var svårt att slita sej från denna miljö och jag skulle väldigt gärna besöka denna plats vid olika tider på året. Jag har tittat på Margaretas bilder igen och de ser helt annorlunda ut. När vi var på väg att påbörja klättringen upp till bilen pekade plötsligt min sambo mot vattnet bakom mej och frågade " vad är det där?"

Där låg en vacker fågel som först fick mej att utbrista rödhalsad gås, men den röda färgen var ju på fel ställe. Den var dessutom för liten. Nu svor jag förstås över att telet låg kvar i bilen. Jag kunde bara inte föreställa mej att jag skulle få användning för den här nere och jag var inte så sugen på att bära hela ryggsäcken.  

Den vackra anden jobbade på mot strömmen och vi såg snart att den dessutom hade makan med sej, en något mer blygsamt färgad individ. De var rätt oskygga och kom så pass nära att jag kunde ta dessa bilder med 105 mm, men en större brännvidd hade varit önskvärt. Vi listade ut att fågeln heter strömand. Den häckar främst i de nordliga delarna av Nordamerika och Asien, men även på Island.

Hej så länge,

Lena

skuggan66 2026-06-12 09:20

Hej 👋 Många bra bilder ! Favorit bilden är nummer 3 👍 Med vänliga hälsningar Tomas

lersaker 2026-06-12 10:25

Jag tänker storslaget landskap när jag ser på bilderna. Kargt, inte vackert men väldigt häftigt. Island verkar vara väl värt ett besök!
Hälsn Anne-Sophie

pisces 2026-06-12 11:41

du, med den där sortens miljö känns det ju som att det är svårt att misslyckas med att få härliga bilder. den är liksom byggd för att göra sig bra på bild, hur man än bär sig åt.

jag kommer att fortsätta vara avis ända tills du har visat alla dina bilder från island. så är det bara. 🙈😅🤷🏻‍♀️🤗

pdahlen 2026-06-12 16:05

Så vackert, vilken fantastisk natur. Fint att kunna följa med på håll med dina vackra bilder. Fint där nere i dalgången Gjain, snyggt med lite gulgrönt som lyste upp. Ett sammanträffande igår att det kom upp fågelfoto på FB från Island, har för mig att det var någon lom. Jag trodde nog att det räckte med lite vidvinkel till korttele men det såg ut som att det fanns en hel del för den fågelintresserade som jag inte hade en aning om

Svar från Lena Holm 2026-06-12 16:13

Tack Peter,
det var nog svartnäbbad islom. Vi såg den vid ett tillfälle och då hade jag 500 mm till hands. Strömanden var kul att få se och det kommer mer om den. Gjain är väldigt fint och jag skulle gärna se den platsen lite senare på säsongen då det är frodigare.
Hälsningar Lena

Erik Madsen 2026-06-12 17:13

Hej Lena.
Jeg bliver stadig meget imponeret og glad over at se, både dine men også Margaretas Islands billeder.
Kom bar med nogle flere.
Med mange venlige hilsener fra Erik.

Margareta Cortés 2026-06-12 21:51

Det är tydligen stor skillnad att vara på Island i juni och slutet på augusti, trodde inte att det skulle skilja så mycket i grönska. Där vid Gjáin, var det som att titta ner i en grön oas då vi var där. Jag var tvungen att bläddra tillbaka och titta på mina bilder och jämföra med dina.
Men visst var det en magisk känsla att få se den platsen.
Visserligen hade fimgänget förskönat det lite med stigar och broar, men ändå.
Tur vi hade några med som sett Game of Thrones och absolut ville dit.
Hur var det ned bäcken som man var tvungen att forcera, var det mycket vatten där nu. Då var det några mindre bilar som inte tog sig över.

Ser att det skiljer i grönska även vid Tingvellir.
Gyllene cirkeln är ingår nog i de flesta gruppresor, men då har man gruppens tider att anpassa sig till.

Kul att du fick bubblan också.

Kul att få återuppleva Island via dina bilder.