Glimtar från Island: Vattenfall

Det finns många spektakulära vattenfall på Island. Jag har redan visat två och här kommer några till. Seljalandsfoss ligger bredvid ringvägen på södra Island och är ett av de mer kända vattenfallen. Jag hade inte det på min lista men vi såg det från vägen och svängde av där. Oförberedda som vi var hade vi inte heltäckande regnkläder på oss, men som vädret var hade vi i alla fall jackor som klarade regn och vattentäta kängor. Man kan nämligen på bakom fallet, vilket min sambo gjorde men jag avstod. Jag var ändå så nära att jag blev blöt, men inte dyngsur.

Det här vattenfallet är nog ännu mer känt, Skogafoss, också på södra Island. Här var det regnkläder på och dessutom var det mycket bra med kängor som tålde att vada ut i vattnet med. Vi såg alla de som hade regnkläder på sej men valt lågskor, de fick hålla sej längs kanterna eller bli blöta.

Här ser man ofta en regnbåge när solen skiner, men det gjorde den inte. Det här var dock rätt imponerade ändå och det gick att ta bilder här både med och utan andra besökare. 

Min sambo ville att jag skulle ta en bild av honom här, riktigt nära fallet. Jag hade 16-35 mm på kameran och kunde få in hela fallet, men som ni ser ville de fallande vattenmassorna mer än bara vara en pampig bakgrund. Förutom heltäckande regnkläder är det bra att ha med en gammal linnehandduk, en som inte luddar och går att torka av kameran (och glasögon) med. En liten putsduk räcker inte vid Isländska vattenfall.

Vid Skogafoss kan man också ta trapporna upp och titta på fallet från en annan vinkel. Det gav rejäl puls på väg upp, men upplevelsen av fallet från toppen gav inte oss så mycket mer. I alla fall inte i det mulna väder vi hade. Utsikten var förstås fin, men det var mest gröna betesmarker och får.  

Nästa vattenfall ligger på norra Island. Här står jag vi fallet och tittar tillbaka mot parkeringen som är de små ljusa prickarna ungefär mitt i bilden. Det fanns en snitslad promenadväg som bara var måttligt ojämn och gick både lite uppför och nerför. Från parkeringen kunde man inte se fallet mer än som en vattendimma mot det mörka lavalandskapet. Det kändes konstigt att det ens fanns ett vattenfall här.

Fallet heter Dettifoss och är Europas till volymen största vattenfall. Vi är på västra sidan om fallet där det finns en plattform med räcken precis vid kanten. På andra sidan ravinen kan man skönja en ljus fläck vid kanten. Det är den östra utkiksplatsen, där det inte finns några räcken (och inga toaletter). Vägen dit var dock stängd, oklart varför, men man kanske inte vill ha besökare där längre. 

Jag stod längst ut på plattformen och sträckte mej ut men mer än så här fick jag inte med av det imponerande vattenmassorna. Här fick jag också torka kameran ett par gånger. 

Det svartvita mönstret vid kanten av ravinen är smältande snö. Här var det ganska kallt, men promenaden värmde. Det finns också ett fall till som man kan passa på att gå till om man har pigga ben. Vi var lite sena när vi var där och valde bort det. Konstigt nog var parkeringen gratis. Det normala var annars att man betalade ca 1000 isländska kronor (ca 80 Skr) för en personbil med 1-4 personer vid varje sevärdhet. 

Det sista fallet som jag vill visa är från en plats några minuters bilresa från Kirkjubæjarklaustur, en liten ort på sydöstra Island, drygt tre och en halv timmes bilresa från Reykjavik. Som ni kan se till höger börjar den här upplevelsen som en vandring i rejäl uppförsbacke. Vi gjorde denna tur samma dag som vi klättrade upp till Skogafoss och det kändes lite motigt i början, men totalupplevelsen var fantastiskt! 

Platsen heter Fjaðrárgljúfur och hamnar högt upp på listan över platser som jag varmt vill rekommendera för någon som funderar på att åka till Island. Här har vi stannat för att pusta ut och njuta av utsikten, trots att vi bara hunnit en kort bit upp längs ravinen. Första bilden tog jag nere vid bron. Till höger kan man se att det tidigare varit tillåtet att gå längre ut på den smala stigen. Nu var det avstängt för "floravård" men kanske också en ren säkerhetsåtgärd.

Det här stället var magiskt, men om man har svårt att hantera höjder kanske det passar mindre bra. På bilden ovan kan man se några personer som står betydligt högre upp än vi gör. När pulsen lugnat sej något och andningen återhämtat sej fortsatte vi uppåt. 

Det blev en hel del bilder här och det var svårt att välja vilka jag skulle visa. Det var dock inga problem med att få folktomma vyer då det bara fanns en gångväg som man fick gå på. 

Här är en annan plats där man tidigare fått gå längre ut på en mindre stig. Där hade jag gärna gått ut men min sambo föredrog att hålla sej på betryggande avstånd och utnyttjade inte ens kanten av den markerade gångvägen. Jag lutade mej ut så mycket jag kunde.

Här fanns en varningsskylt att kanten "kunde vara mjuk" och man skulle vara försiktig med att gå för nära. Jag gick inte riktig så nära som det ser ut, bilden är något beskuren i nederkant (men bara lite). 

Nu kan ni se ett mindre och delar av ett större vattenfall, vi är alltså nästan uppe vid den högsta punkten. Notera gåsen som ligger på den lilla avsatsen. Vi såg gäss högt uppe på klippkanter och hyllor vid flera tillfällen. Det såg konstigt ut men även en gås kanske gillar att ligga stilla och njuta av utsikten ibland. 

Här är slutligen vattenfallet som vi kom fram till. Eller rättare sagt jag, för denna bild är tagen från en byggd plattform (med skyddsräcken) där man står på ett galler och där vägrade min sambo att gå ut. 

Jag tar med även denna bild för här kan man tydligt se att man tidigare har fått gå ut till vänster. Där var det smalt och jag hade kanske tvekat... 

Hej så länge,

Lena

Iwa 2026-06-16 20:34

Jag följer dina reportage med intresse, Thingvellir, fåglar, spektakulär natur. Med matnyttiga tips. Man får mersmak. Tycker fjärde bilden blev bra med vattenstänk.
/per

Svar från Lena Holm 2026-06-16 20:42

Tack Per,
det är blött vid vattenfallen och man kan inte göra så mycket åt det mer än torka av grejerna efteråt. Om det kommer en vindpust kan det bli ännu värre. Det sista stället var en riktig höjdare.
Hälsningar Lena

lersaker 2026-06-16 21:28

Jösses att du klarar stavningen av de isländska namnen!!
Du visar en mäktig natur och jag nästan hör dånet från vattenfallen när jag tittar på bilderna. Ni tycks ha fått promenera en del för att komma åt de intressanta platserna och det tycks ha varit väl värt mödan. Är det mossa överallt som ger den där mjuka gröna täckningen av bergen? Det här måste ha varit en fantastisk upplevelse på plats!
Hälsn Anne-Sophie

Hemmis 2026-06-16 23:08

Jätte fina bilder från en fantastik natur.

Hemmis 2026-06-16 23:10

Jätte fina bilder från en fantastik natur.

pdahlen 2026-06-17 07:01

Imponerande natur, ser ut som den ger en hel del motion också. En drönare hade kanske hjälp till att ta bilder på de mest besvärliga ställen? Många fina bilder på dalgångar och vattenfall. Gillar särskilt bild 2 och den fjärde från slutet

Halina Strandskatan 2026-06-17 08:37

Spektakulär natur och fin fina bilder. Tusen tack att vi fick följa med på din fina resa.
Hälsningar Halina

Margareta Cortés 2026-06-17 09:49

Många vackra vattenfall finns det på Island – så många att man nästan blev lite blasé mot slutet av resan. Men jag är ändå glad att vi hann besöka så många, för varje fall har sin egen karaktär.

Lite synd att du inte gick in bakom Seljalandsfoss. Jag gjorde det på min första resa och fick nästan lite Fantomenkänsla där bakom ridån av vatten. Halt och blött var det, men också en speciell upplevelse.

Vid Skógafoss var det bara dottern med sina pigga ben som tog sig upp. Vi hade tur med vädret, så hon kom ner med både berättelser och riktigt fina bilder från utsikten där uppe.

Fjaðrárgljúfur känner jag också väl igen. Jag klickade upp mina bilder på datorn och jämförde med dina – samma vyer, men hos oss var allt intensivt grönt eftersom vi var där i augusti.

Det är härligt att få återuppleva vår egen resa genom dina berättelser och bilder. De väcker många fina minnen till liv.