DB 109 - Huggormssafari

I början på veckan inbjöd Stanislav Snäll till huggormssafari på påskafton och vi nappade på det fina erbjudandet. Fyra vackra ormar fick vi se.

Vi höll till i Bromma på en plats där Stanislav varit många gånger för att spana på ormar. Solen strålade och det var toppenfin dag.  Den här blåmönstrade huggormen blev min favorit och får bli dagens bild 109. 

Vi såg också två helsvarta individer och en brun med svart mönster.

Den här bruna varianten tittade jag på en lång stund innan jag såg den.

Tack Stanislav och ni andra som var med för en minnesvärd dag med huggormarna!

Hälsningar Lena

DB 71 - BERRY EXPLOSIONS

I november 2011 var jag mitt i ett "en bild om dagen" projekt och en dag då solen tittade fram skapade jag en serie bilder av ett slånbär. Bilden ovan är en av dessa, tagen med 100 mm makro och Raynox DCR 250. Sedan dess har jag vid några tillfällen försökt få fram den här effekten igen, med olika bär och frukter, men attans vad lurigt det var.

Det här är nog det närmsta jag kommit och den får bli Dagens bild 71. Det är ett fruset björnbär som tinade i min hand och sedan blev en del av min lunch.

Vinkeln mot solen har betydelse och hur blött bäret hunnit bli.

Jag inbillar mej att det ska nog vara lite is eller frost på det man fotograferar. Här är det äpplet från förra veckan som jag bara sprutat vatten på (jag har alltså inte ätit upp det).

Mera äpple...

Nu råkar ju detta vara en grönsak (purjolök) men jag ville ha något grönt och hade inga vindruvor.

Vid det här laget hade jag väl övergått till att leta efter andra effekter och former. Det blir till att köpa mer frysta bär. De säljs ju i lösvikt numera så man kan köpa bara ett par av varje sort.

Nog experimenterat för denna gång

Lena

DB9 - orange på fingertoppar och tår

Det var ett tag sen som dessa var med i  bloggen. Snart har de bott hos oss i nästan ett år. Det här är hannen som matvägrade i tre månader och nästan svalt ihjäl innan han plötsligt en dag började äta. Vackert orangefärgad på sina fingrar och tår. Han får blir dagens bild tillsammans med lilltjejen som sitter i bakgrunden.

Hon är den minsta grodan. Här sitter hon bakom ett par ormbunksblad som jag tog in med mossan i höstas.

Hannen smyger bakom ormbunke.

" - Kolla in så fina fingrar jag har..."

Den lilla honan har lite tamare färger än de andra två.

Vi har en hona till, en stor och vackert grön. Med samma fina fingertoppar.

Hälsningar Lena

Ålgräsmonstren i Skår

Största chansen att få se bläckfisk har man om man dyker i mörkret. Så här års är det mörkt redan vid femtiden och man kan avsluta en dykdag med ett mörkerdyk innan middag. Vi pratade med andra dykare som nyligen sett bläckfisk i Skår, så Skår fick det bli. 

Det hade nästan mörknat när vi kom fram. Ljuset till höger är där färjan till Lysekil lägger till. Tyvärr så hör man färjan när man är under vatten, vilket är lite störande.

Det första jag fick syn på när vi kom ner på ca 3 meters djup var den här fina eremitkräftan som satt på ett ålgräs. Men vi måste passera snabbt för här finns det inga bläckfiskar.

Vi möter den genomskinliga klarbulten, som visar hela sin anatomi när vi lyser på den med våra lampor. De simmar runt i öppet vatten och stannar ibland till i ljuset.

Det här var ett annat nästan transparent djur, en liten räka som också simmade i öppet vatten. Räkor kan man ofta se i mängder på nattdyk. Vi fortsatte simma djupare längs mjukbotten och spanade hela tiden efter de små bläckfiskarna.

Fiskar ligger stilla och sover, som denna kantnål. Jag tog bara ett par bilder för att inte störa den.

Denna kantnål sov också men jag kunde inte motstå att ta en bild då den låg så perfekt med huvudet mot ett blad.

På ett ställe var lerbotten helt täckt av ormstjärnor som myllrade omkring. Den här simkrabban hade bestämt sej för att ormstjärna fick bli dagens middag. Lättfångat var det i alla fall. Inte en bläckfisk så långt ögat kunde se...

På ca 25 meters djup så vände vi och började sakta simma tillbaka. Eremitkräftorna sprang runt på botten. Just denna har en fin päls av hydroider på sitt skal.

Tillbaka på grundare vatten hittade vi tångruskor och där hade de större räkorna börjat titta fram med sina röda ögon som reflekterar ljuset så det ser ut som pyttesmå lysdioder inne bland tångbladen. Ingen bläckfisk och dyket led mot sitt slut.

Ålgräset på ca 3 meter lockade mej igen och jag siktade på några bilder av ålgräsrosorna. Då fick jag syn på vad som såg ut som en monsterspindel som satt på ett strå. Den såg nästan död ut men rörde plötsligt på sej...

Jag upptäckte snart att det satt lurviga "spindlar" på flera ställen och att de stirrade på mej med röda ögon. Riktigt läskiga små monster. Den här har en ålgräsros bakom sej.

 Jag vet inte vad det är, kanske någon sorts spindelkrabba. Det finns Japanska spindelkrabbor som har en benlängd på upp till tre meter. Tänk att möta ett sådan i mörkret! Dessa var några centimeter långa, men blänga ilsket kunde de ändå, som små monster i det svarta vattnet.

Hälsningar Lena

Mariannes myr II - ett guldställe

Vi steg inte upp fullt så tidigt som Engmans gäng och kom till Mariannes andra myr när solens strålar redan letat sig över horisonten.

Morgonsolen strålade mellan tallarna och spindelnäten glänste av små daggdroppar. Jag blev lite upptagen där mellan träden och Marianne vandrade före mej ner mot vattnet.

När jag kom fram till tjärnens kant såg jag direkt att hon hittat sin plats. Vilket guldställe denna tidiga morgon ! 

Omgiven av blänkande spindelnät spanade vi ut över det blanka vattnet. Vi kunde höra lommarna, i övrigt var det tyst. Jag bytte till 300 mm och riktade kameran mot det guldglänsande vattnet.

Lite väl långt borta men den det fick bli några bilder ändå.

När jag sänkte kameran lyfte plötsligt en fågel och kom emot mej. Tyvärr hann jag bara få denna bild innan den försvann över mitt huvud.

Bytte till 100 mm makro och lyckades bli lite blöt även denna dag. Det är så lätt att bara halka lite utanför liggunderlaget.

Spindlarna bjöd på de vackraste draperingar man kan tänka sej.

Ljungen hade börjat blomma och bjöd på ljuslila färgklickar som jag inte riktigt lyckades utnyttja på det sätt som jag ville. Men ljung har jag även bakom mitt eget hus så det kommer fler chanser.

Önskar också att jag ägnat dessa små bär lite mer tid, för jag insåg inte hur vackra de var förrän jag började titta på bilderna. Solen gick emellertid upp och började värma ordentligt. Klockan närmade sej sju och frukost började kännas som en bra idé.

Lämnade tjärnen där glänsande guld nu mer började likna tidigt dagsljus. En ny dag i Säterdalen väntade.

Hälsningar Lena