Manetslem

För några dagar sedan visade jag bilder på vitlingyngel som sökte skydd bland de brännande trådarna i en stor brännmanet. Hur klarar det av detta utan att bränna sej? Nu vet jag hur det gör, de smörjer in sej med manetslem!

Brännmaneten producerar slem som den själv har på sina trådar. Slemmet inhiberar nässelkapslarna att utlösas när trådarna kommer i kontakt med varandra. På så sätt undviker maneten att bränna sej själv. Vitlingynglet kan producera lite skyddande slem själv, men nyttjar i huvudsak slem från maneten för att skydda sej från de brännande nässelkapslarna.

Förutom brännmaneter såg vi en hel del stora fina öronmaneter på västkusten under midsommardyken. De stora ringarna, som gett öronmaneten dess namn, är faktiskt manetens könsorgan.

Den här maneten har också brännande nässelkapslar men de är svaga och vi känner därför inte att de bränns. De är mycket vackra när de långsamt simmar fram genom vattnet, ingen stress där inte....

Hälsningar Lena

Simma lugnt

...och festa med förstånd i helgen. Se så trassligt det kan bli om man är lite för ivrig med serpentinerna.

Midsommarhälsningar från Lena

Fascinerande fiskögon

Kan fiskögon verkligen bjuda på några överraskningar tänker nog många som ser de döda ögonen i en fiskdisk framför sej. Bedöm själva. Bilderna nedan kommer dessutom från fiskar som är vanliga i skandinaviska vatten (utom en). Den första bilden är t ex en simpa. Simporna ligger stilla och låter ibland dykaren/fotografen komma väldigt nära. Bilden är tagen med 60 mm makro och en försättslins (Raynox DCR-250).

Sjökockhannen är mycket vackert gul och blå mönstrad. Ögat kan få de mest spektakulära färger i skenet från blixtarna.

Det finns också fiskar som har båda ögonen på samma sida, vilket ger dem en synnerligen udda utseende. När man ligger stilla och tittar på en plattfisk inser man också att de kan vrida sina ögon oberoende av varandra dvs titta åt två olika håll samtidigt. Det kan andra fiskar också men det blir väldigt tydligt när man ser en plattfisk göra det. Dessa bilder blir dock inte så bra så ni får hålla tillgodo med en plattfisk som iakttar mej genom att titta "bakåt".

Det här coola ögat hör till en knaggrocka. De är inte så vanligt att se dem i Sverige men man kan stöta på dem i t ex Sognefjorden i Norge. Gropen brevid ögat är ett utandningshål.

Slutligen en bild från Kanada, närmare bestämt ett område som heter Queen Charlotte Strait vid den nordöstra änden av Vancouver Island. Det är faktiskt en simpa igen. Den heter passande Red Irish Lord och är spektakulärt rödrosa i färgen. Ögonen är fascinerande, eller hur?

Hälsningar Lena