B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Möte med myskoxe

Vi kom fram till Dovre precis när solens sista strålar försvann bakom bergen. En mysig timrad stuga väntade och vi fixade snabbt lite middag. Väderutsikterna för lördagen hade varierat betänkligt under veckan men enligt den sista prognosen såg det lovande ut.   

Vi vaknade i dimma men solen bröt snart igenom och morgonljuset var fantastiskt.

Vi hade bokat en guidad tur för att ha en chans att hitta myskoxarna i det vidsträckta landskapet. Det är inte särskilt mycket folk så här års och vi var bara sex personer på turen när vi gav oss iväg.

Vädret var härligt när vi kom upp en bit på fjället, nästan helt vidstilla och sol.

Vi fick syn på de första myskoxarna efter ca 2 km. En ko med en kalv. De hade även upptäckt oss men verkade inte bry sej nämnvärt.

En äldre hanne blev synlig då han kom upp på den mjuka kullen. Vi promenerade i lugn takt mot djuren och stannade för att se vilken väg de skulle välja.

Myskoxar är inte rädda för människor (eller något annat heller) och säkerhetsavståndet till dessa djur är 200 m. Vår guide tog oss sakta fram till en bra position och sedan fick de komma mot oss om det passade. Myskoxarna verkade tycka att ett lämpligt avstånd till oss var ungefär 100 m...

Färgerna på fjället gav en fin inramning och vår guide såg till att vi rörde oss så att vi hade solen någorlunda i ryggen när vi hade djuren i närheten.

Kon med den ulliga kalven tittar åt vårt håll. Vi sitter nu i den varma mossan och spanar på myskoxarna som betar en bit ifrån oss. 

Hannen har lagt sej i solen och ser ut som en hög med päls till höger i bilden.

Hela familjen bestämmer sej för att ta en vilopaus och vi njuter med dessa fina djur i solen ytterligare en stund.

Vi såg inga andra guidade turer förutom deltagarna i en fotokurs som passerade oss när vi satt och åt lunch.

Myskoxarna uppehåller sej här till vänster om oss men med 16-35 mm blir de väldigt små. En minnesvärd lunch i strålande sol och minst 20 grader varmt.

Vi promenerade vidare och stötte snart på en grupp till med både kor och kalvar. Vi slog oss ner på lagom avstånd och betraktade djuren som vandrade ner från en sluttning snett mot oss. 

Denna grupp hade en ung hanne med sej. Det är parningssäsong nu och hannarna försvarar en eller flera honor i sitt harem. Den här killen skulle emellertid snart bli av med sina tjejer.

Långt bort skymtade vi plötsligt en till myskoxe. En betydligt äldre hanne förkunnade vår guide som spanade mot den med kikare. Den tog sej snabbt ner mot flocken och vi väntade med spänning på vad som skulle hända.

De två hannarna möttes först i en svacka och det gick inte att se vad som hände. Här försöker i alla fall den unga hannen göra ett utfall mot den äldre. Lägg märke till att den äldre (till höger) har betydligt kraftigare horn mitt i pannan.

Här tappar anfallet fart fullständigt...Hållningen och blicken från det äldre djuret räcker.

Det blir ingen sammandrabbning och den unga hannen får ge upp sina honor. Enligt vår guide är han troligen inte mer än tre år och behöver växa på sej en hel del för att ha en chans. Han får vandra iväg ensam denna gång och vi ser flocken försvinna bland kullarna.  

Vi har några kilometer lätt vandring tillbaka till startpunkten och vår bil.

Vädret är fortfarande strålande och även om det inte blev några portträttbilder känner vi oss ändå mycket nöjda med vad vi fått se. Vi behövde inte heller vandra särskilt långt (8 km totalt) för att få se myskoxarna. Enligt vår guide kan det variera betydligt under säsongen och det händer att turister (främst icke nordiska) inte förstår att det kan krävas en hel del för att ens få syn på dem (dvs det går inte att köra ända fram med bil).

Vi lämnade Dovreregionen på eftermiddagen och styrde kosan mot kusten och Tustna. Där väntade en veckas dykning och fotoworkshop med Jonna, plus ett helt gäng härliga dykare.  

Hälsningar Lena

Postat 2016-09-27 18:02 | Läst 4136 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Höstsemester på Tustna

Tustna är en ö i Norge och på väg dit kan man passera Dovre. I år bestämde vi oss för att stanna en natt....

....och gå en tur för att förhoppningsvis få se dessa djur....

....innan vi fortsatte till Tustna och en veckas dykning i det klara vattnet vid Norges kust.

Vi fick även en och annan fågelupplevelse...

....samt möten med både okända...

...och kända undervattensvarelser. Något fylligare rapportering utlovas under veckan och kanske kan jag t o m förklara vad det okända är för något.

Hälsningar Lena

Postat 2016-09-26 08:10 | Läst 5265 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

En fotografisk resa till Säterdalen

Resegeneralen Peter Engman ger instruktioner till oss utställare som ska spika upp alster på planket. Gästutställare på scenen detta år var bl a Elisabeth Landberger, Malin Jochumsen och Christer Sjöberg, som också är med på denna bild. Bredvid Christer skymtar John Arthur Ekebert som gästföreläste om hemlöshet.  

Alla alster är uppspikade och resan kan ta sin början.

Jag fick planketplats 10 bredvid FS profilen Ing-Marie Sjödin som visade bilder ur sagans värld.

Björn var med i år och här dokumenterar han Torbjörns färggranna bilder som verkligen stack ut i sina guldramar.

Jag kan bara hålla med Peter om att Rättviksglassen är otroligt god, men han har missat den bästa smaken, saltlakrits.

Samtal mellan fotografer.

Jag passade på att få en fotosession med den vackra och charmiga hunden Smilla som alltid brukar följa sin husse och matte på resan till Säterdalen.

" - Får jag verkligen gå ut i vattnet ??? Jaha, du vill att jag ska gå ut...OK."

" - SMILE ! "

" - Men jag kan posera allvarligt också. Blir det bra så här? "

Bilder, samtal, och glass varvades med föreläsare med blandade inriktningar. Här gästföreläsare Felix Heintzenberg som pratade och visade bilder om Nordiska Ugglor.

Fikapaus.

Regn blandades med strålande sol och här passar det bra med en stunds stickning innan resans avslutande föreläsningarna med Brutus Östling.

Tack för ett toppenfint arrangemang !

Hälsningar Lena

Postat 2016-08-01 18:12 | Läst 4521 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Sista dagarna i Finland

Det är tidig gryning och jag har precis vaknat till efter ett par timmars sömn. Dimma dansar över den mörka tjärnen och det är helt stilla...tills något litet kommer tassande...en räv.

Räven hinner bara slinka iväg innan en stor mörk björn kommer lufsande. Det är fortfarande ganska skumt men solen har börjat gå upp bakom träden. Vi sitter stilla och ser björnen hitta de tomma godisgömmorna som vittjades sent i går kväll.  

När solen gått upp och klockan är precis sju är det dags att lämna gömslet. Så här vackert var det.

Vi har en natt kvar och vi har valt ett skogsgömsle. Ljuset var svårt och när solen gått ner blev det betydligt mörkare än ute på myren. Här fick vi besök av en björn på kvällen och senare också en järv.

Järven visade sig vara enögd men det märktes inte på dess framfart. Det här var ett av de få ögonblick som den stod stilla.

Den här bilden skulle egentligen helst ha varit film för järven springer på ett mycket speciellt och lite slängigt sätt. Det djur jag kommer och tänka på som också rör sej så är konstigt nog en fågel, nämligen gam.

Tre minuter efter järven kom vår sista björn för denna resa. Betydligt ljusare än flera av de andra björnar vi sett.

Det var inte mycket ljus i skogen efter elva på kvällen och denna bild är tagen med ISO 3200.

Efter frukost och två timmars sömn körde vi direkt till Nådendal där jag hade bokat ett rum för natten. Det regnade när vi kom fram vilket var synd för det fina trähuset stod på en gata kantad av liknande gamla hus i olika färger.

Efter tre nätter i gömsle var det gudomligt skönt att sova en hel natt i en riktig säng. Passande för orten var det bäddat med muminlakan. Min sambo tyckte jag skulle fråga om det fanns något "mumintrollgömsle".... 

Nästa morgon körde vi på färjan till Kapellskär och fick en stillsam överfart med strålande sol. Vi har fått uppleva mycket under vår vecka i Finland. Dit kan det vara värt att åka tillbaka.

Hälsningar Lena

Postat 2016-07-28 18:34 | Läst 5481 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Tillbaka i björnriket

Jag besökte Wild Brown Bear i östra Finland första gången på en tjejresa i maj 2015. Stället var sej likt men nu var det betydligt varmare och mygg var våra ständiga följeslagare.

Det finns förstås en bastu vid sjön och det här är utsikten från badbryggan. Lite lätt regn men det spelade mindre roll.

Det hade slutat regna när vi kom ut till gömslena. Det här är fyra nya gömslen och vi skulle tillbringa natten i nr 17, som är längst till höger i bild.

Det var varmt men myggen gjorde att man klädde sej med huva och drog igen alla blixtlås. Väl inne i gömslet var det dock inte ett problem.

Vi installerades oss i nr 17 och började spana. En skrattmås har precis inspekterat en "godisgömma". Om inte ett större djur öppnar träluckan kommer den inte åt godsakerna. Bara att ge upp så länge.

En korp passerar, också på jakt efter något gott kan man anta...

Det kommer två björnar men de är mycket försiktiga och går inte längre fram än gömsle 20. Då är fotovinkeln från 17 riktigt dålig. Vi får hålla till godo med skrattmåsar som formationsflyger.  

Solen går ner bakom träden och det börjar komma lite dimma på tjärnen...

...då kommer björnen. Klockan är strax före elva på kvällen och en stor hanne sträcker upp sej.

Aha, Brutus. Det kanske brukar finnas något gott där på stammen, nu ser han mest besviken ut.

" - Här poserar man i helfigur och så finns det inget gott ! "

Den stora björnen kommer lufsande mellan gömslet och tjärnen, avståndet är inte särskilt stort.

Nu hade jag behövt ha kameran i stående format, men det är ett par handgrepp när den sitter på ett stativhuvud. Min sambo har ärtpåsar och då går det fortare.

Det brukar nog finnas något gott här uppe...

Sedan vänder sej Brutus rakt mot vårt gömsle och jag inser att 300 mm snart kommer att vara på tok för mycket.

Här får björnen utdelning när han hittar en godisgömma som vi inte såg att den låg där. Kolla in tassen med de stora klorna...

" - Tur för er att det låg lite godis där..." ser han nästan ut att tänka. Men så är förstås inte fallet. Han vet dock precis var vi sitter och tittar rakt på gömslet innan han lufsar vidare tillbaka mot skogen.

Förstora för bästa känsla!

Hälsningar Lena

Postat 2016-07-26 17:54 | Läst 5155 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
Föregående 1 ... 15 16 17 ... 20 Nästa