Porto

Jag menar inte de som man klistrar på brev utan här handlar det om en stad i Portugal, deras näst största.

Jag har precis varit där i fem dagar för en konferens. Här har jag precis anlänt till gamla stan där konferenscentret ligger. Jag åkte taxi med några kollegor och klev av här för att registrera mej. Sedan skulle jag gå till mitt hotell, en lagom promenad på drygt två km.

Det blir mycket stillasittande när man är på konferens och dagarna blir ofta långa. Då kan det vara skönt med en promenad morgon och kväll, dessutom får man ju se lite av staden. Hotellet jag bokat var dessutom avsevärt billigare än de som låg längs denna gata.

Det var fint att gå här i de gamla delarna av Porto. Staden har anor från 1200-talet och finns med på UNESCOs världsarvslista sedan 1996. Men jag hade också börjat förstå att mitt hotell låg avsevärt mycket högre upp än där jag befann mej. Jag skulle upp ovanför kranen på bilden och en bra bit till. Jag hade förstås ingen aning om detta när jag bokade hotellet.

Men innan jag började klättra tog jag en närbild av denna balkong för den såg kul ut. Här bor uppenbarligen en man som använder blå eller blåmönstrade kalsonger och svarta strumpor. Söndagstvätten hänger på tork inför en ny arbetsvecka.

Sedan var det bara att hugga tag i kabinväskan, rätta till kameraväskan över axeln och börja klättra. Trapporna började utanför konferenscentret.  

Här hittade jag rulltrappor, puh. Tyvärr fungerade bara den första och jag fick gå nästa trappa.

Jag knatade på i uppförsbacke och stannade här för att blicka ner och ta en bild. Det är mycket brantare än det ser ut.

Efter ytterligare en stigning var det dax att hämta andan och titta på utsikten. Det var 23 grader varmt och blåste lätt bris. Här hade jag kommit upp så högt upp att det fläktade skönt.

När jag tittade ut över denna del av Porto kunde jag se gamla renoverade hus, några nyare hus och en del ruiner, de var dessutom var fyllda med bråte och växtlighet. Det blev mer av det under veckan i en väldig blandning, kakelplattor, kullersten och nya betongklossar om vartannat. Insåg här att jag bara gått drygt 500 m och hade sålunda 1,5 km kvar.

Mera trappor...

Promenadvägen planade ut något vid dessa hus och ungefär 200 m. Här är några exempel på hus med kakelplattor i olika färger och mönster. Efter det svängde jag höger och det blev mer kontor och bostadshus, typ lägenheter i betong. Dessutom uppförsbacke men inte lika brant. Det tog ca 50 minuter att gå till hotellet, med några fotostopp. Nästan morgon knallade jag ner samma väg på 20 minuter och insåg att de enda skor som skulle fungera under veckan var de med mönstrad gummisula.

Hälsningar Lena

En färgexplosion i plus 28 grader

Det har varit mycket vitt, toner av blått, is och snö på sistone. Vi har haft vacker vinter och har det fortfarande i stora delar av landet. Men jag kände plötsligt för färg, massor av färg. Mitt bland alla vintermotiv bryter jag därför av helt med en makrokollektion från Stora Barriärrevet. Det är ungefär ett år sedan vi var där och ibland känns det bra att drömma sej tillbaka. Föreställ er salta bad i + 28 grader med mängder av färggranna djur runt omkring, t ex en praktfull juvelabborre.

Färgerna kan vara helt spektakulära både på koraller och fiskar. 

En vacker hökfisk som poserar obesvärat. Just dessa fiskar är väldigt tacksamma att fota för de sitter ofta på upphöjda plaster och spanar. Man brukar få ta flera bilder innan de överger sin plats (för att simma en runda och sedan komma tillbaka). 

Anemoner som är mer eller mindre öppna och en fisk som är blå men också blank, vilket är en utmaning att fota med blixt. 

Ibland är det kanske inte färgerna som är det mest spektakulära.

Jag är ganska säker på att det här är samma art som bilden ovan, men det här är taget på natten då de är fullt öppna och "jagar" partiklar i vattnet med de små tentaklerna.

Den här kommer garanterat att vara mer öppen i mörkret, men vi hittade aldrig någon sådan på nattdyken vi gjorde. 

Det finns också en del spektakulära fiskar, som denna drakfisk. Dessa fiskar har spritt sej världen över och ställer till problem. Här hör den hemma och får vara ifred. 

Eller varför inte en liten muräna. Lägg märke till att den stöder hakan på en eremitkräfta (som tyvärr inte är riktigt skarp). Eremitkräftan såg jag inte när jag tog bilden utan den kom med på köpet.

Ibland får man med småfiskar på köpet och har man riktig tur är de skarpa. Huvudmotivet är en sjölilja, som är ett djur och inte en växt. Den rör sej med de långa fjäderlika tentaklerna, mest när det är mörkt. De simmar också i öppet vatten ibland. 

Det här är samma art som den lilla fisken vid sjöliljan, men den här gången såg jag den bland korallpolyperna och lyckades sätta fokuspunkten på den.

Några fler udda djur t ex en vacker plattmask som inte verkar sticka sej på sjöborren och till höger en ormstjärna som ringlar runt i en korall.

Öppningen hos en riktigt stor mussla.

Avrundar med en vacker liten fisk av okänd art...

...och ett par av de kanske mest kända småfiskarna på Barriärrevet, ocellaris clownfisk. Det orangefärgade i mitten på bilden till höger är munöppningen på deras anemon. 

Hälsningar Lena

En blixtvisit i Gävle med tillbakablickar

Jag växte upp i Gävle och åker dit några gånger per år. Oftast blir det bara en kort visit på kyrkogården sedan ut på E4 igen, men denna gång fick jag en ingivelse och svängde åt ett annat håll. Jag hamnade vid Tolvfors bruk dvs det som finns kvar av Tolvfors järnbruk vars verksamhet startade i mitten av 1600-talet. 

Först passerade jag Gavleån på Tolvforsbron. Det finns ingenting kvar av smedjor eller kvarnar i anslutning till ån. Men det finns ett stort stall byggt av slaggsten och en herrgård med tillbyggnader. Det skippade jag vid detta besök.  

Precis efter ån ligger de gamla smedjehusen och några andra byggnader som renoverats och nu är bostadsrätter. Vädret var växlande och regnet låg på lut en bit bort.

En kort bit från dessa hus ligger stallet och mitt emot detta stall fanns på förut ytterligare stallbyggnader som inhyste Gävle Ryttarsällskap och ca 40 hästar. Det fanns ridbana och ett mycket litet ridhus precis bredvid järnvägen. När jag slutade gymnasiet jobbade jag där i två år som djurskötare. Mina föräldrar hade nog tänkt sej något annat eftersom jag läst naturvetenskap, det blev det ju mer studier så småningom, men just då jag hade inte så bråttom och trivdes med att skotta hästskit. Jag har också ridit förbi dessa hus många gånger. 

Det finns ingenting kvar av vare sej stall eller ridhus och Gävle Ryttarsällskap har numera en anläggning utanför stan. Redan när jag jobbade där på 80-talet ansågs hästverksamheten vara lite väl nära stadsbebyggelsen och sjukhuset. Från Tolvfors skulle jag egentligen tråckla mej ut på E4 men fick för mej att kolla om jag kunde hitta till Brynäs på intuition. Det har byggts en hel del nya vägar men Gavlerinken fanns ju kvar och en hel del andra "gamla landmärken". 

Jag hittade till Brynäs utan problem och stannade till vid Brynäs första kedjehus som byggdes 1952-53. De har också kallats "gökur" eller "holkarna". Mina föräldrar köpte det gröna huset när det var nytt, en bostadsrätt på 80 kvm plus källare och en trädgård på baksidan. Priset var 6000 kr.  I en artikel i Arbetarbladet från 1980 berättar min mamma om hur stort de tyckte huset var när de köpte det. Huset har alltid varit grönt men fönsterluckorna har nuvarande ägare satt dit. Jag växte upp här och vi hade huset kvar till 1996. 

Vädret var spännande under hela turen till Gävle och jag spanade mot molnen hela tiden när jag körde. Det blev också ett par stopp och då passade jag på att ta några bilder. Regnet öste ner flera gånger men bara kortvarigt.

Så här såg det ut när jag kom till Uppsala och körde en omväg för att uträtta ett ärende. Nu räcker det med ostadigt för ett tag.

Hälsningar Lena

Udda semesterbilder

När man är ute och reser i två och en halv månad blir det mycket bilder och en del blir kanske lite udda, motiv som fångats i farten, något som man plötsligt får se och tar en bild. Här en måsparkering utanför en mataffär. Se så fint de sitter i sin ruta...de som satt i bilen åt snabbmat. Kolla även in husbilen i bakgrunden.

Så här kan en något rejälare husbil se ut om man vill vara säker på att ta sej fram i hela Australien. Den är med all sannolikhet utrustad med lämplig radioutrustning och annan säkerhetsutrustning som kan behövas om man färdas genom obefolkade områden utan mobiltäckning. Som alltid, mer än ett reservdäck.

Vi hade hyrbil under större delen av vår resa, oftast en ganska stor med lite högre frigång (tyvärr rätt dyrt).  På Tasmanien var det här den billigaste bilen man kunde hyra, t o m billigare än den minsta småbil som vårt bagage inte ens fått plats i. Alltså körde vi fyrhjulsdriven flakbil. Lite opraktiskt att lasta på flaket men i övrigt helt perfekt för oss och en del av de vägar som vi råkade hamna på. 

Vin och spritaffärer i mindre städer hade ofta "drive thru".  Lätt att lasta flak med öl eller lådor med vin. Kunde inte låta bli att reflektera över budskapet på den här skylten, inte direkt i linje med det svenska systembolaget....

Den här macken ser inte "mycket ut för världen" men den har allt. Bränsle, från de äldsta pumpar vi sett, postkontor, bostadsförmedling, is, öl (VB skylten) och "bait" (bete om man ska ut och fiska). Det var en liten ort längs vägen i Western Australia med minst 25 mil till nästa mack. Glass och solskyddskräm +50 fanns också.

När vi reste i ffa Western Australia passerade vi en del skyltar som såg ut så här. Man måste stanna och kolla, gick det att åka dit man hade planerat. Vägen till Cape Le Grand hade precis öppnat denna dag. Branden var släckt. I perioder regnar det så vägarna måste stänga av den anledningen. 

Delar av rymdstationen Skylab trillade ner över Esperance med omnejd 1979. Då stämde staden NASA för nedskräpning och man har fått betalt. "Rymdskräpet" finns förstås att se på det lokala museet. 

I Denham varnade man för emu på gatorna (med kycklingar). Det behövdes för de hade inget trafikvett alls. Pappa med kycklingar höll dock till vid vad som såg ut som en bussdepå med lite blandade uppställda fordon.

Vi fick aldrig se något myrpiggsvin men hittade i alla fall denna skapelse i Hyden.

"Magpie" är som en motsvarighet till våra skator. Intelligenta fåglar som finns överallt och har en mängd olika roliga ljud för sej. Den här ungfågeln höll just på att lära sej en ny melodi.

Vi stannade till på Carnarvon Space Center, för det råkade finnas längs de 80 mil som vi körde den dagen. Här mötte vi Buzz, gissa vem han är uppkallad efter.

Det är inte bara i Sydney som man har anlagt en saltvattenspool. Se specifikt uppmaningen om att inte släppa ut hajar i poolen.

Den välkända saltvattenspoolen i Sydney ligger vid Bondi beach. Där finns en lång mur med målningar som bl a Margareta C visat bilder från. Jag fastnade för den här. 

Texten i högra hörnet av målningen lyder så här. 

Ibland är naturen lite charmig. Här en willy wagtail (får mej att tänka på våra sädesärlor) som bestämt sej för att kängururumpan erbjuder utmärkt uppsikt.

Vi körde 750 mil i Western Australia, minst 500 på väg 1. Här är vi på väg till Exmouth, bara 22 mil kvar och ingen annan liten ort före som kan avleda oss från vår destination.

Hälsningar Lena

Kulmagad sjöhäst och sjödrake

Vi dök ju även på Tasmanien och här kommer några glimtar från livet under ytan. Vi fick återigen möta flikfiskar, som också kallas sjödrake. Här var de större (ca 50 cm) och färggrannare än den vi såg i Esperance.   

Det var väldigt svårt att få med hela fisken och de bilder jag har där jag lyckats med det är inte tillräckligt bra av andra skäl. Sjödrakarna håller till bland tareblad där det är grunt och sandigt. Sikten var inte alls bra och de gömde sej ofta, med huvudet före, bland bladen. 

Vi såg ofta dessa "rock lobster", en hummer utan klor. De fiskades en hel del här men det verkade finnas gott om dem. Här har den en massa räkkompisar.

En vacker eremitkräfta med blå ögon.

Klippväggarna var ibland helt gula, täckta med små anemoner. Jag ska visa mer miljöbilder i nästa inlägg, men mycket av det vi såg kändes som en blandning av kallvatten- och varmvattendykning. Vattentemperaturen var ca 16 grader och det kallar jag kallt, åtminstone i våtdräkt. Vilket var det enda vi kunde hyra.

Det här är en fisk som man möter i tropiska vatten, en "porcupine-fish", den har taggar som den kan fälla ut som en igelkott.  Mycket av det gula i bakgrunden är anemonerna som jag visade på bilden före.

En anemon som jag aldrig sett ens något som liknade. 

Havsborstmaskar finns överallt så den här kanske inte är så unik, men den var stor.

Nakensnäckor finns också överallt men just den här sorten var ny för oss. Som vackra godisbitar eller kanske glasprydnader.

Vi såg väldigt få sjöstjärnor men här är i alla fall en, helt olik något jag sett förut.

Havsspindlar har vi sett och fotat i Norge. De var betydligt större än denna men i övrig ser de rätt lika ut. Den här är ca 2 cm och har fullt med ägg på "magen". 

Vi mötte också de små hajar som finns här. De är ganska vanliga och ligger ofta stilla när man hittar dem. Man kan greja och fota hur mycket man vill, de flyttar sej ändå inte. De blir max en meter långa, men jag tror inte någon vi såg var så lång. 

Här ligger en haj men nosen i en svamp (tyvärr). Inte direkt hotfull för att vara haj :-)

Sista dagen blåste det så mycket att vi kunde bara dyka i hamnen. Men där fanns de kulmagad sjöhästarna, de heter "pot-bellied seahorse" och det blir för mej kulmagad sjöhäst. De är en av de största sjöhästarna som finns och kan bli 35 cm höga. Den här var kanske 20 cm, vilket ändå är en stor sjöhäst, men den var väldigt blyg. 

Sjöhästarna sitter med svansen rullat runt skaftet på en stort tareblad. För att hitta dem i en skog av tare får man lyfta på bladen. Det var sandbotten, ca 10 m djupt och hur mycket tare som helst. Vi armbågade oss fram bland bladen i 50 minuter och lyckades hitta två individer, som inte direkt sträckte upp sej för fotografen...Men den visar den runda magen en kort stund. Som ni ser var sikten inte så bra, mycket sand och grums i vattnet.

Hej så länge, Lena