Skördetid och mathantverk

Nu har vi kommit till den period när vi inte hinner äta upp tomaterna som mognar, utan måste hitta på andra sätt att ta tillvara denna välsmakande grönsak. Semestern är dessutom slut så det är på lördag och söndag som det mesta ska ske. Lördag morgon och dagens skörd av tomater (mer eller mindre övermogna). 

Vi har testat san marzano tomater i år, som är mer lämpade till matlagning är att äta färska. Jag skär sönder tomaterna, blandade sorter, i lagom stora bitar, skivar några chili, plockar mängder med bladkryddor i trädgården och hackar några vitlöksklyftor. Gul lök får fräsa i rikligt med olivolja och sedan öser jag ner tomater, kryddor mm. När allt puttrat i minst en halvtimme mixar jag koket med en stavmixer och smakar av med salt och en gnutta socker, för att få fram tomatsmaken riktigt bra. Fem lådor med tomatsås i frysen som smakar fantastiskt gott när jag tar fram en mitt i vintern.  

Har någon av er som odlar tomater någonsin haft en tomatplanta som plötsligt dyker upp på helt fel ställe? Den här växer i gruset mot husväggen, långt från såväl växthus som andra tomatplantor. Jag trodde första att det var ett ogräs, men när jag luktar på bladen är det ingen tvekan om att det är en tomatplanta.

Efter tomatsåskoket åkte vi och kollade ett nytt kantarellställe. Det fanns mängder med små kantareller för någon hade varit där före oss och plockat, men lämnat småttingarna för att komma tillbaka senare. Vi tänkte att det är väl bara att gå längre in i skogen, de som plockat här före oss har väl vänt när korgarna var fulla eller när de inte ville gå längre (terrängen var bitvis väldigt stenig). Det stämde och plötsligt kom vi på fläckar med massor av kantareller som hade alla storlekar, från små till stora. Det var  bara att fylla korgarna. Jag går ofta själv i skogen och plockar svamp, men om du går tillsammans med någon kan jag intyg att den signalfärgade "jaktkepsen" som min sambo bär är otroligt bra för att hitta varandra. Den lyser verkligen i skogen. 

Vi körde på småvägar i ett skogsområde och bestämde oss för att ta en annan väg hem än den vi kommit på. Det gick inte så bra. Här fick vi backa och så småningom vända. 

Vi hann hem precis i tid för lördagszoom med familj i Texas och London. Sedan skulle det bli middag och jag hade tagit fram en bit ytterfilé (benfri kotlett) från vildsvin för att göra en porchetta. Det är en klassisk italiensk rätt och fläskbiten ska nog egentligen vara både större och fetare, men det här var vad jag hade. Man ska skära upp köttet så att man får en stor platt bit. På den lägger man en fyllning av finhackad salami (svensk i mitt fall), blandad med hackad vitlök och olika bladkryddor som rosmarin, salvia, basilika och persilja (som fanns i kryddlandet). Man rullar ihop köttet och binder det med garn, bryner i stekpanna och sedan in i ugnen till 65 grader. Efter halva tiden lägger man äppelklyftor vid sidan om köttet. 

Det blev riktigt gott och med tomatsallad på brandywine tomat, stekt mandelpotatis, squash, gröna bönor och äppelklyftor en förträfflig lördagmiddag. Jag insåg precis då att man inte ska fotografera mat på den vaxduken, men det råkade vara vad som låg på bordet i växthuset denna kväll. 

När vi ätit middag tittade vi på de två fulla svampkorgarna och bestämde oss för att ta itu med dem på en gång. Det var drygt fyra kilo gula kantareller som skulle i pannan. Sambon tog en öl och jag ett glas som bestod av hälften vitt vin och hälften tonic, denna kväll med smak av clementin. Vitt vin och tonic har jag lärt mej att uppskatta i London, som ett alternativ om man inte dricker öl.   

Det finns sämre sätt att tillbringa en lördagskväll på. Lagom till OS finalen i beachvolley riggade min sambo en ipad i köket så vi kunde följa matchen. När Sverige tog sin fjärde guldmedalj var vi färdiga med svampen och jag kunde stoppa undan 1,2 kg förvällda kantareller i frysen efter prisutdelningen. 

Hälsningar Lena 

Äntligen semester!

På väg till jobbet sista dagen innan semestern möter jag fyra stutar på landsvägen. Närmsta gården som har den här typen av köttraskorsning är ganska långt bort, men det är spänstiga ungdjur och de kan ha haft trevligt på sin utflykt i åtskilliga timmar. Bildkvalitén blir rätt skral när det är mobiltelefon genom vindruta, men ögonblicket krävde dokumentation tyckte jag.  

Här fick de för sej att prova veteåkern och släppte då förbi en hel del trafik som legat bakom dem. Jag fortsatte till jobbet tämligen säker på att dessa djur rapporterats till både press och polis innan jag mötte dem. När jag kom till jobbet kunde jag konstatera att Uppsala Nya Tidning minsann hade dem bland sina färskaste notiser. 

Under den senaste tiden har jag varje dag passerat ett lila fält på väg till jobbet. Lila blommor som inte är lin, lucern, tistlar eller något annat jag känner igen. 

Jag stannade till en morgon och tog några bilder. Efter en del efterforskningar på nätet kom jag fram till att det är honungsfacelia. Lustigt nog visar en annan bloggare här på FS bilder på just denna växt idag. 

Växten kan också kallas honungsört. Jag var lite förvånad att det fanns ett helt fält med blommor, som någon uppenbarligen sått (inte ogräs),  som jag inte hade en aning om vad det var. När jag hittade informationen om dessa blommor kom förklaringen. Honungsfacelia är en av de bästa dragväxterna för bin och fjärilar, samt att den också är en bra gröngödslingsväxt. 

När Peter visade bilder på fält med blommande vallmo tänkte jag direkt att det skulle man ha haft en drönare till. Därför blev den en snabb tur ut till denna plats idag, efter jobbet, med vår lilla drönare. Det blev givetvis ett antal olika bilder på det blommande fältet, men efter att ha lusläst spridningstillståndet för drönarbilder valde jag bara en bild. Den räcker för att visa det jag var ute efter, plus lite till.

Hälsningar Lena (som nu har semester, men som har lovat att läsa en blivande doktors avhandling före den 25:e juli)

Nästan semester...

Helgen blev en smygstart på min semester för jag ska jobba två dagar till, eller kanske tre om jag inte hinner få klart det som måste göras. Fredag middag var i alla fall räkmackor på rågbröd och lite gott bubbel till.

Lördagen gick åt till att ta redan på det vildsvin som sambon sköt förra helgen och som hängt i en kyl hos en jaktkompis en vecka. Först skulle den flås sedan styckade vi den i lämpliga delar samt malde färs. Det var en mindre gris som gav drygt 15 kilo kött och färs.

I växthuset frodas grönsakerna och nu börjar vi även kunna skörda en del. Vi är lite senare än Peter i Skåne, men nu börjar det se riktigt fint ut.

Gurkorna är redan en djungel och jag har skördat såväl slanggurka som västeråsgurkor i flera veckors tid.

I helgen blev det inläggning av både ättiksgurka och saltgurka.

Tomaterna har precis börjat mogna i växthuset och vi kunde skörda de första denna helg. De på bilden är "chocolate sherry" så de blir inte skarp röda när de är mogna utan snarare lite brunröda.

Vårtbitarna växer och de har nu upptäckt vår sparrissallat. Vi har dock ett överdåd av denna sallat och vårtbitarna är små i maten, jämför mer sniglarna, jag låter dem hållas så länge.

Helgens största händelse var dock lördagens "familjezoom". Min närmsta familj bor i Texas och London och vi brukar ses via zoom på lördag 17:30, en rutin som vi skapade "under covid" då min systerdotter precis flyttat till London och satt isolerad i en lägenhet. Nu är hon gift med en engelsman och de har precis fått en liten tjej i veckan. Det här blev sålunda Phoebes första "familjezoom".    

Vi  provsmakade förstås vildsvinet på lördagskvällen då det serverades grillad ytterfilé i poblanosås med råris och sallad på egna grönsaker. Poblanochilin som är basen i såsen är också från egen odling, men jag tog upp frysta strimlor från förra året skörd.  

På söndagen gjorde vi en utfärd i skogen och jag insåg då att det kanske skulle vara värt att kolla upp mina kantarellställen, i alla fall de som brukar ha tidiga kantareller. Det   gav utdelning över förväntan och nästa helg ska jag definitivt ut med "stora korgen".

Nu blev det en förrätt på söndagen till den i övrigt vegetariska middagen. Även om vi har kött i frysen behöver man inte äta det varje dag. I synnerhet inte nu när trädgården och skogen bjuder på så mycket gott.

Hälsningar Lena

En sista rapport från stubben

Grönsiskorna ger sej inte utan fortsätter att flockas i stora mängder kring det som just nu är deras favoritställe. 

Jag håller med Ing-Marie att det är svårt att låta bli att titta på dem och ta några bilder. Några bilder blir snabbt väldigt många. Men nu är fröna nästan slut och vi kommer dessutom att åka bort. För de som sköter om vårt hus och våra plantor ingår det inte att hålla fågelrestaurangen öppen, i synnerhet inte som det nu ser ut att bli varmt och därmed betydligt lättare att hitta mat även för dessa. Men det här är förstås väldigt bekvämt, serverat och klart. Drickat finns runt knuten.

Bergfinkarna har inte gett upp heller utan kommer mellan flockarna av grönsiskor. Eftersom det här inte är en art som vi sett de senaste 15 åren är det extra kul att se dem. 

Fin uppvisning bjuder även bergfinken på ibland.

Eller så slår den sej ner i syrenhäcken vars knoppar precis har börjat svälla på ett mycket lovande sätt. Vi är antagligen borta när de slår ut och kommer hem till en grön syren.

Ringduvorna kommer också dagligen och man kan ju tycka att de borde kunna samsas på stubben, men icke. En duva i taget, om det inte kommer en skata eller en gråkråka.

Den här gästen vågade sej aldrig fram till stubben och inte till någon annan matning heller så vitt jag kunde se. Jag kunde dock inte sitta och spana särskilt länge. Den kanske försåg sej med frön när jag åkt hemifrån. Jag visar den fast den sitter i häcken, för det är nästan ett tomtkryss. Endast en gång förut har vi haft en svarthätta på besök och då var det en hona (med brun hätta). Det här är en hane.

En tidig morgon då det föll snöblandat regn såg jag denna rödhake som tillfälligt satt på en fjolårsros utanför tvättstugan. Eftersom kameran med 100-500 telet fanns i närheten fick jag en bild innan den flög. Att börja morgonen med en rödhake gör det på något sätt lättare att åka till jobbet. Men det är inte fel att ha semester heller...och det ska jag ha nu.

Hälsningar Lena

Vårystra lamm i hagen

En kväll då solen glimtade fram kände jag för att göra en kort utflykt efter middagen. Jag åkte till Trunsta träsk i Knivsta, för det hade anlänt en del fåglar där. Det är också beteshagar för djur i anslutning till våtmarken. I en hage nära där jag parkerade gick det tackor och lamm. Det här kunde kanske bli något...men de var fullt upptagna med att äta middag. Jag gick en vända i "träsket", vilket inte gav mer än en promenad.  

När jag kom tillbaka till hagen var det däremot full fart på lammen och nu såg jag också att det fanns en svart bland alla de vita. Det var ju en svart tack på första bilden så det var väl inte orimligt. Den verkade ha extra mycket spritt i benen, fast den såg ut att vara en av de yngsta.

Det var verkligen fart på dem och den svarta studsade mer än sprang i hagen.

Ett härligt vårtecken tycker jag.

" - När jag blir stor ska jag minsann bli ett svart får, vänta bara..."

Hälsningar Lena