Första dyken på 71 grader nordlig bredd

Vi vaknade till ännu en mulen morgon med ca 8 grader. Dagens ren gick fort för de gick utanför sovrumsfönstret. Det pågick ett byggprojekt bakom vår stuga och jag blev inte helt nöjd med bakgrunden.  

Jag smög ut med 100-400 på kameran och de var fortfarande kvar bakom vår stuga. Dessa renar går ju på en camping men det betyder inte att de släpper folk hur nära som helst. Man måste vara tyst och ta det lugnt. Så fort det började vakna människor i stugor och husbilar drog renarna iväg. Vi var ganska morgontidiga av oss... 

Den här var så fin så ni får en bild till. Efter ytterligare ett par tidiga mornar med samma djur kallad vi dem våra "frukostrenar".

Efter frukost åkte vi till en potentiell dykplats som en lokal dykare hade tipsat oss om. När vi stod och tittade ut över de stora besvärliga stenarna med halkig tång som vi måste passera för att komma i vattnet, dök det plötsligt upp små fenor på ytan. Tumlare! Initialt var de mycket nära oss men innan jag fått fram "landkameran" ur bilen hade de förflyttar sej en bit längs strandkanten.    

Det var helt uppenbart att de hade ett litet fiskstim som de jagade i och de simmade i cirklar. Ibland kunde man ana fisk som skvätte på ytan. Kul att få se, men chansen att vi skulle se dem under ytan visste vi båda var i stort sett obefintlig. De beter sej inte som "små delfiner" utan är väldigt skygga djur.  

Tumlarna var långt borta när vi till slut lyckats ta oss över de besvärliga stenarna och ut i vattnet. Vi hittade ett litet stim på grunt vatten men dessa fiskar är väldigt små. Inte tumlarmat tror jag. Vattnet var blåaktigt och 7 grader. Sikten var förvånansvärt bra. 

Lite djupare hittade vi större stenblock som var ganska kala med del anemoner och små sjöborrar. På den här bilden är det också ett par eremitkräftor mitt bland anemonerna. Vi simmade vidare. 

Mellan ca 12-18 m passerade vi genom ett vattenskikt med mycket dålig sikt. Sedan klarnade det upp en del men då var det betydligt mörkare. Vi simmade till ca 27 meter men det enda som verkade vilja posera för oss var småtorsk och enstaka plattfiskar. 

Äntligen hittade Fredrik det vi hela tiden letade efter. En kungskrabba! Ganska liten att stoppa i grytan, men finns det en så ska det väl finnas flera.

Jag kröp nära för jag hade 12 mm fisheye på kameran. Den såg fin ut med det var något som inte stämde, den var väldigt stilla... 

Fredrik petade lite på den och lyfte den sedan i ena benet. Det var en hona full med ägg på buken, men den var också död. Tyvärr, och det enda vi hittade förutom denna under dagens två dyk, och drygt två timmars sökande, var en ännu större som varit död ännu längre. 

Efter dyken skulle vi få fylla luft i våra flaskor från kompressorn hos Nordkapp dykkerklubb. 

Eskil, som visat oss flera olika platser att dyka på, kom och fyllde åt oss. Han sak att krabborna var lite oberäkneliga och att han kunde göra flera dyk efter varandra utan att se en enda och så plötsligt komma i på ett ställe och hitta mängder. Det fanns sålunda fortfarande hopp om en krabbmiddag och bilder på levande krabbor.

Det hade t o m hänt att stora krabbor letat sej in i hamnen i Honningsvåg och varit fullt synliga nedanför kajen vid lågvatten. Vattnet var klart ner till ca 5-6 m även här. Så här såg det ut precis utanför klubblokalen. 

Två dyk räckte inte för att suga musten ur oss helt denna dag så före middagen gick vi en tur från campingen upp till en utsiktspunkt som hette Skipsfjordutsikten. Det blev nästan fem km istället för tre (som en skylt antytt) och stigningen var 219 höjdmeter. Vi fick dock lön för mödan när vi kom upp och maten smakade mycket gott när vi ner till stugan igen (fast det älggryta istället för krabba).

De röda byggnaderna är hotellet på campingen och vägen som slingrar sej bort leder till Nordkapp, ca 3 mil norrut. Kanske skulle vi satsa på en tur dit i morgon... Det berodde helt på "vädergudarna". Det var aningen ljusare denna kväll än tidigare.

Hälsningar Lena

Så här kan det också se ut i sjön

Sjön Storaxen är inte bara en blå pöl med mycket fisk, det finns även andra miljöer att upptäcka. Vid kanten växer mängder med näckrosor och en del annat. Man får både speglingar på vattenytans undersidan och kan samtidigt ana träden och himlen ovanför ytan. En del tycker att detta är förvirrande men jag gillar den effekten. 

Ibland hittar man näckrosor som har blomman under vatten. Det blir lite av stillebenkänsla i den här miljön tycker jag. Helst skulle jag vilja kunna hålla andan när jag rör mej här för mina bubblor ger fullt med små prickar (bubblor) på ytan. Här har jag valt att vinkla kameran så att så lite som möjligt av himlen ovanför kommer med. 

Bilden är beskuren och visar bara detaljer av näckrosor vid ytan. Min utandningsluft bildar de klara blåsorna under bladen. 

Så här såg helheten ut. Det är inte exakt samma bild med den är tagen bara sekunder efter. Det är grundare än 1 m och man tränger sej inte in så lätt i denna miljö. Många dykare skulle nog inte klassa detta som dykning och det skulle förstås gå att fotografera här med bara snorkel. Men då får man lätt lite för bråttom, andnöd stimulerar inte kreativiteten direkt. 

Ibland önskar jag förstås en liten (eller stor) fisk här och där men det är sällan man hittar dem inne bland näckrosstjälkarna. Bilderna är tagna med en Tokina 10-17 mm fisheye och man kan se viss krökning på stjälkarna, men det stör mej inte. 

Det var allt från Storaxen för denna gång.

Hälsningar Lena

Sommardyk i Storaxen

Solen strålade vid lunchtid på söndag när vi kom fram till den sjön Storaxen i Dalarna. Jag vadade ut i vattnet och gjorde bedömningen att det går nog att dyka i våtdräkt, något som vi normalt aldrig gör i svenska (eller norska) vatten. 

När vi kom i vattnet visade dykdatorn en vattentemperatur på 23 grader i ytan och 21 grader på fyra meter. Det kändes skönt, till att börja med, och vattnet var fullt av små abborrar. Riktigt mysigt.

Jag blir överrumplad av en liten gädda (ca 20 cm), som jag får syn på när jag nästan passerat den. I bakgrunden kommer Fredrik simmande och han har inte sett den heller. 

Det är mer vanligt att man hittar gäddan så här (hoppas ni ser den), inne bland växtligheten där den ligger och lurar.

Det blev lite "katt och råttalek" när jag försökte smyga närmare. Bilden är tagen med 12 mm fisheye, så jag är betydligt närmare än det kanske ser ut. 

Den här gäddan brydde sej mindre om blixtarna och fick även med en "kompis" på bilden, eller om det kanske är mat?...

Vi simmade mycket sakta i det grunda vattnet och njöt av att omslutas av småfisk. Men efter ca en timme började det kännas kallt och jag ville helst vara nära ytan där det i alla fall var 23 grader. Min våtdräkt är bara 3 mm och passar bäst i tropikerna. Även om det känts varmt här hemma ett tag, så håller inte våra insjöar tropikvärme. 

Sikten var förvånansvärt bra i den grunda insjön och solen gjorde ju sitt till.

Om man simmade närmare sjökanten blev det betydligt mörkare och helt andra färger. Här är det nog inte mer än 0,7 meter djupt. Jag skulle nog nästan kunna "gå armgång" men botten är mjuk och ger efter om man sätter ner en hand. 

Ingen gädda vid kanten fast det brukar finnas det ibland.

En och annan större abborre patrullerade sjön. Det som ser ut som ljus dimma är ett skikt i vattnet som var mer eller mindre tjockt på olika ställen. Små partiklar i vattnet antar jag. 

Här sluttar det ner mot djupare (typ 4-5 m) och där hittar vi den största gäddan för dagen. Här är det bara 21 grader och jag huttrar när jag tar bilden. Men jag kunde ju inte motstå att stanna till en stund...som blir en stund till och ....

På väg tillbaka mot platsen där vi gick i (och hade bilen) möter vi flera små gäddor, men nu vill vi bara upp i solen. Vi har varit i drygt 90 minuter och det känns. En toppendag med finaste sommardykningen, men hädanefter blir det bara torrdräkt, även på sommaren.  

Hälsningar Lena

Gott och blandat

Under midsommarhelgens dyk blev det lite "gott och blandat" bilder på djurlivet som det ser ut vid denna tid på året. Här en snultra med en mängd vita sjöpungar i bakgrunden.

En leopardfläckig smörbult sneglar misstänksamt på mej och får en blixt "i ögonen". Den retirerar in i mörkret men är snart ute och kollar igen.

Vår färggrannaste fisk blågyltan visar upp sej i all sin prakt. Det här är en hanne som också kallas blåstråle. Honan är lite mer diskret i färgerna och kallas rödnäbba. En hanne har oftast ett harem med honor runt sej. Om den hannen dör kommer den största honan att omvandlas till en hanne. Finurligt ordnat i fiskvärlden.

En väldigt liten simpa.

Bägarkoraller hittar man nästan alltid på västkusten om man kommer ner under 20 m djup.

Så här kan de se ut om bara den ena blixten slår....Jag hade en del problem med den vänstra blixten (antagligen blixtkabeln) och fick lite spännande ljussättning ibland.

Det här är ett till exempel då bara en blixt slog från höger sida. En vanlig anemon blir lite annorlunda.

Den skulle ha sett ut ungefär så här.

Ibland är en hel yta täckt av anemoner.

De här färggranna anemonerna kunde jag inte motstå trots att jag har mängder med bilder på dessa i arkivet.

Virvelmaskarna är en utmaning att placera skärpan på. Det kan vara ägg som man ser på mitten eller så har den ätit en stor portion av något orangegult.

En nakensnäcka som kan vara en linjeborstnuding enligt boken Svenska nakensnäckor av Malmberg och Lundin. De kan dock vara lite luriga.

Det här är i alla fall en sjöhare, den är jag säker på. Den har intagit en av sina "glädjeposer" om jag får tolka stilen och den blir en passande avslutning på denna resa.

Hälsningar Lena

Död mans hand

Som ni ser är det inte poker det handlar om och inte heller en roman eller något makabert fynd i skogen. Död mans hand hittar man i havet, utanför vår egen västra kust (dvs den vill ha saltvatten). 

Död mans hand är orange, gulaktig eller vit. Det är en kolonibildande korall som också kallas läderkorall. Den sitter på hårda underlag och finns där det strömmar förbi vatten dvs ju mer strömt desto fler död mans hand.  

Här är det vita död mans hand i bakgrunden och en solstjärna i förgrunden som verkar ha blivit av med en del av en arm. Det luddiga på död mans hand är polyper som den filtrerar små organismer ur vattnet med. Därför trivs den bra där det strömmar ordentligt.

Om man tittar lite närmare kan man se att polyperna har åtta armar med vad som ser ut som små hullingar. De har också nässelceller som hjälper till att bedöva bytet (nässelceller är det som gör att manettrådar bränns). 

Här kan man se att de flesta polyper är öppna, men en del är lite mer hopkrupna och har dragit in armarna. 

Här är det en polyp som har en arm instoppad i öppningen i mitten. Den kanske "slickar av" något gott som den fångat. De är knepiga att fånga med makro för det blir mest en halvsuddig röra av alla polyperna.

Ibland ser man djur sitta på död mans hand men det är inte så vanligt. De bränns antagligen lite, men en mindre krabba tycks inte bry sej om det. 

Ofta får man dem i bakgrunden om man är under ca 10 m, vilket verkar vara en gräns för när man börjar hitta dem. Här är det en vacker gul havsnål som faktisk har den långa stjärten runt en död mans hand. 

I morgon är det fotofika i Korsheden, vi kanske ses!

Hälsningar Lena