Den pigga vinterbadaren

Det är ju vinter och jag har lyckats ta mej ut någon enstaka dag då hyfsat väder sammanfallit med ledighet. Här var det sol och ganska kallt, då är Ulva Kvarn ett trevligt resmål.

Det var förvånansvärt mycket is trots att vattnet brukar strömma bra här. 

Mitt i strömmen satt den förstås, den pigga strömstaren som ju inte drar sej för att bada trots bitande kyla. 

Ibland doppar den visserligen bara huvudet. Jag tycker det är häpnadsväckande att den kan hålla sej kvar på en sten trots att det strömmar så pass hårt. 

Den höll till mitt i forsen och ibland lyckades den sätta sej i en solglimt. Solen når bara ner i forsen mellan ca 11 - 13 den här tiden på året och det var dessutom en del moln, alltså bitvis ganska mörkt.

Stora delar av forsen var frusen men det strömmade en hel del vatten under isen.

Men det blir svårt för strömstaren när det ser ut så här. 

Den var mycket aktiv och flyttade ständigt på sej mellan olika dykplatser.

Vilket var ganska bra för det blev snabbt väldigt kallt att stå stilla och spana efter den.

Den gjorde en flygtur i mitten av fåran, där solen letat sej ner.

Jag ville också ta några bilder med lång slutartid, men det var svårt då fågeln knappt satt stilla. När den sitter på isen håller den också på och niger titt som tätt, typiskt strömstare.  

En väldigt pigg vinterbadare.

Förutom strömstaren var det några gräsänder på plats och träden var vackert kanderade med rimfrost.

Avslutar med ett panorama av fem bilder i stående format, handhållet dessutom. Kul att det är så lätt att göra på det här sättet när man bara har en kamera med ett objektiv med sej (och det är en 100-500 telezoom).

Hälsningar Lena

Ett första vårtecken

Med flera minusgrader och snö på marken har småfåglarna fullt upp med att äta så mycket de kan under dygnets ljusa timmar.

Trots att det var kallt satt jag ett par timmar i "cykelförrådet" och spanade på fåglarna i en av våra fågelrestauranger. Just nu har vi väldigt många blåmesar och jag upptäckte att de faktiskt inte bara ägnar sej åt talg och frön. 

De har börjat flörta...

...och de ödslar en massa energi på att jaga varandra. De allt längre dagarna har satt fart på hormonerna i de små blågula dunbollarna.

Det är en väldig fart på dem och det tar jag som ett första vårtecken.

Det är fortfarande stort fokus på att äta, men man ser att de har annat i tankarna också. Snart är det dags att se sej om efter en lämplig bostad.

Vi erbjuder flera trevliga små ettor.  

Bostäderna är flyttstädade efter den senaste hyresgästen och står redo att inredas på nytt. 

Vi ser fram emot mer kvitter runt huset.

Hälsningar Lena

En snabbvisit

Jag jobbade hemma en dag i veckan och när jag skulle fixa lunchen tittade jag ut mot talgblocket (i nätburen) och fick syn på en liten ljus boll med lång stjärt. Det är första gången jag ser stjärtmes denna vinter och jag rusade efter kameran. 

Det var tre stycken och när de ätit talg en kort stund flög de iväg mot husets baksida, där det också finns en matning och givetvis skogen. De studsade runt i resterna av syrenhäcken och jag kämpade med att hitta i alla fall en i sökaren. 

Bilderna är tagna genom vardagsrumsfönstret. Det fina är att jag kommer ganska nära utan att störa och det går fort. Ibland ligger det t o m en kamera med tele på plats om jag har haft något extra intressant besök i trädgården. Det är antagligen inte första gången i vinter som de är på besök, men eftersom vi inte är hemma så ofta då det är ljust, är det första gången jag ser dem.  

Man undrar ju varför den sitter upp och ner? Den gjorde det flera gånger. Jag fortsatte spana och hade förstås glömt att jag hade en omelett i stekpannan...

Det kanske fanns något intressant i snön för plötsligt var den på marken. Den puderlätta snön bar för en så liten fågel. 

Puff, flingorna yrde...tusan så söta de är. Plötsligt var de bara borta och som tur var gick lunchen fortfarande att äta. Sedan dess har jag inte haft möjlighet att spana mer ut i trädgården men till helgen hoppas jag på både mer ljus och fortsatt kallt, så snön ska ligga kvar. 

Hälsningar Lena

Rapport från baksidan

Baksidan är alltså på vår tomt, bakom huset mot skogen. Jag tänkte först skriva "rapport från tomten", men det hade ju blivit helt galet. Jag lyckades få till en kort fotostund medans det fortfarande fanns lite snö kvar, fast det smälte i ett rasande tempo den dagen och nu är det inte mycket kvar av det vita. Rådjuren kom förstås när det blev vinter och den här bocken är en av de trogna gästerna. Först kollar han om det kommer något när han puffar på fågelmataren. 

Det lilla som kom ut genom hålet i botten räcker inte. Den här killen har vissa krav och tittar uppfodrande på mej. 

" - Det brukar finnas mat här när någon är hemma i huset, nu gör det inte det? Bara ett par upptinade äppelklyftor."

Okej, han fick en liten skopa avrenspellets och då slank även äppelklyftorna ner. 

Ett trevligt återseende var koltrasten med vita fjädrar på huvudet. Han kom till oss förra vintern och fick namnet "Specks". Det är alltid kul när man kan känna igen individer. Jag såg också "vitsvansekorren" hoppa runt i träden men hann inte få med den på bild.

Specks försvarade sin plats på stubben där det låg jordnötter och frön. Resterna av den gamla stubben fungerar när det är kramsnö, för då kan jag bygga på den och skapa en lagom grop att lägga fröna i. 

Det håller bra för fåglar att sitta på men kommer det ett rådjur slickar den förstås bums i sej det som ligger där. 

Det var flera koltrastar där som konkurrerade om godsakerna.

Samtidigt som de bjöd på underhållande action. Jag fick också möjlighet att testa min julklapp för första gången (den var inte med till USA). Hittills har jag bara haft en kulled på mitt stativ och den klarar inte riktigt tyngden av min kamera med ett större objektiv, dessutom kräver den att man hela tiden håller i kameran när den inte är åtdragen. Nu har jag äntligen skaffat en gimbal, inte en Wimberley, men ett hyfsat känt märke.  

Nu riggade jag kameran på stativet i vardagsrummet och det var väldigt smidigt med det nya stativhuvudet. Jag har ju använt gimbalhuvuden flera gånger och kände till dess fördelar. Anledningen att jag inte skaffat ett tidigare är nog att jag inte använder stativet så ofta, men hemma i trädgården är det perfekt eller som här då jag sitter inne och fotar ut genom fönstret.

"-Stopp där! Jag var först!"

Kolla in fotarbetet på dessa två. Snön yrde fast den var inte var puderlätt.

Jag har flera koltrastar som har kännetecken. Hannen till vänster här är också en gammal bekant.

Han har ett vitt V-tecken på ryggen, men gick inte segrande ur denna närstrid.

Hälsningar Lena

Rapport från Råstasjön

Jag hade egentligen tänkt att det skulle komma en reseblogg nu, men med all snö och det fina väder vi hade igår kunde jag inte motstå en tur till Råstasjön. Jag kom ganska sent, vid halv ett, och jag blev mycket förvånad när "fiskbilen" kom krypkörande längs gångvägen. Hägrarna får uppenbarligen middag även på lördagar.  

Ett 50-tal hägrar flockades runt killen med den orangea jackan och det blev ganska rörigt. 

Givetvis stod jag för nära och de stora fåglarna kom ibland flygande på riktigt låg höjd.

Det var inledningsvis ganska kaosartat och alla ville förstås ha en fisk. De ganska stora fiskarna var delvis frysta. Antar att det är en hanterings- och förvaringsfråga.

Det blir fotomässigt "trångt" där fisklådorna är utställda och inga rena bakgrunder. För att få det måste man ha med sej egen fisk och kasta ut på isen som nu är snötäckt. 

Solen sken när jag åkte ut men i den här änden av Råstasjön blir det skuggigt tidigt pga av hus och träd. Vackert sent solljus fick jag bara enstaka glimtar av. 

Det här skulle ju kunna vara någon annan stans, mer ute i naturen, om man bortser från det väldigt raka "trädet" till höger, som är en lyktstolpe. 

Här går det i alla fall inte att se hur centralt i storstan dessa fåglar håller till.

Men det blir också en del dråpliga kompositioner med bilar och människor i bakgrunden.

Eller varför inte en joggare i blått. 

Det passerar hela tiden människor runt matplatsen och fåglarna bryr sej inte det minsta. Det fanns även flera andra fotografer på plats samt åtskilliga som fotade med sina telefoner.

Vill man fotografera gråhäger är det här ett säkert tips så länge det är kallt och is på sjön. Det behövs inte mer än ett 70-200 och man kan även ta med en vidvinkel.  

Ute på sjön var det fortfarande lite sol, men där håller inte hägrarna till när det finns mat. Men de brukar sitta i solen vid vasskanten när de bara vilar och väntar på mat. Då behövs minst 500 mm eller mer för att få bra bilder. 

Jag gick runt hela sjön för ibland hittar man andra fåglar. Denna gång hade jag turen att få syn på en gärdsmyg alldeles nära gångvägen. 

Den poserade mycket fint när den gjorde ett kort uppehåll i sitt födosök.

Man undrar ju lite vad de kan hitta att äta så här års?  Men tydligen finns det goda små maskar även vintertid.

När det lyckats svälja hela masken burrade den upp sej ytterligare en aning och hoppade vidare längs iskanten där det också rinner lite vatten. Det här är samma plats som man ibland kan se vattenrall. Den visade sej dock inte denna dag.

På väg tillbaka till bilen fick jag syn på denna dam. Det finns olika tekniker när man fotograferar fåglar.

Hälsningar Lena