Aprilväder och mer kameratest

Fredag eftermiddag och på väg hem från jobbet. Solen strålade och blåsipporna lyste längs vägen. 

Vårvärmen under den gångna veckan hade t o m fått en vitsippa att slå ut, komplett med liten insekt. Vi satt ute i växthuset och åt fredagsmiddag, solen gick ner vackert mellan träden. 

Lördag morgon...Tre grader kallt och altanen täckt med snö! 

Jag bestämde mej för att sitta ute med kameran en stund och fyllde på med jordnötter, solrosfrön och korv på stubben. Nötskrikan var inte sen att svara på inbjudan. 

Den kom ner och poserade fint medan snöflingorna föll. Nu blev det inte någon mer snö och det började töa redan efter en timme. Det blev till välbehövlig fukt på marken.

Det här kunde jag fånga med min gamla R5, men skillnaden nu var att det blev skarpa bilder direkt, på första "skuttet". 

Det här var något som den nya kameran klarade mycket bättre, att sätta fokus på en flygande fågel bakom en ridå av pinnar. 

Likaså presterade den mycket bra då jag fotade nötskrikan som kommer nerflygande mot stubben från en gren. Det går fort och den rör sej mot mej dvs stor förändring i djupled. Kameran satte hela serien från pinnen ner till stubben, det svåra är bara att hinna följa den med kameran. 

Jag bjuder på en bild till bara för att jag blev så nöjd. 

Solen sken stundtals men ibland var det helt mulet. ISO växlade från 800 till 4000 med en slutartid på 1/2000 s. Vackra domherrar satt i trädet men kom inte ner och åt. Jag hade både en hanne och en hona i ett av de stora träden närmast tomten. 

Bofinken tittade fram, jag såg även en rödhake och två stenknäckar. Men inga av dessa ville vara med på bild. 

Här är ytterligare ett exempel när kameran hittar och fokuserar på en hackspett genom en ridå av grenar. Här var det dessutom betydligt längre avstånd än nötskrikan på den tidigare bilden.  

Den höll kvar fokus när spetten flyttade runt på trädstammen. 

Det får räcka för denna gång. Det var egentligen alldeles för kallt för att sitta ute. Attans aprilväder.

Hälsningar Lena

Uppgradering och kungsfiskartest

Jag har uppgraderat mitt kamerahus till en Canon R5 mkII och har insett efter Peters alla bildserier att ett utmärkt motiv för att testa kamerans autofokus och "pre-capture" funktion är kungsfiskare. 

" - Får det lov att vara en liten fisk?" Det finns ett par kungsfiskare några minuter från mitt jobb och jag har under veckan gjort ett par turer dit för att testa kameran. Både ljuset och bakgrunden är ett problem på detta ställe. Kommer man för tidigt är det för mörkt för att få ens rimliga slutartider. Vid tre på eftermiddagen är platsen belyst i medljus och då får man den tristaste bakgrunden. 

Mellan ungefär halv ett och halv två kommer solljuset in från sidan och då kommer vissa delar av deras "arena" att vara i skugga (till höger). Om fåglarna sätter sej på "rätt pinne"  kommer de att vara belysta och man kan få bilder med 1/4000 s med ISO 3200. 

Här kommer hannen flygande med en liten gåva till sin fru. Ett annat problem är avståndet, vilket förstås är bra för fåglarna. Jag har inte mer än 500 mm brännvidd så alla bilder utom översikten är rejält beskurna. Jag har dock 45 Mp, samma som i R5, så det finns lite att ta av.

Här kommer hannen med fisken och honan gapar hungrigt.

Som för att retas flög han upp och satte sej på pinnen ovanför henne. 

Men för att värna om kungsfiskarbeståndet fick han lägga om taktiken och komma ner till hennes nivå. 

Jag kan konstatera att när jag listat ut hur jag skulle ställa in kameran fungerade såväl autofokus på flygande fåglar som finessen med "pre-capture" utmärkt. Om jag har aktiverat den funktionen och har avtryckaren delvis nertryckt får jag 15 bilder  före ögonblicket när jag trycker ner avtryckaren helt. Jag får dessutom dessa 15 bilder i RAW. 

Jag kan välja att spara bilderna som cRAW (compressedRAW), vilket gör att de tar mindre plats men fortfarande har samma antal pixlar. Om det blir någon form av försämrad kvalité är jag inte inläst på. Jag kan dock inte se något då jag jämfört bilder tagna efter varandra lagrade som RAW eller cRAW, ens om de är riktigt hårt beskurna.

Hittills är jag mycket nöjd med uppgraderingen, även om steget inte var lika omvälvande stort som när jag gick från Canon 5DmkIV till R5. När jag suttit hemma på tomten idag har jag konstaterat att den nya kameran är bättre på att hitta fågeln då den sitter i ett buskage eller bakom pinnar. Den håller också fokus bättre när en fågel flyger mot mej med hög hastighet dvs stor förändring i djupled. 

Här är hannen på väg in i boet, en boplats som de haft i flera år nu. 

Peter har ju väntat på ett dyk från lämplig höjd och jag fick ett, tyvärr bakom en massa pinnar. Kungsfiskaren fiskar just nu inte vid denna plats utan kommer inflygande med fisk. Här dök den efter en frestande insekt. Jag visar var fjärde bild och skippar plasket för det skulle störa den sista bilden på fågeln för mycket. Jag fick även bilder när den kom upp men den valde att flyga bakom pinnarna och det blev inte så mycket värt att visa. Den tredje fågeln i denna serie är inte skarp, men de andra är helt OK tycker jag. För denna serie tryckte jag av när fågeln plaskade i vattnet och fick hela dyket från pinnen och ner. 

Jag har inte varit där då de parat sej öppet, med sett att det pågått grejer inne i buskarna. Det finns dock de som lyckats fånga parningsakten på bild men jag har inte haft tid att stanna så länge de gånger jag varit där. För mej har det handlat om sena lunchraster på ca en och en halv timme. Några har suttit här 8-10 timmar. Jag hann i alla fall testa kameran ordentligt på mina besök.

Hälsningar Lena

Vårspaning II

Jag vårspanade på ett annat favoritställe i helgen, Kyrksjön i Bromma. Här var det lite tidigt ännu. Varken grodor eller drillande gärdsmyg längs spången. 

Men det här paret såg i alla fall ut att ha lite vårkänslor. 

Jag hittade den här killen på en av bryggorna. Han har verkligen tagit konceptet med låg vinkel till en ny nivå. När man ligger på bryggorna vid denna sjö är man fortfarande ganska högt ovanför vattenytan. Han hade löst det problemet med en hemmasnickrad kameraflotte på frigolit med "camomönster". 

Han hade varit där sedan 05:30 och hade antagligen fått många fina bilder på den ensamma skäggdoppingen. Inga andra doppingkompisar hade anlänt ännu. Jag hade själv hoppats på första sädesärlan på denna brygga, men den behagade inte visa sej. 

De här två talgoxarna kanske var ett par, man vet aldrig.

Koltrasten hade nog någon fin hona på gång. Nu skvätte den bara runt i vattnet, men jag skulle tro att den hade andra planer för resten av helgen.

Blåsipporna har inte riktigt slagit ut i Knivsta men tussilago har vi i alla fall. Små gula solar som lyser i det bruna gräset omgivna av fjolårslöv och grus.

Flugorna har också vaknat.

Hälsningar Lena

Vårspaning I

Helgens fina väder inbjöd till lite vårspaning i naturen. Ett typiskt vårtecken är svenskar som sitter med ansiktena vända mot solen och gärna fikar utomhus fast det inte alls är särskilt varmt. Fågelskådare är ute året om men vårvädret får de riktigt stora skarorna att dra ut med sina tubkikare. Artportalen slår också "rapporteringsrekord" när det både är helg och fint vårväder.

Blåsipporna har inte riktigt orkat fram i Knivsta, men i Stockholm blommar de på soliga plättar och det fanns gott om dem längs ena sidan av Råstasjön. Det blev inga "konstnärliga" bilder på dessa för det var alldeles för mycket folk för att man skulle kunna lägga sej ner och få vara ifred. 

De vitkindade gässen har landat och annonserade högljutt att det minsann är vår. 

Storskraken har bildat par.

Kanadagässen har bildat par.

Sothönsen försvarar revir och en vigg råkade hamna mitt i plasket. 

Skrattmåsarna har också landat. 

Det är inte så många än med de har börjat leta boplatser på ön och känner sej för lite.

Det är förstås mycket skrän och jagande hit och dit.

Det verkar inte som att de bildat särskilt stabila par ännu och det pågick inget bobyggande. 

Nu handlade det mest om vem som kund skräna högst. 

Det var en ensam häger på plats och jag hade inte tänkt fota den alls. Men jag stod en stund och tog en serie bilder då den fiskade. Det var ett vasstrå som var hopplöst i vägen hur jag än stod, så jag lämnade hägern. När jag kom hem och tittade på bilderna såg jag att den hade lyckats fånga två små fiskar samtidigt. Det var ju en sådan bedrift att den får vara med i bloggen. 

Hälsningar Lena

Konst kanske, men inte för en koltrast.

När jag var ute på lunchen och fotade blåsipporna fick jag syn på några besynnerliga kuber med speglar på. Det var flera och i olika storlekar. Det brukar stå konst tillfälligt i denna park på campus, men jag hittade ingen skylt så jag vet inte vem som ställt ut dem. Det skapade dock mycket huvudbry för en koltrasthanne. 

Så här års försvarar koltrasthannar sina revir och den här jobbade verkligen hårt med sitt försvar. Den hade ju en synnerligen envis inkräktare att ta hand om. 

Ett typiskt anfall med fötterna, som jag sett så många gånger hemma på tomten. Då har det främst varit korta sammandrabbningar vid matning. Nu var det "blodigt" allvar. En man som satt på en bänk (med hörlurar och ett zoom möte i telefonen) sa att den bråkat med kuben så länge han suttit där, vilket var ca 20 minuter.

Jag var ju tvungen att titta på detta en stund och eftersom den var så upptagen kunde jag fota den med 100 mm makro dvs den tog ingen notis om att jag var så nära. Bilderna är givetvis beskurna men jag stod bara några meter från den. Noterade att koltrasten var mest intresserad av hörnen.  

Här har den full koll på "den andra" hannen som utmanar med samma kaxiga pose. 

Men när den snabbt hoppar åt sidan har ju den envisa fågeln försvunnit. Koltrastar är trots allt ganska smarta, men det här kunde den inte reda ut. 

Den fortsatte att utmana precis i hörnet.

Nu är den väldigt nära och kan kanske snegla lite på andra sidan...

...men den andra hannen smet igen och det går uppenbarligen blixtsnabbt. Jag hade kameran ställt på 20 bilder/s och tog korta serier med bilder. 

Det här är bilden direkt efter den ovan och den gjorde en blixtsnabb attack från sidan. Plötsligt var ju antagonisten där igen och anföll lika aggressivt.  

Men anfallen är korta (den började nog bli trött) och motståndaren gav sej också rätt snabbt. 

Att känna igen sej själv i en spegel betraktas som att ha en form av självmedvetande. De stora aporna samt även rhesusapor, delfiner, elefanter, hästar (!) och skator känner igen sej själva i spegeltestet. Antagligen också fler djur. Koltrasten gör det uppenbarligen inte. 

Den fortsatte enträget med att försöka mota bort rivalen. Hade det kommit en katt hade den blivit en lätt måltid, tillsammans med sin rival.

Även om den inte förstod att den såg sej själv i spegeln, var det ju något speciellt med hörnen som den inte kunde släppa. Här kan man ju föreställa sej att den ska känna sej rätt säker på att den lyckats ge inkräktaren en rejäl propp. Men icke...

Det här var visserligen intressant att få se, men samtidigt kändes det förstås inte bra. De som ställt ut dessa lådor hade nog inte en tanke på vad som skulle hända. Det kom även andra fåglar t ex en talgoxe som förbryllat pickade på spegelbilden, men den flög och kom inte tillbaka. Då jag inte kunde hitta en skylt letade jag reda på den person som ansvarar för utemiljöerna på Campus (en landskapsarkitekt), för att i alla fall skicka ett e-mail. Jag fick då ett autosvar att han var sjuk, alltså ingen idé. När jag gick tillbaka vid lunchtid dagen efter var dock lådorna borta så jag kan i alla fall ta helgledigt utan att behöva fundera över den stressade koltrasten. Jag får hoppas att den återhämtat sej efter den tuffa fajten.

Hälsningar Lena