Kyligt i gryningen

Solen gick upp 07:10 i går morse och det var minus 14 grader. Jag stannade till vid matningen nära mitt jobb och tog denna bild precis när solens strålar börjat nå skogen, men inte riktigt själva matplatsen ännu. Klädd för att sitta på ett kontor blev besöket inte mer än 10 minuter, men det var fina minuter. 

Hälsningar Lena 

Det blev vinter igen!

Idag har det snöat ordentligt och jag bestämde mej för att sitta ute och försöka fånga några actionbilder på och kring stubben, som börjar bli rätt åtgången vid det här laget.   

Så här ser det ut på en obeskuren bild, brännvidd 300 mm. Det blir en mycket bättre bakgrund än när jag sitter inne och fotar genom vardagsrumsfönstret, men jag får också med ett par strån som blir mer störande när jag sitter ute. I morgon ska jag putsa lite runt stubben, i alla fall den sneda smala stickan till vänster. 

Det var koltrastar som stod för mest action denna dag även om det också kom en hel del småfåglar och en skata. Nötskrikorna behagade inte komma på besök, antagligen för att det var flera familjer med barn som grillade korv i skogen bakom vårt hus dvs bakom denna matning. 

Vi har nu ett stort gäng koltrastar och med snön kom också lite mer ljus, dessutom sken solen emellanåt, när det inte vräkte ner snö. Det gäller att vara med och titta i sökaren hela tiden, med fingret på avtryckaren. Det flaxar till på stubben när man minst anar det. 

Här två hannar som bjöd upp till dans.

Det bar av upp i luften.

Här är tredje bilden i serien, obeskuren. Notera att det tittar fram ett huvud nere till vänster (bakom strået som måste bort).  

På fjärde bilden är de på väg att dansa ut ur bildfältet, vilket var precis vad som hände för jag var inte tillräckligt snabb att följa med upp. Det går så fort att man inte hinner se vad som händer, utan får se det på bilderna efteråt.

Till min stora glädje kom också koltrasten Specks (han med de vita fjädrarna) och tog för sej av jordnötterna. Han bjöd också på lite show på stubben när det blev konkurrens om matplatsen. 

Han kunde minsann stå på sej.

Hälsningar Lena

Nya glupska gäster

Jag brukar arbeta hemifrån en dag i veckan när det passar med vad jag ska göra. Den här dagen fick jag syn på något blått som skymtade genom vardagsrumsfönstret när jag passerade in i köket för att hämta morgonens andra kaffe. Det satt en nötskrika på stubben.

Jag gick ut och laddade med jordnötter på stubben och ett par andra platser, samt en hastigt upptinad (oätlig) kycklingkorv. Jag har sett att nötskrikor flyger i skogen bakom vårt hus med de har bara landat som hastigast i trädgården en gång förut. Nu kom den och den var verkligen en glupsk gäst. 

Inom några minuter hade vi två nötskrikor, men jag hade inte tid att sitta och titta längre. 

Ett zoom möte kallade och jag lämnade nötskrikorna. 

Jag åt naturligtvis lunch i vardagsrummet och hade då även fyllt på med nötter. Solen hade nu nått träden på baksidan av huset och de satt där och väntade.

Nu hittade de även det som var kvar av korven. 

De kunde förstås inte samsas på stubben, men det gav å andra sidan lite action.

Det var rätt bra fart på fåglarna och kanske var det mer än två, även om jag bara såg två i taget. 

Under den halvtimme jag kunde sitta och spana på dem bestämde jag mej för att testa att få flygbilder precis när de lämnar en gren och kommer ner mot matningen. Det här fungerar för det mesta inte med småfåglar om de inte flyger in mot en matning precis rakt från sidan. Om de kommer mot mej går det för fort och kameran hinner inte med fast den har låst inledningsvis. 

Det här är större fåglar och det fungerade nästan. Det gäller ju också att man hinner med att följa fågeln när den flyger ner. Även om man vet var den är på väg går det rätt fort.

De tre bilderna ovan kommer från samma serie och som sagt, nästan, men inte helt skarpt på huvudet. Men det tål att öva lite mer på. Jag tycker att det borde gå.

Det här är sista bilden i serien och tyvärr är det ganska tydligt oskarpt öga på denna bild, men annars en fin pose. Har ni mer era nyare Nikonkameror testat detta, dvs att låsa fokus på en fågel som förflyttar sej snabbt i djupled (och inte befinner sej på en enfärgad bakgrund) ?

Efter detta besök har jag inte varit hemma i dagsljus, men jag har lagt ut nötter varje morgon i hopp om att de ska komma till helgen. Jag har också mer korvar i frysen att muta dem med. 

Hälsningar Lena

Restaurangen i ny vinkel

Det är mörkt i vår trädgård när solen är så pass låg som den är nu och det är mest skugga. För en tid sedan upptäckte jag dock att om jag flyttar "pop-up restaurangen" och ställer den i en ny vinkel, kan jag få lite motljus när solen är på väg ner. Det blir en glipa mellan grannens hus och vårt växthus där ljuset kan sippra in under ca 30 minuter. Sen få man nöja sej med de gäster som råkar komma på besök just då. Kolla in klorna på nötväckan. 

Det här är ju vår vanligaste gäst, tillsammans med blåmesen. Tofsmesen visade sej bara på morgonen.

Till slut når solstrålarna fram till poolen, som förstås var bottenfrusen. Jag hade under dagen fyllt på med varmvatten, så det fanns att dricka, men nu var det i princip fruset igen. 

Svartmesen är en ganska vanlig gäst. Här är den lite frustrerad över att poolen för tillfället är en skridskobana.

Lika bra att kolla in vad som bjuds i restaurangen istället. 

En av de roliga gästerna som kom under den ljuskritiska halvtimmen var hacke. Vi har minst två par. De älskar jordnötter och bordsmargarin, vilket den stora grenen är laddad med på baksidan

Nu fick inte hacke äta ifred särskilt länge förrän en koltrast kom och trängde sej i restaurangen. Vi har inte haft den mängd koltrastar i år som det har varit tidigare säsonger. Nu har de dock ökat i antal något och blir det mer vinterväder tror jag att de kommer att besöka oss i större antal. 

Koltrastarna är kaxiga och tar för sej. Hacke gillar inte sällskapet.

Hacke drar och den flög förstås bort från mej, så det gav inte någon fin flygbild. 

Jag får nöja mej med en koltrast under resten av det korta "ljusfönster" som jag har möjlighet att få just nu. Sparvhöken gjorde också en snabb rekognoseringstur framför köksfönstret. Trots att den gjorde en sväng och vände mot skogen hade jag dock inte en chans att få den på bild.  

Dessa bilder tog jag förra helgen, nu hoppas jag på nya lediga dagar med sol och gärna lite snö. Det är i alla fall minusgrader ikväll torsdag.  

Hälsningar Lena

Tofsmesen känner sej hemma

Söndag och ledig dag, naturligtvis hade jag ett projekt som måste genomföras. Nya gardiner skulle sys till gästrummet som genomgått en omfattande renovering. Tyget som jag beställt hade kommit och jag hade allt som krävdes hemma. Dessutom var jag ensam hela dagen. Med symaskinen på köksbordet kunde jag samtidigt spana på småfåglarna i restaurangen och med en extra servering av jordnötter kom den, den tuffa tofsmesen. 

Den verkade dessutom känna sej väl hemmastadd. Jag hann ju inte greppa kameran varje gång den var på besök men jag fick ändå mer bilder än jag förväntat mej.

Tofsmesen var en ganska flitig besökare i vår trädgårdsmatning de första åren vi bodde i huset, men har på senare år bara visat sej sporadiskt. Det har fällts en del träd i naturreservatet bakom vårt hus bl a en gigantisk gran som hade växt in över grannens tomt. När vi fick nya grannar fällde de granen, vilket jag förstår, men det påverkade också fågellivet och ekorrarna som bodde i granen. 

Den tog också för sej av vattnet men avstod från att bada.

Dessa små blågula var det förstås gott om.

Tofsmesen spanade i häcken innan den kom ner för att förse sej av nötterna.

Hälsningar Lena