DB 78 - En magisk morgon

Det var dimma när jag åkte till jobbet men lagom när jag kom till campus började solen tränga igenom. Jag tog en sväng ner till ån eftersom jag var tidig. Bilden är en HDR direkt ur kameran.

Framme vid min favoritplats insåg jag direkt att finns det flygande fåglar med i bilden fungerar inte HDR läget så bra, det blir så många fåglar då :-)

Den ensamma knölsvanen gjorde ett par varv runt ån och landade sedan. Jag hann inte byta objektiv....

Den sträckte lite på sej efter landningen.

Det var ljuvligt krispigt och dimmigt med lite sol. Svanen stretchar benen, ett i taget. Samtidigt som jag suckade över snön kunde jag inte låta bli att njuta av ögonblicket.

Ljuset varierade och svanen tog det lugnt med morgonbestyren.

Några gräsänder kommer simmande snett mot mej.

De passerar ganska nära och effekten i det dimmiga solljuset blev häpnadsväckande. Den får bli dagens bild 78.

Byggnaderna i Boländerna syntes knappt.

Avslutar med en manipulerad bild, ibland måste man ju testa lite...

Morgonen var magisk men när jag skulle köra hem vid sjutiden var det ett dj...a snökaotiskt elände !!!

Hälsningar Lena

Ibland fungerar det att hoppa

I morse gick solen upp 07:54 i Knivsta, fast den syntes inte till och det var halvmörkt med regn i stort sett hela dagen. Så här såg det ut för någon dag sedan...

En lokal pöl som jag kan åka förbi innan jobbet, men snart inträffar soluppgången för sent för att det ska hinnas med.

Det var frostigt och helt stilla. Normalt älskar jag platt vatten, det ger utmärkta förhållanden för dykning, och fina speglingar...

Men efter en stund tyckte jag det var nästan för stilla och började testa med att hoppa lite på bryggan för att få mer liv i bilderna.

Genom att först stå helt stilla och sedan hoppa några gånger kunde jag få en kombination av blank yta och yta med små vågrörelser.  Det var för tidigt på morgonen för att min hjärna skulle kläcka idén att kasta i en sten....(som var ett förslag då jag visade bilden ovan i en pool).

Jag hoppade på en stund men det första magiska ögonblicket hade passerat och det började dessutom blåsa en del. Jag gick tillbaka till min bil.

Passerade några stora stockar som var klädda i frost. De får avsluta dagens inlägg.

Hälsningar Lena

Uppsala vaknar

Torsdag morgon var krispig och klar. Jag stoppade kameran i väskan när jag åkte till jobbet. När jag kom fram till Ultuna campus tog jag en sväng ner mot ån och ut till fågeltornet.

Så här ser det ut när Uppsala vaknar från den kanske lite udda vinkel som utkanten av Ultuna campusområde ger.

Det är helt stilla när tystnaden bryts av en svan som passerar.

Några gäss, som jag inte ens märkt, flyger upp samtidigt som de första solstrålarna letar sig över skogens högsta toppar.

Frost täcker marken och det krasar under fötterna när jag går tillbaka till min bil. Det är hög tid att åka till institutionen och dagens sysslor.

Det sista jag ser när jag lämnar den frifulla platsen är hur gässen slagit sej ner vid åkanten.

Ha en fin helg alla fotovänner

Lena 

Alaskaturen fortsätter - Glaciären LeConte

En förmiddag gjorde vi en tur till glaciären LeConte. Vi lämnade Swell och drog iväg ombord på dykbåten Indy, lastade med varm choklad och matsäck. Alla som ville hoppa på isfalken eller paddla kajak var iförda torrdräkt.

Vi färdades genom LeConte Bay och vår kapten lotsade oss fram mellan de blåaktiga isflaken för att komma så nära glaciären som möjligt.

När vi började närma oss glaciären låg det mängder med sälar och vilade på isflaken. Det var flera hundra stycken och de tittade lite nyfiket på oss när vi kom smygande med båten.

Sälarna var oemotståndliga och jag hade 300 mm på kameran vilket passade utmärkt för avståndet till sälarna.

Isen varierade i färg på ett häpnadsväckande sätt från glänsande vit till kornblå. När glaciärisen packas blir kristallerna större och isen klar. Isen absorberar sedan alla andra färger utom blått, vilket gör att den blir blå för oss.

Is som den vackraste glaskonst.

Väl framme tornade glaciären upp sej. Den är ca 1,6 km bred och sträcker sej ca 34 km.

Det fanns en hel del sjöfågel i området.

LeConte Bay är ca 250 m djup och glaciären är känd för att den kalvar under vatten. Det bildas sk “shooters” när isen som lossnar under vatten flyter upp till ytan. På bilderna ovan kan man se hur ett isflak plötsligt kommer upp ur vattnet. Det var betydligt större än det ser ut på bilden.

Vi väntade tålmodigt på att få se isen kalva ovan ytan.

Det knakade en hel del men vi fick inte se något riktigt spektakulärt, lite plask blev det i alla fall.

Omgivningarna runt glaciären var spektakulärt vackra och om man ville kunde man ta en av kajakerna och paddla iväg en stund. För de som undrar så dök vi inte här för vattnet var nästan mjölkvitt dvs sikten var urusel. De stora isflaken till höger på bilden skulle provade vi istället att klättra på.

Glaciäris är bucklig, hård och hal så att klättra på den var inte det lättaste. Torrdräkten var ett måste för denna övning. Den fungerar som en överlevnadsdräkt och flytväst kombinerat. Med våthandskar och huva var det sålunda inga problem att hamna i vattnet.

Fredrik och Andy tog sej till toppen på detta flak. Det som ser ut som prickar i luften var små irriterande flugor. Den enda gången vi hade irriterande flygfän på hela resan.

Flera insåg att det enklaste sättet att ta sej tillbaka till båten var att hoppa i vattnet och simma fram till stegen. Fredrik tyckte man skulle göra det med viss stil.

Vårt plaskande gjorde att flera sälar tittade upp ovanför ytan.

Isformationerna var fascinerande och det blev väldigt mycket bilder. Vi avslutade vårt besök med att ta med oss lite is tillbaka till Swell.

Innan middagen serverades drinkar med glaciäris och vad passar bättre på en dykbåt i dessa trakter än Kraken rum. Mer om bläckfiskar senare...

Hälsningar Lena