Från småskaligt fiske till sashimi

Under våra dykresor längs Norges kust ser vi en del av det här, tyvärr. Slitna och delvis raserade båthus och sjöbodar är inte heller helt ovanligt. 

I hamnen som vi utgår från på våra dykutfärder på Tustna ligger också fiskebåten Flink. Om jag är rätt informerad är det familjen som äger hela stället som Dykeriet (det skånska gänget som vi dyker med) hyr för sin verksamhet på hösten. Flink är i alla fall en verksam fiskebåt som går ut alla mornar utom söndagar.

Flink har en mans besättning och som jag tror att jag berättade i en blogg redan förra året är den äldre mannen på kajen far till besättningen ombord på båten.

När vi besökte Tustna detta år var krabbsäsongen i full gång. Här har de precis lastat av dagens fångst. Köper ni färsk krabba i affären idag är den troligtvis från Norge, det var den jag köpte i alla fall.

Far var fortfarande med och hjälpte till, lite mer krokig detta år. Gillar den här bilden, vet inte vad ni tycker?

Gamlingarnas hund var lite fetare detta år men fortfarande mycket alert och med full koll på såväl dykare som krabbor och beteslådor.

Här tror jag att det kanske förekom en kommentar om hundens vikt...

Samtidigt som Flink lossade sin last av krabbor rensade vår dykkompis Ronny några nyplockade pilgrimsmusslor.

Hans fru Katerina förbereder med soja och wasabi i tomma musselskal....hunden har förstås koll på det och om det gick att äta...

Sashimi på väldigt färsk pilgrimsmussla kommer strax att serveras.

Det kan knappast bli bättre än så här. Jag vet att ni sett denna bild tidigare men här får ni hela sammanhanget.

Om man har rensat något på rensbordet ska man förstås städa efter sej, spola rent med färskvatten och slänga alla rester. Spola är inte helt lätt om det blåser...

....blåser kraftigt från fel håll....

...och hennes vänner bara skrattar och tar bilder.

Hälsningar Lena

Ringmärkning och möte med kungsfågel

Den som inte tycker om småfåglar ska nog inte läsa längre för idag handlar det om ringmärkning av de små vid Örbyhus slott. Många bilder är det också...

Så här såg det ut när vi kom fram till slottet vid halv sju i morse. Dimman låg tät...

Märkningen ägde rum vid Oxängen bakom slottet och var ett arrangemang av Oxängens ringmärkargrupp och Upplands Ornitologiska Förening. Oxängens ringmärkargrupp märker fåglar här 12 gånger per år, men just denna dag var besökare välkomna att ta del av deras arbete och få veta lite mer om vad som händer vid märkning av fåglar. En av många rörsångare denna morgon som strax ska få en ring.

Med ett varsamt men bestämt handlag hanteras de små fåglarna mycket professionellt av två ringmärkare som också berättade om vad de gjorde och vilka arter de hanterade.

När fågeln fått sin ring, mätning, vägning etc fick besökare möjlighet att hålla i en fågel och släppa den fri. Just denna rörsångare satt kvar en extra stund och lät sej villigt fotograferas, innan den till slut gav sej iväg.

Fåglarna fångades i tunna nät och ungefär en gång i halvtimmen gick medlemmar ut och samlade in de fåglar som fastnat.

Anders Arnell demonstrerar hur man tar loss en fågel från nätet utan att skada den.

Lite pilligt var det med denna rörsångare.

Lite protester blev det ju också.

Varje fågel fick åka i sin egen tygpåse tillbaka till stationen där märkningen ägde rum.

Anders märker vant en koltrast.

Förutom ringmärkningen noterades kön (om möjligt), ålder, i vilket stadie av ruggning de befann sej, vingmått (vuxna fåglar), fettansättning och vikt.

Här visar den unga koltrasten tydligt vad den tycker om att få sin fjäderdräkt inspekterad.

Vägningen gick smidigt genom att fågeln stoppades med huvudet före i en burk av lämplig storlek. En välmående koltrast vägde ca 100 g.

Fettansättning kunde man bedöma genom att blåsa undan fjädrarna så huden blev synlig. Eftersom huden är så tunn att den är genomskinlig kan man se om fågeln lagrat på sej något fett eller inte. Här en vacker ung rödhake som får buken kontrollerad.

En järnsparv förevisas innan den får flyga sin kos med en ring på benet.

Morgonens absolut näpnaste gäst var en kungsfågel. Den är vår minsta fågelart och den var en överraskning för ringmärkargänget.

De fick plocka fram en av de minsta ringarna.

Den lilla fågeln vägde bara drygt 5 gram och den försvinner nästan helt i en vanlig gammal filmburk.

Solen har kommit fram och det vädret är fantastiskt, vilken morgon.

En annan liten fågel som fastnar i näten är en gärdsmyg.

Den håller på och ruggar sina stjärtfjärdrar så den ser lite rumphuggen ut. Den är vår näst minsta fågel men väger ändå dubbelt så mycket som kungsfågeln.

Entita förevisas med en svarthätta. Vi hade även bofink (hona och hanne), flera rödhakar, unga såväl som vuxna, sävsparv m fl.

" - Tänk vad man får stå ut med, han vill titta på mej under fjädrarna !!! "

Fredrik släpper iväg en rörsångare och vi tackar Oxängens ringmärkargrupp för en mycket givande morgon. Bättre start på en strålande vacker lördagsmorgon kan man knappast få.

Hälsningar Lena

Fotografisk hållplats i Säterdalen