Praktejder

En strålande vacker praktejder har uppehållit sej utanför Norrtälje några dagar och i helgen bestämde vi oss för att försöka hitta den. 

Den håller ihop med några vanliga ejdrar och hela gänget kom förvånansvärt nära land. De tidigare rapporterade praktejdrar som förekommit i vår har varit långt ut från land och inte något man fotar med 400 mm direkt. 

Jag har sett och fotograferat praktejder på Svalbard men det här var min första i Sverige. Solen värmde gott men sken förstås från helt fel håll. 

Det fanns stunder då jag önskade ett moln eller två, men ejdrarna simmade runt en del så vi fick dem en stund med sol från sidan. 

Vi var ganska nära en småbåtshamn och det var förstås en del "söndagsseglare" ute. De här brydde sej inte om att det låg fåglar i vattnet men de flög i alla fall inte iväg.

Vårens första påfågelöga satte sej på en sten när vi fikade. 

Praktejdern tog ett bad...

...och visade upp sej ordentligt innan vi packade ihop och gick tillbaka till bilen.

Hälsningar Lena

Ibland är naturen mer diskret

Vackra vårblommor i all ära men ibland är naturen mer diskret, kanske t o m så diskret att vi inte ens lägger märke till vad som finns där...

Jag hade inte sett denna hare om den inte hade rört på sej.

Den hade inte särskilt bråttom...och kom faktiskt mot mej när jag stod stilla.

Tills den plötsligt insåg att det stod någon där.... 

....som ju kunde vara farlig.

Det här är ju också ganska diskret.

Men har man en vit rumpa och dessutom räcker ut tungan är man förstås avslöjad. Men den tredje är fortfarande rätt osynlig.

En diskret liten trädkrypare som man inte brukar upptäcka förrän den rör på sej...

...eller en gnutta ljus faller precis rätt.

Hälsningar Lena

Nötskrika

En sista blogg från Conny Lundströms gömsle i Västerbotten får bli de vackra nötskrikorna som kom och provianterade med jämna mellanrum. Nötskrikor kan man ju fota lite här och där men min erfarenhet är att de är skygga och inte så gärna vill vara med på bild. 

Här fanns det mat till stora rovfåglar, snyggt dold bakom snö. Nötskrikorna tog gärna för sej av både det feta och små köttbitar.

Nötskrikan hör till familjen kråkfåglar och är nog rätt smart. Vaksam när den satt på åteln i alla fall.

Ljuset betyder mycket och när solen nått ungefär så här långt var längtan efter att få se en kungsörn som störst. Men vi hade ändå fint sällskap av spettar, småfåglar och de underhållande nötskrikorna. 

Den här bilden är obeskuren och nötskrikan satt precis utanför gömslet. Där fanns det en del solrosfrön som den också verkade gilla. 

Så här såg det ut inne i gömslet. Mitt på dagen var chansen som minst att det skulle komma en örn så jag plockade loss kameran från 100-400 objektivet och satte på en vidvinkel för att få några bilder från insidan. Vedkaminen till vänster om Conny spred värme i hela gömslet och man kunde dessutom värma lunch eller kaffe på den. 

Avrundar med en domherre i de sista strålarna av solen innan den försvann bakom skogen. 

Hälsningar Lena

Duvhöken som kom riktigt nära

Vid ett av gömslena hos Conny Lundström i Kalvträsk finns det två nivåer på åtelplatsen. Först landade duvhöken på den bortre nivån. Det var ganska tidigt på morgonen och mulet. Bilden är tagen med 400 mm på fullformat och obeskuren. Vi var försiktiga med fotograferandet och tog bara enstaka bilder i tyst läge. Duvhöken fick äta... 

...efter en stund hoppade den fram till nästa nivå. Den här bilden är också obeskuren och nu kändes det som att den pampiga fågeln satt precis utanför gömslet.

Det här är Connys "närbildsgömsle" och har man tur kan man få kungsörnen här. Då får man zooma ut om man har 400 mm.

När dukhöken väl börjat äta och kände sej trygg på platsen kunde man fota hur mycket man ville. Den stannade en hel timme så det gavs ordentlig med möjlighet att få bilder på den i alla möjliga poser.

Rejält beskuren om man vill ha riktiga närbilder.

Det var fortfarande tidig morgon och det började komma lite solljus strax innan duvhöken drog vidare för att smälta maten. Kolla krävan, proppfull med mat!

Sista halvtimmen satt jag med fingret på avtryckaren och bara väntade på att den skulle flyga....man tror ju att man ska lyckas då. Hårfint och en helt misslyckad komposition. Nästa bild är bara stjärtfjädrar. 

Avrundar men en liten fågel som kom ännu närmare och som jag nog inte lyckats få på bild förut, åtminstone inte med någon större säkerhet. En talltita.

Den här sitter precis vid gränsen för vad jag kan fokusera på och den får bli en motvikt till den pampiga rovfågeln. En av mina favoritbilder från resan...

Hälsningar Lena

Spettarna och deras långa tungor

När man sitter i gömsle och väntar på att "den stora rovfågeln" ska dyka upp blir det ju en och annan bild av de andra fåglar som råkar dyka upp för att det finns mat framdukat mitt i vintern. Jag satt 36 timmar och väntade på kungsörnen som inte behagade visa sej alls. Men det kom ett antal olika hackspettar och även om den här är vanlig hemma så är den ju vacker. Jag noterade också att jag fått med lite av tungan på en bild. 

Efter första bilden med tungspetsen blev det fokus på att försöka få så mycket av tungan med som möjligt med på bild. Jag hade ju gott om tid och flera hackspettar som kom och åt av fettet som satt fastspikat på baksidan av stammen. Här kan man se den långa tungan men också att saliven är klibbig, vilket jag läst om att den ska vara hos just hackspettar. Om ni undrar över kotten så är det en hackspett som satt den där, inte Conny som äger gömslet. 

När ljuset är dåligt tidigt på morgonen kan man ju leka lite med långa slutartider. Det mesta går i sopkorgen men den här tyckte jag blev lite läcker.

Hacke i lågt stående sol mot slutet av dagen kunde jag heller inte motstå. Det här var ju "drömtimmen" då längtan efter en kungsörn framför gömslet var som störst.

En annan vacker spett som dök upp redan första dagen var gråspett. Det här var kul för det var min första gråspett. De är ju inte särskilt vanliga i Uppland.

Gråspetten poserade på lite olika ställen.

Här är den vid kotten och smakar på fettet som sitter på baksidan. Tungan då....

Gråspetten har jättelång tunga! Den visar den inte lika ofta som hackspetten, men jag hade som sagt gott om tid och gråspetten kom vid flera tillfällen under två dagar. 

De roligaste gästen var nog ändå spillkråkan. Conny var mycket nöjd för han hade inte fotat spillkråkan vid gömslet på 10 år. Den här luriga fågeln satt på väldigt långt avstånd i två dagar och hackade på något som tinat fram. Tredje dagen kom den äntligen fram och poserade för närbilder.  

Inledningsvis var den lite blyg...

...men efter en stund kände den sej hemma och det gick att få hur mycket bilder som helst. Det är också de första bilderna jag får på spillkråka även om den inte alls är ovanlig runt Uppsala. Jag har bara aldrig sett den när jag haft kameran med mej. 

Den räckte ut tungan och slickade sej om näbben ganska ofta och den har en liten krok på tungan längst fram. Jag vet dock inte om alla har det eller om det är just den här fågeln. Jag hade ju bara ett exemplar att titta på. Här kan man se att det ångar lite ur munnen på den. 

Det här är den enda bilden jag visar som är rejält beskuren. Här syns kroken på tungan riktigt bra. 

De här två var väl inte direkt bästa kompisar men de kunde äta ganska nära varandra efter en stunds betänketid. Nötskrikor var det för övrigt väldigt gott om och jag kanske visar några i ett senare inlägg. Dessa bilder är tagna med 400 mm och de flesta är beskurna mest för att få en bättre komposition. Fåglarna kom väldigt nära. Det kom också en vacker rovfågel som slog sej ner här för att äta. Mer om den i nästa inlägg. 

Hälsningar Lena