Första sommarkonventet

" - Hmmm, vad är det som händer där borta?...."

" - Det är ju sommarkonvent din dummer !"

" - Det är ju det första sommarkonventet för kråkfåglar i Uppsala. Temat är "fixa den godaste maten i rötmånaden"  eller hur man gör det bästa av en grillmiddag som spårat ur. Alla får vara med.

"- OK, dags för stormöte, eller konvent....något modernt ord som väl betyder ungefär samma sak..."

" - Yes! Dags att dra!"

" - Oj vilken uppslutning! Kajorna är på plats och kråkorna är med..."

" - även Uppsalas råkor har bestämt sej för att delta. "

" - Vaddå konvent?... ska jag vara utklädd till domedagskråka (uuuuääärk) eller någon slags upphåsad mytologisk korp??? " 

På "balkongplats" sitter gräddan av Uppsalas kajor och väntar på att konventet ska ta sin början. Nej, man behöver inte komma i lånta fjädrar trots att många konvent inbjuder till det.

" - Det ser lovande ut så här långt... de svartvita skojarna är förstås inte på plats, men vi klarar oss nog ändå. "

"Over and out" från kråkfåglarnas första sommarkonvent,

Lena

Grannfejden i Dalkarlskärret

Idag gjorde jag en tur till Dalkarlskärret efter jobbet och fick en actionladdat uppvisning av sothönsen. Visst har jag sett att sothöns kan bråka lite men inte slåss med karatesparkar som de gjorde idag. Det är ffa revirstrider på våren enligt fågelboken, men dessa försvarar uppenbarligen sina revir fortfarande. Här är det inledningsvis lite spänt och uppburrat.

Sedan kommer anfallet explosionsartat. Båda fötterna på en gång!

Kolla in fotarbetet! Värsta rovfågeltricket!

Båda fötterna mot varandra, här blir det lite stillastående kamp. Annars gick det oftast för fort för att jag ens skulle hinna se vad de gjorde, men bilderna visar ju tekniken.

Det här är nog inte en "high five"....

De är två vuxna fåglar med och stöttar slagskämparna. Jag gissar att det är hannarna som slåss och honorna som hejar på. Om någon vet att det förhåller sej på ett annat sätt får ni gärna berätta.

Ungdomarna var också med och jagade på med gälla skrik. Kolla in ungen till vänster som gapar för fullt. Fajten svänger fram och tillbaka. Ibland är den ena eller den andra slagskämpen helt nertryckt under vatten.

Det blir väldigt skvättigt ibland.

Tillfälligt lugn. De hämtar väl andan antar jag. En telning lägger sej i med oroliga skärande läten. Kolla in hur den bakre fågeln laddar inför nästa fajt. 

Anfall!!!

Fler ungdomar vill lägga sej i. 

Även ungfåglarna visar tendenser till att vara lite kaxiga. Men bara i utkanten...

Här kommer en fullträff...

...som i nästa ögonblick plattar till motståndaren rejält. Slagsmålet mattas av. 

Några av ungdomarna drar ut på kärret. De två stridande paren simmar åt olika håll. Ingen vann är min gissning. När de fixat till sina fjädrar såg allt ut som vanligt.

Jag hade egentligen tänkt lägga ut något helt annat idag, men det här var ju svårslaget. 

Hälsningar Lena

Sommarens tur till mossen

Efter fyra timmar på en madrass i bilens bagageutrymme gav jag mej ut på mossen strax efter tre på morgonen. Ni som hängt här ett tag vet vilken mosse det är frågan om...

...Knuthöjdsmosse förstås, strax utanför Hällefors. 

Var är dimman? Näe, så mycket av den högt önskade dimman var det inte. Himlen började färgas rosa inför den stundande soluppgången, men det återstod minst 45 minuter (om det nu inte var för mycket moln).

Jag hittade lite dimma....här och där...men det var tyst på mossen. Jag varken hörde eller såg några fåglar. Det var ganska stämningsfullt ändå...och jag var helt ensam. 

Jag hittade en smålom i halvmörkret. Den låg stilla och spanade. Om den ligger på ägg känns det lite sent men den fortsatte att ligga där resten av morgonen. Någonstans långt borta hörde jag det karaktäristiska ljudet från en annan smålom.... 

Det kunde gärna få komma en sådan. Eller vilken fågel som helst som behagade simma på den blanka ytan faktiskt. Jag fick nöja mej med månen och smålommens rop som nu återkom allt oftare.

Jag vandrar vidare mellan pölarna och njuter av stillheten.

Det börjar ljusna och jag inser att det antagligen är för mycket moln för att solen ska kunna tränga igenom när den går upp. Klockan är strax efter fyra på morgonen.

Jag hittar en annan smålom. Den gör inte så mycket....ropar till sina kompisar ibland....skakar sina fötter...lägger en och annan fjäder tillrätta.

Det börjar ljusna och den sträcker på sej...

...flaxar några gånger med vingarna och simmar sedan målmedvetet till pölens högra ände där den tillfälligt försvinner bakom gräset. Den som har varit och tittat på smålom vet precis vad som kommer härnäst...den har vänt upp på startbanan...

...och kommer sedan sättande i full fart. Jag lyckas sätta fokuspunkten på den när den kommer fram bakom grästuvorna, precis innan den lättar och försvinner bort. 

När jag kommer ut på spången har solen faktiskt börjat tränga igenom molnen och jag får en kort stund med lite guldglans i resterna av den tunna dimman. 

Klockan har hunnit bli fem och jag tar fram "första frukost", ett par kokta ägg på knäckebröd...

Vem behöver en flott frukost när man har denna utsikt.

Eftersom jag sitter ner flyttar jag runt objektiven på de två kamerahus jag hade med mej. Med 16-35 mm på min 5D mkIII ser det ut så här. Hade jag bara haft något att luta mej mot hade jag nog suttit kvar här en lång stund, men en sittdyna på en träspång tappar tjusningen efter ett tag. 

Jag träffade ett äldre par samt två andra manliga fotografer under vandringarna runt mossen. De två tipsade mej om att de sett smålom med ungar i en pöl som jag inte hade varit vid ännu. De hade kommit simmande helt nära med bägge föräldrar där de satt och spanade (man kan bara sitta på ett ställe). För att intyga att det finns ungar så är de två mörka kluttarna på denna bild smålomsungar. Om jag inte fått veta att de skulle vara där hade jag nog inte sett dem där längst bort i pölen.  

Solen strålade då jag åt min andra frukost vid halv åtta sittande vid en annan pöl. Här var det fart på lommarna men solen sken obarmhärtigt och från "fel håll". 

Man vill ju gärna fånga lommarna när de startar men här är det en som kommer in och landar. Snacka om buklandning. Initialt verkade den bromsa med fötterna nere i vattnet, men här har den dragit upp fötterna och glider fram över vattenytan. 

Kanske den anpassade landningssträckan för att komma precis framför dessa två som redan låg i pölen. Det uppstod lite jagande hit och dit men vinden hade börjat krusa ytan så det blev mest vitt blänk på bilderna. Det var dax att packa ihop och påbörja hemresan, efter en stor och efterlängtad kopp kaffe på macken. 

Det var allt för denna gång.

Hälsningar Lena

Tornfalkarnas flygövning

" - Kom igen brorsan! Nu ska vi flyga! Det var ju faktiskt därför vi hoppade ur lådan och tog oss upp på taket."

" - Kolla riktigt noga nu ! Man sätter sej på nocken. Ja, jag har förstått att det blir bättre ljus om jag vänder mej åt andra hållet men vinden, jag måste ha vinden i ansiktet! Dvs pappa sa det. Du får göra vad du kan. "

" - Är du med nu brorsan?! Vingar ut, check!"

" - Vingar uppåt sträck! Check! "

" - Woooow......lättar från taket....Jösses, jag flyger! "

" - Kolla va coolt! Blir det bra bilder nu? "

" - Titta ner?! Vaddå titta ner, är du galen?"

" - Nu är jag redo, nästan...vingar ut...oooo det blåser!"

" - Vingar uppåt sträck! Det är lite ostadigt, vingligt liksom...."

" JAHA! Å nu då? Man skulle ju lätta? Jag kommer att åka på näbben nerför taket !"

" - OOOoooiiii....shit! Det verkar funka! "

" - Jaha, å vad gör jag nu? Hjälp, hur kommer man ner? "

Tack Johnny för att du tipsade mej om att tornfalkarna var på väg ut i världen. Jag hann dit i tid :-). Båda ungarna lyckades landa på taket utan större missöden. Flygövning avklarad, check!

Hälsningar Lena 

Bulleröns barnkammare II

När jag satt och tittade på ladusvalorna från förra inlägget såg jag en liten doppingliknande fågel (i motsljus) som simmade ut i viken och dök en stund för att sedan simma in mot vassen igen. Jag bestämde mej för att undersöka saken närmare och gick runt viken för att komma på andra sidan, närmare vassen och få solen i ryggen. Då kom de plötsligt fram en hel familj svarthakedoppingar. Jag tog förstås direkt en serie bilder från platsen där jag stod och började sedan långsamt flytta mej ut på klipporna närmast vassen. 

Föräldrarna ser visserligen lika ut mej jag gissar att det var honan som smög i vassen med sina småttingar och hanen som simmade iväg för att sedan komma tillbaka och mata ungarna. Jag förflyttade mej när de var upptagna med att dyka eller var inne i vassen. Jag satte mej till slut på klippavsatsen närmast vattnet och efter en stunds väntan kom de fram igen. När de förstått att jag inte skulle komma närmare brydde de sej inte om min närvaro eller ljuden från kameran. 

Svarthakedoppingarna bär sina ungar under de första fem dagarna, sedan börjar de successivt simma mer själva och även dyka och plocka i sej mat på egen hand. Jag såg att ungarna provdök lite men de fick inte med sej något ätbart upp så de var nog bara några dagar gamla. 

Kolla in dunbädden som de gosar ner sej i när de åker med på ryggen. Fint att krypa upp där för en blöt liten unge. 

Det var dock inte helt lätt att ta sej upp och de fick jobba med sina små simfötter för att komma upp på den mjuka bädden. I synnerhet om den vuxna fågeln dessutom rörde på sej. Vid det här laget var jag helt salig på min solvarma klippa som låg helt avskilt trots att jag bara var ca 150 m från där vi bodde och jag kunde höra vårt sällskap. 

Några trutar flög förbi och ljudet av dessa, samt de akrobatiska skriande fisktärnorna, skapade oro i den lilla familjen. Honan kollade upp mot de stora fåglarna och smög nära vasskanten.

Den här ungen visste var man kunde simma in och gömma sej. Kanske låg deras rede precis innanför den öppningen mellan vasstråna. Enligt min bok häckar svarthakedoppingen i sötvatten men det bräckta vattnet i Stockhoms skärgård fungerar tydligen också. 

Här serveras det mat och lugnet är tillfälligt återställt.

Plötsligt gav sej båda föräldrarna ut på en lite längre simtur i viken. Det verkade tydligen tillräckligt säkert. Hannen dök och hämtade mat till sina småttingar. 

" - Pappa, den här är för stor..."

Pappa trugade och ungen lyckades svälja hela biten till slut.

" - Oj, oj, bäst att simma på, det här känns läskigt, som öppet hav liksom..."

Efter utflykten i viken (då avståndet dessutom blev lite långt) var familjen snart tillbaka i tryggare vatten. Idyllen var total och jag njöt av tillfället och att jag hade det största minneskortet jag äger i kameran. Jag hade ju grundat med en och en halv timme hos ladusvalorna. 

Matning och små familjebestyr

Jag blev sittande tills jag insåg att det nog började bli dax att fixa mat i ett helt annat sällskap. Vi turades om att ordna måltiderna och just denna lunch skulle jag och min sambo fixa. Men det var delvis förberett och lättlagat så jag stannade en stund till.

Förutom matning pågick som vanligt mer eller mindre fjädervård hela tiden. Man måste ju hålla kostymen i trim även om man är småbarnsförälder. 

" - Just det! Putsa, bada och flaxa, jag kan redan själv! "

Hälsningar Lena