Tävla i undervattensfotografering

I helgen går årets Svenska Mästerskap i undervattensfotografi av stapeln i Hamburgsund. UV-foto är en idrottsgren inom den svenska idrottsrörelsen och tävlingen anordnas sålunda av Svenska Sportdykarförbundet (SSDF), som är ett specialförbund i Sveriges Riksidrottsförbund. Förutom chansen att bli korad till Svensk Mästare kvalificerar titeln för deltagande i internationella tävlingar som t ex VM i UV-foto.

I år är det tredje gången vi har tagit oss till finalen på västkusten. Den föregås av ett kval där man skickar in bilder som bedöms anonymt av tre domare. Av de sex bilder man skickar in ska två i vardera klasserna makro och vidvinkel vara fotograferade i nordiska vatten. De här sex bilderna tog oss till finalen detta år.

Under finalen får tolv dykare med respektive parkamrat göra fyra dyk som är max 60 minuter långa. Vi dyker från två båtar och får dyka på de platser som tävlingsledning och dykarrangören bestämt. Förutom regelverket kring bilderna måsta alla deltagare också följa gällande praxis för dyksäkerhet. Man kan alltså bli diskvalificerad om man beter sej dumt som dykare.

Fyra tävlingsbilder ska lämnas in på lördag kväll och de bedöms sedan anonymt av tre domare. Mästaren koras under söndagen. Klasserna är i år makro, vidvinkel med modell, vidvinkel utan modell och tema. Det är förvånansvärt svårt att åstadkomma bra bilder under stress och det brukar inte finnas en enda fisk i vattnet som vill vara med på bild. Vädret är också en faktor som kan ställa till det. Blåser det kommer vi inte till de bästa dykplatserna och det blir svårare att hitta bra motiv, grumligare i vattnet etc. Fast egentligen är det ju då det gäller att vara extra kreativ. Lite idéer och tankar om komposition har man ju innan, men det är mycket som inte går att förutse. Spännande ska det bli i alla fall och förhoppningsvis en trevlig dykhelg med en mängd ”gamla bekanta”. Kretsen av undervattensfotografer som tävlar är ju inte så stor.

Nu ska allt packas och inget glömmas,

hälsningar Lena  

Giganternas brännmanet !!!

Personer känsliga för brännmaneter varnas !

Tillbaka i vattnet igen efter ett tillfälligt gästspel i luften igår. Den här enorma brännmaneten stötte vi på under vår semester i Kanada. Mycket är större i Amerika, så och även maneter. Vi har aldrig sett något liknande tidigare.

Precis som hemma hittar vi en liten fisk som klarar av de brännande trådarna och håller till i skydd av den stora vackra maneten. För att få lite grepp om storleken ville jag att min sambo skulle simma upp så nära maneten som möjligt.

 Han har poserat med ( mitt upp i) många brännmaneter och tvekande inte inför uppdraget. Bilderna är tagna med en 10-17 mm fisheyezoom, så jag var också ganska nära.

 Vattnet är mycket grönt, det är inte förstärkt i PS. Det beror på algerna som ligger i ytskiktet. Vattnen utanför Vancouver Island kallas därför ibland Smaragdhavet. Tyvärr så gör algerna också att det blir ganska mörkt en bit ner, även om sikten är bra så är det begränsat med solljus som tränger ner. Brännmanet gör sej dock extra bra mot smaragdgrönt, eller hur?

Hälsningar Lena,

som förbereder sej inför helgens SM i undervattensfoto

Fågel, fisk eller mittemellan ?

Ja, bedöm själva. Ett klurigt litet djur är det minsann. Första gången jag såg en Grunt sculpin förstod jag inte vad jag tittade på. Jag tog några bilder och först efteråt insåg jag att det var en liten fisk.

Grunt sculpin är den enda i sitt slag, en unik liten fisk som blir ca 10 cm stor. Den gömmer sej ofta i tomma skal från stora havstulpaner, eller gamla burkar och flaskor om det finns att tillgå. Den simmar inte gärna utan "går" på bröstfenorna när den förflyttar sej.

 Jag tänkte att jag skulle ta bilder ur olika vinklar när jag hittade detta exemplar under ett dyk i Barkley Sound, utanför Kanadas västkust. Den ser dock så besynnerlig ut att om man inte ser ögonen så blir bilden mycket svårbegriplig.

På bilden till höger ser man i alla fall en stjärtfena. Men den var blyg och ville inte titta mot kameran. Haven är fulla med förunderliga djur.

I morgon är det måndag, efter semestern...

Lena

Den försynta havsmusen

En skimrande blank fisk sveper förbi oss i vattnet. Den ser ut att vara täck med plåtar av guld eller brons. Ögonen är stora och den simmar nyfiket in i ljuset från min fokuslampa. Trots att det är mitt på dagen har vi mött en havsmus.

I Skandinavien stöter man bara på havsmusen på nattdyk och den är en raritet att få möta. I vissa norska fjordar, under tidigt vår, kan man ha turen att få se dem. I Kanada träffar man dem på dem när som helst på dygnet. Dock inte samma art som i Norge men de karaktärisktiska dragen kan man inte ta miste på; stora ögon, glänsande som guld och med en lång stjärt.

Havsmusen är en broskfisk och därmed släkt med hajar och rockor. Det finns dock inte det minsta drag av haj hos dessa försynta, lite nyfikna fiskar. De liknar inget annat som finns att beskåda under vatten och trots att det är olika arter i Skandinavien och Kanada så råder det ingen tvekan när vi möter dem. En havsmus är en havsmus.

 Ha en fin söndag allihopa

Hälsningar Lena

Haj !

Vattnet är mörkt och sikten ganska dålig. Vi har varit nere nästan 45 minuter och när jag tittar på manometern inser jag att luften inte räcker mer än några minuter till, innan vi måste gå upp. Jag gör mej beredd att påbörja uppstigning när jag plötsligt får syn på en stor mörk skugga under mej...jag kollar efter Fredrik och han har också fått syn på den. Hajen är mycket grov och betydligt större än jag föreställt mej. Den svänger runt och vi sjunker ner för att komma närmare, samtidigt justerar jag upp ISO på kameran. Det är mörkt och jag vet att tiden är på väg att rinna ut. Jag får till två bilder innan den majestätiska hajen försvinner ner i djupet och vi tvingas avbryta dyket. Jösses, vi har just mött vår första Sixgill shark!

Vi är extatiska när vi kommer upp i båten men bilderna är tyvärr inte mycket att ha. Mörka, grumliga och hajen är tydligt på väg bort. De andra dykarna är också uppspelta för de har också sett den. Kathy, som driver dykcentret, har sett många "sixgills" och när jag påtalar hur stor den var säger hon att det var en liten! Bara en "tonåring" på ca 2 m. Hon har en snutt grumlig video och då jag envisas med att hajen vi såg var betydligt större än 2 m börjar vi jämföra vårt bildmaterial under kvällen. Trots den dåliga kvaliten kan vi se vissa märken på hajarna och inser att vi mött två olika individer. Sixgill sharks kan bli ca 4,5 m långa och den vi såg kan ha varit närmare 4 m.

Sixgill sharks lever egentligen på djupare vatten, men kommer upp grundare under vissa perioder och man kan då ha tur att få se dem. Tur, ja det är det, för arten är ovanlig och ses inte alls lika ofta längre. Vi har tur en gång till. Nästa morgon, bara några minuter efter vi kommit i vattnet, dyker det upp en haj. Den kommer glidande genom vattnet och jag lyfter kameran. Hajen ändrar inte riktning utan simmar rakt mot mej. Jag hinner ta tre bilder innan den viker av och simmar förbi. Den var då så nära att den nästan snuddade i kameran! Vilket möte!

 Mindre än den vi såg i går men ändå en praktfull Sixgill shark. Vi det här laget har de andra dykarna också fått syn på den och trots att det är fem personer i vattnet (tre med kameror) väljer den att göra ett par svängar till mellan oss. Jag låter de två andra få möjlighet att ta några bilder och njuter bara av att se den glida förbi.

Det här är bara ett exempel på vad vattnen runt Vancouver Island kan bjuda på...

Hälsningar Lena