Tillbaka i Storaxen - samt glimtar av solsken

Söndag, dvs igår, hade vi bestämt oss för att åka till Storaxen och spana in gäddorna. Regnet vräkte ner under stora delar av den tre timmar långa resan till Rättvik, men väl framme var det faktiskt uppehåll och vi kunde byta om utan problem. Jag såg redan när vi gick i vattnet att vita näckrosor blommade längs kanterna åt höger, alltså blir planen att simma åt höger. OK gäddor var första fokus men näckrosorna lockade också. Vattentemperaturen var behagliga 18 grader och en känsla av lugn infinner sej nästan omedelbart som vi sjunker under ytan.

Vi passerar den sjunkna ekan som ligger på sin plats. Den ser ut som den gjorde förra året och jag tar några bilder, trots att solen inte är framme ännu. Tokina 10-17 mm fisheyezoom sitter på kameran och den är ställd på 17 mm. Huvudfokus på detta dyk är gäddor i sin naturliga miljö. Vattnet är blågrönt och stilla, men jag vill också helst ha sol.

En abborre simmar rakt fram till porten och jag tar en bild med blixt. Sedan testar jag ekan med och utan blixt. Det är lite grumligt i vattnet och jag låter blixtarna vara avstängda så länge.

Fredrik signalerar gädda och visar med armarna att den är ganska stor. Nu gäller det att smyga och andas försiktigt. Trots att objektivet står på 17 mm så behöver jag komma riktigt nära för att få de bilder jag vill ha.

Det blir en serie med bilder när jag smyger mot gäddan. Den låter mej komma ganska nära innan den sakta börjar röra sej.

Jag låter den simma iväg en bit och slår på blixtarna för att testa om den vill vara med på bild en gång till.

Samma gädda nu med blixt men den har tröttnat på mej och viker av. Här är den på väg bort lite sakta, men det fina mönstret på kroppen gjorde att jag ändå behöll denna bild.

 Solen kommer nu fram och strålarna letar sej ner genom vattnet. Vi fortsätter spana och snart signalerar Fredrik "liten gädda". Jag lägger mej i smygposition och provar naturligt ljus igen.

 Solljuset kommer från fel håll och den blir lite mörk i ansiktet. Den håller till ganska långt ner i växtligheten och är "lite blyg" även om den ligger still. Jag uppskattar att den är ca 20 cm lång.

 Vi stöter på fler större gädor och den här ställde upp på att bli fotograferad. Det är nog den största vi sett hittills, men det är oerhört svårt att uppskatta storlek i vattnet, för allting upplevs som större och närmare. Jag släpper gäddorna för att leta reda på näckrosorna. Fortsättning följer...

Ha en trevlig kväll,
Lena 

Nakensnäckor - något för makrofantaster

Nakensnäckor är inte något oanständigt utan bara synnerligen vackra små snäckor, varav de allra flesta saknar skal. Inspirerad av Mats Forsbergs vackra nakensnäcka som blev utsedd till veckans bild, grävde jag fram några nakensnäckor ur arkivet från vintern och vårens dyk. Dessa små blötdjur är perfekta för den makrointresserade undervattensfotografen och tacksamma motiv för de rör sig mycket sakta eller sitter helt stilla.

Den första bilden tog jag med mest för att ge er uppfattningen om nakensäckornas storlek. Arterna jag visar i detta inlägg är enbart fotograferade i Norge och på svenska västkusten. De flesta är här små eller mycket små, den ovan är ett praktexemplar av just den sorten.

Det här är en Flabellina (troligen samma som ovan) som är på väg mot sin lunch, vilket inte är det pyttelilla kräftdjur som sitter i toppen, utan själva hydroiden som den klättrar på. Utskotten på snäckan innehåller brännande nässelkapslar, som kommer från hydroiderna som är dess stapelföda. Nässelkapslarna kan alltså passera tarmsystemet på nakensäckan utan att utlösas (eller smältas ner), vandra ut i utskotten och bli ett försvar för snäckan. Ganska imponerande!

Den här är också på väg mot ett skrovmål men det verkar också som att den lägger ägg. Den vita strängen man ser under snäckan är nämligen en äggsamling. Alla nakensnäckor är hermafroditer med både hanliga och honliga könsorgan. Vid parningen utväxlas sprmier ömsesidigt mellan två individer.

 En annan nakensäcka på väg att lägga ägg. Det här ser man oftast under våren och denna bild är tagen den 5 maj i år utanför Lysekil. 

 Det finns många olika arter av Flabellina och denna variant är vackert rosalila och mycket liten. Det lilla käcka djuret som står i bakgrunden och viftar är en spökräka.

 Som små juveler i havet. Men de sätter sej tyvärr ofta på ganska trista underlag.

 Den här är vacker men gör sej inte så bra på rosa botten. "Brunt skrufs" brukar också vara populärt att sitta på.

 Den här sorten, som jag tror är en Polycera quadrilineata hittar man ofta på tareblad och om tarebladen är rena kan de fungera som en utmärkt bakgrund. Nakensnäckorna kan se ganska olika ut och jag har bara visat några få. Det finns mängder med arter i världen, i alla tänkbara färger, och en del blir t o m riktigt stora, men det tar vi en annan gång.

Hälsningar

Lena

Abborrens barnkammare

Largen är en liten grund sjö där sikten ofta är ganska OK. Det brukar finnas gott om abborre där på sommaren, samt en och annan kräfta. Eftersom denna pöl inte är längre bort än en timmes bilfärd, får man inte vara så kräsen. När man är riktigt dyksugen kan det bli en tur dit och den 16 juni var en sådan dag.

Det är grunt där vi går i och jag ser omedelbart en liten abborre, men sedan är det ganska livlöst.....Vi simmar över dybotten och sikten är egentligen ganska bedrövlig. Till slut kommer vi fram till en samling stora stenar på ca 4 m djup. Letar efter kräftor, men nej...Jag får dock syn på något som vid första anblicken ser ut som en remsa uppblött toapapper. Ljust och poröst liksom. Jag rör mej försiktigt närmare och tittar genom kamerans sökare. Autofokus far fram och tillbaka, till slut blir det skarpt och mängder med små blanka ögon tittar tillbaka på mej ! 

Det blir många bilder men det är för tjockt med ägg eller för mycket småskräp på dem för att det ska bli rikitgt bra. En försättslins hade också varit på sin plats, men jag hade inte förväntat mej att hitta dessa små motiv.

Jag vet inte hur lång tid de har kvar innan kläckning men jag tror att tiden snart är inne för dem. Formen på äggsamlingarna, och att det brukar finnas en hel del abborre i sjön, talar för att det är abborryngel.  Nästa gång jag kommer dit förväntar jag mej att det ska finnas ett gäng små randiga fiskar.

Hälsningar Lena

Jakten på storgäddan

Gäddan är en glupsk rovfisk med ett jättelikt huvud och en mun full av sylvassa tänder. Den växer fort och kan uppnå ohyggliga proportioner, åtminstone finns det gott om anekdotiska bevis för detta. En gädda av "gammelgäddans" storlek har heller inga naturliga fiender...

Ur Loggboken: Sjön Storaxen, Dalarna   Datum: 30 sept 2011    Tid: 20.55  
Dyktid: 95 min    Djup: 0,5 - 3,7 m    Väder: + 12 grader, stilla och stjärnklart  

Försenade av en trafikolycka var det helt mörkt när vi äntligen nådde Storaxen. Vattnet, som omges av granskog, var svart och spegelblankt. Vi riggade utrustning, smög ner i det stilla vattnet och tände lamporna. "Jakten" kunde börja...

 Babygäddor ! Inte riktigt vad vi var ute efter men rätt söta var de. Mellan 5-10 cm långa låg de och lurade i växligheten, väl kamouflerade av sina ränder.

De små gäddorna växer fort men lever under hotet att bli mat till större gäddor, gös eller abborre. Från ca 10 cm storlek är de fullfjädrade rovfiskar. Vi simmade vidare i det svarta vattnet och ljuset från våra lampor spelade i vassruggar och bland gamla stockar.

 Vi hittar några större exemplar och det gick att komma mycket nära. Plötsligt skymtar en större fisk i mörkret.

 Inte någon gammelgädda inte, men lite imponerande var den i alla fall. Vi hittade åtskilliga fler av denna storlek, men det var vad natten hade att bjuda på. Vi får väl se vad vi kan hitta i dagsljus istället.

 Nästa morgon var alla de små babygäddorna osynliga för oss och de större exemplaren låg och lurade, mer eller mindre dolda. Den här synns knappt men ögat tittar fram precis i ljuset från Fredriks lampa. Ett ganska praktfullt exemplar.

Vi fortsätter röra oss stillsamt framåt i det grunda, blågröna vattnet. Ibland är vi så grunt att flaskorna bryter ytan. Solen strålar och sjön är som ett stort akvarium. Vi hittar fler gäddor som lurar.

 Gäddan på den sista bilden är nog den största vi får se denna helg. Jockes rekord, som uppmätte 140 cm (mätt med tumstock under dyk)  kom vi inte i närheten av. Men jag vet inte ens om jag skulle vilja möta en gädda av den storleken. Den väger ca 30 kg, om man jämför med sportfiskerekorden, och den var helt oberörd av dykaren som närmade sej med en tumstock. Den visste att den var kung i sin pöl.  

 Ha en bra dag

Lena

Jewel Anemone

I väntan på årets sommarsemester plockar jag en till goding till från förra årets tur i engelska kanalen. Man kan tro att det bara är mörkt, kallt och strömt där men det finns juveler att hitta om man vet var man ska leta. Ett exempel är de små juvelanemonerna.

Det är små anemoner, ca 1,5 cm i diameter fullt öppen. Vi hittade dem från ungefär 15 m djup och neråt. De sitter på stenar och stenblock och förekommer i en mängd olika färger från knalligaste rosa till neongult.

Anemonerna förökar sej genom avknoppning och bildar grupper av anemoner med samma färgställning (eftersom alla är kloner av varandra).

 Avslutar med en röd variant, för de blev nog mina favoriter.

 Ha en fortsatt bra lördag och tack för en trevlig fika idag på Broströms kafé. Kul att möta några av er som jag läst och sett härliga bilder av här på FS.

Hälsningar Lena