Strömsholmen

Strömsholmen är en av öarna som hör till Atlanthavsvägen och där kan man stanna några dagar och dyka eller åka på fisketur om man gillar det. Vi var där en vecka och ägnade oss enbart åt dykning och lite promenerande i området.

Vattnet var kallt för årstiden och sikten mycket bra. Under första dykdagen hittade vi denna sjurygg på ett vrak. En hanne som vaktar ägg flyttar sej inte men vi kunde inte se någon äggsamling. Stationär var den i alla fall.

Hannen, som också kallas stenbit, har en stor sugskiva på buken som den kan fästa sej på olika underlag med när den vaktar äggen. Den satt inte fast utan verkade mest vakta platsen.

Från dykcentrets brygga ser det ut så här. I det vita huset bor ägaren med sin familj. Den lilla röda stugan var vår under veckan.

Det lilla fönstret på gaveln är sovloftet. Där medger inte takhöjden mer än knappt sittande ställning så i denna stuga kryper man till kojs på kvällarna.

Stora fina öronmaneter fanns det gott om.

Här kam man också stöta på knaggrocka. Vi mötte flera olika individer under veckans gang.

Här "smyger" Fredrik mot en rocka med 60 mm makro. Man måste komma betydligt närmare för att blixtarna ska räcka till, men det gäller också att ta det försiktigt.

När han kom närmare vände rockan och där låg jag med en vidvinkelzoom. Den hade lätt kunnat sväva iväg genom vattnet och lämnat oss men den höll sej kvar och lät sej fotograferas.

Fredrik fick också sina portträttbilder.

Hälsningar Lena

Brännmanet

Under midsommarhelgens dyk på Väderöarna stötte vi på några riktigt stora brännmaneter. I trådarna simmade ofta ett gäng vitlingyngel. Brännmaneter äter små fiskar som den bedövar med nässelkapslarna som sitter på trådarna. De små vitlingarna har dock kommit på ett sätt att skydda sej med hjälp av manetslem, vilket gör att de kan leva relativt skyddat inne bland de brännande trådarna.

Det är en utmaning av fotografera de små fiskarna då de för det mesta inte vill uppehålla sej på rätt sida av maneten dvs de är alltid på "baksidan". Om man råkar vara två fotografer kan man överlista dem ibland. Manetens trådar har också en tendens att vara "överallt", ofta som ett virrvarr åt olika håll.   

Här har vitlingarna samlat sej under manetens stora klocka. Lampan ser lite konstig ut för det råkade vara ett språngskikt i vattnet där allt blev mer eller mindre blurrigt. Djupet är inte mer än 5-7 m.

Dykaren bakom maneten ger lite perspektiv på hur stor den faktisk är. Ni ser också var det är troligt att dykaren kommer att bränna sej på trådarna när maneten gör en helomvändning. Det svider bra på överläppen.

Solen strålade och det ger fina effekter, men kan vara knepigt att få till. Min 7D mk II hanterar solljuset betydligt bättre än den gamla 7D som min sambo dyker med.

Jag kom hem med hundratals bilder på maneter med vitlingar, men det var den sista bilden jag tog på hela helgen som blev bäst.

Hälsningar Lena

Tänk....

....om det här hade varit dagens bild....då hade jag varit på Grand Cayman och vattentemperaturen hade varit 28 grader....

Vi hade garanterat haft minst två dyk bokade för dagen.

Cayman är känt för det blåa vattnet och dykningen är lätt.

Mycket avslappnat rör vi oss sakta mellan de vackra korallerna. Inget ansträngande sim, ingen ström, bara njutning...

Vi är sällan under 20 meter och färgerna är spektakulära. Om det hade varit idag hade jag nog slöat på en dykbåt i väntan på andra dyket just i denna stund (12:40).

På andra dyket hade jag nog bytt till 60 mm makro. Det är djur....fast de ser ut som julgranar.

Varsågoda, en hel bukett havsborstmaskar.

Eller varför inte en languster. En sådan kanske vi skulle ha på middagsbordet till kvällen..... Men vi är inte på Cayman och jag vet att det blir ugnsstekt falukorv och potatismos.

Med 60 mm makro kan man fota fiskar också.

Jag dyker i en "shorty" dvs en våtdräkt med korta armar och ben, det fungerar utmärkt fast vi är nere en timme.

Jag hittar en liten söt fisk. Det blev många bilder innan jag fick en skarp.

En liten röd eremitkräfta i en gul svamp. Man kan hitta små djur överallt.

Precis när vi ska gå upp får jag syn på den här. Som en rymdfarkost svävar den fram i vattnet. Jag hinner få en bild. Den hade också kunnat få bli dagens bild.....om jag hade varit på Cayman. Nu blev det bara ett gäng undervattensbilder i bloggen (för det har varit dåligt med det på sistone) och en stor längtan efter varm sand och blått vatten.

Dagens bild 28. Det gick bra...antar jag, för det ligger ingen död fågel vid växthuset. Det är antagligen en grönsiska. De vann fågelräkningen hos oss tätt följd av koltrast. Plus 1 grad mulet och blött.

Hälsningar Lena

Skaldjur

Man behöver ju inte lägga dem på tallriken. Den här hummern var alldeles för liten för att ens bli upplockad, men posera kunde den.

En vanlig krabbtaska fast när jag tog den här bilden var jag mest ute efter de små räkorna som dansade på krabbans skal. Innan jag hade fått fokus på dessa små hade de dansat iväg tyvärr.

Eremitkräftor hör till mina favoriter. Ett djur som bär runt på ett skal som något annat djur gjort.

Trollhummern är vacker med sitt röda skal med klarblå detaljer.

Den här är jag osäker på men det kan vara en spindelkrabba.

En simkrabba med vackert skal.

Det här är antagligen en mycket liten simkrabba, men jag kan ha fel.

Avslutar med en vacker eremitkräfta som håller på och undersöker ett tomt skal. Den kanske ska byta bostad, vem vet?

Hej så länge,

Lena

Fiskar

Under helgens dyk mötte vi inte vara bläckfiskar utan också en del fiskar. Här kommer ett axplock. Först en smörbult. Det finns många olika sorter och det kan möjligen vara en svartmunnad smörbult.

Det här är i alla fall en leopardfläckig smörbult. Man hittar dem ofta så här, i skrevor.

Kantnålen inbjuder till lek med kort skärpedjup.

Den här långsmala fisken är släkt med sjöhästar.

Den här besynnerliga lilla fisken är en skäggsimpa. De simmar mycket ogärna och man ser dem oftast ligga helt stilla eller "kravla" fram på botten.

Om ni undrade varför den var så suddig mitt i ansiktet på förra bilden är det för att den har en ganska lång nos. Rätt charmig eller hur?

Här bor två tejstefiskar i en skreva och jag försöket länge rikta en smal stråle blixtljus in i skrevan. Det blev inte riktigt som jag ville och fiskarna tröttnade helt på mej.

Avslutar med en liten knot. Den rör sej över botten med fenstrålarna som ser ut som krokar. Den här är bara några centimeter lång och vi såg den på nattdyket i Gullmarn. En fisk som jag nog bara sett i norska vatten förut.

Hej så länge,

Lena