Brännmanet

Under midsommarhelgens dyk på Väderöarna stötte vi på några riktigt stora brännmaneter. I trådarna simmade ofta ett gäng vitlingyngel. Brännmaneter äter små fiskar som den bedövar med nässelkapslarna som sitter på trådarna. De små vitlingarna har dock kommit på ett sätt att skydda sej med hjälp av manetslem, vilket gör att de kan leva relativt skyddat inne bland de brännande trådarna.

Det är en utmaning av fotografera de små fiskarna då de för det mesta inte vill uppehålla sej på rätt sida av maneten dvs de är alltid på "baksidan". Om man råkar vara två fotografer kan man överlista dem ibland. Manetens trådar har också en tendens att vara "överallt", ofta som ett virrvarr åt olika håll.   

Här har vitlingarna samlat sej under manetens stora klocka. Lampan ser lite konstig ut för det råkade vara ett språngskikt i vattnet där allt blev mer eller mindre blurrigt. Djupet är inte mer än 5-7 m.

Dykaren bakom maneten ger lite perspektiv på hur stor den faktisk är. Ni ser också var det är troligt att dykaren kommer att bränna sej på trådarna när maneten gör en helomvändning. Det svider bra på överläppen.

Solen strålade och det ger fina effekter, men kan vara knepigt att få till. Min 7D mk II hanterar solljuset betydligt bättre än den gamla 7D som min sambo dyker med.

Jag kom hem med hundratals bilder på maneter med vitlingar, men det var den sista bilden jag tog på hela helgen som blev bäst.

Hälsningar Lena

Tänk....

....om det här hade varit dagens bild....då hade jag varit på Grand Cayman och vattentemperaturen hade varit 28 grader....

Vi hade garanterat haft minst två dyk bokade för dagen.

Cayman är känt för det blåa vattnet och dykningen är lätt.

Mycket avslappnat rör vi oss sakta mellan de vackra korallerna. Inget ansträngande sim, ingen ström, bara njutning...

Vi är sällan under 20 meter och färgerna är spektakulära. Om det hade varit idag hade jag nog slöat på en dykbåt i väntan på andra dyket just i denna stund (12:40).

På andra dyket hade jag nog bytt till 60 mm makro. Det är djur....fast de ser ut som julgranar.

Varsågoda, en hel bukett havsborstmaskar.

Eller varför inte en languster. En sådan kanske vi skulle ha på middagsbordet till kvällen..... Men vi är inte på Cayman och jag vet att det blir ugnsstekt falukorv och potatismos.

Med 60 mm makro kan man fota fiskar också.

Jag dyker i en "shorty" dvs en våtdräkt med korta armar och ben, det fungerar utmärkt fast vi är nere en timme.

Jag hittar en liten söt fisk. Det blev många bilder innan jag fick en skarp.

En liten röd eremitkräfta i en gul svamp. Man kan hitta små djur överallt.

Precis när vi ska gå upp får jag syn på den här. Som en rymdfarkost svävar den fram i vattnet. Jag hinner få en bild. Den hade också kunnat få bli dagens bild.....om jag hade varit på Cayman. Nu blev det bara ett gäng undervattensbilder i bloggen (för det har varit dåligt med det på sistone) och en stor längtan efter varm sand och blått vatten.

Dagens bild 28. Det gick bra...antar jag, för det ligger ingen död fågel vid växthuset. Det är antagligen en grönsiska. De vann fågelräkningen hos oss tätt följd av koltrast. Plus 1 grad mulet och blött.

Hälsningar Lena

Skaldjur

Man behöver ju inte lägga dem på tallriken. Den här hummern var alldeles för liten för att ens bli upplockad, men posera kunde den.

En vanlig krabbtaska fast när jag tog den här bilden var jag mest ute efter de små räkorna som dansade på krabbans skal. Innan jag hade fått fokus på dessa små hade de dansat iväg tyvärr.

Eremitkräftor hör till mina favoriter. Ett djur som bär runt på ett skal som något annat djur gjort.

Trollhummern är vacker med sitt röda skal med klarblå detaljer.

Den här är jag osäker på men det kan vara en spindelkrabba.

En simkrabba med vackert skal.

Det här är antagligen en mycket liten simkrabba, men jag kan ha fel.

Avslutar med en vacker eremitkräfta som håller på och undersöker ett tomt skal. Den kanske ska byta bostad, vem vet?

Hej så länge,

Lena

Fiskar

Under helgens dyk mötte vi inte vara bläckfiskar utan också en del fiskar. Här kommer ett axplock. Först en smörbult. Det finns många olika sorter och det kan möjligen vara en svartmunnad smörbult.

Det här är i alla fall en leopardfläckig smörbult. Man hittar dem ofta så här, i skrevor.

Kantnålen inbjuder till lek med kort skärpedjup.

Den här långsmala fisken är släkt med sjöhästar.

Den här besynnerliga lilla fisken är en skäggsimpa. De simmar mycket ogärna och man ser dem oftast ligga helt stilla eller "kravla" fram på botten.

Om ni undrade varför den var så suddig mitt i ansiktet på förra bilden är det för att den har en ganska lång nos. Rätt charmig eller hur?

Här bor två tejstefiskar i en skreva och jag försöket länge rikta en smal stråle blixtljus in i skrevan. Det blev inte riktigt som jag ville och fiskarna tröttnade helt på mej.

Avslutar med en liten knot. Den rör sej över botten med fenstrålarna som ser ut som krokar. Den här är bara några centimeter lång och vi såg den på nattdyket i Gullmarn. En fisk som jag nog bara sett i norska vatten förut.

Hej så länge,

Lena

Dyk 1000 och möte med de små bläckfiskarna

Dykare skriver loggbok och i fredags loggade jag dyk nr 1000. Det var inte speciellt på något sätt och vi hittade inte något spektakulärt vid Släggö i Lysekil. Det var inte förrän på kvällen och dyk 1002 som vi hade turen att hitta tioarmad bläckfisk. De är små och lever den mesta tiden för djupt men på senhösten kan man hitta dem om man ger sig ut och dyker i mörkret i t ex Gullmarn.

De gnistrar i olika färger i skenet av lampor och blixtar. När de tycker dykaren blir för jobbig med sin kamera gräver de ner sej i sand/lerbotten. Den här var ungefär 5-6 cm lång och bestämde sej för att gömma sej. 

Ganska snabbt syns bara ögonen och den använder t o m två armar för att dra sandkorn över sej och bli nästan helt osynlig. Vi simmade vidare och lät den vara ifred i sanden. Finns det en borde det finnas fler.

Det fanns flera. Bara några minuter senare hittade vi en ny individ. Det är samma art som ovan men den har ändrat färg. Det gick blixtsnabbt och vi fick se många prov på det. Ena stunden kunde de vara ljusa med metalliskt gröna och blå fläckar.

I nästa ögonblick var de mörkröda med orangefärgade fläckar och en del glänsande gröna prickar.  De har tre olika celltyper i huden som reflekterar flera olika färger vardera samt kan ge metallglans i silver, guld, blått eller grönt. Genom att kombinera de olika celltyperna och ändra formen på en av dem kan de byta färg på ett spektakulärt sätt. 

De små bläckfiskarna simmade lojt längs botten och vispade tyvärr upp en del grums i vattnet. Här kan man se de åtta armarna och två extra tentakler som är hopringlade "i mitten".  

Det är vårt första möte med dessa små juveler och det tog väldigt lång tid innan vi fick chansen. Nu vet jag precis hur jag vill fota dem nästa gång...Hoppas det inte krävs tusen dyk till för det bara.

Här vispas det bra i sanden och dessa små korn ger upphov till "backscatter" när man fotograferar med blixt. Som att den vet hur mycket svårare det blir att få till en bild. Många av bilderna är ganska mörka och det går förstås att använda blixt så det ser ut som på dagen, men jag vill gärna ha kvar lite av den ombonade mörkerdykskänslan. Släcker man alla lampor kan man uppleva mareld som en liten bonus.

Efter 76 minuter i vattnet vid en liten båthamn som heter Jordfall vadade vi upp på land. Det var fullmåne och riktigt mysigt.

Hej så länge,

Lena