Hemma hos familjen koltrast

Det är i början av sommaren och fru koltrast ruvar i ett bo på vandrarhemmet i Otteby, Öland.

Här kom hannen med en matleverans, men det verkar som att honan är upptagen med att lyssna. Hon lägger huvudet på sned och ser ut som när man ibland ser koltrastar gå på en våt gräsmatta och lyssna efter maskar. Jag såg detta flera gånger och antog att de små var på väg att kläckas och gav små ljud ifrån sej. Det verkade i alla fall inte finnas några ungar i boet än.   

Vi tyckte att hannen var lite nonchalant mot honan och kom ganska sällan med mat till henne. Här har han i alla fall med sej en mask som hon får efter en stunds velande. Han kanske inte är så erfaren. Fåglar blir bättre och bättre på att sköta de här bestyren ju äldre de blir, då ökar också antalet flygga ungar.

De hade valt att ha sitt bo precis vid uteplatsen på vandrarhemmet. Strax ovanför den svarta stuprännan i vänstra hörnet låg boet. Jag provade att sitta en bra bit från boet och spana på hannen, men det verkade inte som att det var vår närvaro som fick honom att tveka. Han var lika oregelbunden oavsett om det satt folk ute eller ej. 

Sista kvällen vi var där stod det klart att familjen fått tillökning. Fyra eller möjligen fem små gapande näbbar kunde precis skönjas då de pockade på mat. Hannen har nu levererat en stor portion blandade larver.

Men han verkar ha svårt att bestämma sej för vem han ska mata. Han lämnar till slut ifrån sej maten, men vi ser inte hur den fördelas.

" - Varför piper de så? Jag stoppade ju precis in mat i dem! " Hårt jobb att vara fågelförälder.

Hälsningar Lena