Skatorna vill också smaka

Jag lyckades publicerada denna blogg innan den var klar. Nu har jag fixat texten och hoppas den går att följa. 

Dessa bilder är i alla fall från en sittning vid min lilla matning i trädgården. Nu har det kommit ett tunnt lager pudersnö och skatorna vill förstås också vara med och smaka på det som bjuds.

Det godaste finns på baksidan om denna gren...fastkletat bordsmargarin.

Svårt att hugga och flyga iväg med, vilket annars är skatornas taktik.

När en skata landar i matningen är det nästan som ett bombplan, jämfört med talgoxar och blåmesar.

Jag blev faktiskt överraskad för de brukar vara väldigt skygga och jag sitter ju ute, om än lite dold. Oftast gick det dock väldigt fort.

Vid ett par tillfällen var det två som försökte sno åt sej något gott samtidigt. Oftast fick de inte ens plats i bildfältet om jag inte zoomade ut ordentligt.

En del vill inte ha skator i småfågelmatningen men vi har talg som de inte kommer åt och en matare som de inte vill besöka för den sitter där det är för trångt för så stora fåglar. I övrigt får de ta för sej av vad som bjuds.

De är ju rätt fina när de visar upp sej.

Hälsningar Lena

Vykortsvinter

Lördag och SMHI  lovade sol, kanske lite tveksamt hemma i Knivsta men definitivt norr om Uppsala. Jag bestämde mej för att göra en utflykt norrut och visst var det snö i Gävle och Sandviken men finast var det i trakterna kring Älvkarleby och Tierp. På väg hem bestämde jag mej för att göra några stopp.

Jag chansade och körde av E4 vid Älvkarleby. Ganska snart kom jag förbi ett vattendrag där det var riktigt vackert, dessutom kunde man parkera lagligt vid vägen. 

Det här är ju vykortsvinter tänkte jag när jag stod på bron och tog denna bild. Det är inte så stora mängder snö men träden är täckta och grenarna hänger. Nu är det dessutom minus 10 grader och strålande sol.

Jag körde ut på E4 igen för det skulle ha blivit väldigt mycket småvägar om jag fortsatt via Älvkarleby. Nästa avfart jag testade var Mehedeby och jag hamnade på en grusväg med riktigt vinterväglag mot Strömsberg.

Jag körde genom en skog med snötyngda granar där solen ibland lyckades leta sej ner mellan träden. 

Jag passerade genom en gård då jag började närma med Strömsberg. Det blev många fotostopp för det var så häpnadsväckande vackert. Det kändes som att jag var betydligt längre norrut än jag faktiskt var.

Solen var på väg ner och jag hade en tid att passa i Norrtälje där jag skulle hämta vårt nyrökta älghjärta. Det här blev mitt sista stopp innan jag körde genom Tierp och ut på E4 igen. När jag kom närmare Uppsala var det mulet och bara enstaka fläckar med lite tunn snö. 

Nu börjar en ny vecka.

Hälsningar Lena

Talgoxar kan också

Peppad av bilderna jag fick på steglitserna gjorde jag en till sittning vid min lilla matning under lördagen. Nu visade två talgoxar att de minsann också kan vara kaxiga mot varandra. Jag har läst att just talgoxar kan vara riktigt hårda och t o m döda mindre fåglar vid matningar. Nu nöjde de sej med att skrämma bort en artfrände. 

Den högra fågeln säger ifrån när det landar en talgoxe till vid den plats där det finns mest frön.

Den nyanlända hämtar andan en bråkdel av en sekund (5 bilder som jag ej visar) och samlar sej...

....för ett utfall i bästa kickboxingstil!

Den inledande attacken följs upp av ett flygande anfall och nu känner den första fågeln att det kanske är bäst att ge sej. 

Tufft att stå emot detta och anfallaren ser mycket självsäker ut tycker jag.

Första fågel på plats lämnar över matplatsen till den nya gästen. Alla bilderna ovan är ur en serie på 23 bilder, varav 20 är under samma sekund. Det gick alltså väldigt fort och jag såg ju inte händelseförloppet mer än som ett flax. Brännvidden är 320 mm (bl 5,6), ISO 10 000 och tid 1/2000 s. 

Direkt efter detta flax sätter sej en svartmes mycket nära i häcken på min vänstra sida. Jag riktar om kameran med samma brännvidd och får två riktiga närbilder. Här har jag bara beskurit för att ändra formatet något och för att fågeln inte skulle sitta mitt i bilden. Jag har en matare med frön på min vänstra sidan, under det utskjutande taket på cykelförrådet som jag sitter i. Den hänger där året runt och de vanliga gästerna kommer dit fast jag sitter på en pall bara ett par meter bort. 

Det vanligaste är ändå att man ser talgoxarna så här. De kommer, tar ett frö och lämnar. Har man tur fastnar de på minneskortet.

Hälsningar Lena

Färggranna gäster i fågelrestaurangen

Gråmulet och regn, trist, men jag bestämde mej ändå för att rigga en liten fotoplats i trädgården. En bräda med en grov vacker gren, lite löv och en gren med rönnbär. Så här simpelt såg det ut. Bakom grenen finns det en sten med skalade solrosfrön och på grenen klickar med smaskigt bordsmargarin. Buren med talg lockar också mängder med besökare. Jag var dock lite slarvig med bakgrunden för den blå vattenkannan och den vita träställningen i växthuset förbannade jag senare.

Jag hade ju dock inte väntat mej mer än blåmesar och talgoxar. När jag spanat från köket var de helt i majoritet bland våra gäster och ibland kunde det sitta 10 talgoxar i talgblocket. Just dessa två arter kommer ner, tar ett frö och flyger iväg. Det har Ing-Marie redan beskrivit och ni andra som testat detta vet hur de beter sej. Det kan bli bilder på stillasittande fåglar, eller, om man lyckas trycka av precis innan de flyger, en bild på en fågel med utfällda vingar som kanske är skarp.

Nu hörde jag ganska snart att det var fåglar som kvittrade alldeles väldigt mycket någonstans inne på grannens tomt. Eftersom jag sitter under ett lågt tak, i cykelförrådet, ser jag inte vad som händer bakom den stora häcken mot grannen. Men plötsligt satt där en liten färggrann pippi, en steglits. 

Den flög ner på min riggade matplats för att kolla om det kunde finnas något extra gott. Kompisarna kvittrade i bakgrunden och snart satt det en till fågel där. 

När det kort därefter blev tre steglitser blev läget lite spänt...

Det kom en till...

...och nu kunde de helt enkelt inte hålla sams längre. 

Man undrar ju om det inte ödslar mer energi på att bråka med varandra än de petar i sej av frön och fett. Men kul var det att sitta på första parkett. Bilderna så här långt är tagna med ISO 5000 och 1/2000 s. 

Jag provade att öka ISO till 10 000 och fick då en slutartid på 1/3200 s. Jag sitter så pass nära att det räcker med en brännvidd på ca 350 mm och då får jag bländare 5.6 på 100-500 zoomen. Det blir en helt OK skärpedjup med tanke på att det är fladdriga små saker jag försöker fota.

Bilderna är något beskurna för att få en komposition som jag vill ha, eller ta bort lite av de störande färgerna i bakgrunden. Jag skulle ju kunna zooma in mer men då riskerar jag att fåglarna inte är kvar i bildfältet. Bättre att zooma ut och få med lite mer. Det var ändå många bilder då de försvann ut ur bilden och då oftast uppåt. Det finns inte en chans att hinna med för man uppfattar inte ens vad de gör. 

Jag fick ungefär 10 minuter av non-stop underhållning med mycket kvitter och kiv. Sedan drog alla iväg samtidigt.

Jag satt en stund till men det kändes verkligen som att dagens show var slut och jag var väldigt nyfiken på att se vad jag lyckats fånga på bild. Trots en grå dag med regnet hängande i luften blev det rätt kul ändå, och det behövs inte så mycket i form av "spelplan" eller matplats. 

Hälsningar Lena

Den lokala rådjurspopulationen

Nu börjar vi närma oss den tiden på året då den lokala rådjurspopulationen börjar kolla efter godsaker i trädgårdarna. Ingen direkt matkris men man kan ju kolla vad som finns och provsmaka lite. Vid lunchtid fick jag plötsligt syn på en bock som letade efter fallna äpplen på norrsidan av vårt hus. Det fanns ett och annat att smaska på. 

Han har redan spanat in äpplet till höger i bild men han hör nog oss innanför fönstret. 

Äpplena är ändå så pass goda att man kan strunta i att det står någon i fönstret och tar bilder. Vid det här laget har det också kommit en tjej men hon gick direkt till hinken med fallfrukt och mumsade snabbt i sej flera äpplen. Hinken står vid husväggen under fönstret och för nära för att det skulle gå att fota henne. 

När hon hade ätit så många äpplen som hon ville ha tog hon några tuggor av de gamla bönplantorna och jag fick några bilder genom rhododendron på norrsidan av vårt hus. 

Sedan tassade båda rådjuren mot baksidan av tomten, mot skogen. Den här bilden är tagen med 100 mm från vardagsrummet (obeskuren). Den kamera som fanns till hands när jag upptäckte dessa besökare var Canon R5 med 100-500 mm. Det här är den översikt som gick att få och det blir inte heller så fint med syrenerna i bakgrunden.

Däremot går det att ta fina porträtt genom vardagsrumsfönstren när det är mulet och fröken Bambi verkade tycka att man kan plocka i sej lite blandade blad efter äpplena.

ISO 5000, 400 mm genom treglasfönster. 

Det spelar inge roll hur vanliga de är. De är ändå så otroligt fina och jag njuter av att se dem så nära. Här kan man se gaveln på vårt hus speglas i hennes öga.

Bocken var också nära och han tittade rakt på mej genom fönstret.

Grannen slog i ytterdörren...Hmm, inget att oroa sej för om man är ett förortsrådjur.

Men det är bäst att ha lite extra koll åt det hållet, samtidigt som man smakar av syrenhäcken.

Jag hade tänkt ge mej ut i skogen för att få fina fotoupplevelser denna lördag. I samma anda som Johnny antytt, men jag kom faktiskt inte längre än till den egna tomten. Det här är bara början på vad som råkade passera vår trädgård denna lördag.

Hälsningar Lena