Restaurangen är öppen

Idag öppnade fågelrestaurangen, gissa vem som stod först i kön?

Så här såg det ut då jag hade dukat inför första sittningen. Skatorna var mycket intresserade. I synnerhet som den enda pop-up restaurangen på tomten bara har sittplatser för småfåglar. 

Inledningsvis kom de in ganska diskret från vänster, kollade om det var ledigt...

En annan taktik var hastig flygande entré från höger.

Då lyckades den i alla fall få en sittplats i närheten av buffen. 

Det mest effektiva var nog ändå direkt anfall från ovan. Det var vad alla de andra gästerna föredrog i alla fall.

Här är jag ganska säker på att den läser menyn...

...innan den kommer in för en hastig provsmakning.

Den hugger för sej i farten, på bästa skatmaner. Den får med sej en klick bordsmargarin. Växtbaserat, för den är ju laktosintolerant. 

Det blir springnota förstås, typiskt skator.

Man får ju ändå säga att den klätt upp sej för tillfället. Undrar om det går att få ett plagg uppsytt som uppvisar den här färgpaletten i gråmulet dagsljus.

Den kom tillbaka för att få ett smakprov till och landade prydligt på avsedd plats. 

Sen flyttade den på sej och jag såg direkt vad som var på väg att hända. Den fina grenen med mossa som utgjorde huvuddelen av restaurangen var egentligen för stor för plankan som den låg på. En vuxen skata väger ungefär 200 g och det blev lite för mycket...

Här välter hela dukningen och de eventuella småfåglar som stod på kö i häcken flög åt alla håll. 

Huvudrätten, skalade solrosfrön, studsade upp från serveringen. Hela restaurangen föll ihop på träplankorna och upprörda gäster twittrade ut sina klagomål på internet. 

Det var bara att duka upp nytt och använda buntband för att säkra möblemanget. Jag hade fullt med små gäster som köade för en plats trots att vädret inte var det bästa för en uteservering. En tumultartad start för årets fågelrestaurang.

Hälsningar Lena

I svampskogen

Lördag, ledig dag, solen skiner och jag bara måste ut i skogen. Det är mitt i svampsäsongen och jag tar med min korg + ett par extra påsar utifall. Min gamla Canon 7D mkII får följa med för jag blev sugen på att använda min extrema vidvinkel (Tokina 10-17 mm fisheye), som dessutom har väldigt kort närgräns. Det är blött i skogen och de röda flugsvamparna lyser bland höstlöven.

Jag inser snart att det är mycket gott om röd flugsvamp. De står lite överallt och jag kan inte motstå de röda hattarna.

Det finns en del andra svampar. Det här har jag inte en aning om vad det är, men den står fint. Dock verkar det vara glest med de svampar jag är ute efter...

Den här ser ju riktigt giftig ut och jag vill inte ens ta bort barret. Än så länge har jag bara en liten gul kantarell i min korg...Jag promenerar vidare.

Jag njuter av att vädret är strålande och man kan ju alltid experimentera lite när man har ett sådant extremt objektiv på kameran.

Den hanterar dock inte det skarpa solljuset riktigt som jag vill, men ni får den här bilden i alla fall.

Till slut hittar jag några ätliga svampar, men de är mycket små. Pyttesmå faktiskt. 

Det är antagligen regnet som föll under den gångna veckan som gjort att dessa kommit fram. Jag hittade dem på platser som brukar vara 100% säkra för trattkantareller. Det har dock varit väldigt torrt i denna skog under sensommaren och hösten i år. Jag plockade 15 stycken + två gula kantareller och fyra fina (små) taggsvampar. Det blev i alla fall inte så tungt att bära...

Älgjakten har börjat i Uppland och det verkar rådjuren ha koll på. De tog det lugnt i solen och betade på såväl stubb som vall.

Här kan man ju t o m ligga och vila en stund i solen.

En hel familj med vråkar håller till i närheten av min svampskog. Från bilen fick jag se denna sitta på stolparna.

Jag hoppades förstås att den skulle flyga och det gjorde den. Men åt fel håll som de så ofta gör. Den får avsluta bloggen ändå. 

Jag hade ju kunnat visa en bild på svampskörden uthälld på köksbordet för rensning, som jag brukar göra... Men jag hade faktiskt rensat och slängt de små bitarna i pannan innan jag ens kom på tanken. Jag fick förstås stötta med torkade trattkantareller för att få önskvärd smak på såsen till kvällens vildsvinsköttbullar. 

Hälsningar Lena

Konstklubben köpte en till

Konstklubben köpte min bild även i år. Den är tagen under Exmouth Navy Pier i Westerna Australia och jag lät Crimson skriva ut den i 50-70 cm (som var en vinst för en tredjeplats Fotocupen). Det här var ett otroligt häftigt ställe att dyka på och jag hade en given plats för denna bild, inramad 60-80 cm , i mitt arbetsrum hemma. Nu kommer den att hänga hemma hos någon annan (förhoppningsvis, någon ska ju välja den i utlottningen). För två år sedan köpte de en canvas med hägrar fotade vid Råstasjön. 

Hälsningar Lena   

Ny spindel och en gammal bekant

Det dök plötsligt upp en ny spindel på jobbet. Den kom förstås dit under kontrollerade förhållanden och med alla inresedokument i sin ordning. Den kröp inte bara plötsligt omkring i labbet. Det är en Trichonephila clavata, som också kan kallas Joro-spindel. En rejält stor spindel som spinner fantastiska hjulnät med en diameter på upp till två meter. 

Den visade sej vara en utmaning att fotografera, fast den kan sitta väldigt stilla om den känner sej stressad. Här satt den i alla fall en kort stund och jag fick till en stack med 25 bilder. Som ni kan se är ögonen väldigt små. 

Den duktiga spindeldoktorn Sumalata hanterade dem elegant. Här får den kliva runt på en bit drivved. Just denna individ är en av de mindre. 

Bilderna är fotograferade i ett dragskåp med svart sammet upptejpad som bakgrund. Spindeln nyttjade vinddraget i skåpet och fick snabbt till en tråd som fäste i taket av dragskåpet. Plötsligt klättrade den upp väldigt snabbt. Den kunde förstås inte ta sej ut den vägen, men vi fick försiktigt ta ner den för där uppe gick den ju inte att fotografera.  

Spindeln har läckert randiga ben och gul bakkropp. Näten den spinner är guldskimrande och det finns flera arter på olika ställen i världen som spinner den typen av nät. Jag har sett sk "golden orb" spindlar både i Australien och Sydafrika. Dessa Jorospindlar finns i halva USA ungefär (den södra halvan) och sprider sej effektivt. Osäkert dock hur kalla vintrar de klarar. Annars härstammar de från Sydostasien. Våra fick bo i en inkubator under såväl kontrollerad temperatur som fuktighet. Den vill ha varmt och helst 70% fuktighet. 

Här hanterar den nya "spindeldoktoranden" Tobias ett vackert exemplar. 

Jag har också gjort en kvällsutflykt med Tobias till småbåtshamnen i Uppsala för att fotografera fler brospindlar. Så här ser det ut i mörkret bland båtarna. Den här bilden är tagen en kväll för några veckor sedan. Nu är de flesta båtar upptagna och det var ganska öde längs bryggorna.   

Jag ville helst ha bilder på brospindeln i sitt nät. Den är bara aktiv i mörker och det är en utmaning att belysa spindeln så att även nätet syns. Dessutom måste den sitta stilla och det får inte blåsa. Näten var tyvärr inte i så bra skick och flera av de spindlar vi hittade jobbade med reparationer, dvs de rörde sej hela tiden. 

Det här är en bild som har mer "rätt stämning" dvs den är inte så kraftigt belyst. Jag använder en liten ledlampa eller en pannlampa och varierar vinkel, avstånd etc. Bilderna är stackade av 15 bilder, beskurna och något bearbetade i PS, men inte så mycket.  

Nu finns det nog inte så många spindlar kvar efter de senaste dagarnas regnande. Det fanns faktiskt inte så många när vi var där förra veckan. Spindlarnas årstid är på väg att ta slut, åtminstone i Uppland. 

Hälsningar Lena

Ägretter i morgonljus

Jag minns inte hur länge sedan det var en höst med så många fina mornar som vi haft i år. Det är svårt att hinna med, men jag fick till en tur till Hjälstaviken en sån där morgon. Visst var det dimma, nästan i mesta laget, när jag gick på spången.

Det var frost och krispigt i vassen, men solen var på väg upp och skulle ändra på det.

Vid gömslet var det stilla och väldigt dimmigt. 

När solen börjat tränga igenom dimman kunde jag se sex ägretter som stod på olika ställen och fiskade efter frukost. Det såg ut att gå ganska bra för dem och det verkar finnas en hel del fisk. Det var dock för dimmigt för att fånga det på bild.

Det satt två damer i gömslet som var där redan när jag kom. De hade nog tittat på dimman ett bra tag. 

Det uppstod en del fina effekter när solen gick upp. Ringarna på vattnet var det en stor fisk som bjöd på när den plaskade till vid ytan. Det var annars helt stilla.

När solen kommit upp lite till gick det att börja spana på ägretterna. De sticker ut bra i sina helvita kostymer. En gråhäger hade varit omöjlig att få skärpa på.

Väntade på att de skulle gå ut i ljusstrimman...

Den här stack ut näbben i ljuset ett kort stund.

Det fick bli bilder också i skuggan.

Ägretterna omgrupperade lite när en till individ kom inflygande.

Den här flög ut i strimman av sol som nu nådde vattnet...

...och landade.

Som ni säkert förstår är bilderna väldigt underexponerade. I skarpt solljus blir de helvita fåglarna väldigt vita.

Men det låg fortfarande tunna dimslöjor kvar över vissa delar av vattnet.

Det finns en konstgjord flotte mitt utanför gömslet och där visade dessa två upp sej, dvs den som var där först ville inte ha sällskap. Det blev förstås en serie med bilder och jag har valt några.

mmm

Den var inte nöjd förrän den jagat bort den andra fågeln, som tyvärr blev ganska utbränd i solljuset trots kraftig underexponering.

Vid det här laget var det mesta av magin borta och de flesta ägretter hade dragit iväg åt olika håll. Jag hade mer att göra denna dag och valde också att lämna gömslet vid Hjälstaviken, som levererat mycket bra denna morgon. 

Hälsningar Lena

PS. För den som är nyfiken är bilderna tagna med Canon 16-35 mm på 5DmkIV och Canon 100-500 mm på en R5.