Trollsländor

Jag åkte till Hjälstaviken för att ta en promenad på spången i vassen och kanske hitta någon trevlig liten fågel. Det gick, som vanligt på sommaren, en flock ungdjur där och betade.

En del hade så mycket gräs att de nästan kunde gå vilse i maten, men allt det här gräset tror jag inte att de uppskattar som foder. Det är ju en våtmark och inte en vanlig vall, men de tycks beta av något i vassen. 

Den här tiden på sommaren är det inte så mycket fågelaktivitet på spången, men det satt en stare där och fixade till fjäderdräkten. Jag tror att den hade badat. Jag hörde också några av de typiska arterna i vassen, dock inte skäggmesar.

Sedan hittade jag en vacker röd trollslända som satt på räcket. Den satt stilla så det blev ett par bilder.

För ett par dagar sedan var jag vid Råstasjön och hälsade på svanfamiljen (bilder kommer senare). Då tillbringade jag nästan en timme med trollsländor, för att försöka fånga en flygande på bild. Jag bevakade vasstrån som de ofta satte sej på, kombinerat med att försöka få fokus på de som hela tiden flög framför mej. 

Det blev en enda bild på flygande trollslända, precis när den kommer in för landning på ett vasstrå. Alltså ganska dålig utdelning.

På spången vid Hjälsta stötte jag på trollsländor som betedde sej på ett helt annat sätt och visade sej väldigt tacksamma att fotografera flygande. Jag var också glad att jag hade ett zoomobjektiv (100-500 mm), för de kom ibland väldigt nära. Bilden ovan är tagen med 100 mm och beskuren enbart så att sländan inte skulle hamna mitt i bilden. 

Framifrån är ju roligare och de gröna ögonen lyste i solljuset. Ljuset var väldigt varierande,  för vassen är hög och skuggar på sina ställen. Slutartiden är 1/1250 s och bländare 4,5, ISO 400.

Jag hade sländor runt mej hela tiden och de flög lite knyckigt, ibland väldigt snabbt för att sedan stanna upp några sekunder innan de kastade iväg åt ett annat håll. Om fokus inte var alltför långt borta när jag fick sländan i sökaren, låste kamerans autofokus på den och det blev då ofta en serie på 15-20 bilder, där de flesta var skarpa. Seriebildtagningen var ställd på 12 bilder/s.

Ut genom en glugg i gömslet fick jag en slända mot vissen skräppa och lite annan växtlighet i vattenbrynet. 

Den här flög i skuggan och slutartiden blev då 1/500 s, vilket gav mer rörelseoskärpa på vingarna men också färre skarpa bilder i serien. Vid det här laget hade jag så många bilder på flygande sländor att jag bara experimenterade.

När den stannade till ovanför vatten blev det här ett av resultaten  (1/1000 s). 

Jag har inte en aning om vilken sorts sländor jag fotograferat av de 64 arter  man kan se i Sverige. Den röda i början betedde sej inte som dessa, betydligt större, med grönglänsande ögon. Roliga var de i alla fall. 

Hälsningar Lena

En novembergrå morgon med små färgklickar

Jag hade en halv ledig fredag och hade bestämt mej för att göra det bästa möjliga av den, trots att vädret inte var det allra bästa för en fotoutflykt. Eftersom jag kunde styra över mitt jobb denna dag valde jag att åka ut på morgonen, innan det skulle börja regna. När jag kom till Hjälstaviken rådde en novembergrå ton och det blåste dessutom ordentligt. Men jag var ensam på parkeringen, alltid något. 

Jag gick längs spången som är rätt mysig men där var det helt tyst, inte ett kvitter. Här kan jag välja att gå till en småfågelmatning eller ut till gömslet. Jag valde matningen, en stund i alla fall. Det var fullt ös där men förhållandena var ISO 10 000 och det var samma fåglar som jag har i matningen hemma. Inte en skymt av kungsfågeln som brukar finnas här ibland. 

Jag gick tillbaka till spången och ut till gömslet vid vattnet. Fortfarande inga roliga fåglar i vassen och ute vid gömslet simmade endast några gräsänder. Inga gråhägrar eller ägretter. Det dök upp en kricka som flög upp precis efter att den landat. Det blev en bild som verkligen levde upp till novembergrå. 

När jag lämnade gömslet kom det några koltrastar flygande och jag vände mej om precis när en slog sej ner. Med den höstfärgade växtligheten på taket i bakgrunden konstaterade jag att det blev ju faktiskt en rätt fin "färgklick" mitt i allt det grå.

När jag sedan gick sakta längs spången, med vassen vajande på bägge sidor, hörde jag några omisskännliga "ping" och plötsligt sprang en liten brun och blå fågel framför mej. Jag tvärstannade, för nu gällde det att vara försiktig.  

Något senare runt en krök på spången hittade jag dem, ett helt gäng skäggmesar! De första jag ser för säsongen och anledningen till att jag återigen valde Hjälsta för min utflykt. 

Det var vuxna fåglar blandat med ungfåglar. De var på spången och på räcket.

Helt bedårande, men snabba och flaxiga av sej. Jag växlade mellan ISO 6400 och 10 000 för att få en någorlunda kort slutartid, men flygbilder var ju bara att glömma i det här ljuset. 

Bilderna är brusreducerade i LR och eftersom det blev många är jag väldigt glad att det inte tar 12 minuter längre (efter senaste datorservicen), utan bara runt 20 sekunder.

Egentligen ville jag ju helst ha bilder i vassen, men jag fick inte så många chanser och när de flög in där försvann de oftast direkt. Vassen vajade dessutom alldeles för mycket för att få fokus på en liten fågel. Även om de flög in i vassen kom de snart tillbaka, jag bara väntade en stund och stod där jag hade bäst uppsikt över spången åt tre olika håll. 

jag kom på att jag måste ta en översiktsbild. Jan vill ju gärna se det och så här såg det ut med 100 mm, vilket var vad jag hade till hands. Bilden är endast beskuren från 2/3 format till 3/4, för det passade bättre. Jag hade valt att sätta fokuspunkten så långt ner i underkant som möjligt för att få skarpa fåglar.

Till slut kom de väldigt nära och jag stod på knä på spången. Jag vågade inte lägga mej ner då de började närma sej, för då hade jag garanterat skrämt bort dem. Dessutom var det blött även om det inte hade börjat regna ännu. 

Jag var fortfarande ensam på spången. Vem ger sej ut för att fotografera fåglar en sån här dag?

Hade det varit bra fotoväder hade det varit kö och trängsel. Det finns inte plats för mer än två fotografer samtidigt och bra väder lockar dessutom hundägare och annat folk som bara tycker det är ett mysigt ställe att gå på. 

Jag stannade en stund till med de pigga små färgklickarna innan jag vände om och gick mot bilen. 

Kanske skulle jag hinna till en plats till innan regnet kom. Där skulle det nog också vara lite mer färger denna novembergrå förmiddag.

Hälsningar Lena

Sländornas kärleksliv

Under ett av mina besök vid Hjälstaviken nyligen var det väldigt gott om röda sländor. Det kan vara blodröd ängstrollslända men jag är dåligt på att artbestämma den här sortens djur. De ska dock vara en av de sländor som flyger väldigt sent på säsongen, ända in i oktober och hannen är mörkt röd medan honan är något ljusare. Även biotopen där jag såg dessa stämmer på den miljö de gillar. Om någon här har andra förslag kommentera gärna. 

Jag insåg snabbt när jag gick på spången att det fanns gott om sländor som satt ihop på ett besynnerligt sätt. De kunde flyga runt så här och ibland landade de så man kunde ta en närmare titt på dem. Hanen, som är den rödaste, ser ut att ha grabbat tag om honan över nacken.

Här sitter de i en mer romantisk miljö, men det ger inte så mycket information om hur de beter sej.

Så när som på det bruna strået kan man här se betydligt mer. En del sländor sitter ihop så här i flera timmar. Hur det är med denna art vet jag inte men antagligen sitter de ihop ett tag eftersom jag såg så många par . 

Här kan man tydligt se hur hanen har krokat fast sej bakom huvudet på honan och hur hon har fört upp sin bakkropp mot hanen för att ta emot spermier. Det coola som jag läste mej till är att hanen hos vissa arter har pyttesmå skedar som han kan skrapa ut spermier ur honan med, om hon parat sej med en annan hane. Det finns onekligen en del finurliga lösningar på hur arterna på bästa sätt ska lyckas föra sina gener vidare.    

Här en hanne som kanske fullgjort  sina plikter, eller så är han på väg ut för att leta reda på en lämplig hona.

Hälsningar Lena

Alla dessa ägretter

För bara några år sedan var det ju lite extra att fotografera en ägretthäger på mina breddgrader. Kanske inte att se den med kikare, men att faktiskt komma så nära att det blev bra bilder. I år finns det mängde med ägretter vid Hjälstaviken, men de är även vanligare på andra platser runtomkring. 

De som finns vid Hjälsta ska komma från lyckade häckningar inom närområdet. Denna kväll gick det åtta stycket som man lätt kunde se innan man ens klättrat upp i tornet och det var flera inom fotoavstånd om man hade 400-500 mm brännvidd. Jag kollade även från tornet och kunde då se 7-8 stycken till på längre avstånd. De stora vita fåglarna är ju lätta att se även på mycket långt håll.

De flyttade ofta på sej och man kunde bara stå och vänta så landade någon förhållandevis nära. Däremot interagerade de inte nämnvärt med varandra, så det blev inga actionbilder. De gick mest i vattnet och plockade i sej småfisk som det verkade finnas mycket gott om. 

När något skrämde upp gässen lättade oftast ägretterna också, om än med viss fördröjning.

De flög några varv och landade igen på ungefär samma ställe.

Från gömslet kan man komma ännu närmare men där är det färre individer och bakgrunden blir lätt lite rörig. Den kritvita fågeln sticker dock alltid ut ordentligt. 

När solen gick i moln blev bakgrunden bättre och här tycker jag den ser nästa exotisk ut.

Nästan oavsett vad dessa fåglar gör är de spektakulära tycker jag. 

Därför bjuder jag på några extra ägrettposer mot slutet.

Tjusiga, eller hur?

Hälsningar Lena

Morgontur

Inspirerad av Stefans gryningsbilder steg jag upp extra tidigt en morgon och åkte ut på en tur innan jag åkte till jobbet. Solen går upp strax före sex nu så det är inte grymt tidigt man måste stiga upp. Solen var inte uppe än när jag kom fram till Hjälstaviken. Mycket fåglar i luften.

Skogen skymmer solen som har börjat klättra på himlen, men gässen som precis lättat träffas av det varma ljuset. 

De låter en hel del och man kan ju undra vad de pratar om. Den kommande långa resan kanske, eller var de ska övernatta härnäst?

När solen nått över trädtopparna når ljuset ner till fåglarna på vattnet framför gömslet. Det är mest gäss och det händer inte så mycket mer än att vissa lättar och andra landar. 

När jag reser mej för att gå spången mot parkeringen kommer ett par stora vita fåglar seglande en bit bort. 

Två ägretthägrar! Jag måste förstås stanna en stund till.

Tyvärr delar de på sej och jag kan bara följa den ena då den landar en bit bort från gömslet. 

Den gör sej väldigt bra mot den mörka bakgrunden och jag får en hel serie bilder när den kommer in för landning. Det är en stor fågel och det går ganska långsamt.

Avståndet är avsevärt men nu får jag utdelning för alla pixlar som min nuvarande kamera har. Bilderna är tagna med 500 mm och är kraftigt beskurna. 

Den pampiga vita fågeln slår sej ner och påbörjar sin morgonputsning. Den andra individen satte sej tyvärr bakom en ridå av växtlighet och blir kvar där så länge jag sitter i gömslet.

Ägretten tycks inte fiska som gråhägrarna brukar göra, utan den nöjer sej med att plocka vad jag antar är insekter från vattenytan. Men det kanske bara är förrätten?

Sen var det dags att åka och jobba.

Hälsningar Lena