En sittning i cykelförrådet

Söndag var en mulen dag men jag riggade ändå för en servering i restaurangen. Jag placerade matplatsen så att jag fick en del av häcken i bakgrunden, som fortfarande hade en del gula löv kvar. Jag satt själv i cykelförrådet med kameran på stativ. De vanliga stammisarna talgoxe, blåmes och nötväcka var förstås där. 

Men jag ville ju ha småfåglar med lite mer action och efter en stund hörde jag det bekanta kvittret av steglitser. Det landade ett par och dessutom dök det upp några grönfinkar. Finkarna kan också bjuda på show ibland. 

Grönfink på ingång.

Dessa två tjafsade en hel del vid bordet...

....fast det fanns gott om plats för två finkar. 

De färggranna steglitserna damp ner. Först kom ett par. 

Men det var minst två till som antingen befann sej i luften eller försökte äta. Dock lyckades jag inte få några vettiga bilder på dem alla i denna första sittning. 

De brände en hel del energi på att tjafsa med varandra men jag bjöd på ju energirika frön, dessutom skalade och lätta att äta. De tog för sej så att fröna yrde.

Tyvärr var det mörkt och jag växlade mellan ISO 5000 och 6400 för att få en slutartid på 1/2000 s eller möjligen 1/1600 s. Det går undan när man fotar småfåglar. Alla bilder är beskurna och brusreducerade i LR.

Den här bilden är tagen med 1/1600 s (f/5,0) och det är enbart tur att huvudet är skarpt. När jag hade suttit ungefär en timme kom jag ihåg att jag har ju funderat på att rigga någon form av belysning. Bygglamporna som står i garaget kanske kunde fungera? Det kommer i nästa blogg. 

Hälsningar Lena

Spaavdelningen har också öppnat.

Full fart i restaurangen trots skatornas manöver, som gjorde att jag fick duka upp nytt, nu med buntband på strategiska ställen. Det var tyvärr mörkt och ISO onödigt högt för att jag skulle få någorlunda flax i bilderna. 

Fru hackspett hittade en ledig plats på eftermiddagen. Hon kom flera gånger.

Andra gäster var hela familjen nötväcka, med alla kusiner, och en försynt entita som inte vågade sej fram förrän efter någon timme.

Eftersom det snart är vinter är badet i spaavdelningen numera utbytt till ett i plast. Det verkade inte ha någon betydelse för gästerna. 

Efter maten var det en talgoxe och en blåmes som fick för sej att bada. 

Det lockade till sej andra gäster som också ville tvaga sej en stund i spat.

Det blev en intensiv badstund för de små gästerna. De vill inte ha så djupt vatten, därför ligger det stenar i badet. Skator och duvor föredrar den djupare delen och då brukar man få fylla på vatten när de är klara.

Middag och sedan lite plask på det. 

Som mest var det sex badgäster samtidigt, men med det dåliga ljuset lyckades jag inte få det på någon bild som är värd att visa. Nu blir det visst fint väder i veckan men då har jag ju annat för mej. Jag dukar dock i morgon bitti innan jag åker och så får de äta och bada så länge de vill. Men det blir bara vardagsmeny. 

Hälsningar Lena

Fler familjebilder från fågelvärlden

Talgoxparet som bor i holken på vårt garage jobbar hårt från gryning till skymning. En tidig morgon passade jag på att ta några bilder, då det är enda tiden då holken inte är i skugga. Det går så fort när fågeln kommer att den ser ut att flyga rakt in i  holken, men på bilden kan man se att den faktiskt förbereder inflygningen. 

Ibland sätter den sej på taket på holken och spanar en kort stund. Sedan lättar den och flyger in. Det tar 4/20 sekunder.

När jag besökte knölsvanarna vid Råstasjön såg jag förstås en del andra fåglar som fått tillökning. Dessa grågäss verkar dock ha adopterat några extra, eller så har de dagisverksamhet. 

Jag såg också den här fina gåsfamiljen. Grågåsen väste varnande åt människor som kom för nära (dvs gick på gångvägen) och jag tror det är pappa. Mamma är dock inte en grågås utan mest troligt ett hybrid mellan kanadagås och vitkindad gås. Om någon har ett annat förslag dela gärna med er. Kanadagäss hybridiserar med flera andra gåsarter och det vanligaste är med grågås. Det var min favorithybrid som inte längre verkar finnas med oss. Det intressanta med denna bild är att denna hybrid verkar vara fertil. Min favorithybrid var ensam i många år, men hittade till slut en kanadagåshanne och jag såg dem med en unge som de vaktade stenhårt.  Det var första gången jag såg en hybrid med avkomma. Det här är andra gången och de verkar ha lyckats bättre. 

De har passerat den gulligaste ålder men de är ändå rätt fina när de går och plockar grönt bland blommorna.

Här visar mamma vad det är de ska äta, fast jag tror de har ganska gott hum om det när de nått den här storleken.

Undrar hur den här kommer att se ut när den blir stor? Jag ska åka tillbaka och kolla om några veckor. Det är ju troligt att de kommer att klara några när de har sex som är så här pass stora.

Den här sothönan låg fortfarande på sina ägg, men när detta publiceras är det troligt att hon har en kull småttingar att hålla reda på.

Hälsningar Lena

Talgoxar kan också

Peppad av bilderna jag fick på steglitserna gjorde jag en till sittning vid min lilla matning under lördagen. Nu visade två talgoxar att de minsann också kan vara kaxiga mot varandra. Jag har läst att just talgoxar kan vara riktigt hårda och t o m döda mindre fåglar vid matningar. Nu nöjde de sej med att skrämma bort en artfrände. 

Den högra fågeln säger ifrån när det landar en talgoxe till vid den plats där det finns mest frön.

Den nyanlända hämtar andan en bråkdel av en sekund (5 bilder som jag ej visar) och samlar sej...

....för ett utfall i bästa kickboxingstil!

Den inledande attacken följs upp av ett flygande anfall och nu känner den första fågeln att det kanske är bäst att ge sej. 

Tufft att stå emot detta och anfallaren ser mycket självsäker ut tycker jag.

Första fågel på plats lämnar över matplatsen till den nya gästen. Alla bilderna ovan är ur en serie på 23 bilder, varav 20 är under samma sekund. Det gick alltså väldigt fort och jag såg ju inte händelseförloppet mer än som ett flax. Brännvidden är 320 mm (bl 5,6), ISO 10 000 och tid 1/2000 s. 

Direkt efter detta flax sätter sej en svartmes mycket nära i häcken på min vänstra sida. Jag riktar om kameran med samma brännvidd och får två riktiga närbilder. Här har jag bara beskurit för att ändra formatet något och för att fågeln inte skulle sitta mitt i bilden. Jag har en matare med frön på min vänstra sidan, under det utskjutande taket på cykelförrådet som jag sitter i. Den hänger där året runt och de vanliga gästerna kommer dit fast jag sitter på en pall bara ett par meter bort. 

Det vanligaste är ändå att man ser talgoxarna så här. De kommer, tar ett frö och lämnar. Har man tur fastnar de på minneskortet.

Hälsningar Lena

Lucka 21. En av våra vanligaste gäster

Idag bjöd inte lunchpromenaden på några överraskningar. Tvärtom missade jag precis en rovfågel som tagit en duva. Jag hörde skatornas oväsen och en ung tjej i en trädgård frågade mej om jag såg rovfågeln. Nej, jag hade inte sett något...Hon pekade då på marken och visade att den suttit bara några meter bort, en hög fjädrar visade tydligt platsen. Alltså blev det talgoxe i lucka 21. Antagligen vår vanligaste gäst i restaurangen, tillsammans med blåmesen

När jag läste på lite om talgoxen visade det sej att den inte drar sej för att anfalla och döda andra småfåglar. De konkurrerar om holkar med svartvit flugsnappare och dödar en ansenlig mängd flugsnapparhannar. Jag har själv rensat en av våra holkar och hittat en död flugsnappare som byggts in i bomaterialet. 

Det finns också rapporter att talgoxar har dödat stjärtmesar och kungsfåglar för att äta upp dem, samt den för fågelskådare så intressanta brunsångaren. 

Talgoxarna lever i par men kan ha upp till 40% avkomma i sitt bo som har en annan pappa. Hannen i paret, som antagligen spritt sina spermier i några andra bon, hjälper till med matningen av ungarna. De har sina hemmarevir och stannar gärna där. 

Därför kan man ju undra om den här lilla parveln nu är en fullfjädrad talgoxe som äter frön i vår trädgård tillsammans med sina syskon (och en drös halvsyskon). De bodde i holken på garaget och bilden när de flög ut är tagen 13 juni. 

Hälsningar Lena