Påsk

På skärtorsdagen sken solen och det var varmt. Det lovade mycket gott inför helgen. Vi satt ute i växthuset med en trevlig påskdrink baserad på bl a rabarbersirap (från förra årets rabarber).   

De små påskliljorna blommade stämningsfullt. Värmen i veckan hade gjort att det inte fanns några påskliljor att köpa som inte redan var för utslagna eller t o m börjat vissna. Jag hittade dock dessa små som fortfarande var fräscha och hade börjat slå ut i växthusets värme. 

Påskens godaste middag avnjöt vi redan på skärtorsdag. Rådjurssadel med karljohansvamppure, friterade jordärtsskockor (nyskördade) och en rödvinssås smaksatt med rödbetor och svarta vinbär. Jag är inte van att laga till rådjur, men det här blev otroligt gott.  

Sedan övergick påskvädret till att bli mera blött, men det var ju behövligt. En tur i trädgården på långfredagen gav ett par bilder på rådjurssäkra blommor och ett par små spindlar som vaknat till liv. Här är den första.

Den här var pytteliten och satt i en påsklilja. Tulpaner har jag slutat plantera för flera år sedan. 

Den kvällen blev det stekt hälleflundra med rödbetor, sparris och riven färsk pepparrot samt kokt potatis. Såsen var effektfullt rosa av passerade rödbetor och innehöll dessutom rejält med smör, annars hade det här nästan kunnat passera som nyttigt. 

Påskafton var den stora familjesamlingsdagen med en lång påsklunch hos svärföräldrarna i Eskilstuna. En lunch som gjorde att man inte behövde äta mer den dagen.

Påskdagen åkte jag till Högbo för att titta på konst. Nu regnade det. Inledningsvis lätt regn men det tilltog under min vistelse där. Det här är gruvstugan där Ing-Marie Sjödin visade sina akvareller på övre plan. Dessutom kunde man köpa gott fika här inne. 

Innan jag kom fram till Gruvstugan passerade jag en glashytta och gick förstås in där. Det var mysigt varmt inne i både hytta och butiksdel. 

Inne i Gruvstugan är det också mysigt men belysningen är inte anpassad för att visa konst. Det får man lösa tillfälligt med lampor så gott det går. Här sitter Ing-Marie med några av sina alster. Där det är lucka har en köpare fått ta med tavlan.

Här säljs ytterligare en tavla och jag åkte själv hem med ett original signerat Ing-Marie. Jag hade ett perfekt ställe att sätta den på. Det fanns förstås många olika utställare i de olika byggnaderna i Högbo bruk under samlingsnamnet Gästrik konst. Jag vandrade runt och tittade på alla. 

Trots det bedrövliga vädret och endast några få plusgrader i Högbo, kan man se att våren är på god väg även norr om Dalälven och att trädens blad börjat spricka. Jag åkte hem i den strida ström av hemvändande fjällresenärer som pressade upp tempot i blötan på E4. Väl hemma var köksgolvet nyoljat och där lär det inte gå att göra så mycket resten av kvällen. Det lutar åt pizza direkt ut kartongen. Men golvet ser mycket fint ut. Glad påsk!

Hälsningar Lena 

Varning för slingriga bilder!

Våren stormar fram med varma dagar och det händer mycket i naturen. Själv hinner jag inte med alls. Häromdagen fick jag ett e-mail från en kollega som berättade att det låg snokar vid en stapel av stockar på campus, alltså bara några minuters promenad. Dagen efter hade jag kameran med mej och gick dit. Det var 17 grader varmt och en försynt snok kikade fram mellan två stora stockar.

Sedan fick jag se hur det slingrade sej under en del av barken som satt kvar på en stock. Tacksamt befann sej dessa snokar på lämplig fotohöjd, bara att närma sej sakta och sikta med 100 mm makro. 

Insåg snart att det var minst två snokar som slingrade sina svansar tillsammans. Den ena var piggare än den andra och verkade vilja ha uppmärksamhet (enligt mänskligt sätt att tolka scenen).

Här tycker jag att det tydligt ser ut som att den vill ha lite fart på den andra snoken, i alla fall att den ska titta upp.

Det kröp något i springan på stocken som den tillfälligt blev upptagen med. 

Sedan verkade det som att även den andra snoken började piggna till och lukta/smaka av tillvaron.

De ville inte komma ut från den mysiga, skyddade platsen under barken men kollade i alla fall av vad som hände utanför.

" - SMILE! YOU'RE ON CAMERA!" 

Hittade ytterligare en snok som jag kom riktigt nära. Notera att fotografen är med på bild.

Solen och värmen hade också lockat fram denna lilla ödla. Den levde nog farligt i stockstapeln full med snokar för den kilade snabbt iväg. 

Nu hägrar några lediga dagar.

Hälsningar Lena

Svarthakedoppingarna är på plats

Jag vet att Peter vill fota svarthakedoppingar när han kommer till Uppsala och nu kan jag intyga att de är på plats sedan mer än en vecka tillbaka. Det här är från en pöl längs väg 269 mot Bro nära Skråmsta stuteri. Man får parkera längs landsvägen och gå in på en privat väg. 

Det här paret var upptagna med samlande, men de dansade inte. De simmade runt en del och begav sej sedan in i vassen där de antagligen hade starten på ett bo.   

Det fanns minst tre par och en eller möjligen två udda individer. Det uppstod inte några konfrontationer, men däremot var det mycket flygande kors och tvärs över pölen.

Avståndet blev ganska långt ibland...

...men plötsligt kom de flygande mot mej. Kolla in fötterna, samma design som sothönsen.

Den här gjorde en elegant landning framför fotografen.

Det är vass i kanten så kommer de för nära blir det ridå framför. Man kan inte heller ligga ner mer än på ett ställe, men då blev ljuset mycket sämre denna morgon. Det finns en liten brygga men den är privat och i nuläget dessutom för nära de som bygger på sitt bo. Även om jag sett svarthakedoppingar bygga bo väldigt nära allmänna gångvägar och bryggor skulle jag inte gå ut på den. 

Det här är helt eller delvis anlagda pölar och även om jag aldrig sett skymten av någon annan där, står man nära två stora hus. De är antagligen inte uppe så tidigt som jag brukar vara där. 

Det här såg ut att bli en elegant landning...

...men den avslutade med ett jätteplask. 

Svarthakedoppingarna hade sällskap av ett par sångsvanar, knipor, brunand, fiskmås och ringduvor. I alla fall en tidigt morgon för drygt en vecka sedan.

Hälsningar Lena

Vårens första

Idag hittade jag vårens första sädesärla. Egentligen såg jag en från bilen redan igår, men på förmiddagen idag lyckades jag också fånga en på bild. Ljuset var bedrövligt men det blev i alla fall korta slutartider. 

Den här ärlan jagade på en gräsmatta. Jag var ute i soluppgången men då var det frost och varken insekter eller sädesärlor i farten. Det tog ända till halv elva på förmiddagen innan jag fick syn på en. 

Här är det jakt på gång. Den var riktigt rolig att titta på. Fast man hann ju inte riktigt se vad som hände :-)

Här fick den i alla fall tag på en lite godbit.

Här gör den ett utfall efter en fluga. Det gick blixtsnabbt.

Det verkar som att flugan fintade bord ärlan, som mest ser förvånad över var den tog vägen.

Den här flugan kom undan. Bilder från min frostiga morgon kommer i en annan blogg.

Hälsningar Lena

Gässkampen

Äntligen stämde vädret ihop med en morgon då jag komma lite senare till jobbet. Det blev en tur till en lokal pöl utanför Uppsala där det brukar finnas gråhakedopping. Jag såg smådopping, men på så långt avstånd att det inte var lönt att fota dem. Gråhakedoppingen var nog tillfälligt på utflykt, för jag såg dem inte. I finaste ljuset uppehöll sej några gäss. 

De klarade av morgonbadet och sedan blev det en stunds parsimning med trumpetande.  

Här började jag ana att det var något i vassruggen till höger som störde dem. Paret som ligger i förgrunden brydde sej inte. 

De närmade sej med sänkta huvuden och plötsligt såg jag ett gåshuvud till...

...det visade sej vara ett par och de hade antagligen bokat den här platsen. Här blev det förstås spännande och jag väntade med fingret på avtryckaren. 

Den här blicken betyder inte "- Va kul att vi ska bli grannar!"

Ett litet plask, sedan gick det väldigt fort.

De fyra stora fåglarna drabbade samman med vingar och näbbar.

Det blev riktigt skvättigt. Jag hade kameran ställd på 10 bilder/s och det passade bra för dessa stora fåglar. Jag har valt ungefär var tredje eller fjärde bild.

Det var trots allt en ganska kort men kraftfull sammandrabbning.

Här är det som att de pustar ut och det hinner faktiskt gå flera sekunder...

...innan kampen är igång igen. 

Nu gäller det att slutgiltigt göra sej av med paret som bokat boplatsen i vassruggen

Här är det ord och inga visor som gäller. 

Fåglarna började nu komma rätt nära mej och delvis hamnade de då bakom vassen på min sida vattnet. Här är faktiskt kampen i princip över och de bortkörda paret passerar mej då de simmar vidare i jakt på en ny boplats.

Lugnet är återställt. Då passar det bra att skölja av sej och lägga fjädrarna tillrätta. 

Sedan tog de en vilostund i solen. Jag lämnade dem där och gick i raskt takt till bilen. Solen lyste visserligen med det var nollgradigt och långt ifrån vindstilla. Jag var klädd för att jobba inomhus, förutom en vinterjacka och det räckte med 45 minuter. Bilder hade jag ju så det räckte.

Hälsningar Lena