Tranorna flyttar....och man kan bara inte glömma...

En varm skön söndag då besök från svärföräldrarna ledde till att vi avnjöt en storslagen lunch som avrundades med glass, nykokt hjortronsylt, kaffe och den där lilla kakan som man inte behövde. När de åkt hem var vi väl lite halvslöa. Sent på eftermiddagen kändes det i alla fall som att vi behövde göra något. Laga söndagmiddag skulle det ju inte bli tal om. Molnen började också skingras så vi packade lite rester från lördagens grillning och drog till Hjälstaviken. En promenad och lite spaning från fågeltornet kändes lagom. Tusentals gäss var på plats när vi kom fram... 

När solen började närma sig horisonten dök de första upp och nu var det inte gäss det var frågan om. Man hör dem innan man får syn på dem.... Som långa böljande band på himlen kommer de flygande...

De är inte så välorganiserade som gäss och när de kommer in för landning ser det närmast kaosartat ut. De långa benen bli "hängade" under fågeln och de blir rätt vingliga.

Men det är ändå pampiga fåglar och att se dem komma i sådana mängder är en imponerande syn.

Solen försvann bakom träden i ett spektakulärt sken.

Molnen färgades rosa och himlen var full av tranor som sökte efter natthärbärge vid Hjälsta. Under lördagen hade någon räknat till 3860, hur man nu kan räkna när himlen ser ut som på denna bild.

Vi stod tysta i tornet och såg dem komma, och det kändes som en helt rätt aktivitet just denna dag. Man kan inte låta bli att minnas trots att det gått 15 år.

Man kan inte bara bortse från det som hänt och fortsätter att hända runt omkring oss. 

Det mörknade och leden av tranor tunnades ut...

Vi gick tillbaka till bilen och slog oss ner på träbänkarna under taket vid parkeringen. Tur att vi hade en pannlampa så det gick att duka upp vår enkla middag. Vi satt ganska länge och kunde fortfarande höra tranorna...  

Hälsningar Lena

Drive in för skickliga förare

När vi åker till västkusten passerar vi alltid det här stället. Jag har tänkt ta en bild så många gånger och nu blev det av. Observera varningsskylten till höger...

Så här ser den ut på nära håll.

Hälsningar Lena

Full rulle hos skäggmesarna

Jag steg upp riktigt tidigt i morse och hann en sväng till Hjälstaviken innan jobbet. Det var helt stilla i vassen då jag vandrade längs spången men jag hörde dem minsann....tissel, tassel....och plötsligt satt det en liten kaxig fågel på räcket, en skäggmeshanne.

Sedan var där plötsligt två. Om det är honor eller ungfåglar kan jag inte avgöra.

Räknade som mest till 15 stycken och de var bra fart på dem. Svårt att komma nära trots att jag tillbringade mesta tiden med att stå still.

Hela gänget satte sej i vassen en stund och de satt absolut inte stilla.

Med bländare 8 som jag får med 2 x extender blir det rörigt i bakgrunden....

...och man väntar tålmodigt på att någon ska sätta sej på ett strå med lite avstånd från resten av vassen.

Men det var ett charmerande gäng jag fick möta...

...och det var inte helt fel att börja dagen så här, fast den blev lång innan jag fick åka hem efter en hel arbetsdag.

Hälsningar Lena

Ungkajorna får lära sej lite om Fotofika

" - Äntligen fotofika, vad väntar vi på? Småttingarna måste få lära sej vad det är innan vintern kommer...Du har faktiskt ett ansvar tycker jag ! "

" - Hallå där Tufsen, nu är det dags för fotofika på Fågelsången och då gäller det att hänga med. "

Lägg märke till att den unga kajan har brun iris, den blir blå senare i livet (kanske lite nördupplysning men jag gillar detaljer...).

" - Fika....jag trodde det var här man fick brödet...? "

" - Det är alltså inte torr limpa det är frågan om...? "

Det började regna och den här lilla gråsparven, som inte heller fått hela vuxenkostymen, ville också hänga med på fika.

JO hämtar sej efter att ha anlänt mitt i regnskuren. Han har kommit med pendeltåget söderifrån och där regnade det minsann inte.

Vi fick sitta lite utspritt denna gång och då fungerade 300 mm utmärkt även inomhus.

Fika naturligtvis. Vi kom överens om att morotskaka måste vara väldigt nyttigt för det är ju nästan bara grönsaker...med lite salladsdressing på toppen....

Foto naturligtvis. Anders och Gunnar riktar sina kameror och avfyrar.

Kajorna då? Vad hände med dem när det började regna och vi inte kunde sitta ute och fika ? Jo, här har i alla fall en av ungdomarna hittat en rejäl godbit, nybakat för dagen. Gott om sittplatser var det också.

Smaskigt vetebröd och en gråsparv får dessutom vara med på ett hörn. De unga kajorna har nog fattat vad det handlar om.

Hälsningar Lena

PS. Anna, om du är inne och kollar kan du ta en titt på detta inlägg. Där bygger vi altan och växthus.

http://www.fotosidan.se/blogs/logholm/db-117-att-anlagga-ett-vaxthus.htm

Ringmärkning vid Örbyhus slott

Vid ungefär den här tiden förra året besökte vi Oxängens ringmärkargrupp då de höll öppet hus för allmänheten vid en ringmärkning.  Nu var det dags igen och vi klev upp vid femtiden för att vara vid Örbyhus slott strax före sju. Länken nedan går till förra årets märkning. På bilden är de ute och vittjar de tunna näten som fåglarna fastnar i. De går ofta för ingen fågel ska behöva sitta där för länge.

http://www.fotosidan.se/blogs/logholm/ringmarkning-och-mote-med-kungsfagel.htm

" - SHIT !" tänker kanske den här rödhaken, men när den väl fastnat håller den sej förvånansvärt lugn. Strax kommer flinka fingrar att trassla ut fågel ur maskorna och stoppa den i en tygpåse.

Det gick alldeles galant för den unga rödhaken och den blev märkt, vägd och uppmätt innan den släpptes iväg. Lägg märke till de stora vackra ögonen.

Så här kan en ung rödhake (dvs född i sommar) se ut när det orangeröda på bröstet inte riktigt kommit fram ännu. Det fina vid ett sånt här tillfälle är att man kan få en kort stund för att verkligen titta på de olika fåglarna. De som märker, denna gång Anders och Nina, är oerhört kunniga och berättar gärna så mycket de hinner om varje fågel.

Här pågår hullbedömning av en liten lövsångare. Genom att blåsa undan fjädrarna kan man se genom den tunna huden om fågeln lagrat på sej något fett. Det är för tidigt ännu så de får lägsta notering.

Den här kallas skämtsamt för "flygande köttbullen". Gärdsmygen är vår näst minsta fågel och den har kortare vingar än kungsfågeln (som är minst) men den väger dubbelt så mycket. Hela 11 gram vägde den här lilla tuffingen.

På vingpennorna kan man se hur långt fåglarna kommit i ruggningen. Förstora och titta på de vackra detaljerna.

Här är det dags för vägning av en talgoxe. Den vill inte riktigt vara med på noterna men står strax på huvudet i den gamla filmburken. Hanteringen är mjuk men bestämd.

På den här bilden kan man se hur en ny vingpenna håller på att växa ut hos denna blåmes.

En kort stund för fotografering innan de får flyga iväg. Här en vuxen blåmes. Oxängens ringmärkargrupp, som hör till Upplands Ornitologiska förening, firade 10 årsjubileum 2013 och hade då ringmärkt över 4300 fåglar. Av de 65 olika arter som fastnat i näten var 18 % rörsångare. 

En del fåglar är lite mer ovanliga, även för det här gänget. Här en gräshoppssångare.

Den fotograferas också av ringmärkaren.

En trädgårdssångare med lite oansenliga färger men vacker ändå.

Lövsångare, vår vanligaste fågel.

Här har Nina precis lossat en järnsparv ur nätmaskorna. Vanligare än man kan tror men väldigt svår att få syn på.

Avslutar med en i detta sammanhang riktigt stor fågel. En ung koltrast som vägde 100 g.

Hälsningar Lena