Rapport från Råstasjön

Söndag och jag kände för en utflykt, det fick bli Råstasjön. Det kändes som hög tid att kolla om några hägrar anlänt dit och kanske även "hybriden", som jag ju bryr mej lite extra om. Det var snö och vackert i Solna.

Det fanns hägrar på plats och man kunde smyga på dem i vassen. Inte svårt alls för de sitter precis vid gångvägen och den här bilden kan vem som helst ta med en telefon.

Eller det kanske inte kan bli precis en sån här bild med en telefon? Jag vet inte för jag har inte den typen av telefon och använder den sällan till fotografering.

Enstaka hägrar satt så att de kunde spana ner i vattnet, men jag tror inte utdelningen var så stor på denna plats. 

Det fanns inte några fisklådor utställda än så matningen av dessa fåglar har inte börjat. Jag tror att de var hungriga för när några närmade sej vattnet med mat till änder och sothöns flög flera hägrar också fram, för att konstatera att bröd inte duger för en häger.

De flög lite fram och tillbaka,...

...men gjorde egentligen inte så mycket mer än väntade på mat. Det kan ju hända att några av dem fiskade i det vatten som fortfarande var öppet men jag såg inte några bevis för det.

Jag promenerade runt sjön och mötte många som njöt av en rask promenad i det krispiga vintervädret. Med tjockaste vinterjackan på är väl inte 6 minusgrader något att bry sej om. 

Den här hunden hade jag gärna fotograferat utan täcke mot snö, men det var nog inte läge för det på denna promenad. Jag hoppas i alla fall att jag någon gång ska få möjlighet att fota dalmatiner i snö, utan täcken och halsband. Bara svarta fläckar och snö....

Jag passerade ett fint litet vattendrag utan någon som helst aktivitet. När det här var mer vildvuxet och stenigt var det alltid fåglar där men nu är det mest öde.

En bit längre bort längs gångvägen hittade jag i alla fall denna fina rödhake. Lägg märke till att den har is på benen.

Vattenrallen var på plats men den ville inte vara med på bild. Men en koltrast och en björktrast ställde i alla fall upp.

Den bleka solen som jag inte sett så mycket av skymtade bakom husen när jag gick mot bilen. 

Innan jag kom fram passerade jag en småfågelmatning och där poserade en nötskrika väldigt fint en kort stund. Det var allt från Råstasjön för denna gång. Hybriden var inte där, ett 15-tal hägrar är på plats och väntar på att Solna stad ska öppna fiskserveringen och minst en vattenrall finns på plats för den tålmodige.

Hälsningar Lena

Svanar dyker inte men svanungar gör det.

Det var bråda dagar vid Råstasjön och ungar av olika arter turades om att vara de sötaste.

Här är det i alla fall några som kommer att få ett skrovmål. Om de nu är stora nog att de kan svälja den fisken...

Kolla så kaxig doppingen ser ut med den middagsfisken i näbben. Jag har sett bilder då de tagit betydligt större fiskar, men jag har inte själv lyckats fånga det.

Det var dock inte de här två som skulle få ta del av den fisken. Stor besvikelse tycker jag att man kan se. Det var inte rätt ungar.

De fick minsann ligga kvar och vänta på sina egna föräldrar.

Råstasjöns svanpar har fått ungar och lyckats bättre i år än förra året, då det blev översvämning i boet. Nu såg jag minst sex grå dunbollar och de simmade runt på egen hand när jag hittade dem (föräldrarna låg på land och sov middag). Ungen vet redan nu att det finns mat under ytan men den har inte så lång hals som sina föräldrar, så det är svårt att komma åt maten.

Vuxna svanar dyker inte, de har långa halsar och sträcker sej bara efter maten. De här småttingarna får dock ta till alla sätt de kan för att få i sej mat t ex dyka. De börjar med ett spaningssim...

...sedan ner med huvudet och upp med rumpan...

...och så simmar den allt den kan med sina små simfötter.

Det blir ett väldigt vispande för den lilla ungen är förstås lätt som en kork.

Den simmar i alla fall på så länge den orkar.

Efter en stund flyter den upp på ytan och det är oklart om den ens hittade något att äta. 

Jobbigt var det också. 

Efter en stunds dykande går den upp på land för att vila och då kan den ju passa på och äta lite av det gröna där istället.

Men de vill helt klart hellre ha de där snaskigare vattenväxterna under ytan som är så jobbiga att plocka upp.

Hälsningar Lena

Den praktfullaste kan man inte motstå

I veckan snubblade jag nästan över en mandarinand vid Råstasjön. Den låg och vilade på gräset och jag stod bara ett par meter ifrån den när jag insåg att det var minsann inte en vanlig gräsand. Den var dock nästintill lika van vid människor som gräsänderna och då kunde jag ju inte motstå att ta några bilder på denna praktfulla fågel. 

Den är visserligen inte riktigt så grann i färgerna längre för parningstiden är förbi, men den har fortfarande rejält med färger och i solen gnistrar den förstås ännu mer. 

Den klev upp ur badet och kom så nära att det gick att ta porträttbilder. 

Halskragen är extra effektfull. 

Hälsningar Lena

PS. Jag letade förstås efter hybriden för att se om ungen hade klarat sej men jag hittade den inte. Hann dock inte gå runt Lötsjön också och de kan ju tänkas vara där.

Hybriden har skaffat familj!

Nu går solen upp så tidigt att jag hinner ut på en rejäl fågeltur innan jobbet. Men det är lite motigt att stiga upp så tidigt. Uppförsbacke känns det som...men när man väl är ute glömmer man det. Naturen är full av sprickande löv, blomknoppar och nykläckta gässlingar.

Jag åkte till Råstasjön en morgon och hittade dunbollar i olika storlekar. De flesta rätt små och fortfarande lite osäkra på vilka av de gröna sakerna på marken man ska plocka i sej. 

Tålmodiga och vaksamma föräldrar visar de små att just dessa blad går bra att äta och de små gässlingarna lär sej fort. 

När jag gick längs promenadvägen med några tidiga hundägare fick jag plötsligt syn på en bekant gås. Hybriden har "gängat sej" men en kanadagås och har en liten gässling! Hybriden är en korsning kanadagås x grågås som jag följt under många år. Jag har förstås funderat och även försökt ta reda på om den typen av hybrid är fertil, men inte fått något definitivt svar. Ofta har den varit ensam men i vintras verkade den hänga ihop med några kanadagäss. Länken nedan är till ett tidigare inlägg om denna gås.

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/hybriden-ar-tillbaka.htm 

Äntligen har den lyckats skaffa en familj och den är uppenbarligen fertil med en kanadagås. Jag är ganska säker på att hybriden är en hona och kanadagåsen då en hanne. Den vokaliserade högljutt hela tiden de gick på gräset och båda föräldrarna var väldigt vaksamma. Hybriden äter i vanliga fall ur handen på mej och min sambo, men nu fick jag inte komma nära.

Det kan ju hända att de lyckades kläcka någon mer unge men har blivit av med dem. Eller så blev det bara en. Det är i alla fall första gången jag ser en hybridgås med avkomma.

Familjeidyllen är total.

Den lilla provar vattenväxterna. 

Jag tror att hybriden kommer från en korsningsfamilj och kläcktes här vid Råstasjön 2014. Om inte så fanns den här som vuxen sommaren 2015, den är alltså minst sju år gammal men antagligen åtta. 

Jag stötte också på den här familjen när de skulle ner till sjön och ta ett dopp. Det här ser ju ut som det brukar...

...men den andra föräldern ser ut så här. Jag misstänker att det är en kanadagås med pigmentförändringar, för den har svarta ben och svart näbb, alltså inte en hybrid. Om någon har andra förslag skriv gärna en rad. De har i alla fall fått fyra små hybridgässlingar, badglada alla fyra.

Nu kan det bli fler hybrider att hålla reda på :-) Fast jag har ju min favorit.

Så här ser en stolt förälder ut, eller hur? 

Hälsningar Lena

PS. Tornseglarna har kommit, både till Råstasjön och till Knivsta.

Vårrapport från Mälardalen

Blåsipporna har inte kommit i mina trakter, inte ens den minsta tussilago så vitt jag har kunnat se under den gångna veckan. Däremot är det en väldig fart på småfåglarna. De sjunger och jagar varandra om vartannat och en blåmes har redan varit och kollat in bostaden på vårt garage. 

Gärdsmygen är också på gång och jag lyckades fånga en på bild förra helgen som omväxlande satt i träden och sjön eller studsade runt på marken på jakt efter mat eller vad som ibland såg ut som bomaterial.

Den flög till ett gammalt träd med bomaterialet men försvann på baksidan av stammen och eftersom jag stod på en spång i en våtmark kunde jag inte går runt och titta var den flög in. 

Det anländer fler och fler gäss på åkrarna utanför Uppsala och de här är fotade vid Kungsängen, som ju är nära jobbet. Jag såg en flock med 12 tofsvipor vid samma tidpunkt och det sprang starar på marken. 

Men det ligger fortfarande snö och is kvar på marken, ganska mycket på skuggiga platser. 

Vid Råstasjön fanns det ca 10-15 hägrar kvar och det fanns även mat till dem. Den här hade dock lite otur, men fiskarna tinade antagligen upp under dagen eftersom de låg på marken. Hägern ser rätt frustrerad ut för den kunde inte svälja hela fiskpaketet.

En del av hägrarna som brukar vara här har nog dragit till sina sommarbostäder på Djurgården. Jan rapporterade att det var hög aktivitet i bona vid Isbladskärret för några dagar sedan. Stockholmshägrarna har det bra förspänt med både vinterläger och häckningsplatser under vår/sommar.

Den vita anden (eller ankan) ser ut att trivas med sina färgade kompisar i Lötsjön. Även om det är svårt att se hur en fågel mår håller den fjäderdräkten vit och i fint trim, vilket är ett gott tecken. Den ser också ut att småle tycker jag, men det är ju bara en mänsklig tolkning. 

Den här lilla parveln är minsann inte rädd för fåglar trots att kanadagåsen är lika hög som honom om den sträcker på sej. Det finns också två väldigt tama svanar, en vuxen och en ungfågel, men de kom inte fram vid detta matningstillfälle. 

Havregryn blir jobbigt att sprida för hand så det var lika bra att bara vända hela påsen upp och ner.

Hybriden var förstås på plats men vi fick leta en stund. Hen hänger nu ihop med en liten kanadagås och jag har sett dessa två tillsammans vid flera tillfällen under senvintern. 

Jag hade förstås lite extra fett och gott snacks med mej som de båda fick dela på. Tyvärr kan man höra att den har problem med andningsvägarna. Det väser lågt när den andas och jag har hört det de senaste två gångerna vi har sett den. Om mina teorier om denna fågel stämmer är den åtta år nu. 

Den unga svanen kom när jag matade hybriden och den plockade fint ur handen. Den hade kunnat plocka mat ur innerfickan på min jacka om jag tillåtit och den var inte alls övertygad om att det faktiskt var slut med godsaker när påsen var tom. Det simmade också ett antal vuxna svanar i den del av Råstasjön som var öppen, men de hör inte till de vanliga stamgästerna och kom inte upp på gångvägen för att kolla vad som fanns där. 

Det ser ut att bli fint i helgen så vi får väl se om det dyker upp fler vårtecken. 

Hälsningar Lena