Ibland behövs det inte så mycket

Så här såg det ut när jag parkerade bilen i morse dvs solen är precis på väg att gå upp. Inte så tidigt längre, man får faktiskt sovmorgon eller så hinner man jobba lite innan man går ut. Jag jobbade två timmar sedan tog jag en paus...

Det var rejäl frost på marken. Första frosten av den kalibern i våra trakter.

Från en annan vinkel men delvis samma hus som på första bilden. Inte direkt vad jag brukar visa, men den här vyn kunde jag inte motstå.

Det var krispigt i vassen...

...och egentligen ganska njutbart att bara promenera runt i den långsamt stigande solen. Jag kände att det behövdes inte så mycket för att verkligen förgylla morgonen...

...det kan räcka med upptäckarglädjen och den ivriga aktiviteten hos en ekorre som just gjort morgonens fynd bland de frusna löven.  

OJ! Den måste ju hålla koll på omgivningen också.

Men det var ju något gott här inne bland löven som precis hann smita undan...

...eller lyckades den flyga iväg??? 

Här måste ekorren fått världens uppenbarelse,... även om jag inte märkte något. Jag stod ju dock med ryggen till, vilket kan förklara saken.

Ekorren var inte ensam bland löven.

Flera koltrastar rafsade runt och letade efter godsaker. Här är faktiskt ekorren med i bakgrunden.

" - Ähhh, en snigel....Jag skulle ju hålla mej till enbart vegetariskt idag....det där med klimatet ni vet..."

Koltrastarna rafsade på bland bladen och min paus började lida mot sitt slut...

...ibland behövs det inte så mycket. Lite solsken, några koltrastar och en ekorre. Jag är nöjd.

Hälsningar Lena

PS. Hybriden betade gräs med några kanadagäss, men den fick också en liten fullkornsmacka av mej, med extra mycket smör.

Hybriden är kvar och visst kan man äta upp och ner

Eftersom det var sol på söndagen lurade jag med sambon på en tur till Råstasjön. En av de första fåglar vi mötte var hybriden. Kanadagässen väste åt den och svanarna familjebadade. Den traskade ensam fram på promenadvägen. Jag tycker den är fin fast den är lite galet färgad.

Prasslet av en plastpåse tar den dock inte miste på och den kommer raskt mot oss när Fredrik plockar fram ett smörgåspaket. Fel mackor, det var vår lunch. Men i botten på ryggsäcken låg en annan påse, gammalt men helt OK fullkornsbröd med rejält med smör mellan skivorna. Det var nog ungefär i det här läget som Johnny plötsligt dök upp. 

Nåväl, är man först framme får man också mest smaka. Det kom snart ett par kanadagäss men de fick inte köra bort hybriden. Svanarna blev förstås också intresserade men det räckte inte alls till en sådan storfamilj. 

Coolaste frisyren hade i alla fall storskrakehonan.

Vi hittade några hägrar (6-7 stycken), men de gjorde inte särskilt mycket. Den här har rätt att se lite trött ut för det blåste rätt bra i byarna. 

Desto trivsammare verkade koltrasten ha som badade i en vattenpöl i närheten av fågelmatningen.

Fullt ös i vattnet. Den skulle säkert  äta lunch i buffén efteråt.

En vacker hackspett stannade till i närheten av automaterna. 

En ekorre satt under en av de större automaterna och frossade i solrosfrön som småfåglarna sprätte ner. Här fotade jag ekorre förra gången jag var här, men den var mer silvergrå i pälsen, kändes inte som samma individ. Det finns nog ett helt gäng.

Lite högre upp hängde en till ekorre upp och ner. Den försåg sej med frön direkt från automaten, skalade och åt. Vi stod där en stund och den hängde kvar, tydligen helt obesvärad av att äta på det sättet. Det går dock utmärkt att svälja ner maten. Muskler i foderstrupen kontraherar och ser till att fröna hamnar i magsäcken. Precis vad jag också föreläst för studenter idag.  Men den borde uppleva andra obehag av den där positionen, men det kanske inte gäller för ekorrar.

Det här måste vara en mycket bra utkiksplats för precis på samma ställe satte sej ekorren förra gången jag var här. Jag kunde förstås inte motstå den denna gång heller. 

Hej så länge,

Lena

Hybriden som söker kompisar

Då jag besökte den stora svanfamiljen vid Råstasjön kom det plötsligt en udda fågel simmande i bakgrunden. Jag hade sett den tidigare då den låg en bit bort och ropade, men jag tänkte inte så mycket på den då jag passerade. Nu såg jag att det var en hybridgås. Antagligen kanadagås x grågås, för jag har sett ett sådant par med ungar här. Den hade inga "gässkompisar" och verkade ensam (eller så tolkar jag det bara för mänskligt, men det blir ju lätt så).

Den kom i alla fall fram till samma kladdiga klippa som svanfamiljen uppehöll sej vid och gick iland.

Den betade lite och putsade sej sedan med samma noggrannhet som svanarna.

Den klev runt i utkanten av svanfamiljen och brydde sej inte alls om mej. Intressant att den har rosa fötter tycker jag. Kanadagåsen har mörka, nästan svarta fötter och grågåsen orangefärgade. 

Den satte sej tillrätta vid vattenbrynet och intog viloposition. Det kändes kanske bra att sitta med andra stora fåglar, även om den helt klart inte hör till familjen. 

När jag fortsatte min promenad runt sjön hittade jag några kanadagäss som betade på en gräsmatta. Men hybriden kanske inte är välkommen bland dem fast de är betydligt närmare rätt art än svanarna. 

Det här är en rätt dålig bild och kraftigt beskuren. Jag tog den från andra sidan sjön och då kan man se att hybriden ligger till höger om den vita svanen som står vid vattnet. Det här var nog en timme efter att jag lämnat dem och jag var på väg till bilen. Intressant ändå att den håller sej kvar med svanarna. Jag blir också sugen på att åka tillbaka och se vad den gör, tufft att vara hybrid kanske...

Hälsningar Lena

Djurmöten 2019, januari till juni

Här kommer en serie bilder från första halvan av 2019. Jag har valt ett djurmöte per månad. Det blev lite blandat. Först ut i JANUARI är hägrarna vid Råstasjön. Dessa två individer hade ett upphetsat möte, men deras kompisar satt mest och funderade över vad de egentligen tramsade om. 

I FEBRUARI blev det ordentligt vitt och från mitt köksfönster kunde jag se frustrerade småfåglar som fick leta efter maten under snön. 

MARS månad bjöd på ett spektakulärt möte med lappuggla. 

I APRIL fick jag möta ett gäng pigga vildsvin strax norr om Uppsala. Det är vildsvin som har vant sej vid att det finns mat utanför en gård hos en person som jag lärt känna genom jobbet. Det är inte utfodring för att skjuta av dem, utan för grisarnas egen skull. Med lite tålamod kommer man väldigt nära.

MAJ. Under en tur till Råstasjön fick vi bevittna något vi aldrig sett förut. En kanadagås flög upp och högg tag i en skrattmås (som irriterat dem länge), dängde den i backen,  drog ner den till vattnet och gjorde allt den kunde för att dränka den högljudda måsen. Vilken kamp det blev! Måsen kunde stukad avvika till slut för ett par sothöns la sej i bråket och störde gåsen. Det blev förstås massor med bilder.

Under JUNI blev det förstås en del dykning och det här är faktiskt ett djur, en bägarkorall. 

Hej så länge,

Lena

Även vid Råstasjön var det action

Solig söndag och vi gav oss iväg till Råstasjön för en promenad och för att spana efter gässlingar. Vi mötte två grågåsfamiljer och sedan fick vi syn på detta kanadagåspar som nog hade ganska nykläckta ungar för det låg fortfarande ett ägg under honan. De kamperade på "ön" med skrattmåsar och måsarna var verkligen på hugget.  

Skrattmås efter skrattmås dök mot gässen och de hukade sej vid varje inflygning. Men det fick en abrupt vändning och skrattmåsen på bilden anar inte att "blixten", i form av en tvärilsken kanadagås, snart kommer att slå ner.

Jag bommade förstås själva attacken och fick  bara en oskarp bild med mycket gåsflax. Den exploderade upp i luften, klippte skrattmåsen med näbben och slet ner den på marken. Uppmuntrad av en skränande mamma gås skulle måsen nu få en rejäl omgång.

Här ryker det lite måsfjädrar och mitt i röran lyckas gåsen få ner måsen i vattnet, jag bommar tyvärr några rutor.

Nu verkar gåsen mest vara ute efter att dränka skrattmåsen och den gör ett riktigt bra jobb. Jag kan ta 7 bilder per sekund och smattrar på medan kampen pågår.

En sothöna ligger på första parkett och bevittnar den skvättiga kampen som utspelas.

Skrattmåsen är i underläge men man kan i alla fall se vingarna.

Nu börjar dock sothönsen tycka att det är lite väl oroligt nära deras eget bo och visar sitt missnöje.

Efter ytterligare kamp får gåsen en rejäl utskällning av sothönsen och den stukade skrattmåsen kravlar iland och tror kanske att den kan komma undan.

Fru kanadagås har dock full uppsikt och kan rapportera hur måsen försöker komma undan i vassen.

Jag vet ju förstås inte om det var så det gick till men så fort sothönsen tjafsat färdigt kastade sej gåsen mot den plats där skrattmåsen försökt komma undan. Kampen var inte slut ännu...

Här trycker den upprörda gåspappan till skrattmåsen en sista gång innan den faktiskt lyckas fly undan...flygande. Jag fick det inte på bild men min sambo stod och såg hela skådespelet med kikare och kunde intyga att den flög från platsen.

Kampen är över och här kan man se gåspappan med en mängd vita fjädrar i näbben. Vilken action, vem kunde ana att vi skulle få se detta vid Råstasjön bland joggare, barnvagnar och hundrastare.

En skrattmås kollar läget men just för tillfället är det lugnt.

Hälsningar Lena