Jakten på storgäddan

Gäddan är en glupsk rovfisk med ett jättelikt huvud och en mun full av sylvassa tänder. Den växer fort och kan uppnå ohyggliga proportioner, åtminstone finns det gott om anekdotiska bevis för detta. En gädda av "gammelgäddans" storlek har heller inga naturliga fiender...

Ur Loggboken: Sjön Storaxen, Dalarna   Datum: 30 sept 2011    Tid: 20.55  
Dyktid: 95 min    Djup: 0,5 - 3,7 m    Väder: + 12 grader, stilla och stjärnklart  

Försenade av en trafikolycka var det helt mörkt när vi äntligen nådde Storaxen. Vattnet, som omges av granskog, var svart och spegelblankt. Vi riggade utrustning, smög ner i det stilla vattnet och tände lamporna. "Jakten" kunde börja...

 Babygäddor ! Inte riktigt vad vi var ute efter men rätt söta var de. Mellan 5-10 cm långa låg de och lurade i växligheten, väl kamouflerade av sina ränder.

De små gäddorna växer fort men lever under hotet att bli mat till större gäddor, gös eller abborre. Från ca 10 cm storlek är de fullfjädrade rovfiskar. Vi simmade vidare i det svarta vattnet och ljuset från våra lampor spelade i vassruggar och bland gamla stockar.

 Vi hittar några större exemplar och det gick att komma mycket nära. Plötsligt skymtar en större fisk i mörkret.

 Inte någon gammelgädda inte, men lite imponerande var den i alla fall. Vi hittade åtskilliga fler av denna storlek, men det var vad natten hade att bjuda på. Vi får väl se vad vi kan hitta i dagsljus istället.

 Nästa morgon var alla de små babygäddorna osynliga för oss och de större exemplaren låg och lurade, mer eller mindre dolda. Den här synns knappt men ögat tittar fram precis i ljuset från Fredriks lampa. Ett ganska praktfullt exemplar.

Vi fortsätter röra oss stillsamt framåt i det grunda, blågröna vattnet. Ibland är vi så grunt att flaskorna bryter ytan. Solen strålar och sjön är som ett stort akvarium. Vi hittar fler gäddor som lurar.

 Gäddan på den sista bilden är nog den största vi får se denna helg. Jockes rekord, som uppmätte 140 cm (mätt med tumstock under dyk)  kom vi inte i närheten av. Men jag vet inte ens om jag skulle vilja möta en gädda av den storleken. Den väger ca 30 kg, om man jämför med sportfiskerekorden, och den var helt oberörd av dykaren som närmade sej med en tumstock. Den visste att den var kung i sin pöl.  

 Ha en bra dag

Lena

Manetslem

För några dagar sedan visade jag bilder på vitlingyngel som sökte skydd bland de brännande trådarna i en stor brännmanet. Hur klarar det av detta utan att bränna sej? Nu vet jag hur det gör, de smörjer in sej med manetslem!

Brännmaneten producerar slem som den själv har på sina trådar. Slemmet inhiberar nässelkapslarna att utlösas när trådarna kommer i kontakt med varandra. På så sätt undviker maneten att bränna sej själv. Vitlingynglet kan producera lite skyddande slem själv, men nyttjar i huvudsak slem från maneten för att skydda sej från de brännande nässelkapslarna.

Förutom brännmaneter såg vi en hel del stora fina öronmaneter på västkusten under midsommardyken. De stora ringarna, som gett öronmaneten dess namn, är faktiskt manetens könsorgan.

Den här maneten har också brännande nässelkapslar men de är svaga och vi känner därför inte att de bränns. De är mycket vackra när de långsamt simmar fram genom vattnet, ingen stress där inte....

Hälsningar Lena

Rosen som är ett djur

Det har varit fokus på fiskar vid Släggö under den gångna veckan, men innan jag lämnar Släggö för denna gång vill jag visa en vacker ros som faktiskt är ett djur. Ålgräsrosen lever på ålgräs och och stenar i ålgräsängar på ett djup mellan 0,5 till 6 m. Det gäller alltså att smyga runt på grunt vatten för att hitta dessa. Ålgräsrosen är en havsanemon och alltså en typ av nässeldjur, inte en växt som man kan tro när man ser den.

Den vackra rosen  har en fotskiva som fäster på gräset, en randig kropp och en munskiva med ca 200 tentakler som är genomskinligt grå. Den kan bli ca 5 cm men är ofta mindre. Alla bilder är tagna på Släggö i Lysekil i början på veckan och djupet är mellan 2 till 3 m.

Ålgräsrosen lever på att fånga mat med sina tentakler och föra in dem i munskivan. Den kan förflytta sej längs grässtrået den sitter på för att hitta den mest gynnsamma platsen att fånga små partiklar i vattnet.

Ända mot ända sitter dessa två och här kan man tydligt se den randiga kroppen och hur de sitter fästade på ett grässtrå.

Denna vackra ros sitter på ett tunnare typ av strå och det är fotskivans undersida man kan se på bilden. Det finns flera andra arter av anemoner som både är vackra som rosor och har namn som antyder det, men det får bli en annan dag.

Ha en fin helg

Lena

Släggö

Mitt i Lysekil, strax utanför Havets hus, ligger en av Sveriges mest populära dykplatser, nämligen Släggö. Släggö är lättillgängligt, har bra dykstege och ett dykcenter för luftfyllning helt nära. Det är dykbart även om det blåser, fritt från båtar och lättnavigerat under vatten. Där finns också mängder med roligt liv att upptäcka, varav mycket finns på ganska grunt vatten, vilket gör det till en lämplig dykplats även för mindre erfarna dykare. Släggö är också Sveriges enda dykplats med en räddningsstation. Den uppfördes 2007 på initiativ av föräldrarna till en ung tjej som omkom i en dykolycka just där.

Det lilla gula huset är räddningsstationen och i bakgrunden ser man kallbadhuset, där man inte ska råka simma upp om man är dykare...

Ur loggboken: Släggö    Datum: 27/6 -12   Dyktid: 89 min.   Vattentemp: + 12 grader

Sista dagen på kursen havets fiskar och vi fortsätter upptäcka arter på Släggö. Just denna dag hittade jag flera exemplar av större kantnål. En långsmal fisk som har ett huvud som påminner om huvudet på en sjöhäst. De är också nära släkt med sjöhästar.

Den charmerande kantnålen poserar villigt och ett långsmalt huvud som på denna inbjuder till att experimentera med korta skärpedjup.

Förutom kantnålen stöter vi på småtorsk, plattfiskar (som är så svåra att hålla reda på), simpor och en fin liten tejstefisk.

Testefisken är ganska liten, långsmal och har en rad med svarta sk ögonfläckar med vit kant längs ryggen.  Om en rovfisk ser ögonfläckarna får den signaler att fisken är betydligt större än den egentligen är och kanske för farlig för att anfalla. Som vanligt hittar jag också ett antal eremitkräftor och eftersom jag inte kan hålla mej borta från dem så avslutar jag med en sådan. I morgon blir det Nordens Ark och helt andra djur.

 Ha en fortsatt bra sommar!

Hälsningar Lena

Växlande väder på Väderöarna

Midsommarhelg med omväxlande sol och regn men det gör inte så mycket, bara vinden tillåter dykning så är det OK. Efter två dykdagar på Väderöarna återstår nu bara en tur i morgon. Återkommer med en längre rapport och mera bilder i morgon.

En ovanligt stor sjöhare som vi mötte på midsommarafton får bli dagens bild.

Hälsningar Lena