San Diego, del II

När vi väl hade klivit av USS Midway strosade vi vidare längs stråket vid vattnet. Det var ganska lugnt och fridfullt eftersom det inte är turistsäsong.

Vi hittade denna hyllning till Bob Hope.

Den här mannen överrumplade nog sin fru en aning när deras son skulle ta en bild. De höll nästan på att rasa omkull. Jag hann i alla fall få en bild. Det är hangarfartyget man kan se i bakgrunden.

En morgon körde vi ut mot Point Loma Lighthouse, men då det är en nationalpark med strikta öppettider (9:00- 17:00), kom vi förstås för tidigt. Vi stannade istället vid Fort Rosecrans National Cemetery. 

Utsikten mot down town SanDiego var lite dimmig.

Det finns en hel del militära anläggningar i och runt SanDiego och denna stävade ut mot havet när vi stod vid kyrkogården.

Amerikanska militära kyrkogårdar är lite speciella.... 

....och jag kan inte låta bli att fascineras av precisionen, samtidigt som mängden gravstenar blir nästan överväldigande. Vi inser dock när vi läser på stenarna att alla dessa människor har inte dött i krig. Det är även familjemedlemmar till krigsveterander som ligger här och många som varit miltärer men dött av helt naturliga orsaker.

Det finns också fåglar bland stenarna...

...en rosenfink kanske...

Upprepningar är intressanta motiv och vi har ingen brådska...

Det är ett team med trädgårdsarbetare som jobbar på kyrkogården och jag kunde inte låta bli att föreviga deras bil. Man kan ju undra över hur lyckat det är att lägga nycklarna på vänster framdäck om man kör en bil av det här slaget?

Hälsningar Lena

USS Midway, svårt att undvika....

Innan vi drog ut med vår dykbåt som tog oss till både vithajar och sjölejon hade vi två dagar i SanDiego. Enligt min sambo måste man då göra ett besök på hangarfartyget USS Midway. Jag lät mej övertalas och vi traskade ombord så fort biljettluckorna öppnat på morgonen.

Hangarfartyg är gigantiska ! USS Midway är 1000 fot lång, 258 fot bred och vägde 54 000 ton när hon togs ur bruk 1992. Fattar ni hur länge man kan vandra runt på den här !

Tack och lov var det lågsäsong och inte packat med folk. En och annan turist med obligatoriska tillbehör var det ju dock.  Här framför en A4-Skyhawk som tydligen var "populär" i Vietnamkriget.

Annars var det visst den här sortens plan, en Phantom, som spred stor förödelse över Vietnam. Downtown SanDiego tronar i bakgrunden. USS Midway deltog även i den första attacken mot Irak, Desert Storm, 1991.

Här fick jag lite andra associationer och kunde inte motstå att ta en bild.

Om man ville ställa frågor fanns det mängder med människor att prata med, såväl pensionerade piloter som det lite yngre gardet (marinkåren antar jag).

Mannen i den gula kepsen var en gammal pilot som själv flugit uppdrag från hangarfartyg. Han hade en lång utläggning om hur planen startade, eller snarare sköts iväg från fartygen. Först hade man en teknik som närmast får mej att tänka på en gigantisk slangbella. Sedan övergick man till att slunga iväg planen med en katapult driven med ånga. Det var fullt med folk runt den här mannen innan han hade pratat klart.

Trots att jag upplevde fartyget som mycket stort hade inte planen särskilt lång startsträcka. Den här bilden är tagen från bryggan och planet som är redo för start är det som står med nosen mot fören, längst bort i bilden. Den gamle piloten betonade att tajming var mycket viktigt vid start om det gick stora dyningar. Man ville helst inte stirra rakt ner i havet när man lämnade fartyget...Hans berättelser var mycket målande och jag var onekligen fången där en stund.

Det ingick en guidad tur på bryggan så där klättrade vi upp med ett blandat gäng. Flera av "gubbarna" var där på en återförening, piloter allihopa.

Jag insåg att vi fotograferade från lite olika vinklar och såg nog på miljön på väldigt olika sätt.

På dessa genomskinliga tavlor skrevs informationen spegelvänt, på baksidan. En speciell egenskap som var bra att kunna för de som jobbade här.

USS Midway hade en besättning på 4500 man (inga kvinnor) och det serverades 13 000 måltider per dygn. I mässen hittade jag denna Midway special.

I officersmässen såg det ut så här. Det som skymtar till höger är "ribeye steak" så det var väl "surf and turf" på menyn denna kväll.

När jag var helt slut måste vi förstås ner i maskinrummet. Där mötte vi dessa två roliga gubbar som gärna ville prata om allt som fanns där. Fartyget drevs med ånga från 12 pannor som genererade 212 000 hästkrafter och tillräckligt med ström för att försörja en stad med en miljon invånare. Det fanns fyra 18 fots propellrar som vägde 22 ton styck och kunde ge en maxhastighet på 33 knop. Som sagt, gigantisk...

Hälsningar Lena

Coming soon....

" - Fish are friends...not food..."

Snart tillbaka med en utförligare rapport,

hälsningar Lena

Angry birds revisited

Jag har alltid tyckt att skäggmesar påminner väldigt mycket om "angry birds", dvs det fåniga spelet man kan spela i sin telefon. Nu har de visst blivit en film med dessa fåglar också. Angry birds alltså. Dagens besök vid Hjälstaviken var snarast en hyllning till skäggmesen.

De poserade ivrigt på spången, både enskilt och i grupp. Visst ser den lite arg ut...?

En näpen hona eller kanske ungfåglar har samma färger, jag vet faktiskt inte.

" - Blir det bra så här? "

Jag ville ju helst fånga dem på bild i vassen men det blåste för mycket. Den här fröken var ju rätt näpen ändå.

Hennes kavaljer var inte långt efter men hon försvann in bland den vajande vassen....

Då blev han så arg att hoppade på stället ! Eller vad tror ni? 

Hjälstaviken bjöd också på luriga fasaner....samt två andra kända fotografer, Ing-Marie och Lena.

Där fanns också väldigt mycket gäss...

...och några fina gråsiskor som var ute efter de torkade fröna.

Här låter den sig väl smaka.

Det omisskänliga ljudet fick oss att titta upp....tranor, mängder med tranor under förflyttning...nu får man ge sej till tåls tills de återvänder.

Hälsningar Lena

Från småskaligt fiske till sashimi

Under våra dykresor längs Norges kust ser vi en del av det här, tyvärr. Slitna och delvis raserade båthus och sjöbodar är inte heller helt ovanligt. 

I hamnen som vi utgår från på våra dykutfärder på Tustna ligger också fiskebåten Flink. Om jag är rätt informerad är det familjen som äger hela stället som Dykeriet (det skånska gänget som vi dyker med) hyr för sin verksamhet på hösten. Flink är i alla fall en verksam fiskebåt som går ut alla mornar utom söndagar.

Flink har en mans besättning och som jag tror att jag berättade i en blogg redan förra året är den äldre mannen på kajen far till besättningen ombord på båten.

När vi besökte Tustna detta år var krabbsäsongen i full gång. Här har de precis lastat av dagens fångst. Köper ni färsk krabba i affären idag är den troligtvis från Norge, det var den jag köpte i alla fall.

Far var fortfarande med och hjälpte till, lite mer krokig detta år. Gillar den här bilden, vet inte vad ni tycker?

Gamlingarnas hund var lite fetare detta år men fortfarande mycket alert och med full koll på såväl dykare som krabbor och beteslådor.

Här tror jag att det kanske förekom en kommentar om hundens vikt...

Samtidigt som Flink lossade sin last av krabbor rensade vår dykkompis Ronny några nyplockade pilgrimsmusslor.

Hans fru Katerina förbereder med soja och wasabi i tomma musselskal....hunden har förstås koll på det och om det gick att äta...

Sashimi på väldigt färsk pilgrimsmussla kommer strax att serveras.

Det kan knappast bli bättre än så här. Jag vet att ni sett denna bild tidigare men här får ni hela sammanhanget.

Om man har rensat något på rensbordet ska man förstås städa efter sej, spola rent med färskvatten och slänga alla rester. Spola är inte helt lätt om det blåser...

....blåser kraftigt från fel håll....

...och hennes vänner bara skrattar och tar bilder.

Hälsningar Lena