Att sitta i gömsle - mental rensning och vila för själen

Ni som läste mitt förra inlägg från Kumho kanske fick intrycket av att det var jättemycket björn och att man är fullt upptagen hela tiden, fyller minneskort efter minneskort etc. Just den kvällen hade vi mer björnkontakt än någon annan, men den sammanlagda tiden med björnaktiviteter var nog ändå inte mer än ungefär en 1-1.5 timme, av de 14 timmar vi satt i gömslet (från 17:00 till 07:00).

Trots att det ligger mat utspritt på strategiska platser är det inte en djurpark. Vi såg också hur lätt björnarna blev skrämda av konstiga ljud. Av någon anledning hördes svaga (för oss i alla fall) motorljud en kväll. Brutus tvärvände och lämnade maten han varit på väg till. Man sitter sålunda helt tyst och stilla...

Vad gör man då ?.....timme ut och timme in....

Man tittar på naturen....små skiftningar i ljuset.....

....blir det inte lite ljusare nu ?......kolla kameran.... 

Under våra dagar kunde vi se hur isen på sjön smälte,... timme för timme.....hur ofta gör man det ?....

Det landade en och annan fågel. Småspov var en ny för mej.

Gluttsnäppan på isen som var på väg att smälta bort...

Efter ett par dagar/nätter i gömslena inträder ett behagligt lugn, åtminstone för mej. Man sitter och tittar ...tankarna skingras på ett befriande sätt...det är enormt fridfullt. Man är helt tyst, och under långa stunder finns det heller inget behov att prata.

Morgonen jag satt i skogsgömslet skymtade vi solen en kort stund strax innan fyra på morgonen....jag tittade på träd....knappt några fåglar i skogen och helt stilla....

Det regnade lätt och en blöt kråka stegade runt och letade efter kvarlämnade godbitar....den hittade inte så mycket....

I mitt meditativa tillstånd fattar jag först inte vad det är som kommer farande. Klockan är 04:19 och ett lurvigt djur som är för litet för att vara en björn kommer farande mellan träden. Järv, väser jag till Inga som precis vaknat.

Järven flänger runt som en hysterisk ekorre och kollar av matställena (som länsats ljudlöst då vi sov). Den stannar till för att uträtta ett trängande behov (eller bara markera) och jag hoppas att i alla fall den bilder ska bli skarp.

I det dåliga ljuset sitter jag med enbart 70-200, ISO 3200 och tiden inställd för björn. Den här flänger runt i ett rasande tempo. Jag vill inte missa den samtidigt inser jag att inställningarna inte är optimala.

Då stannar den till och tittar rakt mot gömslet. Jag får fokuspunkten mellan ögonen på den och tre bilder, varav en är godtagbart skarp. Bilden är visserligen beskuren (från liggande format) men det är mitt första möte med järv. Den här individen fortsätter sedan ner till de andra gömslena och gör bl a en oanständig uppvisning mot ett träd.

Klockan är 04:21. Jag häller upp en kopp kaffe ur termosen  och återgår till att titta på träden...Jag har ju drygt två och en halv timme kvar att njuta i gömslet.

Hälsningar Lena   

Blöta små vänner

Det blir mycket björn nu så jag "sticker emellan" med några blöta och lätt tilltufsade småfåglar.  Vi har fortfarande lite mat framme och en del för oss ovanliga fåglar kommer så här års. Ett domherrepar har varit stamgäster i ett par veckor nu. Herren klarar sej rätt bra i regnet.

Blåmesen står sej också bra i det blöta vädret och frossar i talgkaka.

Steglitsen, som vi inte ser särskilt ofta, såg verkligen blöt och tufsig ut. Alla bilder är tagna genom köksfönstret med 420 mm och är något beskurna. Fåglarna är dock väldigt nära. 

" - Lite regn måste man ju tåla, man är väl ingen mes heller..."

Svartmesen kommer till talgblocket fast vi står bredvid och fixar i landet så den är sannerligen tuff.

De roligaste gästerna just nu är nog paret stenknäck. Fru stenknäck tycks ta blötan med ro och lyssnar nog till kamerans ljud just vid detta tillfälle. Trots att det är glas mellan verkar de höra ljudet.

Herr stenknäck ser lite bister ut och inte konstigt när regnet bara tilltar i styrka.

Tyvärr har vår häck inte slagit ut riktigt ännu så jag får även det röda från grannens hus i bakgrunden. Om en vecka blir det bara gröna toner (men då ska det växa ärtor på denna plats...).

Blöt men rätt cool ändå, eller hur?

Hälsningar Lena

Björnkaraktärer och spirande vårkänslor

Himlen var blygrå och regnet hängde i luften över Kuhmo. Vissa tecken på vår kunde man ändå ana, trots att det fortfarande låg snö kvar lite här och där.

Elisabeth funderar över om hon ska ha en extra tröja eller en jacka eller kanske båda....

Väl i gömslet överraskas vi ganska snart av en björn. Det är samma som vi såg kvällen innan, den som går under namnet hungriga Bertha.

Bertha kom mycket nära och vittjar en lucka med mat bredvid vårt gömsle. Efter Sirpas bilder där man möjligen kan se en spene, samt björnens målmedvetna letande efter mat, tror vi att det är en hona med ungar som väntar i idet.

Kort därefter kommer nästa björn som vi kallar Ragge.

Här går det undan när Ragge drar iväg över myren. Om ni sett Elisabeths inlägg för några dagar sedan, och känner igen en del bilder, beror det på att vi satt i samma gömsle denna kväll.

Ragge sprang bort för att kolla en matlucka men där hade ju Bertha redan rensat så han blev utan.

In på banan kommer nu myrens kung. Den stora björnen som man sett här flera år och som går under namnet Brutus.

Brutus stegar fram och kollar av läget...

...lucköppning, men det var tomt....hmm Bertha igen.

Brutus lufsar bort till en annan lucka men har inte någon tur där heller. Han må vara kung men han är inte alltid först framme.....

....Brutus ser ut att fundera.... kanske har han något annat i tankarna mer än mat. Jag minns något från Elisabeths föredrag om diagonaler och tre föremål i en bild....så denna kanske kan komma till nytta under workshopen.

Det finns också en liten, rund och charmerande björn som ju bara kan vara en hona. Hon går under namnet Blondie...

....och tycks utverka en viss dragningskraft på den store Brutus. Vårt andra pass i gömslet gav mer björnaktivitet än vi kunde föreställa oss och det pågick även olika aktiviteter och interaktioner vid de olika gömslena. Det är definitivt saker på gång bland björnarna...

Hej så länge,

Lena

Första kvällen i björngömslet

Påbyltade med flera lager kläder och kameraryggan packad med allt som kunde tänkas behövas gick vi ut till vår första kväll i björngömslena i Kuhmo, östra Finland. Lisa är taggad precis som vi andra. Magnus (Rovdjursland), som står med ryggen till, försökte säga att vi inte skulle ha så mycket kläder på oss under själva promenaden.....det blev väldigt svettigt innan vi var framme.

Marie hade sett björn i Alaska men hoppades på bättre väder denna gång. Med på resan var också Inga och Sirpa samt Elisabeth L, som organiserade workshops och höll ordning på oss tjejer.   

När vi kom ut till gömslena hade vi fortfarande lite sol så det såg hoppfullt ut. Vi installerade oss så tyst och snabbt vi kunde och började spana ut på myren...

Det låg fortfarande is kvar på den lilla sjön och en del snö i skogen. Olika fåglar hade börjat anlända och blev förstås spaningsobjekt så fort de landat inom någorlunda räckvidd.

Med risk för att göra bort mej så tror jag detta är en gluttsnäppa. Den blev rikligt fotograferad i väntan på björnen.

Måsar och trutar var det förvånansvärt gott om och de underhöll oss under högljudda former. När Elisabeth senare delade ut fotouppgifter till oss kom dessa fåglar också väl till pass. 

Timmarna gick och solen sänkte sej över myren...vi spanade på fåglar,... vackra tuvor,... snygga trädstammar.....och höjde ISO.....

Plötsligt, strax för nio, kom björnen. Den lufsade in från vår vänster och letade målmedvetet efter de matportioner som låg under trälock på vissa platser. Strax efteråt kom ett SMS från Elisabeth, "björn in från höger".....det var förstås samma björn och vi var nog alla rätt exalterade.

En stor pampig björn som kom ut i de sista låga solstrålarna då den närmade sig vårt gömsle...

Den verkade hungrig och dreglade när den hittade en orörd munsbit.

Kameror smattrade och den tittade mot gömslena....björnen visste att vi satt där

Andäktigt följde vi den så långt det gick med våra kameror innan den försvann runt hörnet på vårt gömsle.

Då insåg jag att jag hade riggat min gamla 7D på gömslets andra sida och flyttade dit så snabbt jag kunde. Med dåliga ISO egenskaper var den ställd på endast 400 och med en slutartid som var lite för lång. Det roliga med denna bild är ändå att Magnus stora gluggar syns i gömslet bakom oss och att han i denna stund tar en fantastisk porträttbild av denna björn.

En portion smaskens under en lucka med en sten på. Ett arrangemang som är nödvändigt för att inte fåglarna ska äta upp allt. Vi kom att kalla detta för "lucköppning" för björnarna såg alltid så förväntansfulla ut då de vände på locket med sin stora ram. 

I skenet av de allra sista solstrålarna lufsade björnen bort över myren....

....och vi satt euforiska som små barn och såg hur mörkret sänkte sej. Nu var det tänkt att vi skulle sova några timmar.... men vem kan somna efter en sådan upplevelse.

Hälsningar Lena

Möte med den finska björnen

Efter fyra dygn i östra Finland är jag nu åter i civilisationen och försöker smälta intrycken och upplevelserna vi har haft. Att sitta i gömsle ger väldigt mycket mer än bara fina bilder ....

....återkommer när jag fått sova en hel natt (inomhus) på saken och granskat mina bilder lite mer.

Hälsningar Lena