Ny spindel och en gammal bekant

Det dök plötsligt upp en ny spindel på jobbet. Den kom förstås dit under kontrollerade förhållanden och med alla inresedokument i sin ordning. Den kröp inte bara plötsligt omkring i labbet. Det är en Trichonephila clavata, som också kan kallas Joro-spindel. En rejält stor spindel som spinner fantastiska hjulnät med en diameter på upp till två meter. 

Den visade sej vara en utmaning att fotografera, fast den kan sitta väldigt stilla om den känner sej stressad. Här satt den i alla fall en kort stund och jag fick till en stack med 25 bilder. Som ni kan se är ögonen väldigt små. 

Den duktiga spindeldoktorn Sumalata hanterade dem elegant. Här får den kliva runt på en bit drivved. Just denna individ är en av de mindre. 

Bilderna är fotograferade i ett dragskåp med svart sammet upptejpad som bakgrund. Spindeln nyttjade vinddraget i skåpet och fick snabbt till en tråd som fäste i taket av dragskåpet. Plötsligt klättrade den upp väldigt snabbt. Den kunde förstås inte ta sej ut den vägen, men vi fick försiktigt ta ner den för där uppe gick den ju inte att fotografera.  

Spindeln har läckert randiga ben och gul bakkropp. Näten den spinner är guldskimrande och det finns flera arter på olika ställen i världen som spinner den typen av nät. Jag har sett sk "golden orb" spindlar både i Australien och Sydafrika. Dessa Jorospindlar finns i halva USA ungefär (den södra halvan) och sprider sej effektivt. Osäkert dock hur kalla vintrar de klarar. Annars härstammar de från Sydostasien. Våra fick bo i en inkubator under såväl kontrollerad temperatur som fuktighet. Den vill ha varmt och helst 70% fuktighet. 

Här hanterar den nya "spindeldoktoranden" Tobias ett vackert exemplar. 

Jag har också gjort en kvällsutflykt med Tobias till småbåtshamnen i Uppsala för att fotografera fler brospindlar. Så här ser det ut i mörkret bland båtarna. Den här bilden är tagen en kväll för några veckor sedan. Nu är de flesta båtar upptagna och det var ganska öde längs bryggorna.   

Jag ville helst ha bilder på brospindeln i sitt nät. Den är bara aktiv i mörker och det är en utmaning att belysa spindeln så att även nätet syns. Dessutom måste den sitta stilla och det får inte blåsa. Näten var tyvärr inte i så bra skick och flera av de spindlar vi hittade jobbade med reparationer, dvs de rörde sej hela tiden. 

Det här är en bild som har mer "rätt stämning" dvs den är inte så kraftigt belyst. Jag använder en liten ledlampa eller en pannlampa och varierar vinkel, avstånd etc. Bilderna är stackade av 15 bilder, beskurna och något bearbetade i PS, men inte så mycket.  

Nu finns det nog inte så många spindlar kvar efter de senaste dagarnas regnande. Det fanns faktiskt inte så många när vi var där förra veckan. Spindlarnas årstid är på väg att ta slut, åtminstone i Uppland. 

Hälsningar Lena

Ägretter i morgonljus

Jag minns inte hur länge sedan det var en höst med så många fina mornar som vi haft i år. Det är svårt att hinna med, men jag fick till en tur till Hjälstaviken en sån där morgon. Visst var det dimma, nästan i mesta laget, när jag gick på spången.

Det var frost och krispigt i vassen, men solen var på väg upp och skulle ändra på det.

Vid gömslet var det stilla och väldigt dimmigt. 

När solen börjat tränga igenom dimman kunde jag se sex ägretter som stod på olika ställen och fiskade efter frukost. Det såg ut att gå ganska bra för dem och det verkar finnas en hel del fisk. Det var dock för dimmigt för att fånga det på bild.

Det satt två damer i gömslet som var där redan när jag kom. De hade nog tittat på dimman ett bra tag. 

Det uppstod en del fina effekter när solen gick upp. Ringarna på vattnet var det en stor fisk som bjöd på när den plaskade till vid ytan. Det var annars helt stilla.

När solen kommit upp lite till gick det att börja spana på ägretterna. De sticker ut bra i sina helvita kostymer. En gråhäger hade varit omöjlig att få skärpa på.

Väntade på att de skulle gå ut i ljusstrimman...

Den här stack ut näbben i ljuset ett kort stund.

Det fick bli bilder också i skuggan.

Ägretterna omgrupperade lite när en till individ kom inflygande.

Den här flög ut i strimman av sol som nu nådde vattnet...

...och landade.

Som ni säkert förstår är bilderna väldigt underexponerade. I skarpt solljus blir de helvita fåglarna väldigt vita.

Men det låg fortfarande tunna dimslöjor kvar över vissa delar av vattnet.

Det finns en konstgjord flotte mitt utanför gömslet och där visade dessa två upp sej, dvs den som var där först ville inte ha sällskap. Det blev förstås en serie med bilder och jag har valt några.

mmm

Den var inte nöjd förrän den jagat bort den andra fågeln, som tyvärr blev ganska utbränd i solljuset trots kraftig underexponering.

Vid det här laget var det mesta av magin borta och de flesta ägretter hade dragit iväg åt olika håll. Jag hade mer att göra denna dag och valde också att lämna gömslet vid Hjälstaviken, som levererat mycket bra denna morgon. 

Hälsningar Lena

PS. För den som är nyfiken är bilderna tagna med Canon 16-35 mm på 5DmkIV och Canon 100-500 mm på en R5.

Helgen har varit god

För två veckor sedan var det hummerpremiär och någon gång under hösten brukar vi passa på att äta av dessa läckerheter. Priset brukar avgöra när det inträffar. Uppsalas bästa fiskhandlare hade färsk svensk hummer, nykokt i butik, när jag handlade i torsdag och för ett bättre kilopris än jag upplevt på länge. Fredagsmiddagen var given. Vad som ytterligare förgyller en sån måltid är att den inte kräver någon tillagning. Bara att värma baguetten och pressa vitlök i det smälta smöret.  

Fredag efter jobbet och man kan ta det extra lugnt. Köket är knapp öppet men lyckas i alla fall åstadkomma några ostfyllda jamaica bell chili och en negroni toppad med prosecco. Bob vill nog helst ha sin negroni enbart med is, men vi tycker att det här är ett gott alternativ som man kan sitta och njuta av länge.  

Middagen är serverad. Vi sitter länge till bords,... till sista bensegmentet är avnjutet på sitt innehåll. 

Resten av helgen var vi i svärföräldrarnas sommarstuga för att tömma och stänga ner den inför vintern. Det handlade ffa om att stänga av vattnet och tömma ledningar, varmvattenberedare etc, eftersom stugan inte har någon värme på vintern. Vi fick också en trevlig lördagskväll med god mat och samvaro i stugan.

Flakmoppen skulle också förberedas för vinterförvaring.

Här demonstrerar min sambo hur man ska rullar ihop en slang för att man enkelt ska kunna dra ut den vid nästa tillfälle, utan att den "korvar sej" och gör motstånd. Jag erkänner att det här var något som jag inte ägnat en tanke förut, men att det var ett ganska självklart grepp när jag såg honom göra det.  

Utan att jag egentligen tänkt så mycket på det fanns det ett gemensamt färgtema när jag tittade på bilderna från helgen. Ni har säkert också sett det. Till och med naturen var i samklang med temat. 

Nu börjar en ny vecka.

Hälsningar Lena

Morgonljuset II

Jag fick också en morgon på campus då dimma och frost gav ett fantastiskt morgonljus. Det var ett par minusgrader och solen hade gått upp, men det såg ändå så lovande ut att jag gick en kort promenad ner mot Fyrisån.

Någon passade på att rasta sin hund före jobbet.

Ljuset var helt magiskt.

Jag hörde både gäss och änder någonstans i dimman, men jag blev kvar bland de stora träden.

Fåglarna åt frukost på gräsmattan längs ån och varefter mer människor började röra sej på cykelbanan, började de även flytta på sej.

Det kom också en joggare, men dimman börjar nu skingra sej utom precis över vattnet. 

Det magiska morgonljuset avtar och det är hög tid att gå tillbaka till jobbet. Det är ganska kyligt och jag börjar bli väldigt sugen på morgonens första kaffe.

Hälsningar Lena

Morgonljuset I

Denna vecka inleddes med ett par kalla mornar med både dimma och sol. Helt oemotståndligt. 

När jag kom till jobbet, lite extra tidigt, körde jag genom campus och till Fyrisån. Vid Vindbron får jag inte köra över men man kan parkera och gå en bit. Solen hade precis börjat gå upp. Det var kor på bete på båda sidor om vägen.

Denna morgon blev det fokus på kor, för det var de djur som uppehöll sej längs ån och på den plats jag hamnade på väg tillbaka mot jobbet. Här har solen inte riktigt nått fram ännu, men dimman börjar skimra i varma toner.

Upptäckte att det satt en häger vid kanten av ån. Den var tydligen inte alls rädd för kor, för den satt kvar fast det stora djuret satte ner sin mule i vattnet precis bredvid. 

Plötsligt steg solen upp över skogen bakom betet och då förändrades morgonljuset dramatiskt. 

Under ca 10 minuter kunde jag njuta av flockens långsamma rörelser genom den gyllene dimman. 

Ljuset ändrades ganska snabbt och trots att det fortfarande fanns viss magi när jag lämnade platsen var den finaste stunden över (jag hade också ett möte som jag måste förbereda). Jag hade ändå fått en gyllene morgonstund. 

Hälsningar Lena