Några dimmiga i svartvitt

Jag har fått uppleva flera fantastiska mornar med dimma och sol under de senaste veckorna. Att fotografera har inte ens krävt särskilt mycket planering, bara att vara på en lämplig plats ca 30 minuter efter soluppgången, vilket jag ganska lätt kan åstadkomma innan jag börjar jobba. Jag har sålunda valt att fota i direkt anslutning till jobbet dvs Årike Fyris i Uppsala. Redan efter första fototillfället började jag testa att konvertera vissa bilder till svart vitt. Vissa har ni fått se en version av i färg, i en tidigare blogg, som den ovan.

Flera andra bilder har jag sparat till denna blogg och visar enbart i svartvitt. Den här är dock snarlik några av de som ni sett förut.

Här är en till bild på hägern som inte brydde sej om att få sällskap av ett ungnöt. Dimman gjorde att jag inte såg hägern förrän jag tittade på bilderna i kamerans display, och förstås, senare i datorn. 

Den här bilden är tagen bara ett par hundra meter längre söderut och under en annan morgonsession vid ån. Solen har gått upp och jag njuter en stund innan det är dax att gå till kontoret.

Flera av er som kommenterat bilderna från denna morgon gillade att det fanns människor där som rörde sej. Därför bjuder jag nu på en cyklist, som inte alls fungerade i färg men blev såhär i svartvitt.

Den här bilden blev nog min favorit när jag konverterat den till svartvitt. En ny bild som jag inte visat tidigare. 

Ägretterna i dimma var inledningsvis en utmaning. Bara att få fokus i dimman var en chansning och de flesta bilderna gick i papperskorgen. Men så testade jag att göra några i svartvitt...

Den här har ni kanske sett förut, HDR sedan svartvitt. 

Den här bilden är behandlad på samma sätt och jag gillar den.

De kraftiga kontraster som uppstod då en vit fågel landar i en strimma sol, mot en bakgrund i skugga, är kanske en given kandidat för svartvitt? Jag vet inte. Personligen gillar jag att se den lysande orangegula näbben. 

Hälsningar Lena

Spaavdelningen har också öppnat.

Full fart i restaurangen trots skatornas manöver, som gjorde att jag fick duka upp nytt, nu med buntband på strategiska ställen. Det var tyvärr mörkt och ISO onödigt högt för att jag skulle få någorlunda flax i bilderna. 

Fru hackspett hittade en ledig plats på eftermiddagen. Hon kom flera gånger.

Andra gäster var hela familjen nötväcka, med alla kusiner, och en försynt entita som inte vågade sej fram förrän efter någon timme.

Eftersom det snart är vinter är badet i spaavdelningen numera utbytt till ett i plast. Det verkade inte ha någon betydelse för gästerna. 

Efter maten var det en talgoxe och en blåmes som fick för sej att bada. 

Det lockade till sej andra gäster som också ville tvaga sej en stund i spat.

Det blev en intensiv badstund för de små gästerna. De vill inte ha så djupt vatten, därför ligger det stenar i badet. Skator och duvor föredrar den djupare delen och då brukar man få fylla på vatten när de är klara.

Middag och sedan lite plask på det. 

Som mest var det sex badgäster samtidigt, men med det dåliga ljuset lyckades jag inte få det på någon bild som är värd att visa. Nu blir det visst fint väder i veckan men då har jag ju annat för mej. Jag dukar dock i morgon bitti innan jag åker och så får de äta och bada så länge de vill. Men det blir bara vardagsmeny. 

Hälsningar Lena

Restaurangen är öppen

Idag öppnade fågelrestaurangen, gissa vem som stod först i kön?

Så här såg det ut då jag hade dukat inför första sittningen. Skatorna var mycket intresserade. I synnerhet som den enda pop-up restaurangen på tomten bara har sittplatser för småfåglar. 

Inledningsvis kom de in ganska diskret från vänster, kollade om det var ledigt...

En annan taktik var hastig flygande entré från höger.

Då lyckades den i alla fall få en sittplats i närheten av buffen. 

Det mest effektiva var nog ändå direkt anfall från ovan. Det var vad alla de andra gästerna föredrog i alla fall.

Här är jag ganska säker på att den läser menyn...

...innan den kommer in för en hastig provsmakning.

Den hugger för sej i farten, på bästa skatmaner. Den får med sej en klick bordsmargarin. Växtbaserat, för den är ju laktosintolerant. 

Det blir springnota förstås, typiskt skator.

Man får ju ändå säga att den klätt upp sej för tillfället. Undrar om det går att få ett plagg uppsytt som uppvisar den här färgpaletten i gråmulet dagsljus.

Den kom tillbaka för att få ett smakprov till och landade prydligt på avsedd plats. 

Sen flyttade den på sej och jag såg direkt vad som var på väg att hända. Den fina grenen med mossa som utgjorde huvuddelen av restaurangen var egentligen för stor för plankan som den låg på. En vuxen skata väger ungefär 200 g och det blev lite för mycket...

Här välter hela dukningen och de eventuella småfåglar som stod på kö i häcken flög åt alla håll. 

Huvudrätten, skalade solrosfrön, studsade upp från serveringen. Hela restaurangen föll ihop på träplankorna och upprörda gäster twittrade ut sina klagomål på internet. 

Det var bara att duka upp nytt och använda buntband för att säkra möblemanget. Jag hade fullt med små gäster som köade för en plats trots att vädret inte var det bästa för en uteservering. En tumultartad start för årets fågelrestaurang.

Hälsningar Lena

I svampskogen

Lördag, ledig dag, solen skiner och jag bara måste ut i skogen. Det är mitt i svampsäsongen och jag tar med min korg + ett par extra påsar utifall. Min gamla Canon 7D mkII får följa med för jag blev sugen på att använda min extrema vidvinkel (Tokina 10-17 mm fisheye), som dessutom har väldigt kort närgräns. Det är blött i skogen och de röda flugsvamparna lyser bland höstlöven.

Jag inser snart att det är mycket gott om röd flugsvamp. De står lite överallt och jag kan inte motstå de röda hattarna.

Det finns en del andra svampar. Det här har jag inte en aning om vad det är, men den står fint. Dock verkar det vara glest med de svampar jag är ute efter...

Den här ser ju riktigt giftig ut och jag vill inte ens ta bort barret. Än så länge har jag bara en liten gul kantarell i min korg...Jag promenerar vidare.

Jag njuter av att vädret är strålande och man kan ju alltid experimentera lite när man har ett sådant extremt objektiv på kameran.

Den hanterar dock inte det skarpa solljuset riktigt som jag vill, men ni får den här bilden i alla fall.

Till slut hittar jag några ätliga svampar, men de är mycket små. Pyttesmå faktiskt. 

Det är antagligen regnet som föll under den gångna veckan som gjort att dessa kommit fram. Jag hittade dem på platser som brukar vara 100% säkra för trattkantareller. Det har dock varit väldigt torrt i denna skog under sensommaren och hösten i år. Jag plockade 15 stycken + två gula kantareller och fyra fina (små) taggsvampar. Det blev i alla fall inte så tungt att bära...

Älgjakten har börjat i Uppland och det verkar rådjuren ha koll på. De tog det lugnt i solen och betade på såväl stubb som vall.

Här kan man ju t o m ligga och vila en stund i solen.

En hel familj med vråkar håller till i närheten av min svampskog. Från bilen fick jag se denna sitta på stolparna.

Jag hoppades förstås att den skulle flyga och det gjorde den. Men åt fel håll som de så ofta gör. Den får avsluta bloggen ändå. 

Jag hade ju kunnat visa en bild på svampskörden uthälld på köksbordet för rensning, som jag brukar göra... Men jag hade faktiskt rensat och slängt de små bitarna i pannan innan jag ens kom på tanken. Jag fick förstås stötta med torkade trattkantareller för att få önskvärd smak på såsen till kvällens vildsvinsköttbullar. 

Hälsningar Lena

Konstklubben köpte en till

Konstklubben köpte min bild även i år. Den är tagen under Exmouth Navy Pier i Westerna Australia och jag lät Crimson skriva ut den i 50-70 cm (som var en vinst för en tredjeplats Fotocupen). Det här var ett otroligt häftigt ställe att dyka på och jag hade en given plats för denna bild, inramad 60-80 cm , i mitt arbetsrum hemma. Nu kommer den att hänga hemma hos någon annan (förhoppningsvis, någon ska ju välja den i utlottningen). För två år sedan köpte de en canvas med hägrar fotade vid Råstasjön. 

Hälsningar Lena