Uppsalas trevligaste fika

Efter Jan-Olovs inlägg måste jag ju visa resultatet av motelden. Min blev dock svartvit.

Rauni testade sin senaste lilla kamera och påstod att den var svår att hålla still. Jag har dock bildbevis på att Rauni även blundade ibland när hon fotograferade, och det gör nog inte bildskapandet lättare (sökare eller ej).

I vanlig ordning blev vi sittande i flera timmar och även denna gång var det fotografer med från betydligt fler orter än Uppsala.

Tack för ett trevligt fika allihopa. Hoppas vi ses om en månad ungefär.

Hälsningar Lena

Det runda huset

Efter många års planerande och dividerande skulle det till slut byggas ett nytt hus för min fakultet, Veterinärmedicin och husdjursvetenskap. Det anordnades en arkitekttävling och det kom in fyra förslag. De som segrade hade ritat en runt hus.

Eftersom jag höll på med ett "en-bild-om dagen projekt" hade jag kameran med mej rätt ofta. Jag hade egentligen inte tid att fotografera men det blev ibland bilder när jag steg ur bilen på morgonen. Så här såg det ut 28 oktober 2011 vid 7-tiden.

Den 28 november kan man i alla fall se det runda huset och det ökar i höjd ganska fort nu. Det var fortfarande barmark för vintern kom sent 2011.

Den 7:e december snöar det på bygget och jag är ute på eftermiddagen innan det blivit helt mörkt.

Det börjar likna något. Vid sidan av det runda huset börjar även andra huskroppar dyka upp. Det ska bli djurlokaler och ett djursjukhus också.

Den 18:e januari 2012 finns alla våningar på plats och det byggs på taket. Flytten blir mer och mer realistisk för var dag som går. Oron för de ökade kostnaderna finns också. Men husen som många av mina medarbetare sitter i är utdömda och hälsovådliga att sitta i.  Vi måste flytta.

Den 15 februari 2012 går det att göra studiebesök inne i huset. Det är uppvärmt och vi ser för första gången hur våra nya rum kommer att se ut. De ligger längs med ytterväggen med utsikt ut över campus. I mitten av huset finns våra lab och andra arbetsutrymmen. På bottenplanet finns alla nya föreläsningssalar och utrymmen för studenterna. Det är mest tomma ytor men man får i alla fall en vink om hur det kommer att se ut.

Februari 2013 och den låga solen ger fina speglingar i det runda huset glaspartier. Det börjar se färdigt ut, åtminstone på utsidan.

Idag besökte vi det runda huset för att titta på speciallokaler för undervisningen i anatomi. Mycket återstår ännu men visst kunde man föreställa sej hur det kommer att se ut med några skelett på plats, dissektionsbord med studenter runt om mm. Den här tiden nästa år förbereder vi oss för flytten som ska ske under sommaren.

Det var en glimt från min vardag

Lena

ISDYK

Jag försöker övertala min sambo, tillika följeslagare under ytan, att det är dax att göra ett isdyk. Det var flera år sedan sist och jag har helt annan kamerautrustning nu än jag hade då vi senast var under isen och simmade. Jag vill ner och testa lite....

Min sambo suckar tungt, för det är rätt jobbigt att isdyka. Bara att såga upp vaken och få upp isen brukar resultera i att man är delvis blöt och delvis svettig. Helst ska man dessutom vara fyra personer. Två som dyker och två som vaktar och håller linan på ytan. Jag kan bara hålla med, det är jobbigt och våra dykkompisar har inte blivit yngre heller...

På det här dyket var vi på ett populärt vrak som heter Harm. På sommaren är det ett långt ytsim ut till vraket men på vintern drar man bara ut grejerna på en pulka. Dessutom är sikten bättre än någonsin mitt i vintern. Vraket ligger på 18 m och linan som dykarna har med sej kan ses till vänster. I detta fall en lina för grottdykare som är lindad på en spole som dykaren har i handen.

Det här var det bästa dyket jag gjort på detta vrak, men jag hade inte ens en kamera för undervattensbruk med mej. Det sista momentet efter ett isdyk som brukar vara riktigt jobbigt är förstås att ta sej upp ur vaken. Men det brukar bidra till att få upp värmen...

Man kan ju också göra isdyket sent på säsongen och inte behöva såga upp en vak. Det här är i ett kalkbrott i Vagnhärad, som är mycket populärt bland dykare året runt. Inga båtar eller vattenskotrar, ingen ström, vindskyddat och lättnavigerat. Tyvärr finns det inte så mycke att se.

Har man tur kan man få se en kräfta. På sommaren finns det också en och annan abborre och det har hänt att vi har sett paddor, även väldigt djupt.

Vad gör man då? Tja, i kalkbrottet finns det lite prylar t ex ett badkar och en spegel som dykare riggat. Djupare ner finns det massor med bråte. Oftast övar man på olika tekniker och säkerhetsdrillar i ett brott. Vissa kurser förekommer också här.

Om man tittar upp genom hål i isen kan det se ut så här genom en gammal kompaktkamera (Olympus C8080). Alldeles under isen kan man göra roliga fotoexperiment och det är precis vad jag skulle vilja göra nu.

För er som undrar kan jag intyga att det inte är kallare i vattnet än under ett dyk i maj. Temperaturen är 2-4 grader och det är den även långt efter islossningen. Det gäller bara att klä sej rätt...och dra igen dragkedjan ordentligt!

Hej så länge

Lena 

Lätt att hamna i skymundan

När den fina domherren började gymnastisera igår hamnade några av mina gamla små favoriter i skymundan. Dessa bilder blev inte ens sorterade igår.

Pilfinkarna spanade jag på en lång stund. De slår sej gärna ner vid en automat och sitter där tills de är nöjda. Ganska säkra av sej. Bra modeller.

Nötväckan har vi inte sett på ett par veckor men den dök upp i helgen och intog hampfrön i sin vanliga pose, upp och ner.

Till skillnad från pilfinken så är talltitan blixtsnabb vid automaten. Tre frön verkar den kunna bära, sedan drar den.

Nyheten från förra helgen, svartmesen, är också väldigt snabb när det förser sej.

Den hugger ett frö, sedan "take off" och den är puts väck. Detta är inte en bild som visar en landning utan den är tagen i serie men bilden ovan. Det är en startbild, och den har inte fällt ut vingarna ens.

Ha en bra vecka

Lena

Lite stretching i äppelträdet

Det märks att våren så sakteliga är på väg för det är ett väldigt ståhej bland småfåglarna vid foderstationen. De jagar runt, härjar med varandra, jagar bort andra arter, när de inte sitter och sjunger för full hals.

De vanliga gästerna är förstås på plats från gryning till skymning. Här sitter talgoxen och småpratar för den som orkar lyssna. 

Den bedårande blåmesen har nu börjat sitta i en av syrenerna och kvittra mellan måltiderna. Kolla in knopparna på grenen.

En ny gäst för säsongen är tofsmesen som dök upp idag. Flera stycken satt plötsligt i häcken när de inte hängde i talgblocken.

Rätt charmiga med den lilla tofsen på huvudet. Spanande som vanligt efter stjärtmesar men de har inte behagat dyka upp på flera veckor. När jag var på väg att ge upp kom istället en annan furstlig gäst.

En pampig domherre satt plötsligt i äppelträdet och småspråkade. Dock fanns det inga honor att prata med.

När den suttit en stund började den istället stretcha benen och vingarna. En i taget, böj och sträck.

Stjärten fick också en liten sträckning så att alla pennorna skulle hamna i perfekt ordning. Den visade upp sej i all sin prakt och så fanns det inga honor som tittade. Men den hamnade ju på FS istället.

Hälsningar Lena