Bläckfisk i närkamp med havskattål !

Bland de häftigaset upplevelser vi haft under vatten inträffade under en resa till Barkley Sound i British Columbia 2010. En gigantisk bläckfisk försökte krypa in i en håla som var upptagen, där bodde redan en jättelång havskattål. Den påminner om våra havskatter och har en munn full med huggtänder. Den blev inte glad över intrånget och vi fick bevittna hur den med vilda hugg jagade bort den stora bläckfisken. Att jag råkade ha vidvinkel på kameran, och inte makro (som händer oftare) var ett till mirakel under detta dyk. De grumsade till vattnet en del under striden men så här blev det.

Havskattålen vann och kunde dra sej tillbaka in i sin favorithåla. Det är nog det största exemplar vi någonsin sett och den var inte glad...Den lätt stukade bläckfisken retirerade till några stenblock och vi smög efter.

 Jag såg på den en stund och insåg plötsligt att den fått syn på mej och bestämt sej för att kolla in den där dykaren istället. Den kom emot mej och genom sökaren såg jag hur en jättetentakel kom farande genom vattnet. Antagligen var den ca 2 m lång och eftersom den hade sju till bestämde jag mej snabbt för att backa. Den här var på tok för stor för att kramas med.

Ha en bra kväll

Lena 

Huvudfotingar

Cephalopod är grekiska och betyder huvudfoting, det är också det vetenskapliga namnet på bläckfiskar. Längs Kanadas västkust kan man möta en väldigt pampig sådan, den åttaarmade bläckfisken Giant Pacific Octopus. Som alla andra bläckfiskar lever dessa enbart i saltvatten och är köttätare. De blir inte så gamla, maximalt tre till fyra år i British Columbia. På den korta tiden växer de från några hundradels gram till cirka 50 kilo, med en räckvidd på upp till sex meter.

Jag tycker huvudfoting passa rätt bra på just denna individ. Den var inte fullt så här röd när vi hittade den utan färgen ändrades under fotosessionens gång.

Den här bläckisen ändrade färg från nästan vit till orangeröd på bara några sekunder. Den var mycket väl kamouflerad bland de vita anemonerna men väl upptäckt så blev den snabbt röd, arg eller generad?

Det är speciella pigmentceller i huden som gör att det kan ändra färg. Dessutom har den en mängd små muskler i huden som gör att den även kan ändra skinnets struktur. På så sätt blir den en mästare på kamouflage.

Den här riktigt röda som vi hittade under vår senaste resa var lite nyfiken, men också försiktig. Det händer att bläckfiskar, i synnerhet stora exemplar, skickar ut en tentakel för att undersöka en dykare lite närmare.

Den här var lite trevande mot både mej och Fredrik men vågade inte riktigt. Bläckfisken har smaksensorer i sina sugkoppar, så när den skickar ut en tentakel provsmakar den bara lite.

Resultatet blir ungefär så här när en bläckfisk smakar på en kamera (med fisheye) i ett undervattenshus. Inte så bra. Eftersom lyftkraften i varje enskild sugkopp dessutom är imponerande, även hos en ganska liten bläckfisk, gör man bäst i att dra sej tillbaka lite och lirka med sej sin utrustning. Jag har hört att det blir tydliga sugmärken om de "smakar lite" på bar hud.  

Ha en bra kväll

Lena

SM 2012 arkiverat

Det var en mycket trevlig helg och ett välarrangerat SM där guld gick till Jonna Bergström med parkamrat Ingvar Eliasson, båda kända profiler här på FS. För egen del så blev placeringen på tok för långt ner i resultatlistan för att vi ska vara nöjda, men ibland så klaffar det inte med vare sig fiskar eller andra motiv.

Det här är den bild jag var mest nöjd med och här var t o m den lilla fisken med på noterna och placerade sej snyggt ovanpå maneten. Klassen ”vidvinkel med dykare” innehöll dock väldigt fina motiv så denna räckte inte riktigt till.

På tävlingsfronten får vi nöja oss med den andraplacering som vi lyckades ta i en amerikansk tävling som anordnades av ett stort företag för dykutrustning. Vi skickade in tre bilder strax innan semestern och fick resultatet förra veckan. Det var den svartvita bilden av vraket Havda som jag visat här på FS (och i bloggen) som juryn gillade. Lite kul att få pris för en svartvit undervattensbild då min erfarenhet av att konvertera till svartvitt är minimal.

Åter till vardagen

Hälsar Lena 

Tävla i undervattensfotografering

I helgen går årets Svenska Mästerskap i undervattensfotografi av stapeln i Hamburgsund. UV-foto är en idrottsgren inom den svenska idrottsrörelsen och tävlingen anordnas sålunda av Svenska Sportdykarförbundet (SSDF), som är ett specialförbund i Sveriges Riksidrottsförbund. Förutom chansen att bli korad till Svensk Mästare kvalificerar titeln för deltagande i internationella tävlingar som t ex VM i UV-foto.

I år är det tredje gången vi har tagit oss till finalen på västkusten. Den föregås av ett kval där man skickar in bilder som bedöms anonymt av tre domare. Av de sex bilder man skickar in ska två i vardera klasserna makro och vidvinkel vara fotograferade i nordiska vatten. De här sex bilderna tog oss till finalen detta år.

Under finalen får tolv dykare med respektive parkamrat göra fyra dyk som är max 60 minuter långa. Vi dyker från två båtar och får dyka på de platser som tävlingsledning och dykarrangören bestämt. Förutom regelverket kring bilderna måsta alla deltagare också följa gällande praxis för dyksäkerhet. Man kan alltså bli diskvalificerad om man beter sej dumt som dykare.

Fyra tävlingsbilder ska lämnas in på lördag kväll och de bedöms sedan anonymt av tre domare. Mästaren koras under söndagen. Klasserna är i år makro, vidvinkel med modell, vidvinkel utan modell och tema. Det är förvånansvärt svårt att åstadkomma bra bilder under stress och det brukar inte finnas en enda fisk i vattnet som vill vara med på bild. Vädret är också en faktor som kan ställa till det. Blåser det kommer vi inte till de bästa dykplatserna och det blir svårare att hitta bra motiv, grumligare i vattnet etc. Fast egentligen är det ju då det gäller att vara extra kreativ. Lite idéer och tankar om komposition har man ju innan, men det är mycket som inte går att förutse. Spännande ska det bli i alla fall och förhoppningsvis en trevlig dykhelg med en mängd ”gamla bekanta”. Kretsen av undervattensfotografer som tävlar är ju inte så stor.

Nu ska allt packas och inget glömmas,

hälsningar Lena  

Giganternas brännmanet !!!

Personer känsliga för brännmaneter varnas !

Tillbaka i vattnet igen efter ett tillfälligt gästspel i luften igår. Den här enorma brännmaneten stötte vi på under vår semester i Kanada. Mycket är större i Amerika, så och även maneter. Vi har aldrig sett något liknande tidigare.

Precis som hemma hittar vi en liten fisk som klarar av de brännande trådarna och håller till i skydd av den stora vackra maneten. För att få lite grepp om storleken ville jag att min sambo skulle simma upp så nära maneten som möjligt.

 Han har poserat med ( mitt upp i) många brännmaneter och tvekande inte inför uppdraget. Bilderna är tagna med en 10-17 mm fisheyezoom, så jag var också ganska nära.

 Vattnet är mycket grönt, det är inte förstärkt i PS. Det beror på algerna som ligger i ytskiktet. Vattnen utanför Vancouver Island kallas därför ibland Smaragdhavet. Tyvärr så gör algerna också att det blir ganska mörkt en bit ner, även om sikten är bra så är det begränsat med solljus som tränger ner. Brännmanet gör sej dock extra bra mot smaragdgrönt, eller hur?

Hälsningar Lena,

som förbereder sej inför helgens SM i undervattensfoto