Fågel, fisk eller.....?

...det råder nog ingen tvekan i detta inlägg, men jag kan inte motstå att visa några bilder av ett litet djur som också finns i Kanada, men som inte lever under vatten. Bara för att de är oemotståndliga!

Det var sent på säsongen för dessa små mästerflygare, som egentligen borde ha påbörjat sin resa söderut. Jag törs inte artbestämma dem för de flesta vi såg var ungfåglar i lite enklare fjäderdräkt. Jag kan gissa på Anna´s eller Rufous hummingbird.

Sockerlösning i röda foderautomater var poppis och de försvarade sina automater mot allt annat levande som kunde komma för nära. Helt klart var de lättast att fånga dem på bild när de satt stilla, men automaterna är ju inte så tjusiga direkt.

Många suddkolibrier blev det och långa stunder med en tung kamerapjäs försedd med mitt bästa tele, en fast Canon 300 mm 1:4 L. Jag ville helst fånga dem i flykten, men det går undan som bara den och de kan ändra rikting så snabbt att man inte hinner förstå

hur de plötsligt bara kan försvinna ur synfältet. Det må finnas små fiskar och nakensnäckor som får en att tänka på juveler i havet. Det här är ett exempel på små juveler som flyger, och som är verkliga mästare i flygteknik.

Hälsningar Lena,

som dyker igen i nästa inlägg

Fågel, fisk eller mittemellan ?

Ja, bedöm själva. Ett klurigt litet djur är det minsann. Första gången jag såg en Grunt sculpin förstod jag inte vad jag tittade på. Jag tog några bilder och först efteråt insåg jag att det var en liten fisk.

Grunt sculpin är den enda i sitt slag, en unik liten fisk som blir ca 10 cm stor. Den gömmer sej ofta i tomma skal från stora havstulpaner, eller gamla burkar och flaskor om det finns att tillgå. Den simmar inte gärna utan "går" på bröstfenorna när den förflyttar sej.

 Jag tänkte att jag skulle ta bilder ur olika vinklar när jag hittade detta exemplar under ett dyk i Barkley Sound, utanför Kanadas västkust. Den ser dock så besynnerlig ut att om man inte ser ögonen så blir bilden mycket svårbegriplig.

På bilden till höger ser man i alla fall en stjärtfena. Men den var blyg och ville inte titta mot kameran. Haven är fulla med förunderliga djur.

I morgon är det måndag, efter semestern...

Lena

Den försynta havsmusen

En skimrande blank fisk sveper förbi oss i vattnet. Den ser ut att vara täck med plåtar av guld eller brons. Ögonen är stora och den simmar nyfiket in i ljuset från min fokuslampa. Trots att det är mitt på dagen har vi mött en havsmus.

I Skandinavien stöter man bara på havsmusen på nattdyk och den är en raritet att få möta. I vissa norska fjordar, under tidigt vår, kan man ha turen att få se dem. I Kanada träffar man dem på dem när som helst på dygnet. Dock inte samma art som i Norge men de karaktärisktiska dragen kan man inte ta miste på; stora ögon, glänsande som guld och med en lång stjärt.

Havsmusen är en broskfisk och därmed släkt med hajar och rockor. Det finns dock inte det minsta drag av haj hos dessa försynta, lite nyfikna fiskar. De liknar inget annat som finns att beskåda under vatten och trots att det är olika arter i Skandinavien och Kanada så råder det ingen tvekan när vi möter dem. En havsmus är en havsmus.

 Ha en fin söndag allihopa

Hälsningar Lena

Haj !

Vattnet är mörkt och sikten ganska dålig. Vi har varit nere nästan 45 minuter och när jag tittar på manometern inser jag att luften inte räcker mer än några minuter till, innan vi måste gå upp. Jag gör mej beredd att påbörja uppstigning när jag plötsligt får syn på en stor mörk skugga under mej...jag kollar efter Fredrik och han har också fått syn på den. Hajen är mycket grov och betydligt större än jag föreställt mej. Den svänger runt och vi sjunker ner för att komma närmare, samtidigt justerar jag upp ISO på kameran. Det är mörkt och jag vet att tiden är på väg att rinna ut. Jag får till två bilder innan den majestätiska hajen försvinner ner i djupet och vi tvingas avbryta dyket. Jösses, vi har just mött vår första Sixgill shark!

Vi är extatiska när vi kommer upp i båten men bilderna är tyvärr inte mycket att ha. Mörka, grumliga och hajen är tydligt på väg bort. De andra dykarna är också uppspelta för de har också sett den. Kathy, som driver dykcentret, har sett många "sixgills" och när jag påtalar hur stor den var säger hon att det var en liten! Bara en "tonåring" på ca 2 m. Hon har en snutt grumlig video och då jag envisas med att hajen vi såg var betydligt större än 2 m börjar vi jämföra vårt bildmaterial under kvällen. Trots den dåliga kvaliten kan vi se vissa märken på hajarna och inser att vi mött två olika individer. Sixgill sharks kan bli ca 4,5 m långa och den vi såg kan ha varit närmare 4 m.

Sixgill sharks lever egentligen på djupare vatten, men kommer upp grundare under vissa perioder och man kan då ha tur att få se dem. Tur, ja det är det, för arten är ovanlig och ses inte alls lika ofta längre. Vi har tur en gång till. Nästa morgon, bara några minuter efter vi kommit i vattnet, dyker det upp en haj. Den kommer glidande genom vattnet och jag lyfter kameran. Hajen ändrar inte riktning utan simmar rakt mot mej. Jag hinner ta tre bilder innan den viker av och simmar förbi. Den var då så nära att den nästan snuddade i kameran! Vilket möte!

 Mindre än den vi såg i går men ändå en praktfull Sixgill shark. Vi det här laget har de andra dykarna också fått syn på den och trots att det är fem personer i vattnet (tre med kameror) väljer den att göra ett par svängar till mellan oss. Jag låter de två andra få möjlighet att ta några bilder och njuter bara av att se den glida förbi.

Det här är bara ett exempel på vad vattnen runt Vancouver Island kan bjuda på...

Hälsningar Lena

Lite fusk - men oemotståndlig ändå...

Efter en heldag på Vancouver Aquarium kan jag inte motstå att lägga ut några bilder trots att det inte är äkta undervattensbilder. Bland de sista djuren vi hittade var två små delfiner (tumlare) som numera bodde på akvariet. Båda hade hamnat där efter att de fastnat i nät och skadat sej. Vi stannade till vid fönstret där man kunde se dem under vatten och blev kvar en lång stund. En av de två simmade upprepade gånger förbi fönstret. Efter en stund märkte vi ur den stannade upp om det fanns barn framme vid glaset. Kanske en tillfällighet, men efter en stund insåg vi att den kom närmare glaset och den verkade ”visa upp sej” för barnen, med mer engagemang än för bara vuxna. Den simmade alltid ner till deras nivå och satte ofta nosen mot glaset. Med sitt bedårande leende var den helt oemotståndlig. Eller hur ?

Ha en fortsatt fin sommar

Lena