Östuna kyrka

Jag vaknade en halvtimme före väckarklockan skulle ringa och såg att det var dimma ute. Övervägde en kort stund, sedan lämnade jag sängvärmen. Nu behöver man inte stiga upp så tidigt för att vara ute när solen går upp. Problemet är att många andra är uppe och på väg till jobbet, så man kan inte stanna med bilen hur som helst, inte ens på småvägarna. Det gjorde att jag till slut hamnade vid Östuna kyrka, där det gick att parkera.

Det var stämningsfullt vid kyrkan och kyrkogården som omgärdades av en stenmur.

Solen hade hunnit en bit över horisonten, men det fanns träd och dimma så det var hanterbart. 

Snarlik den förra bilden, men jag hade svårt att bestämma mej...

När jag lämnade hade det mesta av det magiska ljuset försvunnit, men jag hade fått en fin stund och var väldigt sugen på frukost. 

Hälsningar Lena

Några glimtar från Gävle

Jag var på en återträff med gamla klasskompisar (från grundskolan!) i Gävle i helgen och på söndagen passade jag på att träffa även en god vän från gymnasietiden. Efter lunch promenerade vi längs några av de fina gatorna i gamla stan. Om ni känner igen något av detta så har Torbjörn visat bilder härifrån flera gånger.

Den här innegården var speciell för mej i tonåren. Här hängde vi mycket, samt i det gröna huset och pysslade med teater och musikaktiviteter mm. Nu är det en privat bostad och jag tog snabb ett par bilder innan vi gick vidare.

Det finns några pittoreska gränder här och vädret var fortfarande fint, men regnmolnen hade börjat hopa sej.

Ett elskåp dekorerat med pärlplattor. När det började duggregna tog vi bilen och åkte vidare.

Om man kör från Alderholmen i Gävle mot Brynäs passerar med det gamla gasverket och gasklockorna. De byggdes 1893 efter ritningar av Ferdinand Boberg.  Den sista gasen levererades 1966 och området blev en plats för skrothantering fram till mitten av 1980 talet, då man började sanera och restaurera. När jag växte upp var gasklockorna ett spännande, lite farligt och ack så förbjudet område att utforska. Men man var ju där och snokade runt ibland...  

Här är lilla och stora gasklockan 1:a september 2024. Nu är det en plats för kulturmöten, upplevelser och evenemang. Hela industri- och varvsområdet intill havet har utvecklats till en arena för stora upplevelser, och ett nytt bostadsområde har växt upp på Alderholmen. Det regnade tyvärr när jag kom hit så besöket blev kort. Nästa gång jag är i Gävle ska jag se mej om mer noga i denna del av staden. Det vore också väldigt kul att se hur dessa hus ser ut invändigt numera. 

Hälsningar Lena

Två fåglar till

När jag var vid Hjälstaviken spanade jag efter alla möjliga småfåglar. Ing-Marie visade ju de unga pungmesarna och en blåhake, dessutom hörde jag skäggmesar i vassen men ingen av dessa små ville visa sej för mej. Något överraskande stötte jag plötsligt ihop med två fasantuppar. Jag hade inte alls siktet inställt på så stora fåglar på marken, där jag då befann mej.  

Jag var ganska nära dem men det var mörkt bland träden där de rörde sej. Här väntade jag på att en av tupparna skulle komma ut i ljuset, för att de vackra färgerna skulle gå fram bättre. 

Här korsades vår väg och tupparna försvann snart i den rikliga växtligheten.

Hemma i köket fick jag idag syn på en tufsig liten gäst i fågelbadet sent på eftermiddagen. Jag skulle börja laga middag när den plötsligt satt där, en ung rödhake. 

Jag hämtade kameran och gläntade försiktigt på altandörren. Den satt kvar och drack vatten, övervägde kanske ett bad, men det skramlade till hos grannen så den blev osäker och flög. Jag skymtade den i trädgården när jag lagade mat och den kanske badade till slut. Vi åt söndagsmiddag och i morgon väntar en ny arbetsvecka.

Hälsningar Lena

Hägrar

Åkte till Hjälstaviken riktigt tidigt en morgon och kom fram innan solen hunnit upp. Jag hade också tänkt att om jag hade lite tur skulle  pungmesarna visa sej, som de gjorde för Ing-Marie, men när jag kom hade de inte vaknat än. Det hade däremot hägrarna, både ägretterna och de grå.

När solen började gå upp över trädtopparna ändrades färgpaletten ordentligt. 

Det är höstfärger vid gömslet nu och tonerna blev verkligen varma i det låga ljuset. Ägretterna fiskade småfisk och verkar ha en lite annan taktik än gråhägrarna, för de hugger efter allt och står inte alls stilla lika länge som gråhägern.

Det var ganska långt avstånd till fåglarna men ibland flög det förbi någon lite närmare gömslet.

Det stod en gråhäger helt stilla till vänster om gömslet. Jag tror inte den fångade något så länge den stod där. 

Det fanns inte så  många andra arter att spana på, men ett par snatteränder passerade över det guldgula vattnet. Någon pungmes fick jag dock aldrig se och inte någon skäggmes heller, fast jag hörde dem så de var där någonstans.

Gråghägrar och ägretter kunde samsas någorlunda på fiskeplatserna. Här trodde jag att det kanske skulle bli lite mer uppvisning av flaxande fåglar... 

...men de två grå flög bara runt och sedan försvann de bort.

Det var däremot inte OK när en ägretthäger försökte landa på samma flotte som en gråhäger. Den blev bortmotat omgående.

Här var det faktiskt också en ungmås med och otroligt nog är alla fåglarna skarpa. De visade upp sej på rad.

Gråhägrarna flög närmare gömslet några gånger.

Här hann jag inte zooma ut för den kom på tok för nära.

Sedan vek den av över den mörka delen av vattnet som fortfarande låg i skugga och jag hade inte tid att sitta kvar längre. Det var ju vanlig vardag och jag skulle jobba.

Men i morgon är det fredag, yeah....

Hälsningar Lena

Rovfåglar i människans tjänst

Härom dagen läste jag om Fearnley, en 20 år gammal savannörn som för tillfället jobbade på St Andrews golfbana. Den anrika golfbanan har svåra problem med måsar som samlas vid stora tävlingar för att ta del av alla godsaker som serveras. Han har tre kompisar, Enya, Nailer och Sage som också jobbar på golfbanan nu under de stora tävlingarna. Det enda de behöver göra är att vara närvarande, sittande på armen på en tränare som går runt med dem. Det håller måsarna i schack. Fågeln på bilden känner nog många här igen som en röd glada och den har inget med vare sej golf eller tennisbanor att göra. 

Det här är  samma glada. Den är född och uppvuxen i fångenskap i Skottland. Vi såg den på den stora lantbruksutställningen Royal Highland Show i Edinburgh. I Sverige och de nordiska länderna, utom Danmark, är det förbjudet att hålla rovfåglar i fångenskap sedan 1969. I de flesta andra länder i världen är det tillåtet.  

Att jaga med rovfåglar är en mångtusenårig tradition som Unesco utsåg till ett immateriellt världskulturarv 2012. I dag är den här traditionen särskilt stark i Saudiarabien, länderna kring Persiska viken och i Pakistan. Där är jaktfalken den ultimata statussymbolen. Det finns dock fortfarande nomadfolk i Centralasien t ex delar av Mongoliet och Kina som använder rovfåglar för att skaffa mat. De jagar främst med kungsörnar.

Gladan deltog i en uppvisning där man också informerade om rovfåglar ur många perspektiv. I Skottland finns det en hel del företag som föder upp och använda rovfåglar i människans tjänst t ex för jakt, uppvisningar, filmprojekt etc.  De kan också få jobba på St Andrews golfbana eller på  Wimbeldon som sin egen hök, Rufus, som håller efter duvorna på banorna. Enbart fåglar uppfödda i fångenskap är tillåtna i Storbritannien och alla fåglar bär sändare.  

Efter gladan kom det fram en bengalgam (vitryggad gam). Gamar används inte för jakt. Här var det enbart uppvisning och information om vad som händer med världens gampopulationer (naturens städpatruller). Bengalgam var världens vanligaste rovfågel 1980-talet men har minskat katastrofalt pga av förgiftning.

Diklofenak (och andra liknande substanser) som finns i smärtstillande preparat t ex Voltaren, används också inom veterinärmedicin. Rester av läkemedlen i död boskap förstör njurarna på rovfåglarna, ofta med dödlig utgång. Hannar drabbas dessutom hårdare än honor och 2018 uppskattades populationen till färre än 15 000 individer. Arten kategoriseras sedan 2000 av internationella naturvårdsunionen IUCN som akut hotad. 

Royal Highland Show har ca 200 000 besökare över fyra dagar och rovfåglarna flög två gånger per dag (olika fåglar). Jag tror inte att en särskilt stor andel av dessa besökare kände till vad som händer med världens gamar eller reflekterat över gamarnas betydelse i naturen. Här fick de veta.

Diklofenak är förbjudet i Indien och flera länder i Sydasien, andra preparat har också utvecklats som är mindre skadliga t ex meloxicam, samt att olika åtgärder (åtelmatning, uppfödning etc) har satts in för att rädda gamarna, men det går sakta och det är andra problem som också påverkar processen.

Efter gamen kom uppvisningens största fågel och hade åskådarna inte höjt mobilen för att ta en enda bild tidigare, så gjorde folk det nu. Hur många har sett en friflygande havsörn så här nära förut? Det här var en ung hanne och hans mor visades under det andra tillfället för dagen. 

Mannen i bakgrunden, som skötte informationen på ett både proffsigt och medryckande sätt, kom nu in på aspekter som var mer aktuella i det egna landet och för lantbrukare, specifikt fårbönder. Örnarna har ökat i antal även här, som i Skandinavien, och skyddsjakt har varit på tal för den potentiella fara de anses vara under lamningssäsongen. Men tackorna är vaksamma och örnarna rätt lata. De hade därför många gånger bevittnat hur de landar i en hage med tackor och lamm, för att äta efterbörd eller möjligen ta med sej ett dött lamm som lämnats. 

De hade filmat med flygande örnar precis under lamningen vid ett antal gårdar i Skottland, där lantbrukarna först protesterat när de anlände. När de skulle lämna platsen efter två veckor fick de emellertid veta av fårägarna att det var över förväntan hög överlevnad på lammen i området och att de inte sett skymten av rävar, korpar eller kråkor i hagarna.  Ingen exakt vetenskap men kanske kan den informationen lugna ner motståndet något. Den här bilden är obeskuren och även om brännvidden är 500 mm drog jag efter andan när den kom inflygande.    

Kulturarv, bevarande, sport eller jakt för bättre bemedlade. Man kan ha många åsikter om falkenering, men i det här landet är det tillåtet och föreställningen de bjöd på var mycket mer än bara en visuell show. Många gick helt klart därifrån med betydligt mer ny och bra kunskap om rovfåglar än de hade när de kom, och kanske något lite mindre fördomar om örnar som lammdödare. 

Hälsningar Lena

PS. Jag känner till att vissa fågelorganisationer oroar sej för att förrymda falkhybrider ska blanda sej med vilda populationer och ställa till det i naturen, men det här kändes tillräckligt långt ändå, utan att gå in på det.