Några blandade rutor från Ungern

När man sitter sex dagar i gömsle, inklusive så långe man orkar på kvällstid, blir det en hel del bilder att gå igenom. Jag har bara visat en bråkdel i bloggen och går fortfarande igenom visa delar av mapparna, mest för att ta bort. Här kommer några udda rutor som jag tyckte var värda att visa. Ovan en ägretthäger. De var inte så tuffa som gråhägrarna, men de fanns ofta med i bakgrunden.

Här är det en bild från den lilla dammen där uttrarna höll till. Där var konkurrensen inte så stor och ägretter kom för att fiska ibland. Här har solen precis gått upp.

I den dammen fanns också en hel familj med rörhönor. Som alltid när man sitter i gömsle är det trots allt långa stunder då det inte händer särskilt mycket. Då kunde man roa sej med att titta på rörhönorna som ibland visade på denna coola dykteknik. Det var antagligen ganska jobbigt för de gjorde bara två, tre dyk på detta sätt sedan övergick de till mer stillsamma former av födosök.

En lurig liten fågel som dök upp med jämna mellanrum i denna damm var en gärdsmyg. Den blev en utmaning att försöka fånga på bild. Den satt inte stilla många sekunder i taget och uppehöll sej ofta inne i vassen eller på mörka ställen. Här kom den fram för att dricka ett kort ögonblick. 

Det hände också att den kom så nära gömslet att det inte gick att fota den. Här är den på god väg och bilden är tagen med zoomen på 100 mm. 

När man besöker Bence på vintern får man bo i det nybyggda huset med väldigt fina enkelrum. Utanför rummen på nedre botten finns en damm och innanför fönstret en arbetsbänk med ett stativhuvud för två kameror. Det höga gömslet bredvid huset sitter man i på sommaren. 

En dag när jag råkade vara på rummet, vilket inte var så ofta, satt den här unga hägern precis utanför mitt fönster. Det fanns ingen fisk i dammen vid tillfället men den kanske hittade något annat. Den stegade i alla fall förbi mitt fönster och fortsatte förbi längs kanten på dammen. Jag hade ju en kamera nära till hands så det blev några bilder på den. 

Mitt emot det nya boningshuset finns ett äldre hus som innehåller bl a kök och en del andra rum, förråd etc. De har satt kaffemaskinen utanför så att man lätt ska kunna ta en kopp utan att behöva ta av sej skorna. På vintern är de extremt kladdigt när det inte är frost och gegga smetade fast på kängor/stövlar långt upp på skaften. 

I gömslet Teatern får man stifta bekantskap med ett gäng skarvar. Den här passar på att vila samtidigt som den låter vingarna torka i solen. Att de kan vila i "torkposen" har jag inte sett förut.

Skarvarna var ofta bråkiga och högljudda men när man sitter länge och tittar på dem kunde man också se stunder av ömhet och stillsam kommunikation mellan fåglarna. Allt handlade inte om konkurrens om fisk.

Gråhäger och skarv tolererade varandras närhet till en viss gräns och hade ett par olika sätt att visa var den gränsen gick, trots att de nog inte pratade samma språk. 

Jag satt också två gånger i ett skogsgömsle där det fanns bl a fröautomater, en vall med spridda majskorn och en del gömda "godsaker" för rovfåglar. De för oss vanliga småfåglarna höll till här, inklusive hackspettar samt en snabb sparvhök som svepte förbi och var omöjlig att fånga på bild. Rådjur och nötskrikor kom för att plocka i sej majskorn. Det fanns ingen fisk i dammen, men ändå kom denna unga gråhäger hit. Varje dag enligt alla som satt här.

Den stod och stirrade i vattnet, men fick förstås inte napp på någon fisk. Däremot letade den upp köttstycken som var utlagda åt helt andra matgäster, tog ner dessa till vattnet där den blötte maten innan den svalde den hel. Hägrar är inte så kräsna, bara det är animaliskt protein verkar de nöjda.  

Vråken kom också och det fanns mat kvar även om hägern var ganska glupsk. Tyvärr hade den sista lilla solglimt som rådde denna eftermiddag försvunnit när den landade.  

Den kände uppenbarligen igen sej på denna plats och kom betydligt närmare än jag hade förställt mej. 

Det var bara två kvällar som hela gruppen var samlad och åt middag samtidigt, första och sista, eftersom de som sitter i Teatern får mat levererad dit. Sista kvällen var det väldigt trevligt uppdukat för oss och Bence var med oss när vi åt. Trälådorna i bakgrunden (med kran som på vinboxar) innehöll någon slags fruktdryck som ett alternativ till vatten. Öl och cola fanns i kylen till självkostnadspris.   

Bence är mycket intressant att prata med och han frågar dessutom mycket om var man kommer ifrån, djur- och fågellivet, hur djur- och naturskydd fungerar, jakt etc. Han är också den som vunnit flest kategorier (och gånger) i tävlingen "BBC wildlife photographer of the year". Som ni kan se står inte Bence på randen till pensionering, som en del andra av de riktigt erfarna och duktiga arrangörer inom denna nisch. Till slut var det bara jag, Brutus och Bence kvar vid bordet. När han fick veta att jag fotat en örn som bråkade med en häger i luften ville han väldigt gärna se bilderna, för det hade han aldrig sett. Örn som anfaller häger på marken ja, men inte en luftstrid. Varenda bildruta analyserades och det blev mycket bläddrande fram och tillbaka. Kul avslutning på resan onekligen. 

Hälsningar Lena 

I alla fall ett vårtecken och fotofika i Uppsala

Det dyker upp vårtecken i var och varannan blogg nu och det är ju hoppingivande. Jag har dock inte hittat så många ännu...utom kanske ett.

Det ser inte riktigt ut så här på Fågelsången i Uppsala, men de har väldigt mycket gott att bjuda på. Eftersom det är 2 mars på lördag hoppas jag att några av er är sugna på en fotofika 10:30? 

Hälsningar Lena

Våra rådjur

Våra trogna rådjur som gästat oss hela vintern kommer nu mera sporadiskt, vilket är precis som det ska vara. Vi har fortfarande äpplen från den jätteskörd som vi fick förra året och de kommer ibland för en fruktstund. De bryr sej inte det minsta om att äpplena varit frysta och upptinade flera gånger, då vi förvarar dem i garaget. 

Den här bocken hör till en av stammisarna och han kommer oftast i sällskap med en tjej. 

Ikväll kom han när solen precis försvann bakom skogen och det började skymma, alltså strax efter fem. Han står precis utanför vårt vardagsrumsfönster. Vi har stora fönster mot skogen och vardagsrummet är nedsänkt en halv meter i marken, jag hamnar därför precis i ögonhöjd med rådjuret då jag sitter i en av våra favoritfåtöljer. Vi har också en enkel form av trädgårdbelysning som faktiskt bidrar till ljuset i dessa bilder.   

Han har en get med sej men hon är lite misstänksam ikväll och tar det lugnt i bakgrunden. 

Hon kommer fram och äter av äpplena men är vaksam just ikväll. Vi har setts många gånger förut men hon känner kanske att jag sitter med kameran precis bakom fönstret.

Bocken bryr sej inte det minsta och gör lite pälsvård efter avslutad måltid. Det här har vi sett flera gånger nu när snön har smält bort och de nog mest kommer till oss för lite godsaker. Vinterpälsen kliar kanske...

Jag satt och väntade på dem ikväll för jag vet att de numera kommer allt mer sällan. Helt i sin ordning. Deras mat har tinat fram och snart kommer det att spira gröna grässtrån i överflöd. Tulpaner nej...jag har inte tulpaner i mina rabatter. Men det mesta efter tulpansäsongen får vara ifred och vi trivs bra med våra rådjur.

Hälsningar Lena

Fredag

Fredag och ett par dagars ledighet att se fram emot. Vi brukar äta fisk eller skaldjur på fredagar. Det ska vara lätt och snabbt efter jobbet. Ikväll blev det fiskburgare på torsk, kryddade med gräslök och en romsås med mycket dill. Stripsen är inte något hemmagjort utan kommer från frysdisken på Coop. Det är ju fredag och då finns det gränser för vad köket orkar fixa fram. 

Hälsningar Lena

Några dimmiga rutor på väg hem

Jag hade kameran med mej till jobbet och numera är det ju fortfarande nästan ljust när jag åker hem, så jag tog några rutor på impuls. Det här är en av få platser där jag kan stanna tillfälligt. Ni har sett det förut.

En vy längs vägen. Bilderna är konverterade till svartvitt men jag behöll lite kyla i "färgerna". Det är så jag upplevde det.

En favoritplats med grinden mot hagen (tyvärr också en busshållplats så det gäller att snabba sej).

Jag stannade på ett ställe längs vägen innan jag åkte hem så när jag kom in i Knivsta var det betydligt mörkare. Jag borde nog testa detta oftare...Det är en speciell stämning i mörker med lite dimma.

Hälsningar Lena