Rödhake och Uppsala Fotofika lördag 6 april

SMHI utlovande snö och kraftiga vindar efter påsk. Jag bestämde mej för att jobba hemma. Det första snöflingorna föll vid 10-tiden, då jag gick för att fylla på kaffe och fick syn på den här fina gästen på stubben.

Det blåste också så hårt att det ibland såg ut att yra iväg småfåglar runt matningen. På stubben verkade det dock vara lite lugnare. 

Det kom ingen mer snö över Knivsta, mer än dessa små flingor, och det gör absolut ingenting. 

Det här är grymt goda toscamazariner som tar en evighet att baka och innehåller en massa olika ingredienser. Man kan också göra det lätt för sej och äta liknande godsaker på lördag 6 april då det är Fotofika i Uppsala klockan 10:30 på Fågelsången. Hoppas vi ses då?

Hälsningar Lena

Rapport från Råstasjön

Söndag och jag kände för en utflykt, det fick bli Råstasjön. Det kändes som hög tid att kolla om några hägrar anlänt dit och kanske även "hybriden", som jag ju bryr mej lite extra om. Det var snö och vackert i Solna.

Det fanns hägrar på plats och man kunde smyga på dem i vassen. Inte svårt alls för de sitter precis vid gångvägen och den här bilden kan vem som helst ta med en telefon.

Eller det kanske inte kan bli precis en sån här bild med en telefon? Jag vet inte för jag har inte den typen av telefon och använder den sällan till fotografering.

Enstaka hägrar satt så att de kunde spana ner i vattnet, men jag tror inte utdelningen var så stor på denna plats. 

Det fanns inte några fisklådor utställda än så matningen av dessa fåglar har inte börjat. Jag tror att de var hungriga för när några närmade sej vattnet med mat till änder och sothöns flög flera hägrar också fram, för att konstatera att bröd inte duger för en häger.

De flög lite fram och tillbaka,...

...men gjorde egentligen inte så mycket mer än väntade på mat. Det kan ju hända att några av dem fiskade i det vatten som fortfarande var öppet men jag såg inte några bevis för det.

Jag promenerade runt sjön och mötte många som njöt av en rask promenad i det krispiga vintervädret. Med tjockaste vinterjackan på är väl inte 6 minusgrader något att bry sej om. 

Den här hunden hade jag gärna fotograferat utan täcke mot snö, men det var nog inte läge för det på denna promenad. Jag hoppas i alla fall att jag någon gång ska få möjlighet att fota dalmatiner i snö, utan täcken och halsband. Bara svarta fläckar och snö....

Jag passerade ett fint litet vattendrag utan någon som helst aktivitet. När det här var mer vildvuxet och stenigt var det alltid fåglar där men nu är det mest öde.

En bit längre bort längs gångvägen hittade jag i alla fall denna fina rödhake. Lägg märke till att den har is på benen.

Vattenrallen var på plats men den ville inte vara med på bild. Men en koltrast och en björktrast ställde i alla fall upp.

Den bleka solen som jag inte sett så mycket av skymtade bakom husen när jag gick mot bilen. 

Innan jag kom fram passerade jag en småfågelmatning och där poserade en nötskrika väldigt fint en kort stund. Det var allt från Råstasjön för denna gång. Hybriden var inte där, ett 15-tal hägrar är på plats och väntar på att Solna stad ska öppna fiskserveringen och minst en vattenrall finns på plats för den tålmodige.

Hälsningar Lena

En liten solstråle

Hälsningar Lena

Under en allt igenom gråmulen dag....

....landade den här framför mina fötter på den blöta grusvägen. Ett till kort ögonblick att bevara. 

I morgon är det fredag...

Hälsningar Lena

Rödhaken

" Förutom att rödhaken har Kristi blod på bröstet kan namnet komma från att den sägs ha fört elden till människorna."  Det kan man läsa om denna fågel i boken "Om fåglar i Sverige" av Staffan Ullström och Lars-Åke Janzon.

Varje vår kommer rödhaken till vår trädgård på ett kort besök. Under ett par veckors tid är den en trogen gäst vid talgblocket och på marken under fröautomaten (där det förstås också finns mat). I år har vi två stycken som hävdar sej bra bland grönsiskor och grönfinkar. Det kan vara ett par, för det går inte att se skillnad på könen.

Erik Rosenberg påtalar i sin bok "Fåglar i Sverige" de höga benen och de stora mörka pärlögonen hos rödhaken. Det är nog mycket ögonen som gör att vi tycker att den är så speciell och vacker, samt det orangefärgade bröstet. Den sätter sej inte på de estetiskt bästa platserna hos oss men i gengäld kommer den ganska nära.   

Det var inte förrän vi träffade de verkliga fågelexperterna i Oxängens ringmärkargrupp som vi insåg hur vanlig denna fågel är. Den svenska populationen uppskattas till 3 800 000 par (Janzon & Ullström, 2015), men beståndet har en långsamt nedåtgående trend.    

Det är en allmän tro i hela Europa att rödhaken för lycka med sej. Om ett brudpar möter en rödhake då de lämnar kyrkan efter vigseln, går de ett lyckosamt äktenskap till mötes (Janzon och Ullström, 2015). Jag kan inte motstå rödhaken och fotograferar den varje vår då den kommer till oss. 

Hälsningar Lena