Östlig rävekorre

Stefan visade en serie bilder på ekorrar för ett tag sedan och jag är lika svag för dessa gnagare som han så här kommer en annan variant fotograferad i Texas. En fox squirrel" eller östlig rävekorre är som mycket annat i USA betydligt större än motparten vi har i Sverige. Den kan väga upp till 800 gram och älskar att frossa i ekollon (jättestora amerikanska), valnötter och pekannötter. I villaområdet där min syster bor och i parkområdena runt omkring finns det mängder med rävekorrar. 

De kan variera lite i färgerna men det här är nog den vanligaste kostymen och de har en lång kraftig svans som de viftar med. De har också en repertoar med olika ljud som de kan ge ifrån sej om man står och tittar på dem.

De är nyfikna och den här lyssnar till ljudet från min kamera. De har anpassat sej till att bo bland villorna och plockar girigt nötterna från alla ekar och pekannötsträd som finns i området. 

Här kan man se hur den svänger med svansen. Ekorren har en kroppslängd på 25 -38 cm och svansen är ungefär lika lång. Det betyder alltså att en stor individ kan ha en totallängd på över 70 cm. 

Även om de gillar nötter äter de förstås lite allt möjligt som t ex bladknoppar, insekter, rötter, fågelägg, grönsaker i trädgårdslandet, frukt och grödor som t ex havre, vete och majs. De ställer dock inte till med samma röra som tvättbjörnar gör när de kommer åt soporna.

De här ekorrarna tillbringar förvånansvärt mycket tid på marken och man ser dem ofta när de plockar nedfallna nötter. Den här har fått tag i ett fint ekollon.

De gömmer nötter i förråd inför vintern och helst ska de skalas innan de stoppas i förrådet. Den här försvann upp på ett hustak med sin nöt så kanske fanns det ett nötskafferi där uppe någonstans. 

Hälsningar Lena

Hägerrapport

Om ni är trött på de stora fåglarna fortsätt inte läsa. Solen strålade under lördagen och jag kunde inte motstå ett promenad runt Råstasjön. Men det var väldigt mycke is och på sina ställen var den tunn...

....så hägrarna blev blöta om fötterna vid sin matplats.

Det hade nyligen serverats fisk och fast det verkar finnas gott om mat ska de ju kivas lite vid restaurangen.

Man kan stå mitt bland fåglarna och bara titta på dem.

Isen är ett problem även för dem...

...även om de kan använda vingarna att räta upp tillvaron och värdigheten.

Isen över den stora vattenpölen höll inte för en häger.

Undrar varför de måste jaga varandra när det finns fisk åt alla? De här fåglarna har ju hängt här hela vintern och borde känna varandra vid det här laget. 

De ödslar energi på ett spel som inte behövs eller har de bara tråkigt? När de inte behöver ägna timmar varje dag åt att skaffa mat återstår ju bara att sitta och putsa sej.

Coola är de i alla fall

Här gäller det att halka av isen lite snyggt...

...och svälja fisken med huvudet först.

När de hade plockat åt sej några fiskar flög de iväg och satte sej på solsidan av sjön. 

Det är väldigt häftigt att stå mitt bland dessa jättelika fåglar när de flyger förbi i ögonhöjd. Många av dessa flygbilder blev helt misslyckade men det räcker ju gott och väl med någon enstaka där fokus sitter rätt.

De fick mat vid 13-tiden om någon mer är intresserad av att åka dit. När de inte äter sitter de mest stilla.

Hälsningar Lena

Shaken, not stirred...

Om ni har sett den senaste Bond-filmen kanske ni känner igen den här vyn. Det är Atlanthavsvägen i Norge och en rafflande biljakt längs denna väg ingår i den senaste Bondfilmen "No time to die". Om ni inte sett den kan jag rekommendera den som en trevlig underhållning och man behöver inte se den på bio. För 49 kronor kan man se den "Coronasäkert" hemma i soffan under 48 timmar med egna hemmagjorda popcorn.   

Det som är lite intressant är att mitt i denna biljakt svänger de av från Atlanthavsvägen och hamnar i en miljö som absolut inte finns där. Vi har semestrat där flera gånger och vet hur det ser ut. Bond hamnar i en typ av natur som snarare ser ut som British Columbia. Men det är ju underhållning och som sådan är filmen välgjord. Jag tänker på det flera gånger och häpnar över hur snyggt filmat det är. Inte bara vyer utan även när de är inne i byggnader. Det finns fler scener som är tagna i Norge mitt i vintern och det är också väldigt snyggt gjort. Absolut iskallt!

Sen återstår frågan om den ska vara "shaken" eller "stirred"....? Vi gjorde en vodka martini enligt Bond och den blev kall men också lite blaskig. Dessutom blir den absolut inte klar (vilket den är i filmen). Vi föredrar nog riktig "dry martini" med gin som bas och man behöver inte skaka den med is för att få den kall. Men kanske planera lite i förväg...oliverna är också ett måste.

Hälsningar Lena

PS. Filmen är klart sevärd och lite nytänkande för Bond har faktiskt gått i pension och en ny agent har tagit över signaturen 007...

Strömstaren har inget emot kylan

Till skillnad från leguanerna i förra inlägget är strömstaren ett varmblodigt djur och den klarar kylan på ett helt annat sätt. Men det är ändå fascinerande att denna lilla varelse kan bada isbad hela vintern. Vatten leder värme ca 20 gånger bättre än luft och alla vet att ramlar man i vattnet på vintern är det bråttom att komma upp innan kroppstemperaturen blir farligt låg.

Strömstaren har ju förstås förstklassig isolering. Fjädrar är en förutsättning för att fåglar ska kunna flyga men den täta fjäderdräkten är också vattenavstötande och man kan se små pärlor av vatten på fågeln. Under fjädrarna finns ett tjockt lager isolerande dun. Strömstaren blir inte blöt. Ungefär som att dyka i en torrdräkt med ett underställ fyllt med dun. 

Men jag klarar bara en dryg timmes vinterdykning i torrdräkten. Jag har visserligen inte dun i understället (opraktiskt om det blir blött) men det är förstärkt med merinoullkläder närmast kroppen. Strömstaren dyker ju också i strömmande vatten som leder bort värme ännu bättre än stillastående, som vi dyker i. Den fixar det ändå.

Här kommer den simmande med något i näbben...

...och så "exploderar" den upp ur vattnet. 

Den börjar snart om på en lämplig plats i det strömmande isvattnet...

...och dyker med huvudet före, sploff. Den försvinner under ytan och är borta ca 15-20 sekunder...

...innan den kommer uppfarande i en kaskad av vattendroppar. Det här är hårt arbete och när man använder musklerna produceras värme. När vi dyker vill vi inte arbeta så hårt för då förbrukas luftförrådet fortare. Simmar man mycket hinner man heller inte se alla fina smådjur som finns. Alltså blir jag kall men strömstaren håller sej varm. Alla som har fotat strömstare vet dock att den inte dyker hela tiden utan är aktiv i perioder och mellan dessa sitter den still. en balans mellan muskelarbete och vila. Det går också åt väldigt mycket energi för det arbete strömstaren utför och ju mindre ett djur är desto mer energi förbrukar det per kilo kroppsvikt. 

Strömstaren måste alltså äta väldigt mycket och det får inte vara hur energifattigt som helst. Jag kan sålunda inte låta bli att fascineras av hur strömstaren får ihop sitt energilivspussel. Den kan ju inte hugga en chokladboll och en energidryck i förbifarten...

Hälsningar Lena

Beware of frozen iguanas!

Grön leguan, Iguana iguana, är en stor växtätande ödla. Även om den heter "grön" så förekommer den i en mängd olika färgnyanser förutom grönt.  Den kommer ursprungligen från central- och sydamerika men har spridit sej till Mexiko, södra USA och många av de karibiska öarna.

Det här är en ganska ung individ som är vackert grön. De klättrar obehindrat i träd med de långa kloförsedda tårna och sover ofta i träd och buskar. Det är ett växelvarmt djur som inte kan reglera sin kroppstemperatur och den lever därför bara i tropiska områden. Just nu har Florida drabbats av en köldknäpp och då tappar de sovande ödlorna medvetandet till en sån grad att de faller ur träden.

De kan bli 1,5-2 meter långa och väga upp till 10 kg. Det är inte en "liten ödla" man vill ha nedfallande på sej från hög höjd. De klarar fallen bra men sedan blir de liggande som döda tills det blir varmt igen. "Frozen iguanas" har blivit ett väderfenomen i Florida som rapporteras flitigt i sociala medier och på nyheterna varnar man för de fallande ödlorna.

Det är egentligen ganska häpnasväckande att ödlorna överlever nedkylning till så låga temperaturer och kan "återvända till livet" när solen värmer upp dem igen. Det krävs minusgrader i 4-5 dagar för att populationen ska decimeras nämnvärt. I Florida frodas leguanerna och skadar både djur- och växtlivet. 

Flera öar i karibien har också fått leguaner. Vissa har kommit flytande på stora stockar efter kraftiga oväder. Populationen i Florida härstammar till stor del från ödlor som folk har haft som husdjur och sedan kommit på att de inte alls var så trevliga då de blev stora. Klimatet i Florida är perfekt och de har nästan inga naturliga fiender. Man befarar också att förändringar i klimatet gynnar ödlorna och gör att de sprids norrut. 

Leguanerna anpassar sej dessutom till att leva nära människor. Bilderna i detta inlägg är tagna på Grand Cayman och de flesta kommer från en liten park i ett bostadsområde med en damm. De gillar att bo vid vatten och den variation av växter att äta som finns i planterade parker och trädgårdar. Köttätande växelvarma djur behöver inte äta särskilt ofta. Denna växtätare har däremot en lågenergidiet som gör att den dagligen måste äta ansenliga mängder. 

Hälsningar Lena