Nu är det fredag!

" - Yeah...."

Trevlig första advent allihopa!

Hälsningar Lena

Hybriden är tillbaka!

Jag var på söndagspromenad vid Råstasjön med sambon och då passade jag förstås på att spana efter en speciell fågel som brukar dyka upp på hösten. En hybridgås som jag tror återkommer varje år, eller, jag bli mer och mer övertygad att det verkligen är samma fågel. Här kommer hen i alla fall och jag måste erkänna att jag blev glad.  

I år verkade det dessutom som att den hade kompisar. Hen betade grönt gräs med ett gäng kanadagäss men tackade förstås inte nej till bitar av fullkornsbröd med mycket bordsmargarin och hackade solrosfrön. 

Den här bilden är tagen förra året....Fåglar byter ju sina fjädrar varje år men mönstret på huvudet ser ändå väldigt lika ut. Förra året var den också lite halt på vänster ben ett tag och när jag granska den kritiskt fanns det kanske en antydan till att den rörde sej lite osymmetriskt. Jag spekulerade i en blogg tidigt i våras om det här inte kunde vara en hybrid som kläcks här 2014. Då fotade jag nämligen en hybridfamilj med tre ungar och våren 2015 en vacker hybridgås väldigt lik denna. Se gärna inlägget nedan med de gamla bilderna. 

Det här med hybrider... - Fotosidan 

Bland gäss förekommer det att honorna kommer tillbaka till samma plats varje år för att häcka och att de kommer till den plats där de själva kläcktes. Nu är det ju fel årstid och den här fågeln kanske inte ens är fertil. Men "min hybrid" kanske är en hona som kommer tillbaka ändå. Jag tittar på mina bilder...

...och jämför med ett porträtt från förra hösten. Visst kan det vara samma fågel?....

Hälsningar Lena

En helt vanlig gråhäger

Inte en rallhäger, som varit poppis på sistone, och absolut inte någon liten rubinnäktergal, utan bara en hel vanlig gråhäger. Jag kan inte motstå de stora fåglarna och när jag under en promenad i söndags plötsligt insåg att det satt en häger nästan framför mej höjde jag kameran på reflex, och lyckades vrida zoomen från 400 till ca 200mm i samma rörelse. Den var för nära och jag vet att så fort de slår ut med vingarna blir de oväntat stora (vingspannet är 155-175 cm). 

Hägern lättade efter ett par minuter, flaxade förbi mej och vek av till vänster sett från mitt håll. 

Nu skulle den till ett av sina fiskeställen.

Den landade ett tiotal meter bort och ställde sej direkt i fiskeposen. Vi var på väg till bilen men jag tyckte vi kunde ge hägern fem minuter. Sambon såg en fisk sprätta till i vattnet så mat fanns det.

Det tog ungefär tre minuter så skvätte det till...

Min kamera tar sju bilder i sekunden

På fjärde bilden (jag tog bort en i bloggen) kan man se att den är på väg upp med huvudet.

En liten fisk, ett snack för en häger, men i alla fall napp.

Den försvinner snabbt ner i det stora gapet.

Den skulle nog få fortsätta fiska ett tag till för att bli mätt och vi lämnade den för att åka hem och laga lite egen lunch.

Hälsningar Lena

Lavskrikor

Äntligen lyckades jag komma iväg till lavskrikorna utanför Jädraås. Det är ju en bit att köra från Knivsta så det måste planeras in på en helgdag och helst ska det vara hyfsat väder. Det lyckades inte helt med ljuset och eftersom de håller till i skog blev det höga ISO och inga flygbilder som går att visa. Den bästa bilden tog jag 10 minuter efter att jag kommit dit och första gången lavskrikorna visade sej för mej. 

Det var ffa två fåglar som var framme vid korvbitarna som ett gäng från Västerås satt upp. Det var ca 10 skådare/fotografer och de hade laddat med både korv och frön till småfåglarna. Eftersom jag inte hade varit där förut tog jag bara plats bland de andra och bekantade mej med stället. 

Lavskrikorna håller till i en mycket vacker skog, men det är mörkt. Vid nästa besök ska jag se till att det är sol så det går att få kortare slutartider. 

Jag gillar miljön med de gamla träden och det gäller ju att få några bilder då de inte har korv i näbben eller håller den med foten.

Bland den stora skaran av småfåglar som ständigt kommer för att ta an fröna koncentrerade jag mej mest på tofsmes, för den ser jag så sällan hemma. De kom väldigt nära och det gällde bara att hinna med. Här hade jag också vunnit på att ha mycket kortare slutartider. 

Den har ju riktigt cool frisyr.

Lavskrikorna kom också nära men bara om det fanns korv. Ni som varit där förut känner säkert igen pinnarna.

Den här spanar efter mat och lämnade ganska snart pinnen för att gå ner och landa nära korvbitarna.

Det ligger några tappade bitar på marken under denna pinne. 

De visade upp sej fint men till nästa gång gäller det att tänka ut en annan strategi för hur jag vill ha bilderna. Småfåglarna bjuder också till fin uppvisning och det kan man jobba betydligt mer med. Sedan kanske man ska åka dit på en vardag...så det inte är så mycket folk. När gänget från Västerås åkt tog det bara 5 minuter så kom fyra från Stockholm. 

Hälsningar Lena

Tallbitar

Jag hann också få en skymt av tallbitarna som besökte rönnarna vid Sunnerstabacken en dag. Jag hann dock inte dit medans solen belyste bären så det blev bilder i skuggan. På denna bild är det dessutom något slags "växtfilter" som skuggar i  mitten. Hannen är i alla fall vackert röd och honan mer gulgrå.

Här en hona som mumsar rönnbär. Senast jag såg tallbit var hösten 2019. 

En hanne som sträcker på sej. I morgon är det fredag, mmmm.

Hälsningar Lena