Trädgårdsmakro med överraskning

Mitt i sommaren måste man ju ha ett litet pass med trädgårdsmakro, eller kanske två eller tre...Jag gick i alla fall ut på lunchen med 100mm makro på kameran och styrde stegen mot Kunskapskträdgården på Ultuna campus.

Här finns det fina välskötta planteringar, områden med ängsblommor, rosor, rhododendronträdgård (utblommad nu), fruktträd, en damm och allt vad våra insekter kan drömma om. Bina är förstås på jakt från bikuporna som står en bit utanför trädgården.

Någon sorts humla.

Blomflugor är tacksamma för de står stilla i luften innan de väljer blomma.

Slickar den eller ?...

Här är det någon liten insekt som har jobbat hårt som pollinerare med hela kroppen.

Stannade till vid dammen och hittade dessa två flicksländor som det tydligen finns både flickor och pojkar av. 

Här ska det bli fler sländor. Det gick förstås inte att fotografera dessa från sidan så det får bli en skarp och en suddig

Här ett annat par sländor som också håller på med någon slags älskog.

Det fanns förstås en del fjärilar med de ville inte alls vara med på bild och jag gav mej efter en halvtimme ute i solen. 

Avslutar istället med en fjäril som plötsligt dök upp i vår trädgård precis när vi skulle åka hemifrån förra lördagen. Eftersom jag inte sett den förut sprang jag efter kameran. När jag kom ut hade den satt sej på taket. På med telet och upp på en trappstege. Jag fick denna bild innan fjärilen fladdrade iväg och så kunde vi åka. Av en slump fick jag veta av en person jag träffade i ett fågeltorn senare i veckan att detta var en sälgskimmerfjäril. Tyvärr kan man inte se att den skimrar i blått när vingarna är så pass hopfällda. Inte särskilt vanlig, men en hade hittat hem till oss i alla fall.

Hälsningar Lena

Hemma hos fisktärnan

Före midsommar åkte jag en sväng till Hjälstaviken för att se hur det stod till med fisktärnorna. De ömsinta förspelen där hannen matar honan är nu över och en helt annan familjesituation råder för många tärnor. Jag gick mot gömslet för där brukar de hålla till.  

Mycket riktigt så pågick ett ivrigt fiskande alldeles intill gömslet. Väldigt nära faktiskt och bilderna på de flygande tärnorna är tagna med zoomen på runt 100 mm, därefter beskurna för att få den komposition jag ville ha. Jag upptäckte ganska snabbt att det var nästan omöjligt att få med hela tärnan i bild om jag inte såg till att ha lite marginal.

I bakgrunden hör jag hela tiden ljuden från hungriga fisktärnor som ruvar på gömslets tak och fiskande partner fortsätter att flyga in mot gömslet. 

Om de kom direkt mot gömslet var det nästan omöjligt att sätta skärpan rätt, det går fort när de flyger in. Men en del flög runt med fångsten flera varv innan de landade på taket. Ibland kom de på en andra runda med samma fisk i näbben. Jag såg väldigt få dyk (och på för långt håll för bra foto) men mycket underhållande flygning med småfisk.

Här känns det som att den visar upp fisken för mej. Den här tärnan ryttlade alldeles utanför sidofönstret på gömslet.

De flög också runt en del utan fisk, kanske för att hålla uppsyn och vakta som de ju är kända för att göra. 

De gjorde dock inga skenanfall mot mej när jag stod utanför gömslet. Vinkeln på taket gör att man måste stå en bit bort för att se något och det avståndet kanske räcker för att de inte ska bli upprörda. Möjligen i kombination med att de har vant sej vid att det ofta är människor här eftersom de valt att häcka på en populär plats. 

Så här kan de se ut hemma hos familjen fisktärna med adress Gömslet 1, Hjälstaviken (Enköping).  

Hos nr 2 finns en unge som nog har varit kläckt några dagar.

Hemma hos 3:an verkar det som att det precis blivit tillökning och den ruvande fågeln beter sej som att den fortfarande ligger på något. Fisktärnan lägger två till fyra ägg så det kanske kan bli ett syskon i denna familj. 

Jag vet inte om det bara är honan som ruvar. I så fall är det pappa som kommer med mat här. Ungen är i alla fall hungrig.

En liten fisk överlämnas med huvudet först. Det ska bli rätt "sväljriktning" redan från början.

När ungen fått mat beger den sej ut på upptäcksfärd på taket. Den försvinner över taknocken och jag föreställer mej vad som kan hända på andra sidan. Allt från anfallande gråtrut till att den trillar ner och hamnar i vattnet.

Föräldern sträcker oroligt på sej när ungen är utom synhåll. 

Vad det än var som hände på andra sidan taknocken så var det jätteläskigt. Den lilla ungen kom tillbaka så fort de små simfötterna kunde bära den på den knöliga taket.

Här försöker den säkert berätta om det trauma den stötte på under en första glimt av livet på andra sidan taknocken. 

Bäst att hålla sej nära hemmet...

...där det är tryggt...

...och man kan vila lite innan nästa måltid.

Hälsningar Lena

Årets första

Nu har de kommit, årets första guldgula kantareller.

Det blev inte så många men precis lagom...

....till en förrätt med smörstekta kantareller toppad med riven prästost som fått smälta i ugnen. Lite mer regn skulle vara bra för kommande skörd, åtminstone i våra trakter. Till veckan måste jag i alla fall ut och kolla på mina andra kantarellställen.

Hälsningar Lena

Sälar och lite annat

Vi ser mycket säl när vi är vid Väderöarna runt midsommartid. De ligger på klipporna och de små öarna där det också råder sälskydd. Vår dykbåt har tillstånd att lägga till på ett par platser där inga andra båtar får stanna, men det är med största respekt för sälarna. 

Sälungarna är ganska små så här års och båten navigeras alltid för att störa så lite som möjligt. Bilderna är tagna med 400 mm och beskurna en hel del. 

Trots att det finns så mycket säl är det väldigt ovanligt att vi ser dem när vi dyker. Just i år fick vi dock se sälar under ytan då vi kom upp väldigt grunt vid en ö där det verkade som att de hade lite lekstuga i vattnet. De var dock på för långt avstånd för att fotografera med vidvinkel. Vi fick bara njuta av att se dem och sedan simma ut från ön så båten kunde komma och hämta oss. Sälar är generellt skygga i vattnet och kommer sällan fram till dykare. Den enda gång vi fått möta säl på nära håll var faktiskt i Stockholms skärgård, under ett vrakdyk sent på hösten för många år sedan.

Här kan man se flera ungar som diar och vi passerade på rejält avstånd från dem.

Här är vi närmare men vi skulle plocka upp en dykare som drivit med strömmen en bit. Sälen tittar på oss och tvekar lite om den ska ligga kvar eller hoppa i vattnet. Den låg kvar så den tyckte nog inte att vi var så farliga. 

Den här sälen verkar mest ligga och skvalpa runt i det skummande vattnet. 

När en större våg sköljde in försvann den helt men den dök upp igen när vattnet sjönk undan. Det här är typiskt en sådan plats som man absolut inte vill hamna på som dykare. Om man ser "vitt vatten" ovanför sej går man absolut inte upp där för det kan vara väldigt besvärligt att ta sej därifrån. 

Skarv finns det förstås. Om det här varit i Norge hade det kunnat vara en havsörn istället...men inte här på svenska västkusten. Havsörn får vi spana efter på östkusten där de är betydligt vanligare.

Vi brukar se en hel del ejder och här är det några som tar det lugnt på klipporna. Det är en grupp hannar och om ni tycker de ser olika ut i färgerna beror det på att de ruggar till eclipsdräkt vid denna tid. Den är diskretare är praktdräkten som de har under vår och försommar. Sälarna vilar i bakgrunden.

Det finns fortfarande ganska små ejderungar och det är honorna som tar hand om dem. 

En koloni med fisktärnor huserar där vi ofta äter lunch och de talar minsann om att de bor där. 

Tobisgrisslor kan man nästan alltid se ute bland öarna men i år blev det inte så mycket bilder på dem, även om det är fåglar som jag normalt inte ser någon annan stans.

Avrundar med en liten sälfamilj. Det var allt från västkusten för denna gång.

Hälsningar Lena

Hemma hos havstruten

På Väderöarna är det väldigt glest mellan havsörnarna och då är nog havstruten den fågel som står högst upp i näringskedjan. Havstruten är en stöddig fågel med ett vingspann på drygt 1,5 m och en vikt strax under två kilo. De gånger vi sett trutar och måsar slåss om mat har det alltid varit havstruten som avgått med segern. Om ni tycker att den här ser lite kladdig ut runt näbben beror det på att den precis ätit lunch...

På lunchen mellan våra dyk serveras alltid thaimat lagad efter alla konsten regler. Eventuella rester placeras på en klippa och det har förstås ett gäng sjöfåglar lärt sej. Här är det störst som äter först, alltså havstrut. Den tittar lite skeptiskt på dagens rätt men så länge det inte är broccoli brukar det slinka ner (jag har bildbevis på att de spottar ut broccoli).

Det är knepigt att äta ris på ett värdigt sätt...

...men det är väl bara att skyffla in. Det ska ju snart ut igen.

När den fått i sej det mesta lättar truten för att flyga över ett litet sund till familjen som väntar på grannön. Havstruten är en allätare som anpassar sej efter vad som finns. Dessa fåglar har fått smak på thaimaten som serveras var och varannan dag under hela sommaren samt långt in på hösten. 

Två ungar kommer springande så fort den vuxna fågeln landat. De är stora som höns men ändå rätt svåra att upptäcka när de rör sej bland stenar och växtlighet. Jag kan dock inte tänka mej att de har några egentliga fiender då de nått den här storleken annat än örn och det verkar det inte finnas så många. Vår kapten på båten har bara sett en på drygt 25 år. 

Ungen börjar tigga direkt och samtidigt anfaller en fisktärna. De duckar av vana...

" - Host....varsågod,...kyckling paneng...med bambuskott och extra start sås" 

Ungarna glupar i sej lunchen ständigt under attack från fisktärnan. 

Bambuskott verkar vara en OK grönsak, åtminstone med sås och ris. 

" - Kan vi inte få lite sockerkaka nu?" Chansen att det skulle bli kaka över är dock minimal.

Fisktärnan fortsätter med sina flygattacker. Vi får också en släng av fisktärnornas attacker men jag har aldrig varit i närheten av att skymta ett bo eller en unge i närheten av vår lunchplats, ens med kikare. Men det finns andra ställe att spana på tärnor vilket det kommer mer om i ett senare inlägg.

Hälsningar Lena