Lucka 3. Gräsand i halvmörker

Bändelkorsnäbbarna som jag såg fram emot att få visa idag "var inte hemma" och det uppstod en kris. Dagsljuset som var knappt redan när jag kom ut var på väg att ge upp helt. Det enda jag lyckades hitta var denna gräsand och den hade gått och lagt sej. Den hade dessutom en stor gren som "stack upp ur huvudet" som jag har klonat bort (bildmanipulation alltså). Sålunda blir lucka 3 en gräsandshanne. Jag tog fram Erik Rosenbergs "Fåglar i Sverige" för att se om han skrev något trevligt om dessa fåglar. Där hittade jag följande: 

" När drakarna på hösten iklätt sig sin praktdräkt, låta de ofta höra sitt visselläte. De resa sid därvid hastigt upp ur vattnet, dra in halsen och trycka näbben mot bröstet, falla så tillbaka och utstöta samtidigt ett svagt p j y."

Har ni hört det? Det är inte alls så svagt tycker jag utan snarare ett ganska skarpt "ping", som det ibland kan vara lite svårt att förstå var det kommer från. Ibland får man en känsla av att ljudet smittar av sej då flera kan "pinga" tillsammans.

Hälsningar Lena 

Lucka 2. Pilfink med intresserad katt

Lucka 2 i min julkalender får bli pilfink.

Jags stötte på en hel flock på min lunchpromenad idag. 

De verkade vara ute efter att fylla på grusförrådet. Honor och hannar ser likadana ut.

Fåglar som livnär sej på hårda frön, nötter och insekter med hårda skal behöver grus till sin muskelmage för att hjälpa till att mala sönder fröna. De vet själva när gruset blivit så slitet (smått) att det passerar ut genom tarmen och då fyller de på med nytt grus. 

Om det inte var så att någon hade spillt något annat gott här som de plockade åt sej...Jag har dock sett pilfinkar på sandad asfalt som plockar åt sej av gruskornen så jag tror det är vad dessa är ute efter. 

Råkade på den här stiliga katten väldigt nära pilfinkarna och jag tror att jag vet vad den hade i åtanke...

Eftersom jag dök upp fick den ändra sina lunchplaner.... Tyvärr brände jag ut det vita på nosen, men jag var inte beredd på vita motiv denna gråblöta onsdag.

Hälsningar Lena

En försmak av jul och första luckan i min julkalender

Eftersom vi ska vara hemma i jul ska vi ju också laga julmat. Det känns lite trist att det bara är till två personer, men det är många som är ensamma så vi har det egentligen väldigt bra. Jag bestämde mej för att testa ett recept på ciderkokt rödkål, för vi gillar verkligen kål och man måste ju balansera upp de traditionella inslagen av skinka, köttbullar och lax som jag vet att vi kommer att ha. Rödkål är dessutom vacker t på bordet men också när man skär upp den, här tillsammans med andra ingredienser som apelsin, äpple och ingefära. 

När jag hade lagt alla ingredienser i grytan var det en ännu mer färgsprakande färgpalett. Rödkål (ca 800g), en rödlök, ett grönt äpple och apelsinskal från en apelsin. Sedan tillsatte jag 2 dl söt cider (Somersby alkoholfri, odrickbar om man gillar cider), 10 nejlikor, 1 msk salt, nymalen svartpeppar, 3 msk äppelcidervinäger, 1 msk riven ingefära och 25 g smör.  Låt kålen sjuda under lock tills den är helt mjuk enligt receptet, det tar ca en timme. Man kan förstås avbryta tidigare om man vill att kålen ska ha lite tuggmotstånd. Det ska jag prova nästa gång.

En oerhört smakrik rödkål som för tankarna till jul även om vi åt den med kikärtsbiffar med halloumi och gräslök, som man kan se i bakgrunden.

Det poppar upp julkalendrar lite överallt nu, även här på FS och blandbloggarna (Tommy, fast han har en adventskalender). Om ni nu tror att det ska bli en julkalender med ett recept om dagen fram till jul så kan jag direkt erkänna att det skulle jag inte fixa (möjligen om jag var ledig). Nej, jag tänkte det kunde vara en lagom utmaning med en nytagen fågel om dagen.

Utmaning för jag jobbar ju när det är dagsljus, men det finns å andra sidan rätt mycket fåglar på Campus och jag kan ofta styra min tid så jag kan få lite frisk luft i dagsljus.  Jag börjar med en vanlig fågel men som jag inte ser så ofta, en gråsparv (hona). Vi har aldrig haft en endaste gråsparv i matningen hemma, men det finns ett helt gäng bara några kvarter bort. Jag har aldrig förstått varför.

Hälsningar Lena

Första advent

Dax att tända det första ljuset och avnjuta varm glögg med pepparkakor. Om ni tror att jag vitbalanserat helt galet så kan jag upplysa om att ljusen är gröna, ett trendbrott kanske men det är snyggt i dagsljus. I bakgrunden står vår lilla julgran som jag inte kunde motstå att klä med lampor och röda kulor redan nu. Vi brukar inte ha någon gran och bara det enklaste julpynt eftersom vi normalt åker till Texas över jul. Nu blir det inte någon resa och då tyckte jag att vi måste ha mer jul hemma, t ex en liten gran i en kruka. Kulorna hittade jag på vinden, de kommer från mitt föräldrahem och är säkert 50 år gamla eller mer. 

Vi har också skaffat en gran ute och den står mitt i fågelrestaurangen. Vi var och köpte ljusslingan förra helgen, innan rusningen. På lördag morgon föll det helt otippat lite snö och den ligger fortfarande kvar. Lite stämningshöjande blev det i alla fall.

Våra små gäster i restaurangen har redan provsuttit i det "nya trädet" på tomten och verkar tycka det är OK med en gran. 

Önskar er alla en fin första advent!

Hälsningar Lena

Ibland behövs det inte så mycket

Så här såg det ut när jag parkerade bilen i morse dvs solen är precis på väg att gå upp. Inte så tidigt längre, man får faktiskt sovmorgon eller så hinner man jobba lite innan man går ut. Jag jobbade två timmar sedan tog jag en paus...

Det var rejäl frost på marken. Första frosten av den kalibern i våra trakter.

Från en annan vinkel men delvis samma hus som på första bilden. Inte direkt vad jag brukar visa, men den här vyn kunde jag inte motstå.

Det var krispigt i vassen...

...och egentligen ganska njutbart att bara promenera runt i den långsamt stigande solen. Jag kände att det behövdes inte så mycket för att verkligen förgylla morgonen...

...det kan räcka med upptäckarglädjen och den ivriga aktiviteten hos en ekorre som just gjort morgonens fynd bland de frusna löven.  

OJ! Den måste ju hålla koll på omgivningen också.

Men det var ju något gott här inne bland löven som precis hann smita undan...

...eller lyckades den flyga iväg??? 

Här måste ekorren fått världens uppenbarelse,... även om jag inte märkte något. Jag stod ju dock med ryggen till, vilket kan förklara saken.

Ekorren var inte ensam bland löven.

Flera koltrastar rafsade runt och letade efter godsaker. Här är faktiskt ekorren med i bakgrunden.

" - Ähhh, en snigel....Jag skulle ju hålla mej till enbart vegetariskt idag....det där med klimatet ni vet..."

Koltrastarna rafsade på bland bladen och min paus började lida mot sitt slut...

...ibland behövs det inte så mycket. Lite solsken, några koltrastar och en ekorre. Jag är nöjd.

Hälsningar Lena

PS. Hybriden betade gräs med några kanadagäss, men den fick också en liten fullkornsmacka av mej, med extra mycket smör.