Blåskrika

Förra årets jul och nyår vara jag också i Texas och jag försökte få den vackra blåskrikan på bild. Det gick inte så bra. I år var jag ute igen på långa promenader för att fånga denna luriga fågel. Det finns ingen matning i närheten så man får förlita sej på tur. 

Det finns gott om blåskrikor och man hör dem ständigt. De har ett genomträngande skränigt skrik som påminner en hel del om nötskrika, och de "snackar" mycket. De har dock en hel repertoar av olika ljud och kan även lära sej att härma andra, men det man hör oftast är det varnande skränet.  Ofta sitter de högt upp i träd eller inne bland buskar och försvinner så fort man får in dem i sökaren.  

Blåskrikan hör till familjen kråkfåglar och påminner en del om nötskrika, men den är vackert blå i olika nyanser på större delen av kroppen. Den är ganska aggressiv mot andra fåglar och en allätare som tar allt (som typiska kråkfåglar). Den här födosöker på marken bland en del skräp från senaste översvämningen. Unga fåglar gillar att plocka åt sej och bära på blanka eller färgranna föremål som t ex kapsyler eller blankt papper.

Äntligen en fågel som poserade utan grenar och bråte runtomkring. Den går på en gångväg i betong. Den hade sin partner (de lever i par) i buskaget vid gångbanan och jag förväntade mej att den skulle flyga in där.

Jag ville gärna fånga den i flykten och trodde att det skulle gå vägen när den satt på betongen, men skärpan hamnade inte helt rätt. Ni får dock denna bild ändå för vingarna är så makalöst vackra.  

Precis som andra kråkfåglar är det en smart fågel och blåskrikor i fångenskap har setts använda bitar av tidningspapper som verktyg för att komma åt mat.

Visst är den stilig?

Hälsningar Lena