Karnivorer

Australien har inte några stora rovdjur. De karnivorer man kan stöta på som är lite pampiga är rovfåglar och möjligen dingo. På väg hem efter en dag ute i naturen gjorde vi en extra loop utanför Denham och där, precis vid vägen, satt en kilstjärtsörn (wedge-tailed eagle). Den är landets största rovfågel och har ett vingspann på 2,3 m. Jag tror detta är en hona och ni ska snart få veta varför.

Honorna är större än hanarna och något senare fick jag se dessa bredvid varandra. Här tror jag det är hanen som sitter i bakgrunden. Dessa fåglar har fått sitt namn efter att stjärten i flykt är formad som en stor kil.

Ganska snabbt fick jag syn på ytterligare en örn med lite annan färg. När jag sedan kollade i boken fick jag bekräftat att detta är en juvenil fågel. Örnparet lägger upp till tre ägg men det vanligaste är att bara en unge överlever. Det stämmer med årstiden så fåglarna vi fick se var alltså en hel familj.

Kilstjärtsörnen är visserligen ganska vanlig och finns i stort sett i hela landet utom i städer, men att de skulle visa upp sej så här fint trodde jag inte. Det fanns inte ens ett trafikdödat djur vid vägkanten.

Båda de vuxna fåglarna flög en bit till en annan utkiksplats och ungen längre bort. Det blev en hel del bilder, men jag har bara en liten skärm att redigera vid så alla bilderna kanske inte är toppenskärpa på.

Här sitter de och spanar ut mot vägen och då lämnade vi dem. Vi stod ju med bilen i vägkanten och måste dra vidare. Tack och lov är det glest med trafik t o m på de större vägarna.

Det finns också en white-bellied sea eagle som ffa förekommer längs kusterna. Vi har sett den flera gånger men bara på väldigt långt avstånd. Denna bild är väldigt kraftigt beskuren. Denna örn har nästan lika stort vingspann som kilstjärtsörnen. Vi såg denna från ett fågelgömsle i Exmouth som vi passerade sent en eftermiddag. Det var mycket varmt och svettigt (hög luftfuktighet). När örnen flög gick vi till bilen och började köra mot vår tillfälliga bostad...

....plötsligt tassar det en brungul skepnad framför bilen. En dingo! Det finns varningsskyltar när man kör in i Exmouth om att det finns dingo i området men jag trodde aldrig att vi skulle få se en. Vi kör på en liten väg i Cape Range National Park och rullar sakta bakom dingon...

Jag kan inte få skarpa bilder genom vindrutan så vi stannar till emellanåt och jag går ut bredvid bilen. Det är en tik och hon gör som tikar brukar göra.

Hon korsar vägen ett par gånger och tittar på mej. Hon är smal men inte utmärglad och större än jag trodde. Jag har bara sett dingo på mycket långt håll förut och det var länge sedan. Vi träffar en "parkvakt" (ranger) senare på kvällen och enligt honom är det mycket ovanligt att få se en dingo trots att de finns i området och man uppmanar folk att rapportera möten med dessa djur. 

Efter en stund går tiken av vägen och in bland buskarna. Hon lägger sej i skuggan av en låg buske och tittar mot mej en kort stund. Jag är uppenbarligen tillräckligt långt från henne för att hon ska kunna ignorera mej. Wow! Vi fick se en dingo. 

Senare på kvällen när vi sitter på stranden i mörkret och spanar på en stor sköldpadda på väg upp i sanden för att lägga ägg dyker det upp en till dingo. Den blir plötsligt synlig som en siluett uppe på en sanddyn. Inga bilder denna gång, det var för mörkt för någon form av foto men det var tydligt bland de australiensare som var med att många hade aldrig sett en dingo.

Hej så länge,

Lena

PS. Hoppas ni förstår att jag inte hinner eller har möjlighet att hänga med så mycket i bloggarna här på sidan just nu, det blir bättre när jag kommer hem.