Tidig morgon

Den enda dagen under påskveckan då man utlovat fint väder var onsdag och då bestämde jag mej för att ta semester och bara vara ute. Jag åkte tidigt till Kyrksjön i Bromma som har blivit lite av en favorit den här tiden på året. Det var rejält med frost på bryggan när jag kom fram, men vindstilla och solen var på väg upp. 

Det var aningen för tidigt på säsongen och de charmerande svarthakedoppingarna hade inte anlänt ännu. Men det fanns skäggdoppingar, sothöns och en del annat. 

Skäggdoppingarna försvarade sina territorier på sjön. Det fanns tre par och de tolererade inte varandras närhet. En del andra fåglar blev också bortkörda från den del av sjön de tagit som sitt revir. 

I det fina motljuset spelar det inte så stor roll vilka arter som rör sej. Vanliga gräsänder fungerar utmärkt när de kommer flygande.

Solen steg sakta och sjön badade i guld, men motljuset mister sin charm när solen kommit över trädtopparna.

Jag brukar då gå runt sjön till bryggan på andra sidan och då få medljus. Här kom jag närmare ett av skäggdoppingparen.

Alltid redo att köra bort en potentiell inkräktare. Det var kallt att stå på den här sidan och frosten låg fortfarande tjock på bryggan. 

Gräsänderna flög i stora cirklar över sjön. 

Där fanns också några par med gäss, men de lyckades i alla fall hålla sams. Jag promenerade en sväng igen för att spana efter andra vårmotiv.

Det fanns några små blå som fortfarande hukade efter nattens frost. Jag hörde rödhaken drilla och hacke trummade envist, även mindre hackspett hördes tydligt. Den har jag fotograferat här vid ett par tillfällen. Nu hörde jag den bara.

Jag hörde också gärdsmygen sjunga, men den enda som ville posera för fotografen var den här som samlade bomaterial.

Koltrasten var ute i samma ärende.

Det var en kall morgon men det går ju i alla fall åt rätt håll. Sedan kom aprilvädret som la sordin på hela påskhelgen, men jag fick i alla fall en dag ute i solen. 

Hälsningar Lena

Tuffa tag

Jag stötte på dessa gräsänder som helt klart inte var kompisar. 

Det pågick en rejält kraftmätning och de struntade fullständigt i att jag stod bredvid och tittade. Jag fick t o m backa för att ta bilderna. 

Varför i hela friden slåss honorna? Men sen insåg jag att det kan vara juveniler. De unga gräsänderna är mycket lika vuxna honor. Eller så är det en juvenil och en vuxen hona. Kan det vara en mamma som "säger till sin tonåring på skarpen"?

Anden som ligger i underläge och får backa har mindre blått på vingarna. 

Den får också ge upp och ta till flykten. Där stod jag och fick nästan den upphetsade anden i famnen. 

Här är det ord och inga visor som gäller. Det är vår även hos gräsänderna och här ska det snart bli andra bullar av.

Hälsningar Lena

Några vanliga fåglar och en ovanlig

Vi har haft ovanligt mycket starar i området den senaste tiden. Stora flockar samlas i träden.

Jag tänkte att jag skulle fånga några bilder på dem flygande, men när de hade satt sej i denna björk blev de kvar där och jag tröttnade på att vänta.

Jag åkte till Kungsängen (i Uppsala), för där borde man kunna se starflockarna flyga. Men där fanns inga starar just då. Vid ladan där tornfalkarna brukar häcka satt det en ung tornfalk på taket. 

Den flög en runda och kom sedan tillbaka för att landa på taket. 

Det blåste rejält och den förberedde sej noga inför landningen. 

Insåg plötsligt att det var flera tornfalkar i luften. Minst två syskon kom flygande och svepte över ladan. 

Sedan drog de alla bort mot de stora träden och åsen. 

Sista dagen jag jobbade såg jag att det rapporterats en större beckasinsnäppa vid Fysingen, vilket inte är så långt hemifrån. Eftersom det är ljust så pass länge bestämde jag mej för att åka och se om jag kunde hitta denna snäppa. Jag hade inte hittat den själv kan jag intyga. Initialt satt den och sov framför skräppan och det var bara när jag tittat i en skådares tubkikare som jag såg den.

Sedan vaknade den och började födosöka längs kanten. Den ser ut som en blandning mellan myrspov och beckasin, med jättelång näbb. Avståndet var också långt och bilderna är kraftigt beskurna. 

Jag hade inte klarat av att artbestämma denna, men det var gott om andra skådare på plats. Ett nytt kryss, med lite hjälp. 

Många hade kommit för att se den större beckasinsnäppan, men den familjen här var det nog inga skådare som brydde sej om, inte andra fotografer heller skulle jag tro. Med det är en "praktmamma" som hade klarat nio ungar så här långt.

Hon befann sej precis bredvid spången när jag gick till bilen och väste varnande åt mej när jag skulle passera. Jag kunde ju inte gå undan för det var spång, men jag fick vänta en stund så de hann simma iväg en bit.   

Hälsningar Lena

Lucka 3. Gräsand i halvmörker

Bändelkorsnäbbarna som jag såg fram emot att få visa idag "var inte hemma" och det uppstod en kris. Dagsljuset som var knappt redan när jag kom ut var på väg att ge upp helt. Det enda jag lyckades hitta var denna gräsand och den hade gått och lagt sej. Den hade dessutom en stor gren som "stack upp ur huvudet" som jag har klonat bort (bildmanipulation alltså). Sålunda blir lucka 3 en gräsandshanne. Jag tog fram Erik Rosenbergs "Fåglar i Sverige" för att se om han skrev något trevligt om dessa fåglar. Där hittade jag följande: 

" När drakarna på hösten iklätt sig sin praktdräkt, låta de ofta höra sitt visselläte. De resa sid därvid hastigt upp ur vattnet, dra in halsen och trycka näbben mot bröstet, falla så tillbaka och utstöta samtidigt ett svagt p j y."

Har ni hört det? Det är inte alls så svagt tycker jag utan snarare ett ganska skarpt "ping", som det ibland kan vara lite svårt att förstå var det kommer från. Ibland får man en känsla av att ljudet smittar av sej då flera kan "pinga" tillsammans.

Hälsningar Lena 

Jag hann inte...

Solen strålade vackert igår och jag ville så gärna hinna ut innan den gick ner. Helst ville jag till Råstasjön, men när jag äntligen lyckades hasta iväg från jobbet insåg jag att det var för sent. På motorvägen (i en hastighet över det tillåtna) insåg jag strax innan Märsta att det inte skulle vara någon idé att fortsätta. Solen skulle hinna gå ner bakom husen vid sjön innan jag hann dit. Jag körde av i Märsta och hamnade till slut på en parkering utanför en stor mataffär, där fanns det i alla fall gräsänder  i de arrangerade pölarna. I solens sista låga strålar hittade jag en som precis hade badat och gjort sej fin inför fredagsmyset. Sedan åkte jag hem och avslutade dagens jobb vid datorn. Nya pandemirestriktioner från rektor ställer till det i undervisningen och vi får ständigt ändra och planera om. Allt går inte att digitalisera.... 

Hälsningar Lena