B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Sötchock vid Hjälstaviken

Jag inledde min semester med att sätta klockan på 04:00 och dra iväg till Hjälstaviken. Solen hade gått upp när jag kom fram till spången, men jag visste att den inte hade nått gömslet ännu. Några gulärlor höll som vanligt till på och runt spången, som har blivit lite ojämn med tiden och räcket är nog inte att lita på. Det fick en annan bloggare här erfara förra året.

Det prasslade i vassen och jag hittade vad jag tror är en ung sävsångare. Det fanns flera, men de flaxade runt och bjöd inte på några poser. Jag gick vidare genom vasshavet, som var blött av dagg, och kom till gömslet. Där satt jag och spanade på familjen fisktärna ett par timmar. Det får komma i en senare blogg.

Jag lämnade gömslet men kom inte långt förrän det satt två väldigt söta småfåglar på räcket. Förvånansvärt nära dessutom. Det visade sej vara ett helt gäng med skäggmesungar som var ute och upptäckte världen.

Det fanns mycket att picka på och testa om det gick att äta eller inte. Oklart om dessa fortfarande får mat från sina föräldrar eller om de nu ska klara sej själva.

Det där hängande vassbladet måste ju undersökas.

Givetvis blev det också "kurragömmafoto" inne i vassen. Det var minst sex individer och helt omöjligt att hålla koll på dem alla. Det "pingande" lite överallt i vassen runt mej.

Plötsligt poserade en ung hanne mitt framför mej och den satt stilla i minst 15-20 sekunder! Vilket är länge i det här sammanhanget. Men jag var ju ensam på spången och stod stilla, så det fanns väl inte så mycket som skärrade dem.

Trots det lättade plötsligt hela flocken och landade på andra sidan spången. Vilket gjorde ljusförhållandena betydligt mer knepiga.

Här testar de "vanDamme posen", mest känd från en reklam för Volvo lastbilar :-) Här verkar det snarare som att den inte kunde bestämma sej för vilket vasstrå den skulle sitta på.

Här är de ju bara så otroligt gulliga. Notera färgen på näbbarna. Gul näbb är en juvenil hanne och mörk näbb en unga hona. När de blir vuxna har båda gula näbbar men skiljer sej i färgerna på andra sätt.

De pysslade lite med varandra. Kanske berättar hon att det kliar i nacken...

...och undrar om inte brorsan kan kolla om det kryper något där, som han givetvis får äta upp som tack för hjälpen. Plötsligt försvann alla små skäggmesar iväg över vasshavet och jag fortsatte gå mot bilen. Jag hörde dem men det blev inga mer fototillfällen.

En liten sävsångare, tror jag, hoppade fram på räcket.

När jag kom till slutet av spången hade hela klanen gulärla samlats. Förstora så ser ni hur många det faktiskt är. De flög åt alla håll och det hade nog kunnat bli en och annan bild där, men jag ville hem och äta frukost.

Hälsningar Lena

Publicerad 2026-07-11 20:30 | Läst 100 ggr 0 Kommentera

En gryningstur i närområdet och ett roligt möte

Jag har varit väldigt upptagen denna vår, både med jobbresor och privat, och det känns som att jag inte har kontroll över vad som händer i naturen i mitt närområde. Denna fredag morgon fick jag i alla fall möjlighet att kolla av lite. Jag ställde klockan på 03:00, för solen går upp ca 3:30, och det tar mej en dryg halvtimme att köra till Hjälstaviken. Det stor en bil på parkeringen vid Parnassen när jag kom dit. När jag kom ut på den första spången såg jag att det var en person där före mej, fler som är riktigt morgontidiga tänkte jag.

Jag hade för en gång skull två kamerahus med mej och plockade upp ett med vidvinkel när jag stod på spången. Solen var på väg upp över skogen och jag övervägde att stanna ett tag och invänta det. Men jag var för nyfiken på hur det skulle se ut vid gömslet och vad det skulle vara för fåglar där i dimman så jag fortsatte på spången.

Där satt också en av mina små favoriter så här års, gulärlan. När jag kom hem och tittade på bilderna i datorn såg jag att det satt en ärla till i nederkant. Den var dock inte skarp på någon bild, man kan inte få allt.

Gulärlorna flög runt bland de gula svärdsliljorna och fångade insekter. Jag lyckades få en på bild men tänkte att det är bättre att försöka med dessa på vägen tillbaka, då det är mer ljus på platsen. Jag fortsatta längs spången och stannade ibland för att lyssna och spana efter skäggmesar, men inte ett ping hördes. Jag såg att personen framför mej betedde sej ungefär likadant. Jag såg också att det var en fotograf med ett tele (och inte enbart en skådare).

Strax innan gömslet kom jag ikapp fotografen som visade sej vara Ing-Marie Sjödin. Hon har ju betydligt längre att åka och hade förstås övernattat i närheten. Det är inte ovanligt att möta fotografer här som lägger ut bilder på FS (i poolerna), men en bloggare som jag dessutom känner hör inte till vardagligheterna. Vi satt i var sin ände av gömslet, som är rätt stort, och det ska bli intressant att se vad hon lyckades fånga på bild.

Det var ganska kallt och dimma över vattnet, men i övrigt var det mest gäss som rörde sej i området.

En bäver simmade förbi nära gömslet, men den dök och försvann när det upptäckte oss.

Den här svalan satt på "Ing-Maries sida" och dessutom bakom ett filter av vass. Men den tittade fram mellan stråna ibland. Tyvärr inga skäggmesungar för min del.

Dimman lättade när solen började gå upp och det var fullt fart i barnkammaren på flotten mitt framför gömslet.

Flotten ligger ganska långt ut i vattnet och det krävs ett rejält tele för att få bilder på vad som händer där, dessutom är dessa beskurna. Förhoppningsvis är dessa skyddade från i alla fall räv, men det finns ju andra rovdjur och fåglar som kan ta dem.

En ensam smådopping passerade. Vi såg också ett skäggdoppingpar, utan ungar, ett par ägretter och en del småfåglar som t ex sävsångare och sävsparv. Det ska bli intressant att se vad Ing-Marie väljer att visa. Hon stannade längre än jag gjorde för jag skulle ju jobba och lämnade henne vid halv sju.

På väg tillbaka till bilen räknade jag med en session med gulärlor på spången, men när jag höjde kameran för att spana in den gula fågeln damp det ner något helt annat på räcket. En enkelbeckasin. Den satt där en lång stund och gav ifrån sej sitt låga "purrande" läte.

Det var flera gulärlor ute bland vassen och de gula svärdsliljorna. Jag inväntade flera stycken för att om möjligt få bilder på dem i närheten eller på de gula blommorna, helst i medljus och i en snygg pose (man börjar ju bli rätt kräsen med motiven).

När jag fick den här bilden kändes det som att nu kunde jag åka hem och jobba. Fredag med vackert väder, ett roligt möte och en fin morgon. Ett bra sätt att inleda helgen.

Hälsningar Lena

Publicerad 2025-06-14 11:19 | Läst 3490 ggr 9 Kommentera

Bloggar

B. LOGGBOKEN

Sötchock vid Hjälstaviken

En gryningstur i närområdet och ett roligt möte

Lena Holm

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bloggar

B. LOGGBOKEN

Sötchock vid Hjälstaviken

En gryningstur i närområdet och ett roligt möte

Lena Holm

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier