Midsommar på Väderöarna

Helt enligt tradition firade vi midsommar med dykning på Väderöarna. Vädret var blandat men vi klarade oss undan regn och det blåste inte alltför mycket, dvs vi kunde åka ut till Väderöarna alla tre dykdagar. 

Jag fotade med vidvinkel alla tre dagar för sikten var ganska bra och det är alltid lite mer utmanande. Dock suckar man ibland, t ex när vi hittade 14 st otroligt vackra större tuppkamnuding. Även om de är stora för att vara nakensnäckor kommer de inte till sin rätt när man försöker får till ett motiv med 12 mm på kameran.

Hummer går lite bättre även om de inte gillar att man lyser med en lampa på dem. Det hade den här bilden behövt, men en strålkastare rakt på gör att de snabbt backar in i sin grotta och kommer inte ut igen. Rött ljus hade gått bättre men det var inte ett möjligt val denna gång.

Vi såg ovanligt många kuddsjöstjärnor och även om den satt på trist bakgrund så måste jag föreviga en. Det var länge sedan vi såg så många.

Här var det några blågyltor som ställde upp på bild. Jag är väldigt nära dessa fiskar, så nära att jag skulle kunna ta med handen på väggen, men de simmade inte undan för en gångs skull. Det är honor som syns på denna bild.

Här är det en hanne, som kallas blåstråle, tillsammans med ett par honor som kallas rödnäbba. Blåstrålen är antagligen en av våra mest färggranna fiskar.

Efter ett förmiddagsdyk lägger vi till vid en lämplig liten ö, äter lunch och slappar ett par timmar i solen. Så här fint hade vi på midsommarafton. 

Här kommer båt nummer två, Väderöfjord, med ett till gäng midsommardykare.

Det går åt mycket vatten på lunchen. 

Efter en matlåda med varm, välsmakande thaimat, kaffe och sockerkaka är det skönt att vila en stund på klipporna. Var och en får hitta sin plats med lä i solen. Havstruten i vänstra hörnet väntar på resterna och det kommer ett eget inlägg om familjen havstrut som med förtjusning äter kyckling paneng.

Fast man dyker torrdräkt händer det ju att det läcker lite och det här är en inte en ovanlig syn. Även ett pyttelitet hål kan resultera i väldigt blöta underställ, då kläderna suger åt sej vatten genom det lilla hålet. Om det är 13 grader i vattnet är det ingen katastrof men man vill ju helst vara torr.

Efter vila är det dax för dyk igen. Det är mycket småfisk i vattnet och vi stöter på stim med fisk på flera olika ställen

Med lite tålamod kan man få simma genom stimmen. 

Den här skrevan var nog den finaste platsen vi hittade där det också var mycket småfisk. Det är den här typen av bilder som man strävar efter då man snabbar sej för att vara först i vattnet. Så här fint är det inte om andra dykare simmat där precis före. Hur duktiga de än är blir det alltid småskrufs i vattnet och fiskarna har antagligen dragit vidare.

Det här är en annan fin plats med tyvärr inga fiskar denna gång. Det här är mot slutet av samma dyk och som ni säkert förstår är det ganska grunt. 

Efter en fin dykdag kör vi tillbaka mot hamnen i Hamburgsund. Där man man tydligt se att det är midsommar med flaggor och flaggspel på båtar och sjöbodar.

Det firas också för fullt längs inloppet där vi passerar.

Vi får förstås också en god middag och hade det inte varit för corona skulle det varit långbord dukat för alla gäster med stora fat dignande av havskräftor. Nu fick var och en hämta en stor tallrik med kräftor, såser och rostat vitlöksbröd och sprida ut sej på alla de olika sittplatser som fanns i de två hus med stora altaner som hör till dykcentret. Det smakade precis så gott som det brukar göra men vi ser verkligen fram emot att kunna sitta tillsammans vid långbordet igen.

Hälsningar Lena

Väderöarna midsommar 2020

Midsommarafton på en av öarna vid Väderöarna. Trots pandemi valde vi att fira midsommar som vi gjort de senaste åren, med dykning på Väderöarna. Det var förstås corona-anpassat och det mesta av aktiviteterna sker ju ändå utomhus. Här har vi lagt till med båten för att äta lunch efter första dyket. Vädret var strålande och vattnet höll badtemperatur i ytan.

Vattnet var nästan helt stilla och jag kan inte minnas att vi haft en midsommar med så bra väder på västkusten någonsin. 

Bra väder på ytan betyder dock inte att det är bra under ytan. Sikten var bedrövlig och det var mörkt när vi kom ner en bit. Ibland blir det klarare på djupet med det var inte förrän nedåt 25 m som det blev bättre. Där kan man inte stanna så länge. Här en vägg med vackert orangefärgade "död mans hand".

Vi simmade in i en skreva som var full med småfisk. Trots att det här är ganska grunt är det väldigt mörkt. Man simmar tills det tar stopp. Då får man antingen backa eller försöka vända. Bra lampor är ett måste för att se någonting.

Vita anemoner och orange "död mans hand". 

En riktigt taggig sjöborre och en långbent krabba. Här är vi nog på ca 27 meter och det var mindre partiklar i vattnet. Temperaturen var 11 grader här nere och ca 18 i ytan. En skillnad som känns ordentligt, både när man går ner och på väg upp. Säkerhetsstoppet på 5-6 m blev alltid mysigt varmt och eftersom det inte gick någon sjö låg man helt stilla (inte skvalpande hit och dit som vi vanligen gör).

Det var gott om öronmaneter och leka med kameran vid ytan gick ju bra för det var så lugnt i vattnet.   

Det blev en del experiment med både naturligt ljus och blixt.

Speglingar på undersidan.

En till variant på spegling.

När vi till slut kom upp kom dykbåten sakta glidande för att plocka upp oss. Så här stilla är det inte ofta här ute.

Skeppare Anders är beredd att ta emot min kamera. Bilden är tagen med 12 mm fisheye så han kunde i princip sträcka ut handen och ta den. 

Mellan dyken åt vi lunch i solen på ön som jag visade på de två första bilderna. Varm mat i matlåda med goda tillbehör, kaffe och nybakad sockerkaka. Solskyddsfaktor på.

På den här ön är det normalt havstruten som är "kung" men fisktärnorna var outröttliga i sina anfall. De hade sina bon i andra änden av ön och dit gick vi inte. Det var ändå några som fick känna tärnorna svepa lågt över huvudet. 

Den här truten väntade på rester från lunchen och fick utstå hundratals attacker från fisktärnor. Jag fick alltså många chanser att få dem på bild.

Sälarna tog det betydligt lugnare och låg förnöjt kvar på klipporna då vi passerade dem (på rejält avstånd) för att åka tillbaka mot Hamburgsund, där basen ligger. Vi skulle ju också få midsommaraftonsmiddag.

När vi kom in i hamnen i Hamburgsund passerade vi båten som enligt Anders "fiskat upp vår middag".

Bordet är dukat med midsommarblommor och stora fat med havskräftor, precis enligt tradition. 

Havskräftor, vitlöksbröd och lite sallad (för den som vill). Vi satt länge till bords, men det blev ändå några kräftor över (och sallad).

Obligatorisk avslutning på midsommarafton är förstås en gräddtårta med jordgubbar. Det fanns för säkerhets skull två tårtor och det gick utmärkt att äta tårta även på midsommardagen. 

Hälsningar Lena