Finns det fjärilar så finns det blommor

I ett par kommentarer till min fjärilsblogg nämndes blommorna och ja, det fanns mängder med blommor längs denna fjärilsväg. Det borde vara en av grundförutsättningarna för att det ska finnas fjärilar. De första jag fotade var de vackra ängsklockorna. Det fanns flera ytterligare arter av blåklockor t ex de riktigt stora och toppklocka.

Om jag hade fotat alla olika sorters blommor som jag såg hade detta inlägg blivit väldigt långt. Nu tog jag bara bilder på de blommor som jag tyckte var extra fina eller som jag inte riktigt visste vad det var. Det är kalkhaltiga marker, delvis uppväxta hyggen blandat med skog och rejäla dikeskanter, fina förutsättningar för många olika arter av både växter och insekter. Bilderna ovan är någon slags vacker vicker, kanske en häckvicker till vänster och den till höger borde vara skogsvicker.

En blå variant av jungfrulin, det är tydligen vanligare att de är mer lila. Jag tror inte ens att jag sett den här växten förut och de små vita har jag nu fått veta av Nini att det är vildlin. Skirt och vackert var det i alla fall där dessa två växte tillsammans. 

När jag kom till ett område som var fuktigare hittade jag orkidéer längs dikeskanterna. Jungfru marie nycklar tv och den andra bilden visar skogsnycklar enligt Nini (tack för den). Till höger är det i alla fall en nattviol och det minns jag inte när jag såg senast, helt bedårande. Jag har nu läst på och det ska t o m finnas guckusko i detta område. Eftersom jag var klädd i shorts och sandaler hade det inte varit läge att avvika från grusvägen för att leta efter dem. Det får bli en annan resa nu är jag hittat detta ställe.

Det här borde vara gökblomster och den stod tillsammans med stora blåklockor, smörblommor och även en del prästkragar. Insekterna surrade intensivt och det var irriterande många som bet mej på benen.

Det här borde vara en toppklocka. Det stor flera på samma ställe och det var här jag hittade den vackra aspfjärilen. Det var också här som bromsarna var som mest besvärliga och jag kunde helt enkelt inte stanna utan vände om och gick med raska steg mot där jag hade bilen.   

De stora vackra tistelblommorna hade alla möjliga roliga gäster. Den här lurviga kände jag igen och enligt Peter är det en humlebagge. 

Avrundar med några bilder tagna vid en badplats utanför Knivsta. Det här är förstås inte taget med 100 mm makro. Jag kunde förstås inte motstå den pigga sädesärlan.

Peter frågade dessutom om jag provat att fota sländor med pre-capture och det här är ett av resultaten. Nya kameran låste direkt på sländans stora ögon och jag fick hur många skarpa bilder som helst. 

När jag ändrade position kunde jag fota den stora sländan i det lågt stående ljuset. Det här var den enda arten jag såg på platsen så jag nöjer mej med att visa två bilder.

Hälsningar Lena